Att ha firat födelsedag!
Och så satt jag där i finsoffan, alldeles varm i hjärtat, full av kärlek och lite med känslan av tomhet, på samma gång. Med doften av kalasfin familj ännu kvar i huset, fikat ännu framme i fall att någon möjligtvis hade orkat, lite, lite till innan dom kramades hejdå och åkte hem till sig. Och med den där vackra eftermiddagssolen som gjorde salen gyllene där jag satt.
Födelsedagen? Så himla, himla fin.
Började med den där fina morgonen, ni vet. Sen hjälptes vi åt att kalasfixa för fullt. Prickade av den ena att-göra-grejen efter den andra. Dukade och sådär..
Sen drog vi ut på ljuuuvlig höstpromenad.
Hela dagen var det så vansinnigt vackert väder! När vi kom hem så sov Liten i vagnen, så jag och mannen fixade med det sista samt gjorde oss kalasfina.
Min födelsedagskofta åkte på och ljusen tändes härs och tvärs.
Och så kom alla dom där älskade.
Och vi skålade för dagen och högg sedan in på lunchen; västerbottensostpajer med smörfrästa kantareller och ost- och skinkpajer. 
Hembakt, mjukt tunnbröd (vi köpte av en gubbe som stod vid dörren häromkvällen, perrrfekt!), sallad och sånt där.
Och Liten?
Han vaknade och åt och svajsade runt med sin bil och var sååå stolt över sin nya outfit som han sparat för dagen;
Sådär stolt att man knappt kunde titta framåt, liksom.
När alla var storkmätta så vilade vi lite och sen drogs rond två fram; Kalasfikat. Och då! Knackar det på dörren och världens finaste E och C från Norrnorr (!) kom och kalasade. Älskade vänner! Så glad att dom passerade vår gård just igår, det kunde liksom inte ha blivit mer perfekt.
Så vi kalasfikade allesammans; vaailjhjärtan och bullar och chokladbollar och kolakakor och så dom där tårtorna med mandelbotten och med någon slags smarrig kräm och vispad grädde och hallon ovanpå. Och massor av kaffe, förstås.
Hela huset levde upp och stod och sken i kapp med solen. Jag njöt. Det bästa jag vet är att se så många av mina älskade, samlade i samma rum.
Jag öppnade paket och blev gråtig på ögat. Sen kramades vi hejdå och alla åkte hem till sina hem. Jag och mina pojkar klädde på oss och gick ut på gården en stund, andades friskluft och bara njöt.
En sån himla, himla fin dag. <3
Och kära nån;
Tack för alla uppvaktning från alla håll och kanter. Särskilt tack till min familj. Alla systrar som överöser sin Lillasyster med kärlek., En som sände blomsterbud, en som ringde från Spanien och en som ringde med en flerstämmig födelsedagskör (och sedan kom på kalaset och spred kärlek). Alla med lika mycket kärlek. Till sin Lillasyster. Det är så att tårarna trillar bara jag tänker på det. Min älskade, älskade skara av beskydd och det där givandet av känslan att alltid finnas där. Alltid, och särskilt när det verkligen kniper. Tack mamma och pappa, för den finaste gåvan ni gett mig. Mina systrar. Och Livet, förstås.
Att fylla 25 år. Det var inte så pjåkigt ändå! Det var snarare helt fantastiskt. <3
Lillafrun
Första Dagen.
Jag är varm i hjärtat och har orden gömda i bröstkorgen.
Det är sen kväll och så tyst att varje smygande steg hörs. Liten sover i stora sängen, bredvid sin pappa. S hade lite svårt att varva ner efter en så kalasig dag (med x antal bullar och tjuvade kakor….) och pappan var visst trött. Helt förståeligt. Jag tittar mig omkring, vilar ögonen på alla vackra blombuketter som påminner mig om dagens firande och så fnissar jag lite för mig själv. Där jag skurar runt, och är så vansinnigt nöjd….. över den nya, rosa, skurhinken som jag fått av mannen….
Åh. Kärlek på den, va?
Men nu är kalaset undanstökat och jag säger ett stort och varmt;
Tack för idag. <3 
Jag berättar mer om dagen imorn. Nu ska jag njuta kvällsfrid och avslutet av min födelsedag. Och sidär… mannen är vaken! En stund att bara vila innan vi lägger oss på kudden. Prata och njuta det sista utav den här makalöst fina tillsammans-helgen. Det ska vi göra nu.
Natti!
Lillafrun
Att ha 25årsdag.
Jag är varm i hjärtat efter världens finaste födelsedagsmorgon med den sötaste av uppvaktningar.
Jag var förstås redan vaken… låg och lyssnade på hur pojkarna grejade ute i köket, slamrade och mixade smoothie och till slut kom in genom sovrumsdörren. Den enen sjöng ” VAD ÄR DET FÖR EN DAG…..” med murrig morgonröst, så högt han bara kunde. Medan den andre, stod bredvid ytterst missnöjd, med plutig underläpp och tjöt för full hals…… han tyckte det var fasligt märkvärdigt att han inte fick börja äta från frukostbrickan på en gång…
Det var dramakomedi på hög nivå kan jag lova!.
Men när jag fått min frukostbricka på sängen och pussar och kramar, hurran och satt omringad av paket, då skyndade Liten sig upp i sängen och började äta på en gång. 
Sådärja, liksom. Då var det frid och fröjd igen.
Och den skäggige har förstås varit sådär finast på jorden igen. Först den där frukostbrickan med god smoothie, tända ljus och så många mackor att det inte fanns den minsta risk att den mack-galne frugan skulle bli omätt. Och så den där vackra, vackra blombuketten med ljusrosa, stora rosor. Samt så fina presenter att det inte är klokt.
Han såg fasligt nöjd ut, så jag och Liten högg in på direkten. Liten var förstås med på blommorna och presenterna också… han låtsades bara inte om det.
Åh. Han (och Liten <3) har gett mig min dröm-OddMolly-kofta. Den som jag suktat efter i åratal; när jag klarat den där tentan, då! när jag klarat föda fram Liten, då! När jag tagit min examen, dååå ska jag… men icke. Den är alldeles för snordyr för att jag skulle unna den mig själv. Finaste mannen. <3
Frosten ligger ännu kvar i gräset efter natten. Den första för i år, tror jag. Det är otroligt vackert ute. Vi håller på och dukar och kalasfixar och grejar för fullt här inne för att snart kunna ta oss en långpromenad hela lilla familjen. Senare väntar kalas för min familj och Svärisarna… kommer sakna den där vän-hopen jag brukar ha kring mitt kalasbord. Men jag tänker på er, älskade vänner. Sen har jag ju mina två guldkorn Idan och Bobban här i närheten och det är så fint att det inte är klokt. <3
Mitt och mannens 24e år var maxat. Vi njöt av familjelivet. Kärade ner oss i en Gård. Jag studerade med Miniman. Mannens uppdragande sköt i höjden, han toppade säsongen och drog iväg på Hockey-VM medan jag och Liten spenderade fina veckor hemma hos Litens Mormor och Morfar. Vi packade ihop en älskad lya. Morsan och Liten tog sin examen, gick i mål. Vi flyttade. Sa hejdå till älskade vänner. Och allt gick i kloss med ja, precis allting… vi landade på den där Drömgården och plötsligt var den vår. Och nu är vi här, lever livet och nyper oss i armen titt som tätt. Jag vågar nästan säga att jag inte tror att det 25e året kommer bli så mycket sämre;
Vi är ju här, har varandra och alla kära runtomkring oss. Och lever vår Dröm. Oändlig tacksamhet. <3
Nu ska jag fortsätta fira födelsedag.
Att ha både Världens Bästa Hjälpreda och Klippa runtomkring sig.
Där har ni honom;
Världens, kanske, BÄSTA Hjälpreda.
Ja, det kan helt klart diskuteras och jag är väl beredd att hålla med om att han nog är betydligt mer söt än behjälplig. Just där i stunden, låg han på köksbordet, från att ha klättrat upp i sin stol själv och sedan ur den på samma vis och upp på bordet, och åt sina russin. Allt blir liksom ännu roligare när man gör det uppe på köksbordet, säger han…. Morsan bakade tårtor och lagade mat för fullt, mannen var på byn och uträttade ärenden… så det var lite körigt där ett tag. Men jag kunde inte låta bli att föreviga vårat lilla liv som är så busigt att det inte är klokt. Ja, ni ser ju själva! Lycka personifierad.
Kära nån vad jag njuter av den här helgen.
Helt underbart att få tre dagar på raken tillsammans. Under Litens vila fick jag och mannen dessutom Litenvakt en stund av Litens Farmor och Farfar. Så då fick päronen sån där konstig tid; Tumanhandtid. Vi gjorde vad vi tycker är mysigt; snörade på oss snabbskorna och sprang bredvid varandra. Till en början med ett leende och mot slutet med maxpuls och grymt stolpiga ben. 8 tuffa kilometer i höga kusten-backar och vackert landskap, brevid den jag älskar mest på jord. Romantiskt och helt vidrigt jobbigt. Precis som vanligt lyckades vi peppa varandra till max.
Min Klippa. <3
Och nu?
-Är det lördagkväll.
Sista kvällen som 24 år för vissa (kära nån, jag har nog lite åldersnoja…). Allt som går är förberett inför morgondagens kalas och nu ska jag bara fortsätta njuta av det som är kvar av lördagen tillsammans med mina två och fortsätta dagens mission att lära Liten säga hurraa!. Vi är på god väg!
Och ni! Tack för alla goda ord om Verandan, jag har hälsat varenda ett till mannen och han blir så glad!
Ha en strålande lördagkväll. <3
Lillafrun
Att visa Veranda-resan.
Hej i lördagen!
Hörreni!
-Vill ni se lite före- och efterbilder; Huset utan Veranda och fram till hur det ser ut idag, i-princip-färdigt (lite fattas; någon hängränna, någon ”hatt” på stolparna vid trappen och sådär..)?
Då kikar vi!
Veranda-resan; ”Från Keps till Veranda”.
I våras när vi flyttade in var det alltså bara en liten ranglig bro med en liten ”Keps”, som mannen kallade den, ovanför sig. Jag gillade den där bron också, men det var varken så mycket att lita på eller att umgås på.
Vi fick proffshjälp att gräva och till en början hängde Svärfar här mest hela tiden och hjälpte M i massor.
Fort såg det ut såhär. Över ett par dagar.
Under en veckas tid bodde mannen där uppe på taket. Det var i mitten på juli. Taket gjordes färdigt och det var tur, för himmel vad det regnade sedan.
Titta här;
En bild från en natt när det börjat bli mörkt om nätterna… i slutet av juli. Där på bilden höll M på att gjuta för trapp… under lampans sken.
Jag har inte alls varit till någon hjälp med detta bygge. Mer än att servera en massa såna där fikafat med extra energi att kunna fortsätta jobba. Lite sånt. -Alltid något!
Och till hit, bilden ovan… var det färdigt när vi åkte till Älsklingsön, precis i början av augusti. Trallen var lagd och trappen färdig. 
Vi har valt breda (145 mm) plank att lägga trall och göra trapp av. Blev så himla fint! Bygget är 2,5 m x 5,0 m … så det är ganska stort med andra ord. Därför passar det väldigt bra med lite bredare.
I mitten av augusti hände det massor; Liten skolades in på Förskolan, jag började jobba och M började efter ledig-sommar att också ta uppdrag igen. Men på något sätt hann han ändå klä in hela Verandan (i den typ av brädfodring vi kommer vilja ha hela huset i så småningom!) och måla, samt måla och spika upp innertaket.
Sen stod det lite stilla…. hela sommaren har vi funderat på räcke, men det har varit så vansinnigt svårt att bestämma. Till slut kom vi fram till det vi trodde (och nu vet) skulle bli fint.
El drogs och en stallampa sattes upp. M var iväg och köpte finfina överliggare och hade sedan räckes-tillvärkning uppe på lon utefter eget räckes-recept. Jag är grymt imponerad.
När vi väl besämt hur räcket skulle se ut, då gick det fort. M dag-och-natt-kapade, klöv och målade. Gjorde så mycket som möjligt färdigt där inne på lon och sen, en dag när jag kom hem från jobbet här i veckan. Då, såg det ut såhär;
Räcket på plats och med ens kändes det helt plötsligt så himla mycket mer ombonat när man öppnar ytterdörren.
Kvar att göra?
Det sista, tredje, varvet kommer att målas i vår när värmen är åter. Och så ska alltså en balkong till där ovanför, men den tillhör också nästa års uteprojekt. Och såklart, drömmer jag om en ny ytterdörr i en framtid. Men först ut, är byte av panel på väggen där inne under verandan… det kommer att göra stor skillnad!
Så. Före;
och till där vi är idag;
Infarten är precis mitt på, men fotografen (undertecknad) fick helt sonika inte med det.
Men alltså. Det är roligt det här; titta tillbaka och njuta utan nuet där vi är idag. Hejja mannen! Och hejja att ha en alldeles egen Gård att göra till våran. Håhå jag får nypa mig i armen!
Nu kör vi lördag!
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
