Det finaste som finns…
Igår när jag kom hemvimsandes från stan och kände mig sådär überkonstig och som om jag hade glömt att klä på mig eller så. Helt enkelt som jag gör när jag inte har Sisse med mig. Då, fick jag ju äntligen krama min gullunge och dessutom byta om från fancypancystass till friskiskläder. Följa klungan med människor; systrar och syskonbarn och min lillunge. Och så en drös med hundar förstås.
För vi skulle på utflykt. 
Det är max 3-lite-drygt kilometer fram och tillbaka. Alltså ingen långresa dit vi skulle men det tog en liten evighet att komma fram i alla fall. Charmigt, det var ju friskluften och tillsammansgrejen vi ville åt liksom.
Alla såg till att alla var med. Det var dock vissa tvivel om vart i hela friden hundarna var någonstans…. 
Men, till slut hade vi koll på det också, som ni ser.
Och efter att vi gått genom kall, höstvacker lite by så kom vi äntligen fram. Till målet; 
Tadaa! – Vattentornet! Och skogen runtomkring.
Dit vi alltid gick och lekte som små. Där man sprang i skogen, lekte hitte-på-lekar, fikade med fritids och så. Igår fick jag och mina systrar riktiga flashbacks och det var lite det som var grejen. Att minnas lite och tänka tillbaka. Nu på Höstlovet har mamma dragit fram alla foton som vi har hemmahemma. Så snacka om att vi har haft minnenas kavalkad under detta lov. (Att Sisses busfasoner har en föregångare, i sin mor…det har konstaterats bland annat).
I alla fall.
Vädret var makalöst fint och skogen var gyllene av solen.
Grabbarna Grus var på hugget som vanligt. Gulliga så det förslår!
Min lillfis var också gullig såklart. Men ohyyyyggligt bestämd där och då. Det är han förstås alltid, men igår fick han en avbruten vila och det var inte uppskattat hos Minimannen. Han var tjurig som en gammal get och gnisslade som ett osmörjt gångjärn. Så skrindan var en höjdare, där kunde han vila mera. Och skogen var ju lite småmysig den också, fick han ju lov att erkänna till slut.
Efter en stunds stenklättring och finulande och jagande av Sisse, då vandrade vi hemåt.
Längs slingrig lillväg med vackra höstiga buskar. Rosiga om kinderna och med friskluft i lungorna. Och i min hjärteask sparade jag en stund med dom jag älskar mest här på jorden. Min Taikonsfamilj.
Det finaste som finns, är att ha varandra. <3
Ta hand om varandra och ha en fin fredag! <3
Lillafrun
Något helt otroligt konstigt.
Där;
en Morsa som idag ska slira upp till stan en sväng för att göra ännu ett försök till att ordna henne linser. Ett inbokat besök hos optikern, alltså. Och jag ska åka iväg alldeles själv. Helt otroligt konstigt. Jag tänkte även hinna på min favoritpysselaffär samt snajda in hos min vän Clas Ohlsson och köpa på mig en drös nya gardinstänger (dom har bra och prisvärda såna där! har testat i salen och nu är det köket som ska få sig en omgång!). Jag ska försöka skynda mig hemåt igen så att dagen blir lång och fylls av ute- och familjehäng utöver en räserrunda på stan. Idag får vi träffa älsklingspappan igen också!
Morgonen här hemma har såklart varit überlyxig med gulligt kusinhäng, mammas goda hallonsylt i filen och en supersvettig halvtimme i pappsens hardcoregym på den där cykeln som alltid får mig tokslut. God start på dagen, helt sonika. Nu lämnar jag min lillunge här, omringad av en massa älskade.
Och vansinnigt nöjd är jag med min nya halsduk i favofärg;
Från Kappahl.
God morgon på er och ha en sketabra dag!
Lillafrun
Frost, en bruten överenskommelse, kusinhäng och en borta-natt.
Jo, jo.
Idag har det varit riktigt kallt här i Norr. Efter frukost klädde vi på oss lager, på lager och gav oss ut. Nosarna blev röda på en gång men vi traskade rundan lång och gick sedan på Lekparken som ni ser här ovan. Efter att ha stött på kära vänner på byn, dragit en sväng in på affären, rejsat hem med vagnen och visat vännerna runt i huset vårt som dom inte sett ännu. Då, drog vi iväg till Mäjadalen. In med en massa packning i den av-PappaMorfar-lånade bilen, och iväg!
Liten blev överlycklig när vi kom fram och kutade direkt iväg, uppför backen mot kussarna som också var ute och lekte.
Vi åt lunch tillsammans; Storan, hennes kids, två utav Storstadskussarna och så jag och min Sisse. Ett redigt och fasligt mysigt Höstlovsgäng var vi!
Så vaggades Sisse ner i vagnen med den här vyn, som han var alldeles ovetandes om. Morsan däremot, blev så vansinnigt sugen på backintervaller att hon helt enkelt inte kunde bärga sig. När dessutom den hockeyspelande systersonen vill haka på sin moster, då var beslutet lägg. Så, det där med vilovecka det sket sig (tjohoO!). Det kommer bättre veckor för sånt- nu när jag har lov och är ledig så är det ju så vansinnigt härligt att ha tid att träna på ett annat sätt än dagarna man jobbar.
Vi sprang så gruset sprutade. 20 backar och 100 armhävningar, sen var vi i mål. Jag var så slut att jag såg stjärnor, men jädrigt nöjd också.
Sen fortsatte eftermiddagen med ännu mera sånt där kusinhäng.
Sisse försöker hänga med sina kusiner så gott han kan. Och det där, en drös Minimänniskor som samtalar med varandra, leker, hjälper varandra (dom stora hjälper den där lille hela tiden) och där på bilden ska dom vinna en världsviktig grej; så himla mysig syn.
Nu har vi kväll. Och jag och min Miniman är faktiskt hemmahemma… det vill säga hos Mormor och Morfar. I detta nu ligger jag på mitt flickrum med en sovande lillunge bredvid mig. Vi ska sova här i natt och det känns så mysigt att det inte är klokt.
Hoppas att ni har en skön kväll!
Lillafrun
Att ha dagar för hjärtat.
…Där dagarna flätas samman med varandra och bara fylls med sånt där som är gott för hjärtat.
Som igår;
När vi först hade förmiddagen hemma tillsammans, jag och mina pojkar. Var ute i vackervädret och vandrade långpromenad. 
Liten somnade fastän det var innan lunch och vi hade inte hjärta att väcka honom. Så när vi kom hem stannade vi ute en stund och bara finulade, jag och mannen. Vi spånar på vår projektplan för vår älskade Drömgård och det finns ju mindre saker man kan bli vansinnigt pirrig i magen av. Nu är ju Verandan klar, förutom att den fattas ett sista varv färg som den ska få till våren. Men allt småfix som hängränna och sånt där, är till och med fixat. Små hattarna på trappräcket…
Ja. Det här var ju Sommarens Stora Projekt som omringats av en massa små och en hel del Sommarlov också.
Vart var vi?
Jo; Sen skiljdes vi åt. M åkte på uppdrag och älskade PappaMorfar kom och hämtade mig och Sisse. Kan det bli mysigare än att få åka hem till Mormor och Morfar på sitt första Höstlov, äta nybakta frallor, titta på varma elden och som toppen av dagen få krama på älskade kusiner och mostrar från Storstan?
Nä. Svårslaget. Det här Höstlovet är dagar för hjärtat.
Och idag är det visst onsdag. Vi vaknar hemma i Stora huset, hela familjen. Jag och mannen mumlar lite över vårat beslut att inte göra någonting åt kakelugnen innan jul, (det kommer var en hel del arbete och orsaka att vi under ett tag inte kommer att ha någon dusch exempelvis. Det vill vi inte i dessa tider. Vi tar det där efter jul helt enkelt!)… det hade ju varit najs med en brasa. Men, vi tänder ljus istället och klär oss i kalsongställ i ull. Dukar fram frukost och tittar ut genom köksfönstret. Det är frost och så himla, himla vackert. Småfåglarna äter och äter och då och då, sakta, sakta, faller ett syrenblad ner på marken.
Idag får vi återigen mysig morgon tillsammans men kommer snart att säga hejdå. Pappan uppdragar idag igen och jag och min höstlovspojke drar nog iväg på äventyr, vi också!
Så himla, himla fint det här.
Ha en jättefin onsdag, ni med.
Lillafrun
Att visa den där Pysselpresenten.
För några dagar sedan fyllde ju Storan år och jag var såklart dit med födelsedagsballong och sjöng och sånt. Men, till kalaset ville jag ge henne något lite småunikt. I vackra materiella ting har hon allllt. Möjligtvis inte en häst eller så, men det vill hon ju inte ha heller. Förresten är en häst inget ting, jag vet. I alla fall;
Så vansinnigt nöjd jag blev när jag kom på, att jag minsann skulle göra någonting själv.
Jag köpte på mig ett par fina linnekökshanddukar. Och lånade mammas såna där bokstavsmallar.
Blyertskluddade dom initialer jag ville ha.
Och så fyllde jag stäverna med plattsöm.
Den minsta, pillrigaste någonsin. Torsdagnatt, efter att vi haft konsert med alla ungarna och jag ändå var så i gasen, så passade jag på att brodera den första. När jag satt där en bra bit efter midnatt, fick jag mig en tår i ögat. Min älskade, älskade farmor. Det är hon som lärt mig att brodera.
Och innan det var lördag och kalas så hade jag ju båda två färdiga. Strök dom, slog in i paket och gav bort med pirr i magen. Och hon som fick dom, den där Storan jag älskar till månen och tillbaka precis som alla mina andra syrror. Hon, blev precis huur glad som helst.
Större än om Farmor hade broderat….
Och det var dom finaste orden jag hade kunnat få där och då.
Lyckat. Helt enkelt.
Efter denna succé är det några i min närhet som ligger pyrt till med denna pyssliga gåva. Kanske den perfekta julklappen? Tips från mig till dig, helt enkelt.
Åh. Jag älskar att pyssla.
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
