av Emmeli | aug 31, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner
Nu är det kväll.
Sista sommarlovskvällen. Imorn startar tåget.
Det har laddats upp med söndagsbestyr. Som städning av bilen, skogspromenad och blåbärsplockning med syrran och Liten. Ett städrace (jag veet, jag är städoman) och ett födelsedagskalas för en älskad vän. Och nu är det en utav favoritstunderna på dagen, då jag bara ligger och kollar på den där minimannen som ligger här bredvid mig och sover. Jag blir så lugn när jag tittar på honom.
Men alltså. Jag är pirrig i magen. Imorn startar tåget. Tack sommarlovet för i år!
Godnatt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 31, 2014 | Årsresumé, Emmeli funderar, Lilla familjen
Idag är det sista augusti.
Jag tänker tillbaka och minns. Tänker att, det nu är dags att säga hejdå. Till något som varit helt makalöst, bedårande, fantastiskt underbart;
Sommaren. 2014.
Det var i slutet av maj. Och vi packade våra väskor och en massa annat. Vi skulle på sommaräventyr.
Hamnade i ett hus vi snabbt döpte till vårt Sommarhemma. Vi boade in oss och trivdes på stuberten.
Vi var nära vår familj igen. På det där sättet vi bara fantiserat om.
Och äppelträdet blommade och sommaren var på intåg.
Vi njöt av att ha vårt eget ställe. Att klippa en gräsmatta så stor som ett hav, jaja, nästan i alla fall. Och att få plantera i krukor och ställa i sin alldeles egna trapp. Ovärderligt.
Liten njöt han också. Spretade på tårna och sov, om vartannat. På sofflocket trivdes han väldigt bra. På bilden, låg han och tog igen sig efter sina två tremånaderssprutor.
Och det var sommarkalas.
Och studentkalas. Där ungefär, upptäckte jag crushen…. sedan dess har jag crushat genom livet! Ska jag dricka något annat än vanligt vatten som jag alltidalltid dricker, då dricker jag crush. Älskart!!!
Men juni månad var minsann inte den varmaste junimånaden vi varit med om. Oerhört vacker såklart, med all sin blom. Liljekonvaljer, äppelblom, syréner och alla midsommarblomster. Så vi kurade inne en del. Bakade bröd och drog på fläktelementet på högsta fart.
Och så firade vi midsommar, såklart! Ute i sommarstugan. Precis som alltid.
Och vi hamstrade jordgubbar på livet. Det såldes stora flak för bara hundringen. Vem kunde motså? Inte vi. 
Sommaren innehöll måååånga, många träningspass också. Inte bara många, utan också väldigt givande och bra. Ett utav av dom, var tillsammans med M. Vi tog oss upp på skuletoppen, springandes hela vägen, uppför slalombacken. Något jag hade haft som mål under våren, att klara till sommaren, samma tid som förra året. Jag klarade det.
I sommar hängde vi också en del i sommarstugan. Inte så mycket som vanligt, vi hade ju vårt eget hus, men ändå. Man kan liksom inte vara utan den här vyn och havet och grusvägen och ja, allt det där.
Sen blev det månadsskifte. Jag loppade som en gaaaalning! Liten fick en säng som han gömt undan på en vind, och en herrans massa porslin och en tvättkorg och barnböcker och gudvetvad, vad det loppades! Jag blev ju till och med nästan i luven med den där gubben. Han som pratade långsamt på värmländska och sa Nu är hon inte glad du.. till M, som försökte säga att Hon morrar lite nu, men det går över snart.
Med den där blicken. Den snälla. M alltså… fantastisk.
Och Storan! Storan för tusan! Som vi hängde med varandra. Varje dag. Ja, det är ytterst få dagar vi inte träffats. Och aldrig någon tidigare sommar, har vi svettats och haft det så härligt tillsammans.
M fyllde år också! I början av juli. Och jag visste inte till mig hur mycket jag skulle pyssla på, för att känna att jag gjort nog för honom. Han, som jag kallar för min och han som är min klippa när det stormar och blåser runtomkring. Han som älskar mig, precis för den jag är. Han är värd det bästa. 
Så vi hade brak-kalas för honom. Med köket fyllt av hurrande familj. Det var han så värd!
Och ungefär här. Så kom värmen. Och gullvännerna!
Vad vore livet utan er? En vänner-kväll i juli, jag sent kommer att glömma. Idan och Bobban, den skrattfesten har jag levt på hela sommaren!
Och sen blev det den 7e juli. Vår bröllopsdag. Vår andra.
Värmen var makalös. Sådär så att morgnarna var så varma att frukosten avnjöts ute i skuggan, under äppelträdet och att vi, så fort vi bara kunde, vallfärdade ut till havet.
Hela familjen var där. Alla systrar, mamma och pappa, alla svåggar och syskonbarn. Och så vi tre. Och värmen, solen, sommaren. Och det där lugnande havet.
En kväll i juli, var det dans på bryggan också. Och pappa spelade så jag kände mig stoltare än den stoltaste tuppen. 
En annan dag, så drog vi, heeeela klanen, till Trysunda. Det där gulliga stället ute i höga kustens skärgård. 
Bekymmersfritt.
Liten började helt plötsligt intressera sig för leksaker och snabbt hade mamman loppat honom sin första skallra. En brio, såklart.
Det har blivit ett gäng stunder i hammocken. Både den i sommarstugan och den hemma hos mamma och pappa.
Att bada framför köksfönstret, är något som Liten tar med sig som favoritsommarminne.
I mitten på juli, så tog vi semesterpackningen och drog söderut. Hade en småsvettig bilresa ner till huvudstaden. Mellanlandade hos älskade Storasyster M, fick världsgod middag och energi att fortsätta resans sista mil.
…milen som tog oss till Nynäshamn och Destination Gotland. Vips var vi där.
På ön som är vårt paradis på jorden.
Och sommaren fortsatte att leverera den ena varmare dagen, efter den andra. Vi levde på vattenmelon och pussar och skratt.
Och när vi kom hem från ön. Då fyllde någon älskad år. Kalaset hade hon på Rotsidan, klipporna ute vid havet, du vet. Smått magiskt!
Månaden hette nu helt plötsligt augusti. Jag och M kramade varandra och konstaterade att vi inte kunnat investera i något bättre, än dessa sommarmånader med varandra. Lilla familjen.
Och det virvlade kattungar hos Storan och jag hade beslutsångest till sista stund. Men det blidde ingen katt. Den här gången heller. Den dagen vi har hus. Då.
Och vi fortsatte, ihärdigt, att boka in träningsdate, på träningsdate. Helt makalöst roligt!!! Och tufft och jobbigt. Men det liksom glömdes bort, på något vis.
Liten njöt i varm sjö.
Det hoppades från bryggan.
Och tomaterna mognade, i en rasande fart.
Någon fick bärplockardille. Precis i vanlig ordning.
Sen drog dopinfernot igång. Litens älskade kusin E döptes.
En augustimåndag fick vi besök. Vi fikade och pratade och jag gjorde hoppsasteg därefter.
Älskade grannarna från norrnorr rullade in på gården, som en enda stor överraskning. Bäbisarna klappade på varandra och tyckte det var mer än trevligt att ses. Majahunden var också där, givetvis. Med tratten och allt!
Frysen fortsatte att fyllas.
Och sedan blev det dags för vår lille prins, att döpas. Vi ordnade kalas!
Sixten döptes.
Älskade pappa-morfar fyllde år och ställde till med kalas för hela la familia grande. Ute på altanen, i ljusens sken, med den småkyliga augustinatten utanför. Den kyla vi inte kunde ana. Där inne var det varmt. Och jag njöt av att vi var allihopa, tillsammans.
Sen kom den där måndagen. Allt skulle avslutas, sägas hejdå till. Bland annat Storan. 
Liten satt på trappen och funderade. Jag med.
Vi konstaterade att tiden vi haft dom senaste tre månaderna, varit något utav himmelriket på jorden. Att vi nu var fulltankade med energi och redo att åka norrut, möta lyan, göra den mysig och fin och sedan ladda om. För något nytt.
Ett tredje och sista dop bara, sen släpper vi taget.
Om den här sommaren.
Som har varit helt och hållet makalös.
Nu väntar något nytt. En höst. Jag älskar höst. Men just nu vill jag bara minnas, och tänka tillbaka på det jag just beskrivit här ovanför. Det är liksom för fint för att bara lämnas vidare, utan att begrunda och tänka efter. Så idag, sista sista augusti, är jag i sommartankar, funderar, och tänker att Jag aldrig, aldrig någonsin, kommer att glömma denna sommar, den jag tillbringat med min alldeles, alldeles egna familj, i det där sommerhemmet med nära och närmre till alla vi älskar. Första sommaren som mamma. Tre månader, med oceaner av tid tillsammans. Helt ovärderligt.
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 30, 2014 | Dagens outfit, Emmeli funderar, Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Musik, Recept, Träning
Puh.
Har precis slängt mig på storsängen, med benen högt. Hoppat ur finkjolen, blusen och klackeskorna. Snörat ihop håret i en knut. Och bara pustar ut. Så, så skönt.
Du kanske inte kommer tro mig när jag säger det. Men, vi har, för tredje lördagen i rad, varit på barndop. Vår lilla hjärtevän till familjen har döpts och det var så gulligt och fint och lilla O skötte sig exemplariskt. Tyckte att psalmboken var väldigt god och bandet på klänningen också, precis som våran lilla son tyckte förra lördagen.
Men alltså. Vi tar det från början.
Vilken kaka vi bakade, han som sov i vagnen och jag, igår alltså?
Den HÄR. Gör den. Jag säger det bara. Falsk ostkaka, squashkaka, eller vad du nu vill kalla den. Den är himmelsk, i alla fall!
Jag snodde ihop den igår eftermiddags, kokade jordgubbssylt på sommarens jordgubbar. Med äkta vanilj i. Sen, drog vi i väg, hela lilla familjen. Med kakan och sylten och ovispad grädde i högsta hugg. Mot hjärtevänner. Där vispades det grädde och sedan njöt vi av kakan tillsammans och laddade upp för lördagen som var på intåg. Hjärtevännernas lilla O skulle ju döpas. Så med magarna fulla av squashkaka, åkte vi hemåt. Och med oss hem fick vi massor av ägg från glada, glada höns. Och en syrra. Japp! Vi har besök, litens moster är här i stan. Vilken grej!
Och idag. Då är det lördag.
Efter frukost startade jag dagen med ett egenpåhittat eldprov. Drog ut på grisan, och tryckte på det där passupplägget som jag hatälskar. Jag har inte kört det här passet på ett helt år; 1-minuters-intervaller. Jag använder appen ’ultra timer’, där jag programmerar in 1-minutersintervaller, 30 stycken! Kutar allt vad jag har 1 minut, nästa minut är lugnare, som vanligt springa-långt-tempo, 3e minuten är återigen toksnabb. Och sedan fortsätter man sådär, tills den tänkta sträckan är sprungen. Fruktansvärt jobbigt, faktiskt. Jag var både euforisk och grinfärdig, på samma gång, när jag kom i mål på bättre tid än för ett år sedan.
Världshärligt sätt att starta en lördag på!
Sen gjorde vi i ordning oss. Dom där två svajsade runt i underlinnena så länge dom kunde. Aaaallt för att inte skita ner sina välstrukna skjortor. Och jag och syrran finslipade på sångerna. För precis, sedan drog vi iväg. Mot kyrkan och det där gulliga dopet vi fick äran att vara med på. Och dessutom sjunga och spela på! Så himla mysigt. Och förutom förra lördagen när jag sjöng på Minimannens dop, så var det här det första giget sedan han föddes.
Jag spelade idag på en svart, sviiiiinbra flygel, som spelade magiskt, av sig själv, typ. Och syrran sjöng så vackert att folk häpnade.
Sen vandrade vi över kyrkogården till församlingshemmet. Bjöds på gott att äta och dricka och Liten lämnade ett lite paket, som han slagit in med papperet som hans morsa shoppade på lagerhaus häromdagen. Hjärtan och rosa snöre. Jag säger ju det, han har stil, den där Minimannen. Han, som hittade en världsrolig leksak på församlingshemmet…
Mamma, titta vad jag har hittat! En häst, faktiskt! Kan jag få en sån, en egen? En riktig?
Självklart älskling, sa jag.
Och ja. Nu är vi alltså precis nyss hemkomna. Jag är så otroligt trött och känner hur jag precis i denna stund, slappnar av efter att ha gått ann som bara den, i mååånga dagar i streck. Med piff inför vårt dop, tokstädning och packande i sommarhemmet, resa upp hit och sedan vi kom hit till norrnorr, då har jag inte gjort annat än att grejsa med allt och lite till. Och så en anspänning idag, med dopgiget. Och just det ja.. träningspasset i morse, ja. Det var ju ingen lek det heller. Så…Ja, det vore ju nästan konstigt om jag inte var trött nu.
En stunds vila och dagbokande var himmelskt. Men nu ska jag kliva upp och masa mig till köket, där mannen står och har börjat med middagen. Ryggbiff, ugnsrostade primörer och kantarellstuvning står på menyn, för oss och syrran. Det blir gott. Och kvällen som följer, den kommer bli luuuugn.
Tjingeling!
-och må så gott ikväll!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 29, 2014 | Emmeli funderar, Tips på träningspass, Träning
Nu stinker det till och med såpa utomhus.
Hela baltanen var full i frömjöl och det gick ju bara inte. Så nu är den skinande ren, efter att jag gått lös där ute med alldeles för mycket såpa. Och Liten han har pysslat med nätshopping, klickat hem en ny bilstol då han minsann tycker att den han har, har börjat bli för liten och att det ju absolut iiiinte går för sig. Morsan kunde inte hålla med honom mer! Sen har han sovit och sovit och sovit. Tror visst att han är lite tagen efter gårdagens vaccindos, ändå. Lite rödrosig om kinderna och trött. Ungefär som mamman.
Men istället för att lägga sig och sova, så skrev jag ner ett pass på ett papper, tutade på tabatatimern och körde.
Har ingen aning om vad denna övning heter. Men är sådär oväntat jobbig och svider dödsskönt i musklerna. Baksida axel främst. Och den är super för att ”öppna upp” hållningen, den som, särskilt som ammande mamma, kanske kesar ihop ibland. (Är kesar ett ord? …”säckar ihop”, betyder det i alla fall i min värld).
Dagens pass. En tabataintervall, dvs 4 minuter, per block.
Block 1. Step up och Dips
Block 2.Gående utfall med vikt (jag släpade runt på 10 kiloshantlar i varje hand) och Gummibandsövningen för baksida axel
Block 3. Jämfotahopp i nyskurad trapp och Tricepspress
Block 4. Step up och Rygg-runt-runt (ligg ner på mage, flytta en lätt vikt runt kroppen med så sträckta armar du orkar)
Block 5. Gående utfall med vikt och Vandrande planka
Block 6. Jämfotahopp i nyskurad trapp och Hantelcirklar
Hantelcirklar är nog min favoritaxelövning. Rolig och jobbig på samma gång.
Ett skönt fredagspass var det där, som sved härligt i musklerna och gav mig ny färskt och fräsch energi. Jag och Liten ska ut på promenad nu. Vi är sugen på att baka en kaka. Och bjuda några vi tycker om. Så vi måste dra till affären. På stuberten.
Det låter som en bra idé, tycker jag!
Trevlig helg alla Ni!
Kram/lillafrun
av Emmeli | aug 29, 2014 | Jag och M
Han såg det nog på mig.
När klockan började närma sig midnatt och jag rensat färdigt blåbären och dessutom satt en deg, efter alla dagens tidigare sysslor. Att jag var trött. Jag kröp ner i sängen bredvid Liten och somnade på en gång. M gick och la sig efter oss. Vet inte när, kommer bara ihåg att han pussade godnatt och sa tack för idag.
Älskade man.
Ïdag väcker han mig med ett nu är det frukost! och degen är utbakad och smoothien precis klar, fullproppad med blåbär vi plockade bara precis, igår. (HÄR är receptet till vårt favoritbröd)
Den finaste av kärleksförklaringar. Att vi känner varandra, ser på varandra, inte behöver använda ord för att berätta. Gör saker för varandra. Älskar varandra.
Idag fick jag mig en extra morgontimme sömn och vaknar till det där; världsgod frukost, gjord av en man jag får lyckan att kalla för min. Han som är min äkta make och pappa till min son. En alldeles särskilt god start på denna fredagmorgon.
Jag älskar honom.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer