Var sak har sin tid, sa Lillan.

25022017-IMG_5155

Junis småhänder häromdagen. Lite småkladdiga av lunch…

Jo, jo. Ny tid är här.

Jag ska erkänna att jag verkligen fått en stunds smygångest när båda min bäbisar har slutat helammas. Jag älskar att amma. Jag älskar första bäbistiden. Jag älskar tiden där efter också. Men jag ääääälskar att vara så ett med mitt barn, på det sätt jag känner under denna så speciella tid. Sen behövs inte jag på samma sätt. Så korkat tänker jag. Och så känns det. En stund, innan jag talat hut med mig själv och förstår att så inte är fallet.

Jag är otroligt glad att jag, av någon outgrundlig anledning (eftersom jag är precis tvärtom i så många fall), blivit så avslappnad i min mamma-roll. Jag kan vara hyperhispig och rädd för så mycket här i livet, men det där med att vara mamma och ta hand om två småttingar. Det känns som det mest självklara. På ett sätt som livrädslan alltid finns, att något ska hända dom något. Vilket man ju inte kan gå runt och tänka hela tiden, då blir man knäpp. Så på det andra viset, som mest existerar, så känner jag mig så ”Hemma” i Mammarollen. Jag har aldrig någonsin hållit på och läst och grejat. Hur andra gör och har det och så vidare. Enbart liksom följt med hur min lillunge velat ha livet. Och ammat, det har dom älskat, båda två. Och det har varit fantastiskt på alla sätt.

Jag skriver dagbok för varje barn. Så roligt att ha. Och fiffigt. För ett tag sedan när jag läste S dagbok, för att checka läget lite hur han levde livet som 7-månaders-bäbis. Mycket kommer jag ihåg, men inte alls allt. Så, då såg jag till exempel att han då, kring 7 månader precis börjat äta lite mat. Vi provade tydligen ge honom lite lunch och han åt på direkten vad vi gav honom. Så, då provade jag ge Juni också. Men hon har vi knappt, knappt fått i hennes kvällsgröt ens. Förrän nu. Hon har bara, bara velat ha mamma. Inte mig emot!! Hon har ju varit helnöjd, så jag har inte känt stress utan bara njutit. Det har bara varit underbart tycker jag. Så, hon har helammats fram tills nu… 8 månader. Plus att hon ätit lite kvällsgröt i varierad mängd, sedan typ 6,5 månad. Ena kvällen har hon kunnat äta någon lite sked, nästa kväll inget alls, en tredje har hon dragit till med nästan en hel portion för att fjärde kvällen bara, bara vilja ha mamma och inte ens smaka gröten. Så har hon mixtrat på. Men nu, ja bara senaste dagarna, så har J börjat tuta i sig en hel grötportion om kvällen och häromdagen tänkte jag att jag ska skulle göra ett nytt lunch-försök, och mycket riktigt. Nu är Lillan redo för det!

Så i helgen lagades storkok. Det blev en rätt med fisk, potatis, palsternacka, morot och dill. Smakade tydligen finfint.

25022017-IMG_5153

Och igår. Efter att jag brottats med köttfärsslabb och en jädra mixer som satts ihop fel och liksom skvätte sörja överallt. Ja, efter allt det, så fanns det till slut 40 stycken (!) små lunchportioner till, klara till Lillasyster. Och därmed är hela lillfrysen fylld av olika små lunchrätter, bara att plocka fram och värma. Skitbra, tycker jag. Att variera med, dom dagar jag lagar färskt liksom. Helt sonika som att ta fram en barnmatsburk. Bara det att den här är hemlagad och så god att jag själv skulle vilja äta den.

Och!

27022017-IMG_5292Kanske kan jag alltid tipsa någon… men det poppade en idé om att testa fylla lilla purén i muffinsformar. Ställa ut dom på bron i kylan och låta dom frysa till, under plastfolie och kökshandduk såklart. Och sen förflytta dom till burkar/plastpåsar och stoppa in i frysen. Supersmidigt!

25022017-IMG_5181

Det är faktiskt fasligt trevligt att laga barnmat. Om det inte strular så, som igår. Och om man inte gör alldeles galet mycket. Som igår. Men annars! Trevligt. Inte alls svårt. Och bra på alla sätt.27022017-IMG_5297

Ja, Var sak har sin tid, mamma! Sa Lillan. Och mamman försökte släppa den där vemodiga känslan och svarade med ett litet dovt leende.

Så är det. Var sak har sin tid.

Ett inlägg passande i lunchtid, mao.

28022017-IMG_5350

Fasligt festligt är det också, att sitta bredvid Storebror och äta..

Lillafrun

En strävsamhetens Måndag.

27022017-IMG_5267

Den här måndagen har varit som en enda lång jobbig brottningsmatch. Min opepp och trötthet, mot min tjurighet och vilja. Vi brukar ju ha såna där Familjemåndagar, ni vet. En riktig guldig investering från oss själva, till oss själva. Typ livsnödvändig också, skulle jag säga. För idag, när vi inte skulle få börja veckan på sånt guldvis, bara kände jag mig ledsen, slut och trött. Jag vill inte. Så sa min kropp och ville helst dra täcket över huvudet. Jopp. Så kan det va.

27022017-IMG_5263S undrade, fastän det var tidiga morgonen, om hans mamma ville ha Sagovila. Bästa idén jag hört!

Just idag. Med en vecka som på förhand känns lite som en in-i-dimman-vi-ses-på-fredag-grej, och som toppar en jobbperiod för den skäggige (och mig!)  som varit lite utöver det vanliga. Såna perioder dyker ju upp, nu och då för honom. Och han gör det så bra. Beundrar honom så. Det är Hockey-VM för miljoner tittare, timtals långa hållna föreläsningar på högskolan, vi ser hans namn rulla i eftertexter på tv:n och jag försöker förklara för Minimannen att ”det där är pappas program”.. men det är ju såklart inte så lätt att förstå. Visst. Häftigt. På ett sätt. Men ibland, ja som idag, bara önskar jag vanligt-vanligt-jobb. Sådär så att jag skulle ha kunnat vänta hem honom till kvällen. Vilket jag ju vet att han också vill. Men som inte riktigt går, för att han är för långt hemifrån.

Nåväl. Vi är tjuriga båda två. Stöttar varandra. Älskar varandra. Och på det stora hela, är vi så klart oerhört tacksamma för allt det där jag skrev om ovan. Det är fantastiskt att det går så bra för honom. Men ni förstår garanterat vad jag menar utan att förklara mer.

27022017-IMG_5273

Pojkarna kramade varandra hejdå och jag ser på min älskade M att han inte heller ville åka hemifrån idag. Men vi pussades hejdå och sen försökte jag och barnen göra finmåndag av det här, i alla fall.

27022017-IMG_5276

Fram med målarfärgerna. Och det piggade upp!

Var så skönt att lägga bekymmersrynkan på sidan och måla med fina färger. Jag kladdade till ett stort, stort äppelträd. Alldeles för stort. Och småknepigt växt. Alldeles underbart faktiskt. Ja, just det… en liten kladdbild av vårt alldeles egna äppelträd var det, ja.

27022017-IMG_5282

Sen drog jag igång ett flera-timmars-race i köket. Kladdigt, klatrigt och långdraget blev det. Men det gick ju, det med.

27022017-IMG_5295

Tyckte formarna var så vackra där dom låg mitt på köksmattan. Minimannen hade hjälpt mig ställa upp dom på plåt, men dom där var över.

27022017-IMG_5302

Småttingarna fick sig sedan varsitt bad och där ser ni vad jag såklart tycker är världens sötaste bäbisflicka. Bäbisen på rymmen…!

27022017-IMG_5314I gulligaste badhandduken!

Här var det nu eftermiddag och vi började bli trötta allihopa. Men, då skulle ju den där matkassen hämtas hem. Underbar på så många sätt. Verkligen. Jag är helt kär i konceptet. Men idag, när det var snöstorm och jag visste att jag skulle måsta skotta mig ut för att ta oss iväg med bilen. Ja, då kändes det bara drygt.

27022017-IMG_5315Men på med varma kläder på oss alla tre. Lillan somnade i vagnen och jag och S skottade. Det var skönt. Jag gillar att skotta. Och S brydde sig inte, vilket han brukar, om att snön fullkomligt piskade oss i ansiktet.

27022017-IMG_5318

Till slut var gården helt skottad och jag tyckte så synd om den där snusande varma bäbisen som var tvungen att tas upp i snöstormen. Men hon klagade inte, som vanligt. Så vi drog iväg. Pärlan är Sämst I HEELA Bil-Världen på att ta sig fram i snö, så det är liksom ett måste att skotta väg för den lilla bilen. Immiga och svettiga svischade vi genom affären. Landade apnöjda hemma sedan.

27022017-IMG_5321

Då ville jag lägga mig i snön och sova.

Men. På´t bara!

-Middagslagning och amning och disk och välling och gröt och blöjbyten och pyjamas och småtänder som skulle borstas och sagor läsas. Mitt i hela alltet, som jag kände mig som en disktrasa, så gjorde barnen. Vilket dom gjort hela dagen. Och alltid gör. Att jag känner mig så lycklig.

S såg på sin mamma, att hon var trött.. .” men mamma! Lägg dig här på kökssoffan. Jag kan ge dig kudde och filt. Men lägg dig ra! ”,sa han  i ett svep.

Älskade Liten.

27022017-IMG_5327

Till sist, slog klockan kväll. Sovande barn. Skojar bara. Dom somnade båda två som vanligt, men såklart just ikväll väljer lilla Lillasyster att leka lättväckt och vaknade när jag flyttade över henne till spjälsängen. Jahaopp. Så hon var med mig i ett skönt träningspass. Bjöd bara på solskensleenden och busig blick, så det gjorde bara gott.

Nu ska jag krypa ner mellan mina två stjärnor. Och på nattudksbordet står en tulpanbukett. I knasig färg.. lilarandig. Den fick bli min klapp på axeln från mig själv, till mig själv idag.  Vissa dagar är helt enkelt lite strävsammare än andra.

-Ja, just det! , som S på fabrorvis brukar svara på lite av varje.

Lillafrun

Drömgårdens alldeles egna.

26022017-IMG_5190

Och så blev det Söndag!

Efter morgonbestyr och lek av olika sort för barnen (Typ se-sig-själv-i-spegel-leken som är omåttligt trevlig enligt J). Då, var en Lillasyster trött och slumrade i vanlig ordning. Den skäggige drog iväg och målade..

26022017-IMG_5194…. och jag och Storebror svischade ner till affären och handlade korv och tunnbröd och allt man kunde tänkas behöva för en riktigt fjällig grill-lunch.

26022017-IMG_5192

För idag har vi haft en alldeles egen Semmeldag, Drömgårdens egna liksom!  Precis som förra året. Så nu kan det här lilla kalaset snart kallas tradition. Först korvgrillning där ute och sen semmelfika här inne. Himla mysigt!

26022017-IMG_5198

Jag och min busiga hjälpreda gick sedan in och förberedde inför semmelfikat. Himla sjåigt hade vi det, och fasligt nöjda var vi när allt var klart. 26022017-IMG_5221Jag och S lekte lite konditori och morsan drömde sig bort. Till att ha en alldeles egen liten gårdsbutik, med vackra ting och gott fika. Tänk! Och med hönor som springer fritt och värper som tusan. Och så med den där hästen i hagen, som har en vän som typ är en get eller en tjurig liten minishettis. Åh. Det får förbli en dröm. I alla fall ett bra tag till! Men några hönor skulle vi kunna ha redan nu… oj, nu svävade hon iväg igen. 

Jag tycker hela livet är drömmigt. Säger inte alls att det alltid är en dans på rosor och bara lätt och svängigt. Men det finns så otroligt mycket att vara tacksam över. Som ju gör en så glad, liksom. Och livet här på gården är fortfarande alldeles nymodig. Bara grejen, att ha ett eget kök att duka fram fika i, som man sedan kan bjuda hjärtenära på. Vilken grej!

26022017-IMG_5214
26022017-IMG_5225

Sen trillade då dom där älskade in här på gården, några i bil, nån till fots, nån på spark och nån på skoter. Festligt!

26022017-IMG_5243

Två fina flickor jag älskar mer än mycket. Till månen och tillbaka, faktiskt.

26022017-IMG_5245

Det var fjällfeeling!

Med solen som sken och med snön som var så, så ljus. Doften av rök. Barn som äter korv… korv, som varit nere i snön i alla fall minst en gång.. men som ju funkar minst lika bra att äta i alla fall. Till och med bättre än innan. För vissa fullkomligt aaaavskyr när det är det minsta för varmt…

26022017-IMG_5244
Småpojkarna lekte, åkte snowracer och hjälpte mannens Rymdskepp att bli kvitt snön. 26022017-IMG_5232

Så samlades vi sedan inne och sörplade kaffe och åt semlor och mm:ade.26022017-IMG_5251

Jag och S konstaterade att dom faktiskt blev supersupergoda. Med den där hemmagjorda mandelmassan och spritsade grädden.

26022017-IMG_5224

Vår alldeles egna Semmeldag, alltså. Vilken lyx, att kunna dela den med våra nära och kära. <3

Lillafrun

Lördagshälsningen!

25022017-IMG_5120

Alltså. Vilken lördagmorgon!

Lillvännen som var så himla, himla febervarm igårkväll. Vi var in och kände på lilla pannan efter att han sovit en stund och då hade han plötsligt blivit tokvarm. Så han väcktes för att tutas i lite alvedon. Vilket var ett riktigt mission. Det där med att övertala en tvärfebrig, viljestark snart-treåringen att gaaapa för att få lite kuckelimuckmedicin. Men, till slut.. när vi testat x antal övertalningar med den där lilla, lilla teskeden chokladglass med gömt alvedonkross i, så gapade lillvännen. En god natt därefter. Så skönt. Och idag? Ja, då vaknar jag, efter att ha fått sova en timme längre än alla andra (alldeles sjääälv i storsängen).. vaknar då, av en Miniman som studsar som en galning i sängen(!). Och en bäbis som får lite hjälp med hoppandet av sin pappa. Det råder skrattfest och Basiluskan verkar ha dragit lika fort som hon kom och hälsade på. Hoppas, hoppas det håller i sig! Febern är borta, men det hostas och snoras en del så det blir ändå ett försök att hålla Miniman så lugn som möjligt idag.

En bättre lördagsstart kunde vi inte önska oss! Feberfritt och Sol, Helg och Helafamiljen-tid!25022017-IMG_5121

Frukost och lek i ett solbadande kök. Och jag lovar er att ni är avis på det här;

25022017-IMG_5124

Någon serverade olika sorters smoothie till oss alla. Jag fick en Löksmoothie.. mums, liksom..! 

25022017-IMG_5127

Och titta så vackra rosor. Mannen hade sånt där finurligt leende och det där fånget med sig hem igår. Jag blir alltid fånigt glad av att få blommor. Så fin visad uppskattning!

Nu har jag precis rullat färdigt en drös semmelbullar och ska ge mig ut till övriga familjen, jag med. Det är helt underbart väder idag. Några minusgrader, klarblå himmel och strålande sol. Perfekt med det här semmelreceptet där bullarna ska jäsa i typ två timmar. Lagom till att det är lunch och vi ska härja in och härja köket igen, mao. Man kan ju nästan tro att det är hon som självutnämt sig (och ej fått den minsta protest) till Familjens Planeringsproffs, som planerat det hela…..!

Idag blir det en ljuvlig Vårvinterlördag, det känner jag på mig!

24022017-IMG_5102

Önskar er en god helg!

Lillafrun

Småkakor och Fredagsbonus!

24022017-IMG_5043Fredag!

Hurra!

Idag har vi myst. Hela dagen lång! Till morgonen övade Lillan på sina färdigheter, medan Minimannen bläddrade bland recept. 24022017-IMG_5041Så, när Lillasyster blev tröttis och tog sin första långvila för dagen, så bakade Storebror och jag småkakor tillsammans. 24022017-IMG_5050 24022017-IMG_5052 24022017-IMG_505124022017-IMG_5054Vi tyckte att det gick så som hejsan, att vi drog till med en sort till. När vi ändå höll på och disken liks växte, liksom. Vi kalasbakade, förstår ni. Syltkakor och Chokladsnittar fick det bli. 24022017-IMG_505824022017-IMG_5072

Fasligt trevlig syssla, det där; Att baka tillsammans en Hemmafredag.

24022017-IMG_5062Och gott att äta alldeles nygräddad, precis svalnad liten kaka och sörpla till kall mjölk..

24022017-IMG_5065..eller varmt kaffe.

24022017-IMG_5078

24022017-IMG_5059Receptet på syltkakorna kan ni får HÄR på direkten!

 Som en otrolig bonus, så kunde den skäggige checka ut tidigare idag. Så himla, himla fint. Att vi plötsligt fick helg, strax efter mitt-i-dagen-tid, redan. Vilken bra kompensation mot häromdagen också!24022017-IMG_5095Barnen blev glada och klättrade upp i pappans knä direkt. För kramstund och tusen frågor och blöta pussar.

 Jag bara stod och njöt, mitt i hela alltet.

Så drömmigt. Den där önskebilden, med barn huller om buller, kurrande katt på sofflocket, en lagård att titta ut på genom köksfönstret, vara den där bullmamman som gillar att pyssla om hennes stjärnor med hembakt, för många pussar och njuter av att såpskura golven. Och en man med det vackraste hjärtat, att dela allting med. Drömmen. Som faktiskt är på riktigt. Inget extravagant, glammigt eller pengadyrt. Det är inte det jag värdesätter. Utan istället, allt det där jag nyss nämnde. Det, är vad som betyder och är livet i finaste flärd. För mig.

Solen sken och gick i moln om vartannat. Vi gav oss ut allihopa.

24022017-IMG_5106Minimannen drogs på snowracer och Lillan fick sitta upp i vagnen. En så skön långrunda!24022017-IMG_5113En uppskattad tur hos oss alla fyra. 24022017-IMG_5109

Och alldeles omöjligt att hålla sig vaken för vissa. Lillhjärtat.

24022017-IMG_5117Innan vi var hemma igen, så hade vi bara en unge med oss. Vi gick nämligen förbi Farfars jobb och han var precis på väg att åka hem. Så, den där frågan från hans lille sonson; ”men farfar? Får jag vara med dig?” …Svarades med ett stort ”Ja, det får du Sixten!” och lille S stannade lycklig och storögd kvar med sin älskade Farfar. Vi andra tre drog på affären och köpte chokladglass som vi lovat Bjossan till fredagsmyset. Väl hemma fick jag lyxig egentid. Tränade och gick på fredags-spa. Oh, så flärdfullt det låter. Det var det också! Ett effektivt överkroppspass och ett i-lugn-och-ro-tvagande. En småbarnsmammas kind of lyx! Mannen bjöd sedan på världsgod hemmapizza och så den där chokladglassen till efterrätt. Fredagsmys!

Och plötsligt var det mörka kvällen. Barnen sover gott. Tyvärr verkar han, som inte blivit nockad en endaste gång av någon Basiluska under detta förskoleår, ha blivit just det. Ligger rosig i feber, ombäddad i Storsängen. Vid gott mod, sådär som barn är, trots hög feber. Men ändå; Stackars mammas Liten. <3 Hoppas att han vaknar piggare imorn.

Jag och M ska nu ha date i finsoffan. Övervåningsplanering, planlösningstänkande, tapetfundrande och så vidare. Det här med renovering av vår Drömgård, har verkligen blivit vår största hobby. Prick hur roligt som helst! Sicken jädrans tur…!

Alla ni!

-Ha en god fredagkväll!

Lillafrun

Ny dag. Vilda Babyn. Mammatankar. Och så vidare.

23022017-IMG_5025Så blev det ny dag.

Nytt ljus. Visserligen inte lika många timmar sömn som önskat. Men ändå; En Ny Dag. Så märkvärdigt i all oundviklig självklarhet. Tänk så mycket mer hopplöst saker kan kännas i mörka natten? På samma sätt, som det känns så himla mycket mer hoppfullt, så fort det blivit ljust…

..Hon den där typen som kände sig uppgiven och var så orolig i natt, fick till sist, när hennes ögon typ blödde av trötthet, möta den där skäggige i dörröppningen. Lycka! För ja, det var en kaosig dag igår, inte bara för oss här i Stora Lilla Familjen. Men idag, har snökaoset lugnat sig! Tacksamt.

Mannen drog iväg på nytt, redan innan vi andra hade hunnit vakna. Jag och barnen hade morgon tillsammans här hemma, hann till och med hiva ut mattor och pyssla lite innan Förskolan. Det var en sån där lugn morgon, mao. Ibland känns det ju som att man, som morsa, knappt hinner få ut sig själv genom dörren, liksom. Så, det var skönt med en fridfull morgon.

Storebror pep in till sina småvänner och jag och Lillan drog vidare till affären och handlade, för att sedan åka hem och sova. Ja, Juniflickan somnade gott. Medan jag gjorde ännu ett skottningsrace. Faktiskt bara skönt, det hade slutat snöa, var lätt snö och jag fick god friskluft. Och sen kom ju solen också!23022017-IMG_4976

Räserförmiddag sedan tillsammans med lilla bäbisflickan.

Hon som både igår och idag, inte haft tid att sova sådär som vanligt, förstår ni. Vaknar och är alldeles busig på ögonen. Tack och lov inte på natten. Men efter bara en, för henne, kort-sovning, så ska hon upp. Stå. Gå. Framåt. Hitåt. Ditåt. Trilla omkull. Resa sig igen. Vingla. Släppa taget med ena handen. Storflina. Vara hur nöjd och stolt som helst över bravaderna. Och allt det där, om och om och om igen.

Myror i brallan i kombon med en liten tandsing på gång, kanske. Fast den där sistnämnda, var liksom borta idag? Gömd. Men så kan det ju vara! (säger hon som så festligt känner sig lite smårutinerad, nu med barn nummer två).

23022017-IMG_4977

Gullhjärta, alltså!

Så tacksam, så tacksam för friska, välmående, nöjda småttingar. Det är något vi ej kan tacka nog för, jag och M. Och som en spegel av oss, så tycker vi att det är hur häftigt och roligt som helst med pigga, fartiga barn. Idag var det lite småklurigt också. Småhänder som hinner till ställen dom inte borde vara på. Typ i kattmatskålarna, eller i den urplockade gamla maten ur kylskåpet och så vidare. Bara jag vände ryggen till.

Tokpassningen har börjat alltså. Samtidigt som den pågick, städades det kylskåp, packades in varor, matades tvättmaskin och hängdes tvätt. Full fart!


23022017-IMG_497823022017-IMG_4980

Juniflickan har på bara några dagar helt förvandlats till Vilda Babyn.

Cool. Vild. Och lycklig.

23022017-IMG_4982Älskade Lillasyster J.

Men bääääbbiiiiis?…. Du tyyp looovade ju mamma att inte vara äääännu snabbare uppe på småbenen än vad Bjossan var!! 

Men å. Det är verkligen så häftigt att få vara med på livet-resan tillsammans med sina barn.

Och titta här;

23022017-IMG_4993
När vi städrejsade genom sovrummet, hamnade någon i lill-finkan för en stund. Skitbra tyckte mamman som kunde bädda rent och greja i ett nafs utan hundra passa-lillskruttan-så-att-hon-inte-släpper-andra-handen-också-avbrott. Det var ju fest att stå där och svaja, gosa med kuddarna och leka med leksakerna.

Nu är det kväll och vi är en liten trioskara här hemma. Som haft lugn och skön eftermiddag och kväll. Medan Lillan sovit i kapp vad hon kapade av i förmiddags, så hann jag färdigt med hemmet. Smörade för Minimannen sedan och bjöd på färsk pasta till middag. En favo! Och sen har vi mest fantiserat om 3-årskalas, vilken tårta vi ska baka och vilka som ska komma på kalaset. Sagoläsning och snabbt snusande barn därefter. Nu har jag skön och lyxig mamma-Emmeli-tid. Efter lite vila, ska jag krypa ner i sköna renbäddade sängen bland varma småttingar.

Ny Dag. Vilda Babyn. Mammatankar. Och så vidare. Livet. Så fint. Och Ej, att ta för givet. <3

Vi hörs snart igen!

Lillafrun