Mammalivet på en pinne!
Vilken tisdag!
Det måste ju typ vara olagligt att få ha det såhär bra. Precis så känns det. Känner mig som världens lyxknös som får ha tid till allt det som jag tycker är så mysigt och roligt och allt det där. Vara HemmaMamma, alltså. Med allt var det innebär. Jag kan absolut vara trött som stryk ibland, men det är liksom ändå en trötthet som har kärlek i sig. För den är kommen av just det. Kärlek.
I morse lämnade jag Minimannen på lekhaket några timmar. Såå skönt att förra tisdagens ledsna lämning kanske var en monsterlämning som inte tänkt dyka upp på i alla fall ett bra tag, igen. Jag drog sedan ut Juniflickan på långtur med vagnen. Kände att åh, nu är det verkligen den där hösten jag fantiserat och drömt om. Nu är jag mammaledig. Sådär på riktigt, liksom.
När vi kom hem var det matdags för Lillan. Bäbisgos. Och sen, när hon somnat igen, fick jag ett ryck och gjorde vad som står som en utav punkterna på Höstens Lista.
Det vill säga, byta storlekar i barnens klädlådor, röja bland barnkläderna uppe på vinden, städa i ordning bland en herrans massa kartonger och sedan shoppa på bästa sätt, genom att dra ner en massa ärveskläder. Jag blev såklart lite sentmental när pyttepyttestorlekarna bäddades ner tillbaka i sina kartonger..
”Men det är ju fantastiskt att dom små liven växer”. Jaag veeet. 
Alltså, hur bra!? Att ärva, alltså.
Lillan ärver av Storebror. Kommer så ihåg hur söt han var i den där gulrandiga. Och Storebror, han har fått ärva massor av kussarna. Så himla värdefullt. Jag är så förtjust i den där bruna fårdressen och blev så glad när jag hittade den i en storlek till uppe på vinden. Ren och skär lyx. 
Den där punkten tog sin tid, men var såå skön att få checka av. Jag firade med ett styrkepass i hallen. Och lite förvällning av svamp!
Innan hemmet plötsligt gick från med-bara-minibäbislugn, till full-fartig;
Liten hämtades från Förskolan och till sin lycka fick han även hämta hem sina kussar från skolan idag. Jag gillar skolan!, sa lillvännen där han gick och precis hade blivit omfamnad av sina gulliga kussar. Förstå vilken lycka. Små människor, i lite, lite olika åldrar. Som är kusiner och tycker så mycket om varandra. Snacka om något som värmer ett mammahjärta.
Sen hamnade vi till slut allihopa i lilla byn, hos barnens mormor och morfar. Så mannen och jag, alla barnen, Kussarnas mamma, Storan. Och moster M. Moster G och Morbror S. Vi, har haft typ världens mysigaste tisdagkväll, där hos mina päron. Moster M hade lagat palt som vi åt så det stod ut genom öronen på oss. Mina gullungar fick syskonpresenter och ja, kvällen var bara så fin.
Med magar mätta, ögon trötta och hjärtan varma. Åkte vi till sist hemåt Drömgården igen. 
Med två sovande stjärnor i baksätet.
Nu sitter jag i Salen och har tänt ljus i kakelugnen och det är så himla mysigt.Ska njuta sista stunden av den här dagen innan mina ögon slocknar för dagen.
Jag hade ju några dagar förra veckan när jag inte riktigt kände igen mig själv. Kände mig lite si och så. Men som alltid när små dalar dyker upp, försöker jag bara ta emot dom på bästa sätt. Tänka Jag är bara människa och liksom låta mig vara, på så vis. Dag för dag, sedan konstaterandet, blir knuten bara mindre och mindre. Och idag har jag känt mig alldeles över-livet-nipprig. Så himla, himla underbart.
Mammalivet på en pinne!
Hoppas att Du haft en fin dag. Natti!
Lillafrun
Höstskörd.
Efter frukost gav vi oss ut för att göra något vi längtat efter.
Plocka äpplen från vårt eget äppelträd.
Finaste pojkarna på jorden.
Som det känns lyxigt, alltså. Att vi får ha så mycket tillsammanstid, hela familjen. Nu när jag är HemmaMamma, så känns det mindre påtagligt när mannen reser iväg på sina uppdrag. Jag menar. Då, när han kommer hem, och är jättehemma i flera, flera dagar på raken. Då är ju också alltid jag, och barnen, hemma. Så vi hinner ses och mysa massor. Känns så värdefullt. En livets Lyx. 
Och det där vi pysslade med igår, är sånt som jag bara älskar. Ett så mysigt familjeprojekt. Alla hjälpte till, på sitt lilla vis…
Lilla Juniflickan hjälpte alltså också till, på sitt vis.
Elva veckor gammal idag och helt och hållet underbar. Lyckan som sprider sig i kroppen när hon ler mot en, med det där lilla tandlösa leendet och dom glittranden ögonen. Att pussa dom där persikolena kinderna. Hålla lilla handen i min. Höra hennes andetag. Se hur hon blir alldeles glad när hon ser sin Storebror. Bli gråtig av att han, världens finaste pojke, säger jag ääälskar diig, Juni! x antal gånger om dagen.
Åh.
Och där; en mamma som konstaterade att hennes kropp mådde bättre än dagen innan. Precis hur skönt som helst.
Sen kokades det äppelmos, lingonsylt och gjordes småpaket av persilja som frystes in. Det är höstskörd nu. Frysarna fylls. Det saftas och syltas och plockas bär och svamp. Och man känner sig så rik att det inte är klokt.
Men vad jag känner mig mest rik utav, är det här;
Ni förstår precis vad jag menar, det är jag alldeles säker på.
Det blev eftermiddag och två småkusiner kom hit till gården och lekte med morbror M och liten Minimankusin. Mamman, det vill säga Storan, och jag. Vi gav oss ut på en sån där tur jag tycker så mycket om. Bara hon och jag, i skogen, småflåsandes upp för backar, med svampletarögon. Vi hamnade på hög topp, så vacker att man nästan tappade andan lite. Där satt vi, skalade varsin mandarin, pratade lite livet och såg ut över vad som var så vackert där med glittrande vatten i kring. Vår lilla by.
Jag hade dopat mig med vad jag typ aldrig tar (alvedon), och som verkligen hjälpte och gjorde att jag kände mig skitpigg. Tänkte att jag nog skulle få sota för det senare, men så blev inte fallet. Väldigt tacksamt.
Och den där grejen att efter några timmar borta, återigen få rulla in på gården, den där makalöst vackra hösteftermiddagen. Med lagårdsdörrar öppna, en drös ungar som sprang och lekte, Drömdörren på glänt i till huset och solen mjuk och som det vackraste glitter över hela alltet. Dessutom med en massa kantareller med hem. Faktiskt rätt och slätt hur fint som helst.
En sån där dag som åkte rakt in i hjärteasken. Vackra September.
Lillafrun
En talande bild om dagen.
Det där;
Lite vad som speglar vår dag. Eller rättare sagt min dag. Efter att jag sprungit den där rundan i morse, ätit frukost och liksom varvat ner. Då bara small det till. Och dom där benen som var så otroligt tunga under rundan, gav sin förklaring. Plötsligt hade jag febervärk och ont i varenda kroppsdel. Inte sådär frusen, men med ond kropp.
Pojkarna gick ut på vedbacken och var precis hur söta som helst. Och jag och min flicka gjorde varandra sällis under skön filt och vackerblå kudde.
Sen har dagen mest varit så. Typ det enda kraftryck jag gjort, förutom dom där kilometrarna i morse, var att bada och natta barnen medan mannen var ute och sprang. Helt och hållet nödvändig vila.
Bortsett från att jag känt mig lite 99 idag, så har det är varit en så fin helg. Och nu skulle ni se oss; mig och mannen. Uppkrupna i soffan, med en herrans massa ost och kex och dessutom varsin liten bit äppelkaka och den vaniljvispen som fanns kvar från i helgen.
Att må lite halvkyvens, omfamnad av den man älskar och äta en massa gott. Ja, då är det inte så pjåkigt ändå.
Hoppas ni haft en god helg!
Lillafrun
Söndagmorgon på Drömgården.
Söndag!
Efter första frukosten för Lillan bäddade jag ner henne bredvid den där människan jag är så glad är vid min sida precis varje dag. Lämnade tre sovande och gav mig ut med snabbskorna på. Kändes tungt, småsömnigt men var ändå så skönt.
Nu är det söndagfrukost som gäller.
Termosen är fulltankad och min kaffetokiga, den där skäggige, är mycket nöjd. Och jag blev plötsligt så sugen på rostbröd med den där marmeladen jag gjorde för någon vecka sedan. Krusbärsmarmelad. Så, det känns som en lite finare frukost.
När man har hembakt bröd hemma hela tiden. Godaste jag vet. Men plötsligt kan det kännas som lyx med en skiva köpes. Tokigt. Människan är en intressant varelse, minst sagt.
Vi tänder ljus, sörplar kaffe, bäbis- och Minimangosar, och enas om att det är riktigt innemysväder. Ni vet; blyertsgrått och regnigt. Skön luft under morgonrundan, mao.
Söndagmorgon på Drömgården.
Ha ett skönt avslut på helgen idag, alla ni!
Lillafrun
Att ge receptet på Den Godaste Äppelkakan.
Ja, det var i alla fall orden som den där Äppelkakan fick igår under den där fina myskvällen här hemma. Så roligt, när man testar något nytt och det blir lyckat. Dessutom testade jag att göra egen vaniljvisp, som inte var ett dugg jobbig att göra. Bara väldigt god. Så, här kommer recepten ni inte vill missa! Direkt taget från Aftonbladet, och vidare langat till er!
Den Godaste Äppelkakan
Äppelkakan
- Smält 150 gr smör i en kastrull, blanda med 1 1/2 dl socker, låt svalna. Rör i 3 dl mjöl, 2 tsk bakpulver och 1 1/2 dl mjölk.
- Grovriv ca 150g mandelmassa och blanda ner i smeten.
- Bröa formen, häll i smeten, skala och skiva äpplen och tryck i smeten. Ös på med kanel, hackade hasselnötter och pärlsocker.
- Grädda i ugnen på 175 grader i ca 30 minuter.
Parentes; Jag tog typ 1 dl socker och bara 100 gram mandelmassa, för att jag råkar ha en sockerallergisk och mandelmasserädd, mycket älskad, man. Och den mängden räckte gott och väl! Det var bara det jag skulle säga. Men ni gör som ni vill. Såklart.
Vaniljkräm:
3 äggulor
3 msk florsocker
1 msk vaniljsocker
2 tsk äkta vaniljpulver eller vaniljstång
3 dl vispgrädde
- Blanda äggulor, florsocker och vaniljsocker, vispa detta pösigt.
- Vispa sedan grädden och blanda den med äggsmeten, rör ihop allt till en tjock kräm. Om du förvarar den i kylen under natten kan den dela sig lite, men den går snabbt ihop om du vispar upp den igen.
Låt kakan svalna och sedan; ät och njut!
Lycka till och allt det där!
Älskade pojken sover i vagnen ute på bron, liiite tokslut efter busig fredagkväll med hans älskade idoler tillika kusiner. Hemmet doftar nu såpa igen efter morgonen städ, tvätt och fix. Gårkvällen håller sig kvar i magen som något gott. Mannen är ute och klyver ved. Jag ska krypa ner under sköna filten med nyäten, snusande Juniflicka. Här inne hörs bara en tvättmaskin och dom där små, små andetagen från någon jag älskar så där mycket att jag inte får tag på orden. Min lilla flicka.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
