En lördag av fix och förberedelse.
Idag har det fixats och donats. 
Spisen har gått varm och nu är frysen fylld, av massor med äppelmos och en del påsar, med bara skivade äpplen i. Bra att ha i vinter, liksom.
Det här var i förmiddags. Medan mannen stod och tryckte ner varma äpplen, och gjorde mos i assistenten, cyklade jag iväg på affären och köpte en herrans massa socker. Jag hade en liten klump i magen, så det var skönt att komma ut i friska luften och andas lite. Klumpen i magen? Ja, den har jag alltid när mannen åker iväg. Det bara är så. Betyder kärlek, och att jag längtar efter honom direkt han stängt dörren om sig. Jag älskar, helt enkelt. 
Ja, sen kom jag hem. Och det var M som fick bestämma sockermängden, så jag hade i princip inte behövt rejsat iväg på affären…. men! Det var skitisamma.
Samtidigt som det cyklades och mosades och grejsades, (ja man kan göra hundra saker samtidigt!), så snodde jag ihop en pannacotta.
Till ikväll. 
Och sedan drog han iväg.
Han som precis rakat bort den där skäggstubben jag älskar, och hade så lena kinder och nyduschvarm kropp att jag bara liksom ville slita tillbaka honom genom dörren och tvinga honom att stanna här. Men, det gjorde jag ju inte såklart. Jag pussade på honom, lite extraextra och så vinkade vi, jag och Liten, till honom genom köksfönstret. Precis som vi alltid gör. Liten, som lärt sig vinka själv nu också. Igår, faktiskt. Hans kompis Carolin, som han tycker är så väldans fin, har lärt honom det.
Vi diskade, plockade undan och dukade fint inför kvällen. Och så busade vi lite. Det är så löjligt roligt och härligt att höra sin bäbis skratta så han kiknar. Jag kan låta exakt huuur löjlig som helst. Bara han är glad. Men efter bus blir man trötta och friskluftssugna. Den ena satte sig bekvämt i vagnen, med prima utsikt över världen. Och den andra knatade på. Luften alltså. Norrlandsluft. Men det vred åt i magen. Löven föll. Och nu är det höst, på riktigt. Vilsamt? Sorgligt? Vackert? Ja, lite av varje och allt på samma gång, skulle jag säga. Vi fick oss en skön promenad, Liten somnade och sover än.
Jag har en alldeles makalöst skön stund just nu.
Lördageftermiddag, och det enda jag hör är bokstäverna som formar orden ur hjärtat. Jag har precis tränat ett cirkelpass här i hallen. Inte klokt vad det har hunnits med mycket idag! Till och med att ha en sån här lugnlugn stund, som nu. Jag och S laddar inför kvällen, med tjejerna. Jag har handlat och har kylskåpet fullt av ingredienser som vi ska använda till kvällens middag. Och så den där pannacottan förstås. Som jag ska servera med hallon och limesocker. Ryyysligt, så gott det ska bli.
En dusch kanske vore på sin plats. Och lite rosigt på kinderna. Sedan, är jag redo för lördagkväll!
Ha en fin kväll, alla ni!
Kram/lillafrun
Att hylla en klassiker.
Vi bakade äppelpaj igårkväll. 
En sån där superenkel, snabbgjord och väldigt god en. Jamen, en vaanlig hederlig smulpaj, med havregryn i smulet. Den paj jag alltid tycker vinner i längden! Går att variera med alla sorters bär. Med äpplen i, så har vi pajklassikernas klassiker! 
Skär bara upp så mycket äpplen att det fyller den form du valt. Strössla över MASSOR med kanel och lite socker och rör runt. Till en såndär vanligt stor pajform, för 4-6 personer, behöver du 100 gram smör, 2 msk socker, 1,5 dl vetemjöl, 1,5 dl havregryn. Jag halverade allt, blev lite mer lagom över då, till bara två personer.
Smält smöret och blanda sedan ihop allt till ett endaste smul, och strö över kaneläpplena.
Tjopp, tjopp, så är det klart och skjuts in i ugnen, i 200 grader. Cirkus 20-25 minuter. 
Efter att bäbisen hade somnat igårkväll, kröp jag och mannen upp i soffan, med varsin skål. Ekologisk vaniljglass och äppelpaj på egenplockade äpplen. Det, kittlade dödsskönt i kistan! Alldeles komamätta efter brakmiddag och efterrätt, somnade vi i ett enda trassel i soffan. Man måste liksom trassla in sig i varandra där, för att få så mycket plats som möjligt. Vääldigt mysigt. Vi somnade. Vaknade mitt i senaste natten, som två yra, efter att ha sovit i flera timmar där. En mysig och lugn fredagkväll.
Och idag vaknar vi till lördag.
M ska i vanlig ordning iväg och jobba, men inte förrän om några timmar. Så nu passar vi på och teamar i köket; jag dagbokar och han hackar äpplen. Inte riktigt den fördelningen som är tänkt, så jag ska gå och hacka jag med. Äppelmos är på g här hemma och solen är på väg fram, där utanför fönstret.
Det blir nog en fin lördag, det här.
Allt gott!
Kram/lillafrun
Lyxfredag.
Idag har dagen varit lyxig, på många och olika vis.
För det första har M ledig fredag. För det andra var jag till tandläkaren i morse och gick ut därifrån med ett stort leende, efter att ha gått igenom besiktningen utan hål eller tandtroll. Såå skönt. Sen att jag var så trött där i stolen, att jag upplevde besöket som någon slags spaupplevelse och höll på att somna, det är en annan femma, haha! Vi drog vidare och fredagshandlade hela Lilla familjen. Det är lyx att kunna fylla sitt kylskåp med mat. Efter lunch kom kära C, min bäste kompanjon, och vi jobbade vidare med exarbetet. Fredagen till ära, med massa tända ljus och gott nybryggt kaffe och mörk choklad. Det gick som hejsan då!
Och nu, har vi varit på mysigt äppeläventyr med två andra fina vänner. 
Lite av en årlig tradition, kan man säga. H, min smågalne vän, hittar varje år någon ny äppelträdsägare som vi får lov att plocka hos.
I år, vilket troligtvis är vårt sista äppelplockarår här i Piteå, avslutade vi på topp!
Det var helt gaaaalet med äpplen.
Äppelmos ska göras. Gott på havregrynsgröten! 
Småhänderna kramade det där röda, vackra, obesprutade äpplet. Det är mitt, sa han bestämt.
Älskade Miniman, du är en riktig äventyrare! Hänger med på allt vad dina päron hittar på.
Nu väntar gomiddag. Sedan ska jag krypa ner i ett bad och bli sådär mjuk och varm i hela kroppen. Precis det behöver jag. Och en äppelpaj! Såklart ska jag sno ihop en äppelpaj till fredagsmyset. Det blir gott!
Ja, vilken lyxfredag- och nu är det helg! Förbaskat skönt. Och lyxigt!
Hoppas du haft en fin dag. Trevlig helg önskar jag!
Kram/lillafrun
Att ha fredag,igen.
Ja, tänk att det är fredag, igen!
Det är inte klokt, vad skönt.
En vecka har gått och det har bara sagt ritch ratch och svisch och nu är vi här. Nästan, nästan framme, vid en helg jag ser så mycket fram emot. När M kom hem inatt så undrade han Men älskling, hur har du hunnit allt?
Jag såg målet framför mig, sa jag. Att få sätta fram fina vasen med rosorna jag fått av Liten. Så när M klev innanför dörren, sken ljusen i hela lyan. Det stank alla möjliga skurmedel och det fullkomligt blänkte. Jag var faktiskt förvånad själv, hur allt hade flutit på. Alltid stuper man väl i något, som att man klantar till det och har köttfärs i hela köket, eller så. Men det var skönt, att ha hunnit med både det ena och det andra, utan några småhinder.
Jo! Så var vi ju på konsert också, jag och Liten. Och wow! Det var en sån häftig och bra konsert, alltså. Bäbisen somnade i vagnen, med hörselkåporna på. Och jag njöt så, att att stå där och lyssna och dansa. Senast jag gjorde det var i vintras, när jag var superpreggo och alldeles strax skulle föda. Det gick bra att dansa då också, men inte som igår. På väg hem, traskade jag i mörkret tillsammans med vännerna och jag kände mig så rik.
När vi kom hem fick Liten en smakportion gröt. Han har fått det i några dagar nu. Och ääälskar det! Pappan har tjatat ungefär sedan han föddes, om att han vill ge honom gröt. Mamman har blåvägrat, framtill nu. Han ammas fortfarande lika mycket OCH äter gröt. Det blir bra, det här. Alldeles för bra, kanske. Men alla är väääldigt nöjda och glada, som ni ser! Det lyser i ögonen på honom. Och den där ungen, alltså. Han gör mig till världens lyckligaste.
Och sedan? När allt vad mat, i Litens värld, heter, var uppäten. Då var det sovdags. Och mamman tänkte att ikväll, får han prova att premiärsova. I sin säng. 
Och tittta! Han låg där och kramade Håkans öron och sjöng ’go-låten’, som hans mormor säger. Och så somnade han. Kanske bara en lyckträff, men ändå. Så duktig, jag blir alldeles mallig! Mamman och pappan har sovit alldeles själva i storsängen i natt. Den som jag hade hunnit renbädda så den var som värstaste hotellsängen. Päronen har sovit gott. Bäbisen likaså.
Och idag vaknar vi till fredag.
Förbenat skönt.
Tjoho, fredag, hörrenini!
Förresten! Jag har försökt att svara på alla kommentarer här inne nu. Det har varit lite körigt den här veckan, om man säger så. Jag kom på mig häromdagen, en sen eftermiddag, med att ha gått och varit kissnödig sedan innan lunch, men liksom inte riktigt fått till det. Haha! Livet, i full fart. Älskart!
Kram/lillafrun
Trötta, med glada och lättade.
En torsdag. Alldeles fascinerande grå.
Det var en skön morgon. Jag och M tränade tillsammans när S sov. Svetten sprutade och det var sådär äckeljobbigt men härligt. Sedan svischade jag upp på skolan, för två timmar av måstegrejs. Och nu, är dessa tre veckor över. Dom där tre veckorna som innehållit några föreläsningar här och där. Men nu är det bara skriva (och plugga till en ”liten” tenta) som gäller. Och det kan man ju göra precis vilken stund på dygnet som helst. Så efter dagens måstetimmar, sträckte jag armarna i luften och utbrast, aaalldeles för högt, hejdå tack för idag, nu ska jag hem och amma! Tjohoo!
Mammahjärtat alltså. Det är ju så häftigt. Hur det känns att vara från sitt barn.. bara ett par fjuttiga timmar? Det gör ONT, i hela kroppen. Så sedan jag kom hem, har det bara varit S och jag, pappan drog på jobb och vi har bara ägnat oss åt massa mys och lek. Bubbelvänner. Boken med prassel i kanten. En alldeles strååålande bra en, tycker Liten. Och jag bara älskar att läsa den för honom, om och om och om igen, precis som han vill. En långpromenad med vagnen har vi också hunnit med.
Vi plockade rödklöver längs vägen. Precis som vi brukade göra i somras, vid vårt Sommarhemma. 
Och så tittade vi på allt det gråa. Fascinerades av hur fruuuktansvärt grått det kan vara. 
Men löven börjar skifta färg och lyser upp, hur grått den än är. Så vackra. Vi traskade på, längsmed vattnet. Och på vägen hem igen, så gick vi förbi affären. Handlade finköttfärs från Piteorten, och så köpte Minimannen 10 röda rosor, till sin mamma. Han är för underbar, min Liten.
Sa: Mamma, du ser lite trött ut, lite fransi i kanten. Jag vet att du kämpar på. Tillsammans ska vi klara det här. Nu är ju dom snurrigaste veckorna gjorda. Hejja Dig. Och här, här får du. Rosor!
Och nu, har S suttit i sin tripp-trapp-stol en stund och lekt med sina favvoleksaker. Han tycker det är underbart roligt att sitta i den stolen, alldeles själv liksom. Samtidigt kunde morsan rejsa på och börja torsdagsstädningen. Det är inte klart än, men vi tar en paus. Travar upp på högskolan och lyssnar på en konsert, där en kär vän kommer glänsa järnet. Liten tar sina hörselkåpor och vagnen med. Det gör han rätt i, säger jag. Så, nu är det lite småbråttom. Det ska kläs på, rosas kinder, bytas lite blöja och sånt.
En torsdag, hos oss. Lite trötta, men glada och lättade. Imorn är det helg!
Önskar Dig en god kväll!
Kram/lillafrun
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.
