En sann mardröm.

Tack för att jag får klä min soliga, mätta bäbis i den noppriga gamla pyjamasen och bädda ner honom bredvid sina tre storasyskon där uppe i stora sängen. Fyrklövern ungar. Bekymmersfria, varma och ombäddade. Nu slumrandes för natten.
I trygghet. Något som exakt alla barn borde få vara i. Orden stannar innanför bröstkorgen idag. Världen känns mörk och obehaglig. Och jag lider så fruktansvärt med dom föräldrar och barn som vaknade upp till en sann mardröm idag..
Skänker en slant, så redig jag kan. Och går och lägger mig bredvid dom fyra små liven och deras pappa.
Emmeli
Så förskräckligt tråkigt!

Idag har jag och Bertil bland annat ägnat tid till att pyssla om blommorna här hemma.
Att plantera om. Det är så förskräckligt tråkigt tycker jag. Jag nästan små-gruvar mig varje år. Men sedan, efteråt, vad härligt det känns! Hela hemmet känns plötsligt fyllt med ny energi och nytt syre att andas. Ynkligt ser det förstås ut på sina håll, men så friskt och härligt. Hopp om liv! Blommorna har fått sig en dusch och ny jord, diskade krukor och småfat. Gamla jorden sparar vi förstås och slänger ute på komposten eller i odlingsbäddarna.

Vi tog oss ann hela blomstergänget med en gång.
En orkidé. En hel drös, olika sorters, saint paulor. En Cissus. En snart tio år gammal hjärtan på tråd. En begonia jag hållit liv i sedan i oktober och det är jag ungefär urstolt över då jag aldrig lyckats hålla någon begonia vid liv så länge tidigare.
Och förstås, en drös pelargoner.
Så ser blomsterligan ut här hemma!

Vissa av blommorna, särskilt min favorit-saint-paula (den HÄR som blommar med dubbla rosa blommor) är dessutom så lätt att dela på och få fler plantor utav. Så tacksamt. Att för noll kronor få ännu fler blommor. Så det gjorde vi också.

Och den snart, snart tio år gamla Hjärtan på tråd, hade jag exakt så mycket hjärtklappning som alltid när jag skulle grejsa med den och dess rötter. Varför? Jo. För den fick jag och den skäggige när vi gifte oss, av vår präst. Skulle jag bara få vattna en blomma så är det den. Den är liksom så symbolisk för min och den skäggiges kärlek. Den såg lite ruffsig och trött ut idag innan jag tog mig ann den. Men stark och livskraftig. Just så. Nu har dom torra stänglarna rensats bort och den har fått ny energi igen. Fint.

Hur jag sköter pelargonerna, ”På Farmor-vis”, det kan ni läsa om i min pelargon-guide. Där kan du läsa om hur jag sköter mina pellisar året runt. Hur jag tar sticklingar och så vidare. Kom till guiden HÄR!
…
Som belöning för tråkiga det omplanterandet, ger vi nu oss själva klartecken att börja med årets sådder.
Det känns ju nästan inte riktigt klokt, att det är dags, redan!?
Emmeli
Från och med nu!

Kanske har vi aldrig aldrig behövt vårvinternjutet såsom nu. Det känns att hela familjen njuter något oerhört.

Klarblå himmel. Ljuset. Solen.

Takdroppet. Dunsandet ner på liggunderlaget.. dom ynka, men ack så dyrbara minutrarna där päronen blundar och bara är för ett slag.


Bäbisen slumrar gott i vagnen, nu med lite öppnare bäddning då värmen tränger sig in mer och mer.

Ungarna leker i sina snökojor.

Vi gräddar våfflor över elden.

Serverar unge efter unge efter unge och den minsta ammas på toppen av allt.

Fåglarna sjunger. Snön glittrar. Hästarna solar, dom också.
Vårvintern är här med besked. Från och med nu.
Promenaden. Ridturen. Skoterfärden. Skidturen. Så extra njutbara just nu. Och tänk allt härligt som nu väntar oss alla! .. lite som att vi jobbar i uppförsbacke under vintern och nu har hela långa utförsbacken framför oss. Förstår du hur jag menar?
Energin är just nu låg så låg. Men vi tar en dag i taget, eller hur?
..Så fort jag får chansen, tar jag den…Chansen, till lilla stunden att bara vara-vara.. lyssna, andas, blunda mot solen. Känna hur kropp och knopp sakta får vakna till liv efter en lång mörk, ganska så kämpig vintertid…
Nu väntar ljusare tider..
Emmeli
Drömgårdsrapporten!
Hej ännu en februarimåndag!
Vi tar en liten återblick av veckan som gått, innan vi laddar om och blickar framåt!
Februariveckan som gick;

Det var alla hjärtans-dag och jag fick tullisar av min Storan. Dom gladde mig veckan lång. <3 Och gör så ännu, faktiskt.

Det pågick covid-härva. Storebror frisk sedan länge och kunde gå på skolan. Men resten hängde vi hemma.. ja som vanligt alltså.. Bara det, att pappan nu också var hemma och jobbade sig igenom coviden. Maj gadd. Vilken idé..lite för tjuriga för vårt eget bästa där, jag och M. För det var inte jättelätt att orka ta hand om småttingar, som dessutom stundvis behövde vara ”tyyyyysta… för pappa har mööööööte”.. ej heller jättelätt att hundra kunna koncentrera sig med allt liv i rörelse. Men det gick, absolut. Mildare sjuksväng denna gång för oss vuxna.

Vi fick massa ny snö. Jag tankade kraft ute hos hästarna. Kila ut en sväng, klappa, gosa, kratsa ett gäng hovar och in jag vänder med ny energi. Så funkar häst. Det bara är så.


Dom sedvanliga hotellbyggena pågick. Jag frågade femåringen varför hon bara hade pyjamas på sig... ”jomen, mina kläder hänger inne på mitt hotellrum”, svarade hon som om det var det mest självklara. Höger i bild ser ni vad hon menar. Salen är världens bästa lekrum, där kan dom gå lös bäst dom vill.


Nånstans här började jag faktiskt längta efter helg. För nej. Det är verkligen ingen hit att vara sjuk som förälder då man liksom inte kan få lägga sig under ett täcke och vila. Försökte peppa mig och covid-pappan med en god omelett till lunch. God? Ingen aning. Noll smak.

Men här ser ni ett sätt för morsan att bara få sitta ner på sofflocket och pusta. Barnen gjorde en trolldeg, helt och hållet på egen hand. Och satt sedan och skapade i en smärre evighet. Samtliga så nöjda.

Så blev det fredag. Och det kändes som ett hallelujah-moment! Nu hade hela gänget börjat pigga på sig.. jo, nummer två och tre i barnaskaran hade nu också hunnit med varsitt 40-graders feber-dygn och varit så sjuka. Puh för detta vidriga virus. Men nu var alla på bättring, solen sken, hemmet städades och vi tog en helt ljuvlig långpromenad.

Hästarna stod och glodde på M när han busade ute i pudersnön på åkern, så vi lät helt enkelt dom följa med honom ut om dom hade lust. Och det hade dom. M före på skotern med en hink av det foder dom tycker är godast på jorden. Så galopperade dom genom djupsnön. Fria att vända hemåt när dom ville. Men inte förrän jag ropade på dom, vände dom. Så häftig känsla, att vi gör MED hästarna.. tillsammans kommer vi fram till vad, och hur vi ska göra saker. Inga piskrapp eller hårda sparkar i hästmagarna. Det känns så himla gott!


Det blev lördag. Det vandrades långtur, jobbades på i badrummet och Lillminsting fyllde 4 månader… han är en helt ljuvlig liten människa.

Men natten till söndag, blev en så obehaglig och kämpig upplevelse. Lill-Olof vaknade under senare lördagkvällen och var plötsligt så täppt i näsan… Och som den näs-andare han fortfarande är, blev han frustrerad och ledsen. Koksaltet ville inte hjälpa. Att lägga honom på rygg var otänkbart, då skrek han för sitt liv. Så tät var han. Och ju mer ledsen han blev, desto mer täppt blev han. En så ond cirkel. Och han var otröstlig, om det inte var så att jag bar honom upprätt, mot min axel. Vyschandes. Så natten igenom, gick och gick och gick vi mellan rummen, tittade ut på hästarna som låg och sov gott ute i hagen.. umgicks med månskenet. För att någon av oss skulle ha ork till dagen efter, fick M sova medan jag var vaken. Jag skulle ändå inte ha kunnat slappna av och somna, när O var så dålig. Jag förbannade RS-viruset ännu en gång.. vi har hört många som varit utför det, och att det kan bli följder likt denna, efter en RS-härva. Att lillungen lättare blir tät i andningen till exempel, av en vanlig förkylning. ”Mamma gör allt för dig”, viskade jag i lillvännens öra där vi vankade fram och tillbaka… kring 04 somnade vi gott i soffan han och jag, lillvännen hade lugnat sig, värsta täppan hade släppt. Söndagen fick pappan med fler sömntimmar i kroppen, ”dra största barna-lasset” och den här ridturen på Fjödur var som en varm kram… värmande sol och långa galopper tillsammans med min trogne springare. Och det bästa? -Olof mycket piggare igen. Vi spenderade dagen ute i en helt ljuvlig vårvinterdag.

Avslutade veckan gjorde vi med att gå lilla biten hem till svärföräldrarna. Födelsedagsfirande, med ”Farmors köttbullar” och en hel drös små kusiner som lekte lyckligt! …
..om vi somnade gott till kvällen sedan? Svar: ja!. Om tacksamheten sköljde över oss i morse, när vi vaknade till måndag och insåg att natten varit lugn och minsta lillungen mådde väl, likt övriga gänget? Svar: JA!
Nu ser vi fram emot en hop nya februaridagar att fylla med livet!
Önskeplaner för vecka 8
-Ta hand om småttingar allt jag bara kan…!
-”Vi” har brandisjour, dygnet runt, veckan lång!
-Försöka tanka Mammakraft! .. ta mig tillbaka till den lilla energibunkring jag hade lyckats få ihop ”efter allt”. Den sinar ganska så snabbt, känner jag. Förra veckans sjukstuga ordnade en smärre känsla av soppatorsk…
-Omfamna i slutet av februari-dagarna. En efter en. Februarisol och frisk luft.. det är som balsam för själen. Lyckans oss som kan vältra oss i det!
– Träffa vänner! <3
-Njuta den sista februarihelgen!
Önskar er alla en god vecka! Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Emmeli
Semmelkaka!



Är ni också semmelsugna?
Det är jag. Kanske bakar vi klassiska semlor någon dag om livet tycker så. Men vill man inte vetebullsbaka men ändå önskar alla semmelsmaker, då har jag receptet ni kommer älska!
Segmjuk Semmelkaka
Ingredienser:
- smör och ströbröd till formen alternativt ett bakplåtspapper
- 150 gram smör
- 75-100 gram mandelmassa
- 2 tsk kardemummakärnor
- 2 1/2 dl strösocker
- 3 ägg
- 1 nypa salt
- 2 1/2 dl vetemjöl
- 2 tsk vaniljsocker
Topping:
Ca 2 dl vispad grädde
florsocker
en näve hackad sötmandel
Gör så här:
- Sätt ugnen på 175 grader.
- Smöra och bröa formen eller klä den med bakplåtspapper
- Smält smöret och riv mandelmassan i en skål
- Mortla kardemummakärnorna
- Rör ner smör och kardemumma med mandelmassan.
- Vänd ner resterande ingredienser i skålen och rör tills allt har blandat sig.
- Häll smeten i formen (20-22 cm) och skjutsa in i mitten av ugnen i cirka 18- 22 minuter. Jag provade med en sticka och ville ej ha min kaka kladdig, så jag hade alltså kakan inne i ugnen minst 22 minuter.. meen det där gör man precis som man vill!
- Låt svalna och stanna till i kylskåp ett par – tre timmar innan servering.
- Garnera med vispad grädde, hackad mandel och lite vaniljsocker på toppen!
….
Och önskar er alla en god, god februarisöndag så hörs vi med största sannolikhet imorn igen!
EMMELI
Jag vill att du ska kunna kika in här och ha en god stund. Känna att jag är människa precis som du. Stark och skör, på samma gång. Få en glimt ur ett norrlandsliv på landet i höga kusten. Bland småungar, renoveringskaos och livet högt och lågt. Vi har disk-, och tvättberg, vi också. Men jag kanske för det mesta väljer att fånga något annat än just det i bild. Jag är nämligen en jäkel på att nästan bli förblindad av det vackra och fast besluten om att livet ska vara så själagott det bara går.
Välkommen hit, jag hoppas att du ska trivas!
Följ Drömgårdsliv
Inga resultat hittades
Sidan du begärde kunde inte hittas. Försök förfina din sökning eller använd navigeringen ovan för att lokalisera inlägget.