Att ha varit till Ett Riktigt Smultronställe.
När lillvännen blev så lycklig häromdagen över det där smultronstället vi hittade precis intill vår egen gård, så blev jag så himla Sommarstugensugen.
För där, ute vid Sommarstugan, finns det smultron i massor. Alltid.
Så igår morse smsade jag pappsen och i nästa sekund fick jag ett svar med välkommen! jag har köpt såpbubblor till S! . Så efter lunch, när alla var ätna och morsan varit en sväng under äppelträdet och tränat ännu ett Mot-Min-Starkaste-Mammakropp-Pass. Då drog vi iväg.
Mannen släppte jag av efter vägen. Han transportlöpte i mål. Det var rätt skönt att köra vidare med bilen, uppför dom där grisiga höga-kusten-backarna, som jag då visste att han skulle kuta uppför.
Väl alla framme var Sommarstugelivet igång på en gång. Vissa doppade sig efter löpning..
Och havet. Det gör något med en, alltså.
Man blir sådär alldeles saligt lugn. Och trött. På ett skönt sätt.
Det lektes och blåstes såppbubblor. 
Och kramades. Och någon charmade sin mormor och alla runtomkring, i vanlig ordning.
Det fikades brakfika. Och så traskade vi iväg på loppistur..
…och Minimannen var återigen den som gick med största vinstlotten därifrån.
Min familj. Mannen, Juniflickan. Och så Minimannen. Han, som bara skulle posta några stenar innan han kunde gå hemåt..
Häälit sommarlov, mamma! sa han lillgammalt. Jaa, älskling. Härligt med sommarlov! … svarade jag. Den där ungen alltså. Fantastisk på så många sätt.
Väl hemma igen lektes det. Med ”nya” leksakerna.
Bilar och en massa tågbanebitar att bygga ännu större tågbana utav.
Så grillades god middag och plötsligt var det kväll. Och jag kom på att vi ju helt glömt att söka oss till bästa smultronstället, så då drog vi ut.. i pyjamas och bara fötter. 
Plockade smultron på strå och åt så mycket vi orkade. S var överlycklig och mitt hjärta varmt. Det där är så mycket barndom för mig, att gå där efter lillvägen och fylla munnen med dom där söta bären. Att få se sin lille son uppleva detsamma, är helt underbart.
Kvällen avslutades med mysig promenad efter vackervägen längs vattnet. Storebror somnade gott för kvällen, bredvid den redan sovande Lillasystern i vagnen. Så hade vi en stunds vuxentid, med rabarberpaj som jag hivade ihop på två röda eftersom Lillan låg i mormorns famn och knorrade efter mat. Men det blev en paj, det blev det.
En havsluftfylld familj åkte sedan hemåt i sommarnatten. Rullade in på Drömgården med snusande barn i baksätet. Och konstaterade att det varit en så fin sommardag. En dag vid Ett Riktigt Smultronställe… Som för alltid kommer att bo i mitt hjärta och påminna mig om min älskade Mormor och Morfar.
Lillafrun
Storebror berättar en sak…
Hej, det är faktiskt Jag nu. Storebror.
Där är jag och Lillasyster. Om kvällarna när vi går kvällspromenad hela familjen, så brukar jag bädda om henne. Noggrant, noggrant. Jag har stenkoll på henne, säger ”hon vill ha mat, kanse?” när hon knorrar till. Så försöker jag lära henne att napp o tjasa är något livsnödvändigt, fast så långt har jag inte lyckats, ännu. Men ganska så god tycker hon nu att nappen är, faktiskt. 
Lille Vän, kan jag mumla för mig själv. Hon är jätte, jättegulli, min Lillasyssej. Titta här, liksom;
Både cool och gullig, på samma gång. Mamma kallar henne Juniflickan.
Vet ni varför?
Det är ju för att hon är våran Juni, såklart. Vår sanna Sommardröm.
Juuuni, som jag säger så fint. Hon har världens minsta och lenaste fötter.
Och så är hon jättejättetrött, har massor med mörkt brunt hår och luktar lite som en kattunge. Och låter som en också, förresten. Jag älskar henne. Och hon mig.
Så. Nu vet ni. –Det där är Juni! Min Lillasyssej.
Idag vaknar vi till Lördag här hemma på drömgården. 
Jag och Juni har haft morgonmys i Storsängen och nu sörplar päronen kaffe som galningar. Dom la sig sent, sent i natt. Men, så har vi sovit gott också, i renbäddat. I tvättkorgen finns knappt en liten ministrumpa. Hela hemmet, är tokskinande. Och där ute är det bara ganska så lite kvar av Verandamålningen. Så idag, är det leedig Sommarlovsdag som väntar, har jag bestämt. Vi har inga planer alls. Jag är smultronsugen, så… kanske söker vi oss till ett smultronställe, kanske bakar mamma en rabarberpaj som vi kan smaska på, kanske.. ja, vi får helt enkelt se vad dagen erbjuder.
Hejdå.
/Liten. Numera, Världens Bästa Storebror.
En fredagshälsning!
En fredag med världsbra torkväder. Något som uppskattas! Fast jag börjar faktiskt bli lite less den här blåsten? Än om det är världsligt.. men måste det storma, liksom?
Och här har vi stora delar av vår dag, samlad i en enda bild;
Tvätt och målning och älskad skruttunge där längst bort. Lillasyster ligger i vagnen och sover precis till höger i bild här. 
Mitt i röran kan man hitta blomvackert.
Vi var lite wild and crazy och chansade på att måla samtidigt båda två, alltså även efter att lilla Virvelvinden vaknat…men, det gick sådär.
Än hur mycket man försökte att inte pricka… så blev det så i alla fall. Tyypist…
Och så var det fredagkväll-
Mannen är ute och har ännu ett målningsrace. Liten sa just tack så myckett! efter att ha fått sig ett bad. Nu sitter han i finfotöljen med vällingflaskan och mysglor lite på hans eegen tv (han säger att det är hans och det är ju smått sant, då det typ finns han barnkanal på den. okej ettan och tvåan också..). Lillasyster ligger här bredvid mig och låter lite som en kattunge, sådär som hon gör när hon berättar att hon snart är hungrig. Så, då vet ni alltså även vad den fjärde i familjen snart pysslar med.
… sen ska jag rejsa runt och städa klart hemmet, så det blir helg på riktigt!
Trevlig helg, alla ni!
Lillafrun
Att berätta om bröllopsdagen.
Så hade vi bröllopsdag.
Efter att vi var färdiga med tvätten av dom efter-grässådd-jordiga delarna av Verandan. 
Hade ätit god grahams- och bananpannkakelunch. Och dessutom hunnit spontanhänga med M´s kusiner som kom förbi på kaffesörplande. Efter allt det där, då piffade vi till oss lite. 
Vissa drog på sig prickig klänning. Är man ett Pyre, så är man.
Tjocktröjor packades med. Det blåste ju storm, liksom.
Sen drog vi iväg, för utflyktstur. Liten frågade trehundranittioåtta gånger ”vart skaa vi, mamma?”… men vi drog ju iväg på hemester-turisttur, så vi visste liksom inte riktigt vart vi skulle. 
Vi hamnade på gulliga Gårdsbutiken i grannbyn. Morsan shoppade loss lite bland allt fint som finns där i inredningsväg. 
Och Liten fick en stencool ljusgul bil. Snäll mamma.
Så fikade vi gott där ute, i lä och skön sol. 
En liten Storebror fick stolt en alldeles egen kula jordgubbsglass.
En hit, några skedar. Sen hittade han alldeles för många mjuka hundar som behövde klappas. Och där var mannen igång; ”du ser ju, älskling. han måste få en hund!”…. näää, det behöver han inte. 
Efter mysig stund drog vi vidare. Storebror styrde runt på Lillasyster. 
Vi hoppade in i bilen och drog på loppisrunda. Jag hade kunnat pricka in hur många som helst, men mannen ”missade” ungefär varannan skylt så det blev inte så många stopp.
Vackra vyer passerade vi hela tiden.
Och när vi några timmar senare rullade in på gården igen, så var vi fasligt nöjda över den där lilla utflykten som var alldeles lämplig för oss, hela familjen.
Loppisfynden flyttade in där dom nu hör till; inne hos Sisten. En hög ”nya” böcker och en ljusblå kaffepanna i emalj.
Och kvällen? -den avslutade på det bästa sätt vi kunde tänka oss just igår;
Med några timmar där vi fick en hel del målning gjord på Verandan. Liten tjöt av skratt tillsammans med den lekande Farfarn, Lillan sov och jag och mannen målade och målade. Lillis och Lillsvågge vandrade förbi och kunde föreviga dom nöjda päronen.
Det var en helmysig bröllopsdag, det där. Det var det.
Lillafrun
Med Dig.
Idag är det 4 år sedan. Och det självklara, blir bara mer och mer självklart med tiden som går.
…Det är med Dig jag vill leva och dela. Hela livet.
Det är med Dig, jag vill fläta händerna och vandra framåt med.
Genom stunderna som är lätta. Och genom dom som är svåra.
Det är med Dig.
Du är mitt Allt-och-lite-till.
Vi är bara precis i början, och har många, många år och livskapitel kvar att hålla varandras händer flätade. Vi trodde nog ingen av oss, för en sisådär 7 år sedan, att vi som 24åringar skulle flytta till vår Drömgård, tillsammans med en liten ettårig Miniman. Och bara året därefter även ha en liten Juniflicka i familjen. Det är nypa-i-armen-känsla på livet just nu och jag sitter här med tårfyllda ögon. Jag känner sån tacksamhet.
Idag firar jag och mannen Bröllopsdag. Våran Fjärde. 
Mannen kom in och sjöng i morse, den vanliga trudelutten han brukar dra av denna dag;
…”Vad är det för en dag….är det en vanlig dag? -nä, det är ingen vanlig dag, för det är våran bröllopsdag. Hurra, hurra, hurra!”
Bärandes på god frukostbricka som Minimannen direkt taggade till på. 
Och ett fång av rosavackert hade han också…
… till sin fru.
Han är bäst.
Jag är på ett sätt alldeles fladdrigt lycklig. Samtidigt som jag är så otroligt rädd. Jag har en sån dyrbar trio jag bara vill skydda från allt, allt ont. Mina tre, som jag älskar så hjärtat värker. Men rädd, kan man inte gå runt och vara hela tiden. Istället känner jag mig bara så himmelens tacksam. För att jag får vara M´s fru och gullebarnens mamma.
Nu ska vi fortsätta fira bröllopsdag!
….härnäst, efter denna mysfrukost,ska vi ge oss ut i stormen och tvätta verandan. Nu är den ääntligen (ja, efter tvättandet, alltså) redo för det sista varvet linoljefärg. Sen är hela entrédelen klar, med allt från Stenläggning till Drömdörr och Färdigmålat bygge. Tjoho!
..så pussas vi lite extra också. Tar oss tiden och stannar upp. Än om dom där småbarnslivetpussarna är underbara dom också, och så himla, himla viktiga. Dom som sveper förbi på bara sekunden, mellan överfulla tvättkorgar, tunga blöjpåsar och snickeriprojekt. Svepandet, över på någon sekund. Men med hans läppar mot mina, och hans varma trygga hand som håller min rygg.
Då vet jag.
Att det är med han, och ingen, ingen annan som jag vill dela mitt liv med.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
