av Emmeli | maj 18, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Det där molntäcket sprack upp och efter natten och morgonens regn, var luften sådär ljuvlig att andas och det doftade så gott. Och det bästa av allt; V ä r m e n hade kommit på besök. Äntligen!
Efter några timmar av klistrande i album, satte jag mig tvärt ute på trappan och vände ansiktet mot solen. Väntade in att J skulle vakna vilken minut som helst. Det blev en lika kort, som underbar stund.
Och där ser ni en riktig Drömbild. För mig.
Två ungar i en sån där räservagn som det går som hejsan att springa med. Vagnen står på en gammal, gammal gård som vi dessutom får äran att kalla för våran. Vårt Hemma. Det, är så fint att det inte är klokt.
I förrgår tog jag och J rundan först, och hämtade S på hemvägen..full-last bara nån kilometer alltså. Igår blev det tvärtom. Det är den tyngre varianten av Förishämt, mao..men himla trevlig!
Vi kan ju verka ganska krångliga av oss i den här familjen. För oss är det inte krångel, såklart. Det är något vi trivs med. Tycker är som allra godast, på alla sätt. Annars skulle vi ju inte leva så. Det knäskuras och målas med linoljefärg och så vidare. Men den där vagnen alltså, den tusan underlättar min vardag så jag blir alldeles salig. För alternativet att hoppa över springturerna med barnen som en slags ursäkt.. det finns liksom inte på världskartan.
Världsgulliga när dom sitter och håller varandra i handen där i vagnen. Och Juni lutar sig mot sin Storebrors axel.
När vi kom hem sov Storebror så gott. Han fick fortsätta med det en stund, det såg så himla skönt ut. Jag och Juniflickan hade After Run ute. Geggade med banan över hela världen, hällde i oss vatten och hade det så skönt.
Eftermiddagen och kvällen fortsatte helt makalöst härligt. Jag och barnen lekte ute massor, medan Den skäggige och barnens Farfar monterade den där byggställningen som mannen kommit hem med. Det var så spännande att S fick sitt kvällsfika ute på släpvagnen. ”Vad trevligt!”, sa han på farbrorvis. Och konstaterade att det var en sån bra ”fikavagn!”. Det var en sån ljum och varmvårig kväll.
…
Idag vaknar vi till torsdag. Och hurraa idag är jag ute ur gårdagens tröttdimma. Jag somnade visst med barnen igår, glömde ställa väckarklocka åt oss till morgonen.. .sååå.. vi hade inte jättemycket tid på oss i morse, men hann på något vis i alla fall. Utan att behöva stressa…?.. så ologiskt. J sover förmiddagsluren och jag ska gå ut och skura utemöblerna vårfina.
Ta hand om er! <3
Lillafrun
av Emmeli | maj 17, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Svisch sa det. Så var det onsdag!
Storebror är och leker med småvännerna, Lillasyster sover ute i vagnen. Regnet hänger i luften och det är riktigt sjusovarväder idag. Ett tjurigt molntäcke på himlen, som gör att den här mamman, som satt uppe och klatrade och krånglade med en grej på datan till aaaaldeles för sent i natt, behöver en drös koppar kaffe för att inte tröttvingla allt för mycket.
En mycket skön stund är det nu i alla fall.
Jag har precis dragit fram album och sax och lim och pennor och alla dom där bilderna som inte är insatta. En liten bit kanske jag hinner i alla fall. Det är så hejdlöst många bilder. Så blir jag ju stannades också. Kärlekssuckandes. 
Bilder på älskade Liten, Mamman och Pyret i magen. Och plötsligt var visst bäbisen ute och på ett papper fanns några bläcksvarta fotspår. Från en flicka, som liksom tog andan ur oss alla. Hon som heter Juni Syrena. Och är vår sanna Sommardröm.
….
Kära nån, alltså. Vilken ynnest det är att få vara med om det här. Mammalivet. Med precis allt vad det innebär. Allt ifrån att vara så ordförsvinnande fötjust, tycka att det bara går precis hur bra som helst och är så mysigt att det gör ont i hjärtat. Till att vara prick så slut som en urvriden disktrasa och ha minst ett par, tre tusen gråa hårstrån på huvudet efter att ha dividerat med någon galet viljestark (vet ej vart hen har fått det från…) som pratar i kull päronen vilken dag i veckan som helst…
Småbarnslivet i ett nötskal. Älskar det!
I övrigt innehåller veckan i vanlig ordning ett svischande småbarnsliv och annat hittepå.
När det gäller huset och renoveringen har vi inte ”gjort någonting” senaste dagarna.. däremot beslutat och beställt olika saker, vilket också behöver göras och är så skönt när det är gjort. Det där med att ta beslut kan ju göra en knasig ibland. Än hur världsligt det är, liksom.
Idag åker mannen och hämtar hem något som är så peppigt att det inte är klokt (en byggställning, så att vi kan sätta in dom två sista fönsterna på södra gavelsidan och sedan börja med vårens och sommarens största projekt; brädfodra och måla! Hurra!). Det kutas med ungar i Springvagn, Bebbegruppas och igårkväll var vi ute på en utflykt som innehöll både gallskrik och gapskratt och jag är fortfarande varm i hjärtat efter den.
Nu ska jag sörpla kaffe, lyssna på tystnaden och klistra in bilder på det dyrbaraste vi har, jag och den där skäggige. <3
Ha en fin onsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | maj 16, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader
Under lilla inne-för-att-äta-lunch-stunden igår, började det hända spännande saker där ute.
Å.
Det är så förfärligt trevligt att bo här. I vårt andäktigt vackra Höga Kusten. Ute på landsbygden. På vår Drömgård. Där vi har som en alldeles egen liten värld.
Vår gamla bondgård har ju, utöver tomten på typ 3000 kvadratmeter (hej krattning, gräsklippning och oändligt med att- springa-på-yta för barnen! ), bland annat åkermark också. Ni vet, min favoritlägda och så. Den marken arrenderar vi ut, tills vi själva ska använda den till något. Och nu är Vårbruket igång för bönderna och det är så himla trevligt att få ta del av det, På Det Riktiga Viset.
Igår var det plöjning av åkern. Jag och barnen tyckte minsann att det var så pass spännande att vi slog läger där bredvid. Där nere vi sköna gläntan, vid sidan om vår lillväg. S ordnade sig en titta-på-sten och Juni tyckte det hela var en fest!
Katten var förstås också med;
Solandes…
…eller jagandes något löv. Så tjöt vi så fort stora traktorn närmade sig oss, gång på gång.
Det var en fasligt trevlig stund som ni förstår.
Med lilla gården bredvid oss.
Vad vi gjorde sedan. När Lillasyster ammats där ute i solskenet och sedan hoppat i vagnen och somnat bums. Ja, det tar vi sedan. Nu är Storebror på Föris och leker. Och jag och Juniflickan ska traska ner på byn och sjunga söta sånger och leka med bebbekompisarna. Det, var längesedan. J laddar upp med en powernap nu.. hon som är van att sova i timmar i streck denna tid. Men, det brukar gå så bra för det är ju prick hur festligt som helst att träffa pyttevännerna!
Ha en fin tisdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | maj 15, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Pyret 10-12 månader
Sagt och gjort. Vi skulle ge oss ut på äventyr. Mamman och barnen.
Mamman pratade drömmande om att hitta en vitsippebacke i vad som ju är hennes och hennes familjs hemma-by nu. Jaa… egentligen är ju den här byn den skäggiges hem-by. Inte min. Och när det kommer till dom Bästa Blomställena har jag fortfarande, till exempel Blåsippebacken, hemma i min hemma-hemma-by. Där var vi ju förra måndagen och njöt av himmelsblåa vackerheter. Men äsch, tänkte vi. Nu ville vi hitta en egen vitsippsbacke här i kring. Festligt lät det ju också;
Att ge oss iväg på tur och Vitspippejakt.
Vi tog vägen genom byn, fortsatte över ån och vidare framåt. Vek av, och svängde in på en så himla mysig grusväg. Det hade börjat grönska, på det sätt som det ännu inte gjort här på Drömgården.
Den där vägen såg så himla snart-kommer-det-vitsippor ut. Men icke. Så vi fortsatte. Gick och gick och gick.Plötsligt var vi mitt inne i skogen. 
Lillan sov sedan länge, länge och Minimannen drog av den ena dängan efter den andra, från sin repertoar. Det ska va gött å leva! , bland annat. Med vanliga texten och ibland med egna. Oj, mamma. Nu guppar det! sa han där morsan flåsade fram på skogsvägen. 
Så fann vi blommande tibast mitt ute i ingenstans. 
Det var festligt, tyckte jag. 
Vårbäcken porlade i väldig fart och det var sval luft men varmt där vinden inte nådde oss. Vår.
Till sist var vi framme i Mäjadalen. Kaanse vi skulle gå upp till kusin H och fråga om han har lite pasta så vi kan äta till lunch? sa S. Och då förstod jag att vi inte hade jättemycket tid kvar att spela på..lunchmagen började ju kurra. Men vi gick en bit till. 
Såg hur Liljekonvaljernas blad bara lyste av grönt. Ännu en favoritblomma. Men inte den vi var på jakt efter.
Vi gick säkert ett par kilometer till. Glodde efter vitsippor så huvudena höll på att ploppa av halsarna. Men icke. Så till sist vände vi.
Traskade hemåt. 
Över ån igen och snart var vi hemma.
Mamman med brinnande fötter och trötta ben. Lillan fortfarande snarkandes. Och Minimannen på bushumör och med prick all energi kvar då han inte velat gå ett steg själv, eftersom det är så sköönt i vagnen. 
Många steg och kilometrar det blev. Och vackra, vackra vyer i vår gulleby. Men inte en endaste Vitsippa. Typiskt.
Men mamma, titta här. Per i backen! 
Här får du. Sa han. Och vi kunde omöjligt avsluta vårt två-timmar-långa äventyr, bättre en så.
Häpp. En ej-lyckad och lyckad tur, på samma gång alltså. En fasligt härlig början på veckan! Och dagen har fortsatt så fint, i helt strålande härligt vårväder. Hurra! Barnens och mina kinder är solkyssta och varma efter att vi har varit ute prick heela dagen. Nu väntar nattning av två gullisar medan mannen ska ut och kuta uppför något berg.
Hoppas att ni också haft en fin måndag!
Lillafrun
av Emmeli | maj 14, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Det blev inte prick lika vackert väder som det där igår.
Där man visst bara kunde sno pappans tofflor och dra ut och undrandes ropa; mamma, hur går det för dig? till den där mamman som grejade ute på gården. 
Men det blev en bättre sortens dag, i alla fall. För idag har i alla fall ingen insjuknat i nån äckelpäckelsjuka, sååå.. kan det här bara få vara över nu?
Vi har haft Söndag här hemma på vår Drömgård;
Röjt ute på lon för att få plats att måla brädfodring. Gått drömma-sig-bort-runda på gården. Sörplat kaffe och ätit glass. Minimannen har både hjälpt till med arbete och också haft sån där stund han älskar; pysslandes med stora Pyssellådan. Och Lillan har marathonsovit under äppelträdet och lekt i sin favorithörna i Lekrummet; vid spisen.
Morsan har målat och målat och njutit så det nästan stått ut njut genom öronen på henne. Så avkopplande. Bara jag och penseln liksom. Pallkragarna är färdigmålade och så målade jag färdigt ett utav dom två fönsterna som är igång. Fyra bågar och en karm. Det tog en drös timmar, och jag var löjligt nöjd som nästan hade snudd på Martin-mycket tålamod. Målat med hela kroppen verkade jag ha gjort också. ”Mamma har gått all in, Sixten” sa den skäggige när S undrade varför jag hade färg i håret, vid munnen som om jag ätit pensel, på glasögonen och för att inte tala om händerna som det såg ut som om jag hade stoppat rakt ner i färgburken. Äsch. Sa jag…Drog till med ett core-pass och tvagade mig, så var allt i sin ordning igen.
Gullbarnen sover gott. I renbäddad säng för typ femte gången på bara dryga veckan. Jo, jo. I dessa sjukstugetider har jag fått äta upp det där att jag inte har något emot att tvätta och älskar att hänga tvätten ute…..
Snart, snart kommer M in från sin vända i målarverkstaden. Sista varvet på det halvrunda fönstret. Och efter det, förstår ni. Ska vi skåla i nattafikasmjölken…. för nu är vi klara med fönsterbetinget vi haft; att bli klara med hälften av alla fönster till denna vår, alltså. Delmål, delmål! Hurra, så skönt! …Och vilket härligt avslut på den här helgen som blev alldeles onödigt kort.
Tack då, helgen. Vi ses snart igen. Nu är jag omåttligt peppad på en ny och helst superfräsch vecka!
Hoppas att ni har haft en fin helg!
Lillafrun
Senaste kommentarer