Att skapa Sommarminnen.
RabarberMinimannen.
Det där var igår, när jag och S höll på att preppa för extragott mellis. Rabarberkräm och den där limpan vi bakade häromdagen..
Vilket himla härligt, mysigt, roligt och hjärtevärmande senaste dygn vi har haft.
För det där melliset, det var ju inte bara till oss…
Igår kom vår älskade vänner hit.
Dom som vi bodde grannar med i Norrnorr, under alla fem år. Hade trapphushäng med mest varje dag. Vi fick barn samtidigt, har i princip levt hela vårat vuxna liv tillsammans och upplevt massa saker ihop… såsom att kämpa tillsammans genom en hel högskoleutbildning, leva i Afrika i tre veckor och sen peppa varandra till att ”jo, vi klarar att flytta från varandra utan att kolavippa. Vi kommer ju ses. <3”. Så igår, var det med varma famnar vi stod och välkomnade fina familjen. Möttes av stora leenden, varma kramar och presenter till både stora och små.
Så häftigt med Riktig Vänskap. Det var som att vi sågs ”igår”..I sköna värmen och doften av sommar, har vi haft det så mysigt.
Ungarna höll till en början på att ta kol på varandra, och lillvännen hade dragit med traktorn och bruden ut på lägdan (åkern) och råkade hamna i brännässlor så hela benen såg ut som prickiga korvar. Stackarn.
Men innan det var kväll, så var dom före detta grannarna prima kompisar och lekte och satt på gårdhustrappen och pussades. Så himla härliga Sommarlovsminnen vi skapar nu. Njutbart.
Och plötsligt dök också Storasyster med familj, från huvudstaden, upp.. dom ska sommarbo här, näranära oss, under ett par veckor. Så himla mysigt, nu är nämligen precis hela min familj samlad med bara ett par mils avstånd som längst. Det är vi inte vana!
Det var ett gäng rätt möra föräldrar som på kvällen, efter god grillmiddag, gick ut med alla kids i vagnarna. Vi har ju en smärre vagnspark nu, liksom. 
En vacker liten kvällspromenad som följdes av efterrätt när vi kom hem till gården igen. 
Vaniljglass och nykokt jordgubbssylt.
En riktig sommarkväll.
När klockan närmade sig midnatt så drog vi inåt och satt sedan i salen och pratade om då och nu. Skrattade. Och hade det gott. Samtliga..
Och i morse hade vi storfrukost hos oss. 
Med vännerna och Storasyster med familj. Så himla, himla härligt att kunna sitta ute och äta. Att vi fick ett så väderhärligt dygn också, liksom.
Juniflickan har det gott. Där, i famnen på älskade kusin E.
Ett mysigt senaste dygn alltså; med vännerhäng och efterlängtade kusinkramar mellan S och hans kusiner. Idag går jag sakta, barfota över gräsmattan. Hänger somrig minimännsika- och bäbistvätt. Grejsar och städar ordning hemmet medan båda barnen sover. Både jag och mannen har dragit av var sitt tabatapass ute på gräsmattan, i stråålande solsken.
Där, en nyduschad jag och en liten groda. Lillan, iklädd den byxdress som hennes mamma en gång hade. Vilken känsla!
Så tänker jag;
Vilka dagar vi har. Livet är så gott, så gott.
Lillafrun
Summera sommardag i sommarnatt.
Nu sör vi, mamma! , sa han. Och vi körde igång, med kantskärning och ogräsrensande.
Just så;
Idag har jag bland annat påtat i trädgården tillsammans med hjälpsamme Minimannen. Vi längtar till den där rosen börjar blomma. Kommer ihåg från förra året. hur himlavacker den är i blom.
High five, liksom!
Och M?
Efter en helg utan målning, har han idag målat det sista. Så himla härligt att det är klart!!
Hoppsan då. En nybadad pyjamasklädd bäbis som hamnat i tvättkorgen. Men inte gjorde det henne något. Nöjda lilla Juniflickan, alltså.
Och ikväll har jag och Storebror varit ute på lång, svettig promenad. Bara han och jag. Jag älskar att ha båda barnen i min famn, samtidigt. Men det är så mysigt att umgås med min lilla Miniman, på tumanhand, också. Ni vet ju att jag var så himla rädd innan Lillasyster föddes, för att S kanske skulle tro att hans mamma inte älskade honom lika mycket längre. Att han skulle ”göra slut” med mig. Det har verkligen blivit tvärtom. Han är så kär i sin mamma, överöser mig med pussar och kramar. Och det finns inget som värmer ett mammahjärta så.
Nu är det snart midnatt.
Hemmet doftar såpa efter städrejset jag just avslutat. När det är sommar får man lov att springa ut och in med skitiga sommarfötter, man måste få leva liksom. Jag städar så gärna, det gör jag ju. Hur knäppt det än låter. Nu sitter jag och njuter här i köket. Bland tända ljus, och alldeles nyinplockade jersmin- och lupinbuketter. Snart, snart Natti!. Jag ska bara sitta och Ferdinandsucka en liten stund till.
Tänk så mycket som kan hända, på några få minuter. Att en liten flicka kan komma till världen och slå i kull en hel Liten Familj. På det där sättet man inte trodde var möjligt. Kärlekssättet. När allas våra hjärtans gränser bara flyttades och gav plats för en Juniflicka vi alla älskar så. I natt är det tre veckor sedan det var årets ljusaste natt… det var då hon kom till jorden. Vår Lillan. Vår Juni.
Natti!
Lillafrun
Livet.
Söndag, igår alltså, kring 11.30;
”Sedan jag vaknade i morse känns det som att jag bara virvlat runt som en yr höna… typiskt morsabeteende; när man springer runt och servar och fixar och torkar och har sig, för att när man är klar med ett första varv, gå på nästa. Vaknade av en bäbis som visst måste ha fått i sig liiiite för mycket mat. Eller rättare sagt vaknade jag av en mjölkdusch. Så lilla övermätte kräkloppan behövdes tas om hand, samtidigt som en Miniman ville att just ”mamma byta blöja! , mamma koka gjöt!”…och så vidare. ”Mamma? Mamma? Mamma? Kan du gööja gjöt till mej? Mamma? Mamma?” … mannen behövde dessutom dra iväg. Och såklaaart att jag ville göra allt det där för lillvännen. Det är bara det att det nuförtiden också är en Lillasyster som är här och behöver mamma på olika vis. Och då kanske man måste vänta två sekunder på att vattenglaset ska serveras, bilen hittas eller trasan hämtas. Min Miniman är inte det minsta van det ordet, vänta. Men det är väl standard med unge ett, tänker jag. För varje dag blir han mer och mer van och vi, jag och M, är fortfarande så himla häpna och tacksamma över denna otroligt smidiga övergång från tre till fyra i familjen.
Vi ruschade vidare, jag och kidsen. Det ”byttes och syttes”,…samtidigt som Minimannen fick vad han önskade. Bäddade in nytt i sängen, kastade snuskigt i tvätten, dammsög. Samtidigt som jag bar en liten skrutta som fortfarande var lite överproppad med gräddmjölk och inte tyckte det var jätteskönt att ligga ner. Och samtidigt höll jag visst på att baka limpor också eftersom vi väntar besök snart. Så, ganska nyligt har jag fått ordning på kids, hemmet, fått i mig själv frukost och klätt på mig.. och jag just det, innan jag själv hade fått i mig frukost så var det tid för Minimannen att få lunch. Haha, älskade ekorrhjul! Nu är allt frid och fröjd och limporna doftar så gott här på spisen. High five med mig själv!
…
Och så fortsatte dagen;
Vännen med familj kom på besök och vi åt limpa och bullar och sörplade kaffe så det stod härliga till.
Sen blev det eftermiddag och gården var återigen bara fylld av oss fyra. 
Lillan sov, Liten hade hoppat sovningen för dagen då han ju ville hinna träffa gästerna ,så han hade mystid med napp och trasa i fotöljen. Jag och mannen passade på att slå i kull oss ute på verandan, i steksol. Vi kände oss oerhört busiga och kände också att vi inte riktigt hade full koll på han som var sju meter ifrån oss. Inga dörrar emellan oss, men det var faaasligt tyst där inne… Efter en stund kommer han ut.. pappa..? måste tojka… och det behövde han verkligen. Torka, alltså. Någon hade fått tag på morsans nyköpta läppglans och fullkomligt tvärtömt den. I hela ansiktet. I håret. I fotöljen. På finkudden. På övriga kroppen. Och så frustade han lite, och önskade ett glas vatten…. 
Haha, Älskade lilla Buusjåtta.
Därefter fick Storebror sällskap i salen och vi vilade en stund allihopa där inne. 
Sen var jag och S ute på Sisten-och-Mamma-tid; lekte sandlådan, spelade fotboll, drog iväg med trehjulingen, lekte jaga runt bärbuskarna och det bästa av allt; gick till grannens traktor och klappade på den. Där kan man ju stå i timmar om man frågar Minimannen. Fint däck, mamma! säger han om och om igen, och klappar…. ungefär som jag gjorde som liten om jag hamnade nära en häst.
Världens bästa man lagade världsgod middag som vi sedan åt ute på verandan. Klockan började sedan närma sig 19… och det gnagde lite i mig. Jag visste att det i grannbyn skulle vara en fantastiskt bra Musik i Sommarkväll… men jag tänkte; nää, jag orkar inte. Men, så kom jag på att det gör jag visst och jag kommer ångra mig annars.
Så vi fullkomligt hoppade in i bilen, jag och lilla dottern, och drog iväg till grannbyn och kyrkan. 
Senast jag var där, var dagen innan vi åkte till BB. Vi kom precis när kyrkklockorna börjat ringa och det kändes helt ljuvligt att vara där igen. Nu, med lilla Juniflickan som låg i min famn och snusade så gott. Musik är hon så van, ju. Hon gav inte ifrån sig det minsta kattungeläte, bara njöt och sov sig igenom hela konserten.
Det där är en stund jag sent kommer glömma. Vacker, vacker musik. I vacker kyrka, belägen så magiskt att man tappar andan. En stund. Bara Mamma och Juni, tillsammans.
När vi kom hem sedan, var pojkarna precis på väg ut på promenad. Så vi drog ut hela familjen. Så himla, himla ljuvlig kväll. 
Och hela dagen, fylld med så mycket liv. Så är varje dag nu. Livfull som aldrig förr. Ibland bara trillar tårarna på mig. Jag har så mycket kärlek och tacksamhet i bröstkorgen, att den liksom ibland bara öppnar sig genom tårar. Livet.
Och idag har vi sommarlovsmåndag. 
Det är mulet men alldeles varmt. Så skönt. Just nu klipper den där randiga gräset med pappan,
..jag påtar på lite inne och bäbismyser. Fast nu har bäbis bäddats ner i vagnen och jag har en så skön stund här ute på verandan. 
…Har spår efter grötunge bredvid mig, blickar ut mot älsklingsvy. Skriver alldeles för många ord i min dagbok jag bara älskar. Och sörplar kaffe.
Önskar er finaste julimåndagen!
Lillafrun
Att ha varit till Ett Riktigt Smultronställe.
När lillvännen blev så lycklig häromdagen över det där smultronstället vi hittade precis intill vår egen gård, så blev jag så himla Sommarstugensugen.
För där, ute vid Sommarstugan, finns det smultron i massor. Alltid.
Så igår morse smsade jag pappsen och i nästa sekund fick jag ett svar med välkommen! jag har köpt såpbubblor till S! . Så efter lunch, när alla var ätna och morsan varit en sväng under äppelträdet och tränat ännu ett Mot-Min-Starkaste-Mammakropp-Pass. Då drog vi iväg.
Mannen släppte jag av efter vägen. Han transportlöpte i mål. Det var rätt skönt att köra vidare med bilen, uppför dom där grisiga höga-kusten-backarna, som jag då visste att han skulle kuta uppför.
Väl alla framme var Sommarstugelivet igång på en gång. Vissa doppade sig efter löpning..
Och havet. Det gör något med en, alltså.
Man blir sådär alldeles saligt lugn. Och trött. På ett skönt sätt.
Det lektes och blåstes såppbubblor. 
Och kramades. Och någon charmade sin mormor och alla runtomkring, i vanlig ordning.
Det fikades brakfika. Och så traskade vi iväg på loppistur..
…och Minimannen var återigen den som gick med största vinstlotten därifrån.
Min familj. Mannen, Juniflickan. Och så Minimannen. Han, som bara skulle posta några stenar innan han kunde gå hemåt..
Häälit sommarlov, mamma! sa han lillgammalt. Jaa, älskling. Härligt med sommarlov! … svarade jag. Den där ungen alltså. Fantastisk på så många sätt.
Väl hemma igen lektes det. Med ”nya” leksakerna.
Bilar och en massa tågbanebitar att bygga ännu större tågbana utav.
Så grillades god middag och plötsligt var det kväll. Och jag kom på att vi ju helt glömt att söka oss till bästa smultronstället, så då drog vi ut.. i pyjamas och bara fötter. 
Plockade smultron på strå och åt så mycket vi orkade. S var överlycklig och mitt hjärta varmt. Det där är så mycket barndom för mig, att gå där efter lillvägen och fylla munnen med dom där söta bären. Att få se sin lille son uppleva detsamma, är helt underbart.
Kvällen avslutades med mysig promenad efter vackervägen längs vattnet. Storebror somnade gott för kvällen, bredvid den redan sovande Lillasystern i vagnen. Så hade vi en stunds vuxentid, med rabarberpaj som jag hivade ihop på två röda eftersom Lillan låg i mormorns famn och knorrade efter mat. Men det blev en paj, det blev det.
En havsluftfylld familj åkte sedan hemåt i sommarnatten. Rullade in på Drömgården med snusande barn i baksätet. Och konstaterade att det varit en så fin sommardag. En dag vid Ett Riktigt Smultronställe… Som för alltid kommer att bo i mitt hjärta och påminna mig om min älskade Mormor och Morfar.
Lillafrun
Storebror berättar en sak…
Hej, det är faktiskt Jag nu. Storebror.
Där är jag och Lillasyster. Om kvällarna när vi går kvällspromenad hela familjen, så brukar jag bädda om henne. Noggrant, noggrant. Jag har stenkoll på henne, säger ”hon vill ha mat, kanse?” när hon knorrar till. Så försöker jag lära henne att napp o tjasa är något livsnödvändigt, fast så långt har jag inte lyckats, ännu. Men ganska så god tycker hon nu att nappen är, faktiskt. 
Lille Vän, kan jag mumla för mig själv. Hon är jätte, jättegulli, min Lillasyssej. Titta här, liksom;
Både cool och gullig, på samma gång. Mamma kallar henne Juniflickan.
Vet ni varför?
Det är ju för att hon är våran Juni, såklart. Vår sanna Sommardröm.
Juuuni, som jag säger så fint. Hon har världens minsta och lenaste fötter.
Och så är hon jättejättetrött, har massor med mörkt brunt hår och luktar lite som en kattunge. Och låter som en också, förresten. Jag älskar henne. Och hon mig.
Så. Nu vet ni. –Det där är Juni! Min Lillasyssej.
Idag vaknar vi till Lördag här hemma på drömgården. 
Jag och Juni har haft morgonmys i Storsängen och nu sörplar päronen kaffe som galningar. Dom la sig sent, sent i natt. Men, så har vi sovit gott också, i renbäddat. I tvättkorgen finns knappt en liten ministrumpa. Hela hemmet, är tokskinande. Och där ute är det bara ganska så lite kvar av Verandamålningen. Så idag, är det leedig Sommarlovsdag som väntar, har jag bestämt. Vi har inga planer alls. Jag är smultronsugen, så… kanske söker vi oss till ett smultronställe, kanske bakar mamma en rabarberpaj som vi kan smaska på, kanske.. ja, vi får helt enkelt se vad dagen erbjuder.
Hejdå.
/Liten. Numera, Världens Bästa Storebror.
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
