När allt det där man bara drömt om plötsligt är här.
Det är så mycket som fortfarande inte riktigt landat ännu. På ett sätt känns det ju lite som att vi bara är här över sommaren, precis som förra året, för att om ett par månader packa ihop och åka norrut mot lyan igen. Men, så slår det mig, titt som tätt. Att vi bor här nu. På vår älskade Drömgård. Jag kan liksom gå och klappa på syrenen, eller en vägg. Gå långsamt genom huset och bara insupa. Det här är vårat, tänker jag.
Och det är så mycket som är lyxigt med det. Dels är det helt makalöst vackert här i Höga Kusten. Vi känner oss som hemma, av mycket lättförklarliga skäl (vi är uppväxta här, både jag och mannen.. det är bara Liten som är född äkta Pitebo). Sen, till det bästa; är det helt fantastiskt att ha en massa familj runtomkring oss. Att som igår, åka lilla svängen (går lätt som en plätt att gå också, men vi var på bilsprång så vi tog bilen) till Storan och lämna Liten där för en stunds kusinmys då päronen behövde dra iväg på vift. Barnsvaktsmöjlighet, med andra ord! (!!!). Komma tillbaka, lämna en nyplockad liljekonvaljbukett till Storan, säga tack för hjälpen! och sedan åka därifrån med bilen full av ungar. Tjänster och gentjänster. Så fint och braigt påfund!
Och precis, precis sådär var det igår.
Kusinmys.
Först var Liten i Mäjadalen och sedan bytte vi alltså barn och Litens kusiner följde med oss hem hit till Gården. Vi var och handlade och det lagades gomiddag/ vilades på storsängen bland kuddar och Pettson och snuttetrasor.
Det dukades mysigt och dom tre små pojkarna serverades middag.
Och så plötsligt kom kusinernas päron och kvällen blev en mysig familjekväll, med många kring matbordet. Vilken lycka! Grekisk Pyttepanna med vitlöksbombad tzatziki, som åts med grekmusiken som spelades för fullt ur högtalarna. Så hade vi också varit och hämtat rabarber och till efterrätt kokat jorgubbs- och rabarberkräm som man fick mjölk eller vispad grädde till.
Gott, gott, gott!
Så vansinnigt mysig kväll.
Liten storgrät när kusinerna vinkade hejdå och jag var varm i hjärtat av hela alltet. Dom kan ju ses imorn igen om dom vill, liksom… <3
Vi bor ju här nu. Och det är så fint att det inte är klokt.
Lillafrun
Att ha varit till ett nytt ställe.
Igår eftermiddag hoppade vi in i bilarna, Världens Bästa Svärisar och så vi tre, i Lilla. Litens farmor och farfar hade ordnat med världsgod picknick som vi packade med oss för att sedan ta sikte;
mot ett, för oss, nytt ställe.
Vi åkte och åkte och åkte. Liten somnade såklart, det skumpade ju så skönt där på guppiga, gropiga gamla grusvägen.
Till slut var vi framme så långt vi vågade köra med bilarna. Vår Audi är ingen terrängbil, precis. Så vi parkerade och gick den korta biten förbi den forsande bäcken, genom skogen som på marken var klädd av vackra, vita skogsstjärnor och plötsligt var vi helt och hållet framme;
Vid en gammal, gammal fäbovall. Med en stuga jag på direkten fick en förkärlek till. Den låg där, högst uppe där solen var mjuk och skön än hur mycket klockan blev.
Vår fäbostuga!
Vi traskade uppåt till solgläntan. Låste upp och begrundade.
En fäbostuga, alltså. Mannens och min, och Minimannens förstås. Lite färg och ompyssling så är den hur söt som helst. Den var söt redan nu. Men lite ompyssling mår man ju aldrig dåligt av, liksom.
Och lugnare ställe, har jag nog aldrig, aldrig varit till.
Det var helt tyst.
Fåglarna kvittrade.
Regnet smattrade en ministund, försiktigt från det lilla regnmolnet som plötsligt befann sig mitt på den blå himlen.
Det var bara en skur.
Sen satt vi där i gräset, i solgläntan, på filtar och gamla stolar och pallar där inifrån stugan. Svärföräldrarna hade gjort en ljuvlig pastasallad, med god dressing och färdigbredda tunnbrödmackor och päron-crush och ja, jag vet; dom är bäst. Och gott, ja det var det. Sannerligen!
Small av lite, gjorde vi när det dessutom efter picknickmiddagen serverades Svenska Jordgubbar och vispad grädde (!!!).
Gräddoman som jag är så åt jag så jag nästan kände mig vimmelkantig. Kaffesörplandes halvlåg jag på filten, i gräset och mådde som en prinsessa bredvid min fina M. Lilla lillprinsen hade det gott han med. Satt på gamla bänken, bredvid sin farfar och fick jordgubbar serverade och så lekte han titt-ut med farmors keps och tyckte helt sonika att livet lekte. 
Sen blev klockan kväll och vi började packa ihop oss för att åka från det där stället som var så himla tyst, lugnt och skönt. 
Mina finaste två… inte lika varandra på en fläck faktiskt……
Och vet du!
Tror du inte jag gjorde mig riktiga skattfynd där i gamla fäboden!
Bland annat det här; ett skåp som jag tänker mig kommer att bli perfekt i ett badrum i framtiden. Då kan jag ha en herrans massa handdukar och badlakan däri och ovanpå lite vackra ting. Skattjakt på sina egna ägor, alltså. Vilken grej!
Sen sa vi hejdå, låste dörren till gulliga stugan och vandrade mot bilarna.
Den där tystnaden och lugnet var helt makalöst härlig. Så, sådär mätta och djupandandes tog vi sedan bilarna och åkte hemåt längs den där guppiga grusvägen.
Och det där, var en utav mitt livs mysigaste eftermiddagar. Något vi får göra om, helt klart. Lilla fäbostugan är ju vår, för sjutton. <3
Dagar av tillsammanstid och värme, det är gott. Helt enkelt.
En bra start på en sommarlovsmorgon.
God morgon!
Det är måndagmorgon och jag sitter här;
Svettig och nysprungen och fett nöjd över att jag tog mig upp när väckaren ringde. Det är inte ofta jag springer utan frukost i magen, det händer någon gång ibland. Skulle ljuga om jag sa att det är dom turerna som är dom där jag känner mig som starkas och snabbas… snarare är det väldigt mycket pannben. Men om sommaren är det helt idylliskt att morgonträna, särskilt en sån här morgon när det är lugnt och stilla och doftar så gott överallt. Att vakna till liv för varje steg, andas. Sedan få komma hem, kasta sig på gräset och pusta ut, eftersvettas och blicka upp mot himlen som är klädd av ljuslila syren här och där.
Det, är rent magiskt tycker jag.
Nu ska jag äta frukost med mina pojkar. Sommarlovsmorgon, alltså.
Må så gott!
Lillafrun
Att summera en midsommarhelg.
Havsluft. Sommarstugetid. Smultronblom. Barfotapremiär, vandrandes efter grusvägen med min älskade Liten i handen.
Midsommarblomster. Soligt midsommarfirande.
Massa, massa god mat och jordgubbstårta, släkt- och familjehäng.
Skratt. Spegelblanka, havsstilla kvällar. Svettiga löpturer. Fiolspelande, bara för familjen men igår även för bygden under sommarstugebyns anordnade midsommarfirande. Det var jag, mannen, min älsklingspappa och så en primaduktig musikantvän till familjen.
En glad Miniman med vinden i håret. Doften av minimänniska insmord i solkräm (sommar!). Sovande minimännska i vagn med cool sovställning. Minimänniska, helst enkelt. Bästa som finns!
Kusinhäng. Myggbett. Sommafötter (tokskitiga).
Och bara en känsla av en så himla, himla stor tacksamhet. Över livets stora och små ting.
Och nu har vi rullat in här på gården. Borta bra, men hemma bäst! Som vanligt när vi har varit borta, så vill jag i ett räsertempo fixa ordning med allt. Sortera tvätt, dra på en maskin på direkten. Lägga tillbaka rena kläder på sin plats. Och nu behövdes också utkastning av trötta blombuketter, damsugning efter blomskräp och fix med nya fräscha, himladoftande syrenbuketter. Och vattning både inne och ute. Åh. Jag älskar att bo här.
Liten och mannen går som stor och liten, hand i handa, båda klädda i shorts och barfota. Dom är så fina dom där två. Nu ska jag sitta och bara titta på dom en stund, njuta av att vara hemma och av hjärtevarma känslan efter en midsommarhelg som varit så himla, himla fin.
Ha en fin söndagkväll!
Lillafrun
Att ha firat midsommar.
Midsommar. Midsommarblomster. Midsommarfirande. Midsommarafton. Midsommar.
Det var igår, flaggan var i topp och vi firade på det där traditionsenliga viset jag bara inte kan tänka mig att vara utan. Det där firandet som börjar med brakfrukost som grund för att ge sig ut i lövskogen.
Släpa hem björk som ska räcka till en hel midsommarstång. Stången binder vi hela gänget tillsammans. Det är som en riktig tomteverkstad under den där stunden. Alla vet precis vad dom ska göra. Och vips;
… så stod den där. Finare än någonsin! (har vi hört den förut?)
Sen blev det bastu för vissa, en liten promenad för andra, en lång tupplur för den minste och en löptur för den där morsan som har som tradition att springa på midsommarafton. Det är så idylliskt att springa där på grusvägen som liksom omringas av alla vaggande blågula flaggor. Och igår var ju vädret helt makalöst också, vi som var inställda på kallt och regn, fick istället strålande sol och barfotaväder!
7 kilometer löpning, check!
Så piffades människorna upp, skjortor och flugor åkte på och klänning likaså. Det blev sillunch!
Och det fanns sååå mycket gott, så det åts så det stod ut genom öronen på oss. (Nästan).
Sen band jag kransar, såklart. Och tänkte mig ett litet familjefoto sådär… Lite snabbt och smidigt och ja, förra året gick det ju så bra!
Men.. 
Är det något vi inte ha en bristvara utav i Lilla Familjen, så är det vilja. Och den där viljan, växer för var dag och är såå mycket större denna midsommar än förra. Och vill vi något, då vill vi det. Och vill vi INTE något. Då jädrar, då vill vi sannerligen INTE det….. say no more.
Kransarna var vackra där dom låg som stor och liten på backen också..
… mamma kunde gott ha krans, tyckte Liten!
Min älskade Miniman.
… han som till en början var så taggad på det där med små grodorna, som vi ju övat i veckan, men som sedan bara tyckte det var trams och drog sin kos. Vansinnigt obehagligt med massa stora människor som började försöka framkalla någon smärre jordbävning och vicka på svansarna och göra monsteröron och nä, det där var inget för honom.
Men det här!
… det! var något för honom. Ja, han fick faktiskt smaka av hela mormorgjorda jordgubbstårtan. Han är så himla duktig och äter precis allt vi ger honom (han åt till och med sillunch för fullt!) så jag kunde liksom inte låta bli att ge honom lite tårta. Bara borsta tänderna extranoga så är ingen skada skedd!
Sen gjorde vi ett nytt försök…
Förrutom att mannen kände sig lite trampad på (!), så får det där klassas som årets upplaga av midsommarfamiljebild. Min älskade familj.
Och nä, dagen är låååångt ifrån slut här. Det är en fullspäckad dag, det där. Det är det.
Vi tog Torehunden och gick på promenad. Mot ängen och blomplockning!
Sen vandrade vi hemåt, med vacker blombukett och ett minne för livet; att ha fått gå där på grusvägen, med Liten i handen och plocka midsommarblomster. 
Sen satt vi där i solen, spelade och sjöng och sa ungefär tvåhundra gånger att kära nån, vilket väääder!
Vi var helt sonika bara tvugna att ta en kvällstur med gamla PlåtEmma på alldeles spegelblankt vatten, innan vi åt vickning för att sedan krypa till sängs kring midnatt.
Och finare midsommar, det kan jag inte tänka mig.
Hoppas att ni också hade det gott igår! <3
Lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
