Att vara Juniflickan, 4 månader idag.
Hej där borta!
Det är jag, Juniflickan!
Jag är på pricken 4 månader idag, faktiskt.
Inte klokt, alltså. Vad tiden susar fram. Jag trivs verkligen här ute i vida världen. Och, tiden går fort när man har roligt sägs det, ju. Det har jag verkligen, roligt alltså! Det festligaste här i livet just nu, är helt klart Bjossan. Mamma och pappa är inte alls så roliga som han är. Han behöver mest bara säga flaskhals och inget mer, snurra några varv på golvet framför mig, så liksom tjuter jag av skratt.
Mamma, Pappa och Bjossan är så kära i mig att dom inte riktigt vet var dom ska ta vägen. Mamma med sina yviga känslor… kan börja gråta för ingenting. Typ när Bjossan pussar och kramar på mig och säger Du är Bässst Juni.
Fast det är ju väldigt gulligt. Jag håller med.
Om ni undrar så håller mamma bara på att prova min nya vinteroverall där på bilderna.
Jag är en rysligt nöjd bäbisflicka, tycker om det mesta liksom. Så, där låg jag i varma overallen på mjuka fårfällen och undrade vad hon höll på med, med bara i tystnad och för mig själv. Kanske att min blick avslöjade att jag funderade lite. Men jag tycker liksom om att bara vara.
Fast den där luvan var fasligt stor och åkte ner i ögonen på mig.
…
Mina dagar innehåller fortfarande väldigt många sovtimmar. Helst ute i vagnen. Där är luften så god. På natten sover jag tätt intill mamma. Annars tycker jag om att ligga i babygymmet och greppa efter elefanten och apan och dom där. Tugga på mina egna små händer är också något jag pysslar mycket med nu. Och sjunga! Kära hjärtanes. Härma mamma när hon sjunger är ju helt underbart. Och dessutom tydligen så gulligt att man knappt orkar med.
Och lite festligt är det allt, att vi är fyra i familjen. Och att vi parvis blivit så väldigt lika till sinnet. Det är Pappa och jag som är likisar. Jag kan sitta i hans knä i en mindre evighet och bara beskåda, i tystnad. Och så Bjossan och Mamma, då. Med den där farten och pladdret som går i ett. Skitglada och skitarga och ingen varning däremellan. Men jag hinner nog i kapp med lite riv, jag också.
Men som det är nu, tar jag bara livet med absolut lugn och ro.
Ville mest bara säga hej och önska God Fredag!
Bjossan och Mamma degar för fullt vid köksbordet. Hjärtan och traktorer på löpande band. Jag har faktist i detta nu precis slumrat ute i vagnen.. mamma la ner mig där och jag somnade innan hon ens hunnit knyta igen voksipåsen. Jo, jo. Jag skämmer bort dom.. mina päron alltså. Precis som Bjossan gjorde. Bara det att han nu är två och ett halvt och liksom hunnit fått upp ett tempo vi kallar full fart. Jag hinner, jag med. Så småningom.
Fredag, alltså. Här hemma är nystädat. Mamma höll på igår, som vanligt. Efter att jag och Mamma gått långpromenad och hämtat hem Bjossan från Förskolan, haft After Föris på lekparken och tagit svängen på affären. Då, gick vi hem och gjorde färdigt vad vi hade börjat med innan. Ett tag trillade mamma köttbullar, skurade golv med mig hängandes i babybjörnen och badade Bjossan. Allt på samma gång. Lite svettigt hade hon det, men sen fick vi vila oss och gå för vardagslyx till Farmor och Farfar. Bli bjudna på middag och ha mysig torsdagkväll, alltså.
Idag är det så mörkt att man nästan tror natten hänger kvar. Vi gäspar och myser och så är vi alla tre, jättelängtiga till kvällen. För då ska vi på kalas!
Hejdå!
/ Juniflickan
Att få vakna till en ny dag…
….Efter en dag som kändes som tre, ungefär.
Onsdagen, med känslan av vidrig oro och rädsla. Men också med det bästa; det gick bra. Tack gode Gud för det.
Vi kunde pusta ut på eftermiddagen och till kvällen somnade vi ovaggade och har sovit som fyra björnar. Jag har dock vaknat ibland, mitt i hemska mardrömmar. Måsta väcka mannen och berätta och sen kunnat somna om Mannen kommer dock inte ihåg någonting av det här. Han är omöjlig att väcka). Fy vad livet kan skrämma ibland. Lättnaden när det gått bra är obeskrivlig.
Tack för all er omtanke. Vad himla fina ni är. Som alltid.<3
Idag vaknar vi till torsdag.
Vyn från köksfönstret är lugn, jämngrå och höstig att det inte är klokt. Den Förispeppade Storebjossan är och leker med sina små vänner en sista stund för veckan. Här hemma snurrar tvättmaskinen och ljusen brinner sakta på köksbordet. En obestämt lång sörpa-kaffe-stund får det bli, innan dagen drar igång på riktigt.
Åhå. Livet, alltså. Ibland mer än man mäktar med.
Lillafrun
En bedjan om änglavakt…
Där sitter jag, ja.
Nytränad efter ”Onsdagsgympan” tillsammans med Storan. Vi brukar träna tillsammans på onsdagarna. Förvandlar då fina Salen till Gympasal och river av något svettigt. Trevligt med sällskap och vi tar i som bara den, peppar varandra och så hinner vi surra en massa innan och efter också.
Där, på väg mot ”Veckans utflykt”. Ja, det känns lite så. Jag är ju mest hemma på gården, drar ut på rundorna med vagn och springande ben och så. Mysigaste jag vet. Men en tur till stan då och då, känns alltid så himla festligt. 
Idag är dock saker och ting inte så härligt som det låter eller ser ut. Förresten ser man på mina ögon att det inte är vanliga glad- Emmeli. 
Hur kul det än är att dra på sig den där nya småblommiga tröjan, rosa kinderna lite och göra sig lite fin. Packa familj i bilen och dra iväg för att ha några trevliga timmar tillsammans. Lite som en stunds minihelg när den vanliga helgen inte kommer innehålla så mycket sånt.
I mitt huvud har jag ändå bara en sak.
Idag svävas det i ovisshetens obehag. Jag ber i min tystnad. Att allt ska gå bra. Försöker behålla ett lugn för att inte oroa en älskad liten Miniman och så tänker jag Fy farao för ovisshet och plötslig insjuknad hos någon man älskar så.
Livet. Det finaste vi har. Och så skört, mitt i allt det fantastiska.
Måtte allt gå bra, säger jag bara. <3 Idag ber jag om änglavakt.
Ta hand om er, ni med.
Lillafrun
Att ha gjort oss redo för Vinter.
Så, nu är vi redo. För Vintern, alltså. På ett vis, i alla fall.
I morse packade jag ner barnen i syskonvagnen och drog iväg.
Vi gick genom byn, postade några brev. Vidare förbi gulliga byaskolan och in i musiksalen där moster Storan hade sån där riktig drömmig musiklektion. Vi knackade på för att lämna ett papper som skulle vidare, och fick samtidigt gulligaste sången och spelet uppfört bara för oss. Vilken start på tisdagmorgonen liksom! Till sist hamnade vi på Föris, som S säger. Han sprang in och ropade heejdå mamma! och jag och J fortsatte och hurtade vidare runt långa rundan. Typiskt bra tisdagsstart, hela alltet. 
Sen tog jag energin jag fått från morgonen, och började med vad jag gruvat mig lite inför; rensa ur hela familjens sommarkläder.
Allt från sandaler, till sommarjackor, till klänningar och sommarskjortor. Upp på vinden med allt. Var sak på sin plats. Och gällande barnens kläder ska allt i rätta storlekslådor. Och i kartonghavet skulle sedan vintern letas fram. 
När jag ändå höll på så passade jag på att rensa bort ännu en storlek för Lillasyster som växer och växer, och bära ner några plagg från Storebrors pyttekläder.
Juniflickan höll mig gott sällis, där jag vek och sorterade bort och såptorkade ur alla garderober och klädlådor. 
Från somrigt, till vintrigt…
Jag blev helt klar med allt lagom till att Minimannen skulle hämtas hem igen. Kände mig alldeles vimmelkantig av trötthet när jag mötte upp Storebror. Vi drog hem och dundrade igång ett mangosmoothie- och mackafika. Och sen var hela gänget trötta och morsan slumrade till och med till en ministund. Den linoljefärgsdoftande(typ stinkande snarare) mannen, stack ut på löptur. Jag snodde ihop en pannkakssmet och skjutsade in i ugnen. När M kom tillbaka var det min tur att få ge sig ut och springa. Och när jag kom hem stod pannkakan och varma blåbären på köksbordet. Teamwork!
Så var det kväll igen, ja.
Och snön får bestämma sig för att komma när den vill nu. Mössor, halsdukar, handskar och varma kläder är på plats. Igen!? Jag tog ju just och sorterade bort dom…
Hoppas ni haft en god tisdag!
Lillafrun
Att ta måndagkväll efter evighetsgöra.
Jag började redan under söndagen med det där;
Kratta gården, alltså. Och sooom jag har krattat. Och krattat. Och, ja ni fattar..
Lillan har sovit gott i vagnen under tiden. I våras krattade jag med magen i vädret, längtande efter att bäbis skulle komma till oss. Nu är det höst, krattas igen. Och nu sover det en liten flicka i vagnen. Lika självklar som att vi andas.
…
Efter trädfällningen blev det mängder av ris. Ligger fortfarande i ”jätteprydliga” högar och bara väntar på han jag kommer avguda när han väl kommer och hämtar dom där högarna åt oss. Förutom rishögarna så blev det också en hel del att kratta. Och det har jag tänkt att jag skaaa göra, men har istället hållit på och krattat på äppelträdssidan. Då vi ooomöjligt kunnat ta reda på alla äpplen, så har det också varit ett litet evighetsgöra av få bort. Det faller fortfarande frukt så sista äppelkärrorna är inte dragna ännu.
I alla fall.
Fyra veckor senare, så har det nu blivit gjort på den där fällda-träd-sidan. Och när jag väl började, kunde jag uppenbarligen inte bara ta det där risskräpet, utan tog en bit till och en bit till. Och när jag egentligen var kräkless så såg jag ju hur fint det blev efteråt och bestämde mig för att ta precis allt. Och efter jagvetintehurmånga timmar så är den där fotbollsplansstora sidan av gården helt krattad och klaaar. Kära hjärtanes så skönt.
Nu är det bara andra sidan kvar… men det tar jag när precis alla löv och äpplen fallit från äppelträdet.
Delmålet, det största, är i all fall nått. Pojkarna hjälpte mig att samla in högarna. Fasligt snällt. För det är ju det tråkigaste!
Och nu är det kväll och jag har ont, typ överallt. Ute är det nattsvart, Mannen är uppe och håller på och grejar och jag myser här nere med kidsen. Trötta efter en dag med massor av friskluft.
Lillan sover i min famn och Sallykatten och S leker för fullt. Antingen jagar han henne, drar i svansen och sådär. Eller så retar hon honom och drar iväg med lego och hans gosedjur. Men mest leker dom tillsammans. Skitgulligt, faktiskt. Han har fått in snitsen nu på hur han ska veva på med snörleksaken, så att lillkatten liksom hoppar precis så högt hon bara kan. Rakt upp i luften, liksom.
Mysigt med katt. Verkligen! Fast nyss blev det kolsvart i hallen. Hon hoppade efter en fluga som satt i fönsterlampan. Lampan i marken och glödlampan paj. Plus att lampan drog med sig den pelargonknopp som precis, precis ska slå ut. Den sista för hösten, liksom. Kattskrälle.
…
Längtar till vi kryper ner i storsängen och läser sagor… finns risk för tidig somning av den här mamman ikväll.
Ha en skön måndagkväll!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
