Att vara en Surhäck.
Igår var en sån där dag som bara flöt på, så himla härligt.
Idag?
Typ tvärtom.
That´s life, I know. Men liks förbaskat är det ändå lite drygt. Ni vet, när det känns som om nån jäklas med en?
Småsaker liksom, som när dom bara trillar fram efter varandra, gör att man ju känner viss motvind. Gillas inte.
Jag har tjurats på hela dagen, jobbat i motvind. Ja, det har också blåst ohyggligt och långpromenaden innan och efter Förskolehämtning höll tusan aaaldrig på att ta slut.
Men Sisse kan konsten att pigga upp vilket SH till morsa som helst. SH betyder alltså, enligt min kära Morbror S; Surhäck.
När vi kom hem åt vi mellis och jag kände verkligen hur trött jag var…. men plötsligt satt vi ändå, Liten och jag, i en salig, salig röra. 
Plymåer härs och tvärs, alllla mattor utslängda.
Även dom där tokstora som bara får åka ut ibland. Tyger och överkast och kuddfodral och gudvetallt, i tvätten. Ja, eller på köksgolvet i en mastodonthög.
Operation Vårstädning drogs igång, helt sonika.
Och det var ju himla härligt, såklart. Men jag vet inte, jag har bara varit vrång idag? Inget bra förklaring till varför. Man måste få ha såna dagar också.
Jag orkade liksom inte springa runt och fota röran, men jag lovar… det såg föör täskigt ut. Svärfar kom och knackade på för att krama barnbarn och samtidigt undrade han lite försiktigt om vi försökt vända upp och ner på hela huset eller vad… Ha ha! Han hade så rätt, så.
Ni vet Storstädning; när det torkas och dammas och damsugs överallt och även på såna ställen som inte ingår i vanliga städningen. Typ som att putsa lampkronan, putsa fönster, torka lister, dra fram möbler, sängar och sånt…
För en städnissa som jag; ren och skär njutning! …. om jag nu inte varit på surhumör och faktiskt inte ens tyckt städningen var rolig.
Men jag hade ju hjälp….. ja, både hjälp och tvärtom, alltså. Världens finaste sådan. <3
Trots allt, är nu ungefär hälften gjort. Och vi har bestämt oss för att pausa här, jag och Liten. Så att vi kan ta resten imorn, med en morsa som förhoppningsvis inte ser så sur ut. 
Lampkronan är skinande vacker!
Som pricken över I:et så sitter jag här med värkande högerskinka. Någon råkade visst fastna i ett aaaasvasst elemänthörn för en stund sedan. Jag tänkte äh, det gjorde nog inte så ont som jag trodde. Men både svindyra långkallsongbrallan och trullan fick sig ett stort hål… och så också högerskinkan alltså. Jädra skit.
Sisse har klappat på sin mamma och också precis ströjt henne genom ett träningspass på hallgolvet. ”Kjala fjjäiga kööör!”, ”mamma köööör!”, ”hejja mamma! ” . Träningspasset gjorde min surrynka lite mindre, faktiskt. Tacknämligt.
Så nu hoppar jag och älsklingsSisse i tokfräscha storsängen och tar natt och hoppas på ett bättre morgondag. Mamma bädda sssäng o Sisse hoppa säng! …precis så har vi jobbat.
Godnatt!
Lillafrun
Bland det bästa jag vet!
Sådärja!
Nu är bron piffad för vårvinter, påsk och tidig-vår och allt vad den nu vill. Vi får väl se om den där snön kommer tillbaka eller inte. Riset klarar ju sig, men mina små gula och rosa darlings pöfsar jag lite med; flyttar in och ut beroende på temperatur.
Liten tyckte det blev fint. Och jag är beredd att hålla med. 
Ljust, ljust turkost och rosa ihop, det är som ni nog förstått en kombo jag är förbenat svag för. 
Jag bara älskar att pyssla och greja hemma, det är bland det bästa jag vet!
Nu ska vi ha torsdagfredag; en sån där torsdag som för mig och Liten är som en fredag, ni vet. Ett sista ryck för vardagståget denna vecka, alltså. Det blir bra, det.
Ha en braig dag, alla ni!
Lillafrun
En onsdag i bilder.
Vi började sådär. Med frukost. Säkrast så.
Och med en Liten som om och om och om, ja ni fattar.. Satt och sa De hä ä ju Eeee! O det hä ä ju Mmm! 
Helt galet hur fort saker och ting snappas upp av en sån där liten Minimänniska.
Så pågick morgonbestyr. Tvättmaskinen väcktes för dagen och sådär. Liten tog det lugnt på kökssoffan med sin leksaker.
Pappan hjälpte honom att koppla på lilla vagnen, samtidigt som han pussade sin son hejdå. Frun fick sig också en puss. Tackarrr!
Så påbörjade sånt där jag nipprade om i morse. Som att plantera om alla Pellisar.
Innan vi klädde på oss och gick ut.
Klätterapan iklädd fodrat regnställ. Bästa tänkabara just nu.
Vi drog bort allt vad granris hette där ute på bron.
Och så gjorde vi Påsk och Vår där ute istället.
En glimt av vad som hamnade i trappen, resten får ni se imorn eller så.
Sisse hoppade sedan i vagnen och så gick vi på långpromenad. Då kom ett sånt där Tjohoo! igen, då promenaden till vissa delar kunde tas på bar väg. Vilken känsla!
Efter lunchfix och lite innetid var Minimannen mer än trött och somnade på två röda ute i vagnen. Då passade jag på att maila och fixa med lite ditt och datt, innan jag och Pyret i Magen drog igenom hela kroppen med ett träningspass.
Sådär vill jag helst gå runt hela dagarna; med magen bar alltså. Så himla skönt!
Nyduschad, skakig kropp hos mycket nöjd morsa, dompte (hm.. satte, typ…) sedan ner sig på trappen, med varm kaffekopp och mörkchokladbit. Fånigt skönt.
Och nu har vi kväll. Någon är lycklig över sin alldeles egna skål full med mmånga äppelbitar. Och någon annan tror nog att hon ska slänga sig i soffan en stund. Så får det bli!
Lillafrun
Att äntligen ha funnit något.
Som jag har letat, alltså.
Men till slut, efter femte försöket eller vad det var. Precis när jag höll på att ge upp. Då, fann jag den där rackarns gräsfröpåsen. Och mannen där i Lanthandeln hade nog aldrig sett någon lyckligare över lite gräsfrö. Tjoade gjorde hon också. Hrm.. det ljudet bara kommer, av sig själv. När jag blir extra glad liksom.
Eftersom jag då varit på fem ställen så hade jag shoppat på mig lite diverse påsk- och vårfina ting och blomster på vägen, som ni ser.
Och sen, där igårkväll, hade jag och min Miniman en så mysig pysselstund. Alldeles gräsligt mysig, faktiskt.
Vi satt vi där, han och jag, vid vår riggade planteringshörna. Han skedade tålmodigt jorden i sin lilla burk.
Och sen gicks det lös på det där med gräsfröet;
Jo, jo. Man måste ju vara säker på att vi har gjort allt vi kunnat på mängdfronten…
Och sen vattnades det!
Jag och mannen tittade på varandra och honom med sån där fånig åh-han-är-så-gullig-så-vi-kolavippar-blick. Ni vet; päron-till-sitt-barn-blicken. Lilla pojken, alltså. Som spontanklappar och kramar sina päron. Säger Mamma! Pappa! Sisse, tå år! och försöker samtidigt forma handen till peace-tecken-tvåan.
Sen behövdes det såklart både badas för vissa och skuras golv för andra och allt sånt. Men kära nån vad en sån där stund är värd mycket.
Och idag vaknar vi till hemma-onsdag. En solig sådan!
I köksfönstret mot lagårn är det strösslat med små gräsplanteringar och så dom där lökarna jag ännu inte riktigt vet vad jag ska göra med men som redan nu gör hemmet sådär glatt och påskigt. Det kryper lite i kroppen på mig idag, sådär så att jag har massor av saker jag vill göra. Helst samtidigt. Påskpyssla och storstäda och byta vintrigt mot vårigt och riva bort det där förbaskade granriset som typ suttit fast ute på bron men som efter igår, när det var 12 grader plus och strålande sol, gjorde att hela bron nu är bar och torr. Det blåser till och med någon slags vårblåst nu. Men vad jag hört så har vi nog ännu en dust vinter att vänta oss…
Nåväl. Idag njuter vi i alla fall och låtsas att det är vår och så får vi se vad vi hittar på. 
Så, så är läget. Köksfönstret är fullt av gräsplanteringar att göra påskfräsiga och solen skiner och morsan är Vårhyper. Inget konstigt alls.
Ha en fin onsdag!
Lillafrun
Att fundera över något världsligt.
Det är någon här hemma som är vansinnigt peppad på att vårpiffa hemmet nu.
Först ut tror jag köket får gå. Några videkisskvistar står där i emaljkannan på köksbordet och viskar om vår och påsk och allt det där härliga vi har här framför oss.
Vi har ju ett väldigt tacksamt ljust kök måste jag säga. Ja, hela huset är väldigt ljust. För varje dag stannar ljuset någon minut till och vi upplever nya tider varje dag, här hemma. Sommaren kan vi ju i det här huset, som sagt. Fantastisk. Men den här tiden, vårvintern, tidiga våren. Den verkar kora in på mycket-mycket-härlig-tid, den också.
Istället för vintrigt vitt och grått här och där, är det nog dags för lite färg tror jag. Mest vitt som vanligt såklart. Luckorna är ju i två nyanser av grönt… När det kommer till såna här världsliga saker är jag så otrooligt velig. Blått är fint till grönt, tycker jag. Grönt och grönt, blir det för mycket grönt? Och rosa är ju alltid bäst. Svårt att välja.
Sannerligen härliga icke-problemiga, jättevärldsliga, saker att fundera över en tisdagmorgon som den här. När solen skiner och Liten är pepp på att få ta med lite nybakt (jo, någon har i halvblindo varit uppe och bakat nu på morgonen, ha ha) kalasfika till Förskolan och bjuda kompisarna på.
Nu kör vi tisdag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
