En helg tillsammans med mina två.
Igår förmiddag packade jag in en massa saker, storvagnen och kidsen i Rymdskeppet.
Och så drog vi iväg.
Mot lilla byn och något efterlängtat. Ja, jag hade också längtat, men det var någon som var omåttligt taggad. Sisten alltså. Han skulle få sova hos Mormor och Morfar och Torehunden. Hur festligt som helst! 
Så vi checkade in hos älskade MammaMormor och PappaMorfar. Och där hemma var det precis lika hemmafint, mysigt och blomsterprunkande som alltid.
Det lektes med morsans gamla leksaker, någon åt mormors kanelbullar, en liten docka sov. 
Jag fick lyxen att när båda barnen sov och Mormor hade ögon och öron på stjärnornaa, gå ut i hardcoregymmet och träna. Jag körde ett tabataintervallpass på gammcykeln och tog verkligen ut mig totalt. Absolut hårdaste träningspasset på månader. Tjoho på den!
Min Gullpappa drog iväg och spelade så vi var liksom bara en liten, liten skara. Det var rätt knepigt att bara vara jag och mamma. Och barnen förstås. Men, hur ofta händer det, liksom? Vi hade det så mysigt. Åt hur gott som helst; vad sägs om röding till varmrätt och vaniljglass i våffla, med varm hjortronsylt till efterrätt? Kära nån, alltså. 
Det somnades gott på kvällen och det var verkligen tvärlyxigt att få trippa ner för trappen till ett dukat frukostbord i morse. Storebror hade då redan varit nere med mormor och morfar och haft kvalitetstid en stund. 
Innan vi packade ihop, tusen-tackade och kramade älskade hejdå, så sprang jag min favoritrunda i byn. För första gången sedan Juniflickan kom. Grym känsla!
Sen drog vi alltså vidare.
Direkt till Hotel Mama, det vill säga till Mäjadalen, och Storan och gänget. Där Världens Bästa HemmaFrissa snyggade till en drös pojkar i familjen. Bland annat min lillpojke. Han satt som ett ljus och var så himla stolt efteråt.
Och hans morsa var sådär skitnöjd över att det inte behövdes lirkas minsta lilla.
Nu är vi hemma på drömgården igen efter ett otroligt mysigt bortadygn.
Sirapssega hela bunten och lite längtande efter den där vackerpappan. Vi ritar och ser på barnprogram och myser med lillasyster och så. Lilla Juniflickan, som är på pricken två månader idag. Åh <3
Nu ska vi äta lite middag och sen blir det lugn, lugn kväll här..
Ha en skön kväll!
Lillafrun
Regntung lördag och Hallonkakarecept.
Så vaknar vi till lördag.
En regntung och blyertsgrå sådan. Jag och barnen är hemma tillsammans. Mannen jobbar i huvudstaden i helgen, så han var jag uppe tillsammans med och pussade hejdå sisådär klockan 04.20 i morse. Maj gadd så okristligt tidigt.
Några timmar till sömn blev det för oss andra sedan och vi har precis börjat komma igång med dagen på riktigt. Donar nu på med lite allt möjligt. Bäddar sängar och hoppar i kläder. Slänger in en tvätt, knipsar gammblommor och så vidare.
Lille Minimannen kom precis förbi där jag stod och sörplade kaffe och hängde tvätt samtidigt. Sa Kolla Mamma!. Skitnöjd. Medan jag stått i hallen har han suttit på köksgolvet med klisterboken och alla klistermärken som platsade på sidan ”i Öknen”. En massa såna djur. Bara det att han hade tagit det hela ett steg längre, och klistrat alla ökendjur på sig själv istället för i boken. Nytänk.
Och den där Hallonkakan då? Smålurigt recept, så jag har både dubblat vissa ingredienser och typ halverat andra.. så här kommer ett ypperligt baka-en-regnig-lördag-recept!
H a l l o n k a k a
-eller helt sonika en Bärkaka, då till exempel både hallon och blåbär passar finfint.
Ingredienser:
Cirkus 3,5-4,0 dl socker
4 ägg
150 gram smör
5 dl mjöl
2 tsk bakpulver
2-3 dl bär av valfri sort (exempel hallon eller/och blåbär)
Och sen då?
- Rör ihop socker och smält smör.
- Knäck ett ägg i taget och rör i.
- Blanda mjöl och bakpulver för sig innan du rör ner det i sockerblandningen.
- Häll hela smeten i en smord och bröad form och toppa med dom bär du valt.
- Skjuts in i ugnen, i 175 grader, cirkus 50 minuter. (Tiden, den beror lite på hur blött det blir i och med valet av bär.. så håll utkik och låt kakan stå inne tills den stannat!)
Låt kakan svalna och sörpla med kaffe i liten kopp. Sensommarnjutning!
Ha en fin lördag!
Lillafrun
Fredagspåhitt.
Mitt i dagen kom regnet. Och det med besked. 
Jag dukade och tände så många ljus jag orkade.
Väldans nöjd kände jag mig också över att ha krånglat tillbaka sofftyget. Rent och fräscht igen!
Minimannen och Juniflickan sov. Den ena ute på bron med regnet som sövande musik. Den andra, inomhus och i väntan på att ät- och sovklockan strax skulle ringa. Här hemma behövs ingen riktig klocka… vi lever med en levande liten tretimmarsklocka. Ja, förutom på natten då.. då sover den klockan längre. 
Sidärja! Vaken och hungrig Juniflicka i fredagsklänning.
Men inte så hungrig att hon hunnit bli sur på morsan ännu.
Så kom älskade Mormor och Morfar och Torehunden på mysigt fredagsbesök. Vi åt varma mackor med svampstuvning och melon- och fetaostsallad till. Sån där mysmat som passade ypperligt en regnig fredag i augusti.
Och så hade jag snott ihop en ny variant på kakan jag gjorde igår. Än mindre socker och nu både hallon och blåbär i. Jag måste ge er receptet, typ imorn eller så. Så lättgjord och god kaka som man kan variera med olika bär i. 
Och nu är det kväll. Jag och Minimannen sitter vid köksfönstret, tittar ut, bygger pussel och dagbokar. Allt på samma gång. 
Trevliga och mysiga fredagspåhitt, alltså. Just så.
Ha en god helg alla ni!
Lillafrun
Att ta fredag med stil.
Att vakna tillsammans med liten bäbis. Huset nystädat och på köksbordet står sensommarrufsig blombukett. Vi nattfixade verkligen i natt, jag och mannen. Jag stod och strök när klockan var jagvetintevad, men det var så himla mysigt. Och vi somnade sannerligen gott efter att betat av städning och tvättvikande och allt det där.
Lilla Juniflickan, alltså. Vi hade mat- och morgonpratstund där i köket i morse. Det var bara vi vakna och vi hade en riktig kvalitetsstund. Så bäddade jag ner henne igen bland två sovande pojkar. Ja, Storebror sov med oss i storsängen i natt. Eftersom han brukar sova i egen säng, kändes det väldigt mysigt att ha honom nära oss…trots lite mindre sovplats en natt.
I alla fall;
Själv gav jag mig ut med snabbskorna på. En löptur i en nyvaken by, rent himmelskt.
Det var nog skönaste löpturen hittills, efter att Lillan kom till oss menar jag. Skönast på det sättet att jag nu börjar känna igen springorken. Det är ju kul! Skönaste stunden hade jag precis när jag var i mål och kunde pusta ut där ute på bron. Sen är det alltid lika roligt att gå in och mötas av någon som längtat efter en ungefär som om jag varit jorden runt och borta i en smärre evighet.
Så idag tog vi fredag med stil. Nu ska vi fortsätta dagen här. Önskar er en finfredag!
Lillafrun
Hallonkaka. Evighetsgöra. Och en kvällsplan som gick i stöpet…
Vi började vår dag sådär, jag och Minimannen;
Bakade hallonkaka, alltså.
Låter ju supermysigt, visst? Fast vi hade verkligen skitbråttom så vi var faktiskt inget dreamteam idag. Jag ville att det skulle gå fort och att kakan skulle in i ugnen så snabbt som möjligt. Eftersom vi väntade fikafrämmande typnärsomhelst. Men så hade jag ju en liten vän som så gärna ville vara med, såklart
När vi till slut hade fått klart smeten, då var receptet lite för litet för den form jag valt, så då var det bara att börja om. Å hoppsan, där hann inte morsan med och hela bakpulverburken for visst i den nya smeten… shit happens. Bara att börja om, (IGEN). Sno ihop ny sats, med en drös nya hjälpande händer. Mitt i allt, när jag kände mig tokstressad inombords men höll någorlunda lugn mot den lille. Ja, då sket jag i stresskänslan. Det är ju det där jag älskar och som är livet; baka hallonkaka med min tvååring. Jag brukar ju vanligtvis alltid känna så, men i morse blev jag stressad istället. Det måste man få bli nån gång också, tänker jag. Tur jag tog mitt förnuft till fånga där mitt i.
Och precis när kakan var klar, så rullade govännerna in på gården. 
Så då fick vi mysigt besök, Minimannen bjöd på låtsaskaffe inne på sitt rum och på riktigt kaffe i stora köket. Och så var han såklart stolt över hallonkakan han bakat. Fina pojken. Och den blev faktiskt precis hur god som helst.
Sen har vi haft torsdag med fixande av allt möjligt.
Jag tror jag hållit på totalt i tre timmar bara med att få bort alla klamrar som äääälskade mannen satt fast vårt jädra kökssoffetyg med. Sofftyget jag älskar och helt sonika vill ha kvar, inte bara sätta över med något annat, som mannen trodde var min tanke. Så klamrarna satt med, pjta, låt säga; 3 millimeters avstånd. MAX! Helsicke vad jag muttrat över det idag. Mest för mig själv, M har inte hört mig utan donat med annat. Tur det.
På bilden är ett parti där rara klamrarna satt glest..
Nåväl.
Sofftyget är tvättat och som nytt igen, ska bara torkas och på soffan på nytt. Denna gång tänker jag klamra.
Och kvällen? 
Efter middagsfix var pojkarna över till Farmor och Farfar och bjöd på lite hallonkaka. Lillasyster sov och jag passade på att gå ut och hämta in lite färska blommor. Sen var kvällen tänkt att innehålla en date, klockan 21 tillsammans med den skäggige. Sovande barn, nystädat hem. Helst ett träningspass tränat också.
Verkligheten?
Klockan är typ 22 nu. Daten ströks för längesedan. Barnen badades, klockan drog iväg, det blev en trög nattning av en älskad som inte ville komma till ro. Nu är hela städningen kvar, det är kolsvart ute och något träningspass tänker jag inte träna mitt i natten. Där går gränsen, liksom. Men barnen sover nu gott, i renbäddade sängar. Den ena betydligt mer lättsövd än det andra. Båda så oöndligt älskade. Och nu, äntligen, sovande och med orden mamma och pappa älskar er, i sina små hjärtan.
Ibland blir det ju bara inte som man tänkt sig. Men är det inte lite det som är charmen, tänker jag? Livet, liksom. Allt som gått i stöpet är ju världsliga ting, menar jag.
Det kan bli bra ändå. Huvudsaken är att småttingarna har det hur bra som helst. Det är det som är det viktigaste. Jag och mannen dejtar ju nu, pratar om livet och hjälps åt med städningen. Det sista, ovanligt men väldigt mysigt. Vi tar den där finsoffandaten, en annan dag. En annan dag, igen.
Hoppas att ni har en god kväll, alla ni.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
