av Emmeli | jul 7, 2015 | Bröllop, Jag och M, Lilla familjen
Det är vår tredje bröllopsdag idag.
7 Juli 2012 sa vi livets största och självklaraste Ja till varandra.
Tack älskade M för livet med dig! Och tack för frukosten på sängen och gullesången denna morgon; 
”Vad är det för en dag, är det en vanlig dag? Nej det är ingen vanlig dag, för det är våran brö-ö-llopsdag. Hurra, hurra, hurraa!”
Mannen hade ordnat så himla fint nu på morgonen.
Och tänka sig, Lillafrun hade också tänkt till. Vi försöker att hela året runt värna och vårda vårt äktanskap. Det är ju bland det finaste vi har. Men idag är det ju ändå vår bröllopsdag, så vi båda ville överraska varandra lite extraextra. Av mig fick mannen en stor förstoring av familjen.
Och jag fick en vacker blombukett där M försökt komma ihåg vad jag hade i min brudbukett. Så himla gulligt!!! Och så fick jag ett brev med ord att bli varm i hjärtat av och dessutom en gullig ritning gjord av mannen själv, på en trägunga jag önskat ha i trädgården. Han ska bygga den åt mig, säger han. Precis som jag vill ha den.
Han är bäst.
Och det finns fler som är bäst i mitt liv;
Den här coolingen.
Som gladeligen slog upp ögonen när pappan kom sjungandes in i sovrummet, sa titta hää! och ryckte på en gång åt sig en macka från frukostbrickan och började äta. Han älskar mat, om man säger så. Så ordande morsan en vällingflaska också, är det frukost på sängen så är det! Så vi har haft världens mysmorgon här;
sörplat smoothie, öppnat paket och sagt Jag älskar Dig. Och kletat en herrans massa ostmacka i hela sängen….
Vår tredje bröllopsdag, alltså. Så fint så det inte är klokt.
Lillafrun
av Emmeli | jul 6, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Norra Drömgården, Tips på träningspass, Träning
Sådär började min måndag;
Jag tittade ut genom köksfönstret och ser älsklingspappa som håller på och klipper gräset och trimmar och gör gården så fin, så fin. Alltså, jag och M är så himla glada och tacksamma över våra föräldrar. Vilka pärlor!
Och det har varit måndag på riktigt idag.
Sådär lite småseg som trött sirap, ungefär. Och nu har det där omtalade tråkvädret kommit också. Så regnet faller och molnen gör att gäsparna duggar tätt. Lite, lite smygskönt, faktiskt. Vi har haft det rätt hektiskt ända sedan M kom hem från Tjeckien, i mitten på maj och fram tills nu. Ja, och innan han åkte iväg hade vi ju gjort ett flyttrace som inte heller var sådär otempoaktigt. Och förra veckan speedade vi på rätt bra för att hinna en massa saker vi var tvugna att hinna innan vi skulle dra iväg på den fantastiska bröllopshelgen. Så nu känner vi att vi kan andas lugnare, vi har liksom ingen tid att passa och det känns så, så skönt.
Jag har gått omkring här hemma och andats lugnt, tvättat, packat in och doftat på alla rosor som Storan kom med igår (tack<3). Pussat på liten Miniman tills han lessnat alldeles. Han har i och för sig inte varit på sitt vanliga gladskithumör sedan vi kom hem igår… istället låtit lite som en gnekande gammdörr… lillvännen. <3
Lite extratrötta har vi varit alla tre idag också, så på förmiddagen ville Liten till och med sitta still (vaad hände där!?), trots att han inte skulle sova alltså. Så jag och han, och Sväggan och lillkusinen, var ute på långpromenad tillsammans. Traskade en halvmil med barnvagnarna och pratade om allt mellan himmel och jord. Vansinnigt mysigt!
Sen efter lunch när Minimannen skulle sova, så passade jag på att träna.
Kände mig stark som en oxe idag. Sånt är kul! Svetten lackade och musklerna värkte.
(passet? – tabata. 24 minuter.
- knäböjshopp + armhävningar
- utfallshopp + tunga axelpressar
- upphopp + rygglyft
- burpees + russian twist med vikt
4 minuter per block och sedan ett halvt var till. Man hinner alltså göra varje övning 6 gånger totalt. Älskar det upplägget! Apjobbigt och man kan ta ut sig till max!)
Sen sprang jag upp på lon där mannen höll hus. Var så nyfiken på vad han gjorde..
….. något fint ska det tydligen bli!
Och nu är det middagstid och Minimannen har sovit i en evighet. Dags att väcka lillprinsen och servera honom middag och sedan kanske kila till lillkusinen som är hos Farmor och Farfar.
En smygmysig sirapsmåndag, alltså.
Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | jul 6, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hallen, Jag och M, Köket, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Norra Drömgården, Salen
Mannen fyllde ju 25 år i fredags och sånt ska firas, i massor.
Morgonuppvaktad blev han, det vet ni ju redan. Och så kompisgänget som förberett och överraskade honom när vi hamnade i Piteå i fredagskväll. Och så igår, när vi kom hem. Då hade vi bjudit in närmsta familjen och hade kalas här hemma i huset. Innan helgen så dag-och-natt-bakade jag lite, så mycket var förberett. Det var bara det allra, allra roligaste kvar; duka och piffa och göra fint.
Det var dukat både i köket och i salen. Och finporslinet var framme. Det som dels kommer här ifrån gården, men som till mestadels är loppat av undertecknad.
Sen kom familjen och dessutom också min älskade moster och morbror. Så himla, himla mysigt. Med tanke på att dom bor nere i Storstan och inte så ofta är här nuförtiden. Nu har dom varit hos lilla mig och familjen, i vårt nya hem. 
Mysigt och gott hade vi det och jag gick och sa högt för mig själv att det är ju helt galet att vi har ett hem att säga välkommen till, såhär!
Mannen fixade kaffet, såklart.
Sen fanns det vaniljbullar, kanelbullar, skurna pepparkakor, chokladbollar och så mannen tårfavorit; frozen cheesecake, med jordgubbar, hallon och blåbär. Och så en herrans massa kaffe förstås!
Så igår var det söndag och vi hade 25-årskalas för en älskad. Mannen, finast på jord.
Lillafrun
av Emmeli | jul 5, 2015 | Familj och Vänner, Jag och M, Mammalivet, Musik, Träning
Vilken helg!!!
När vi åkte från vår älskade pojke i fredags tänkte jag att det här kommer aldrig att gå.. Jag grät som ett barn i bilen och ville vända om. Men så började bilderna från farmor ramla in, en efter en. På hur bra han hade det och hur obefintligt mycket han längtade efter sina päron.
Så jag började slappna av. Njöt av prattid tillsammans med älskade vännen (som ju kom på besök redan i torsdags och åkte med oss mot bröllopshelgen i fredags) och mannen och att bara sitta en stund och slappna av. 40 mil i bil, liksom. Då hinner man komma ner i varv. 
Vi lämnade hemmet med en utetemperatur på 35 grader. Det. Var. Så. Varmt.
På vägen stannade vi och köpte glass. Jag kommer inte ihåg senast jag åt en glass, kan ha varit förra sommaren… så jag njöt i fulla drag!
Vips var vi framme i Piteå och hamnade på campingen bredvid festlokalen. Där hade M´s gymnasiekompisar (som ju var bjudna på bröllopet) ordnat 25års-uppvaktning för mannen. Jag visste såklart om hela alltet och har haft apjobbigt med att inte försäga mig. I present fick mannen en kofot… här ska rivas brädfodring så småningom (typ nästa år!).
Så blev det lördag och vi vaknade på den där luftmadrassen i en ekande tom lya. Mannen åkte iväg och klädde brudgummen och hade en mysig stund med sina närmaste killlkompisar. Jag stack ut på grisan och sprang som en ko som nyss blivit släppt på grönbete. Alltså, på riktigt. Alltid, alltid när jag ätit glass dagen innan jag ska springa, så går det som hejsan! Jag har läst om det där, att glass lagrar sig bra i musklerna och så springer man som en gasell. Det stämmer i alla fall för mig.
Plötsligt var vi finklädda och i kyrkan för soundcheck. Maaakalöst pirrigt! H och M var taggade, som ni ser! Särskilt H, kanske…! Mannen är inte så yvig i rörelserna, som ni säkert förstått. Han är bara finast och bäst på jord i alla fall.
Fiolen var redo.
Stämningen var så pirrig.
Jag var lika pirrig och förväntansfull som när jag och mannen gifte oss. Och M instämde.
Mannen, som igår bar sina manschettknappar han fick av sin blivande fru dagen han skulle gifta sig. Jag ville att han skulle ha dom dagen vi gifte oss, så han fick en för tidig morgongåva av mig.
Så började kyrkklockorna ringa. Prästen tala. Vi spela. Och plötsligt var dom gifta. Dom där två människorna vi, Lilla Familjen, tycker så himla, himla mycket om.
Vackra, det är bara förnamnet. Och nu är dom man och fru.
Och festen som sedan följde? Helt makalös. Vi hade det såå gott och roligt. Jag var så rörd hela dagen. Det är så fint att se när två människor älskar varandra så. Att spela på deras vigsel var svårt, men så ärofyllt att få göra. Att på kvällen tala till brudparet, var också svårt, men så oooerhört fint att få göra. Och det är ju så;
det som bryr ens hjärta. Det känns.
Och nämen, titta! Där är vi ju. Han och jag. Och faktum är, att när jag landat i att Liten inte alls saknade oss och hade det precis som jag trodde att han skulle ha det hos sin Farmor och Farfar; världsbra! (Måste bara få skryta lite om honom; så himla duktig liten pojke. Så trygg i sig själv, redan nu. Jag blir så stolt!!) Då, njöööt jag så av att bara vara med mannen. E och M. Hålla handen konstant, pussas i massor, dansa med varandra på kvällen så svetten lackade, bara ha ögon för varandra, skratta tillsammans med älsklingsvännerna och bara, bara ha det så fantastiskt härligt. En helg av tumanhandtid, vänner, gott att äta, fniss, skratt, bus och ett bröllop att aldrig förglömma.
TACK E och C för i helgen. Fantastiskt. Och återigen;
All lycka till er, älskade ni! <3
Jag är mållös och så varm i hjärtat. Och nu är vi på väg hem till vår älskade lilla pärla. Som vi längtar nu!!!
Lillafrun
av Emmeli | jul 4, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Idag är det lördag.
Och två utav våra allra närmaste vänner ska säga Ja till varandra. Det är stort. Och att vi får vara med, är en ära. Vi har en lördag att se fram emot.
Hur det har gått för Liten, som på bilden klättrar vid lilla bänken på fäbovallen?
-Jag fick mms hemifrån med en sovande Miniman… strax efter nio i morse. Han mår som en prins hos Farmor och Farfar, precis som jag trodde. Jag och mannen tycker det känns helkonstigt att vara utan vår lilla virvelvind. För mig känns det som om jag har glömt att ta på mig kläderna eller så. Naket. Vet knappt hur man beter, rör, för sig när man inte har en Liten i handen eller famnen eller att fästa ögonen på. Jag är bara Emmeli och fru för en helg. Konstigt. Nä, nu måste jag sluta prata om Liten, annars längtar jag ihjäl mig.
En sak till bara.. något som också är konstigt. Är att landa i den tooooktomma lyan här i Norrnorr. Vi har den kvar till sista juli, så vi passar på att sova här denna helg. Så, på en luftmadrass som bara dånat så fort någon av oss rört på sig, gett huvudena självsvängningar om man råkat vrida sig lite för snabbt och något ömma ryggar… Där, har vi sovit i natt. Spartanskt, kan man säga att det är här. Luftigt, mycket space. Ekande. Tomt. Och vi skrattar gott här ”hemma”.
Strax ska jag börja göra mig i ordning för dagen. Men först ska jag ge mig ut på en löptur, såklart. Älskar ju att springa här uppe i Norrnorr. Kommer kännas platt jämfört med Höga Kusten-backarna. Så det får nog bli en sväng på mitt kära grisberg, tjoho!
Ha en fin lördag!
Lillafrun
Senaste kommentarer