av Emmeli | sep 13, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Träning
Idag har det varit en sån där dag. En sån som för mig är liksom så bra att jag nästan tror att det är inbillning, hittepå. En dröm.
Som HemmaMamma njuter jag. Mycket och allra mest. Vissa dagar är tröttsamma, givetvis. Det kan bero på det ena, eller det andra. Men för det mesta, är det så fint. Och som idag, lite sådär extra, extra fint.
Att få vakna till en septembermorgon, med solen som skiner efter en vecka med bara få solglimtar. Morgondimman lättade från lägdorna i takt med kaffesörplande och morgonpigga ungars ljudande. Storebror fick välja. Springa! , sa han. På svaret om att gå eller springa, till Föris. Så vi kutade iväg. Liten började, efter otaliga pussar och kramar till sin mor, leka på stuberten. Vi tjejer sprang vidare, det var sannerligen en ljuvlig morgon. Lillan somnade och mamman flåsade vidare. Det gick tungt, så tungt. Gårdagens träningspass brände i hela kroppen. Men på något småknäppt sätt, som man inte kan förstå om man inte är likadan själv, så njuter jag. Av att kämpa mig fram fastän det är just det; kämpigt. Och jag känner mig sådär alldeles hög, när jag tar sista steget och bara måste, måste lägga mig raklång på infarten, för att andas ner pulsen.
Älskade Pappa stod redan på ställningen när vi kom hem.
Från springbralla till snickarbralla, var jag på få minuter med honom där uppe. Dessa målarstunder med honom. Som guld i min hjärteask. När Lillan vaknade fortsatte PappaMorfarn, och vi andra lekte och fixade lunch och så.
På köksbordet står ännu en bukett luktärtor. Och jag önskar så. Att man skulle kunna spara doften. Plocka fram den mitt i vintern. Och dofta. Men. Det går ju inte. Och det är ju lite det, som är den stora charmen.
…
Juni rastade Torehunden, Storebror hämtades hem och all målning som kunde göras i dag var plötsligt gjord. Och ja, ni förstår ju. Glädje.
Ännu en hela-familjen-middag, sån som jag fortfarande tycker är så fantastisk. Istället för att många såna varit på två håll den här tiden på året. Men inte nu. Helt underbart.
Som pricken över i, är tre generationer ute och snickrar tillsammans. Farfar L, Pappa M och Liten S. Den sistnämnda är Storebrorsvaken. Och prick hur nöjd som helst över det. 
Sallekatten håller koll på läget där snickarmännen springer in och ut och upp och ner och hit och dit. Alla tre i snickarbrallor och hörselskydd på huvudet. Så fantastiskt söta.
Efter att Lillasyster fått ett bad, klädde jag henne varmt, bäddade ner henne i vagnen med en vällingflaska som hon sörplade i ett nafs. Innan jag fått på henne filten, så sov hon. Somnade i spikljud och med andra ord mäkta van det här med att brädfodra nu. 
Den här kvällen känns så bra. Om nu inte hur mycket som helst går på tok, så kommer det att spikas färdigt ikväll. Förstår ni; fääääärdigt! . Därefter lite, lite målning. Efter det….. åh.
Ja. Det här har varit en lite extrabra dag. Så glad för den.
Önskar er en fin kväll!
Lillafrun
av Emmeli | sep 12, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Shopping
”Titta vilken snygg! Den ska jag ha på mitt kalas!”
…
På Höstlistan, hann vi ännu en sak igår;
Att rensa ur kidsens klädlådor.
Oj, vad mycket vi kunde rensa bort efter en sommar. Småttingarna växer och det är förstås hur underbart som helst. Men kära hjärtanes, det är ju lite, lite jobbigt att sortera bort småklänningar och favorittröjor, alltså. Någon verkar vara lik sin mor även på den fronten och tyckte att ”Nämen, inte den tröjan! Aldrrig. Den, måste vara kvar”. 
Det blev prydligt, det konstaterades.
När det var tur för Juniflickans kläder, så fullkomligt rök det om farten.
Och någonstans där på mitten såg det ut som ett bombnedslag inne i sovrummet.
Men det ordnade sig till sist. 
Som önskat så tänkte jag också visa lite närmre vad som shoppats sista tiden.
För än om Storebror (hur lyxigt som helst) får överta kläder från kusinerna och Lillan kan ärva en del från Storebror… så är det förfärligt roligt med lite nytt också. Att syskonmatcha ibland är löjligt roligt, faktiskt.
Mysiga mysbrallor, Storebrors-tröja som matchar Lillasyster.
Liten rosig blus till han som bär hängselbralla. Jag kolavippar, så sött.
Det kan liksom inte hjälpas. Jag är en lite fördold shopaholic, som nu istället för att slösa skrotpengar på en extra tröja till mig själv som ju inte växer, hellre köper något sockersött till barnen. Jag har två riktiga favobutiker när det gäller barnkläder. Den där randiga butiken, som för mig är outstandning på vad det gäller exempelvis ytterkläder. Ja, på allt egentligen. Sen så har jag också det sockersöta Newbie-nästet som jag älskar att handla från. Nu har jag hunnit höst-kitta ungarna från ena stället. Så fint att jag kolavippar lite.
Vi piffade med liten äppelkvist från det lite trasiga äppelträdet (läs HÄR om du undrar vad jag mumlar om) och det känns så skönt och fräscht att ha rensat ut och fyllt på med lite nytt.
Ännu mer höstfix, mao . Just det här; farligt roligt, säger mamman!
Ha en god tisdag! ….Här häller regnet ner. Som ett sömnpulver.. zzz
Lillafrun
av Emmeli | sep 11, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Precis så;
Idag har jag och barnen börjat att hösta här hemma på gården.
Precis som alltid, så tycker jag att det är vemodigt i förändringens skede. Alltså, det är ju förfärligt att säga hejdå till någon man inte ska få träffa på ett längre tag. Typ en älskad människa eller julen eller som nu, sommaren. När något ska lämnas (sommaren till exempel då) och något nytt ska välkomnas (hösten, alltså)…hu, då kan det bli lite sådär melankoliskt för ett slag. Apselut. Men, när det väl är i fas med att börja fixa och greja, rensa och ordna till. Göra lite nytt av gammalt och ta hand om hem och gård, liksom. Det, är ju så himla härligt! Och vips är jag plötsligt supersuperpepp på det här nya.
Stora matmöbeln ute på Verandan hjälptes jag och Storebror åt att flytta iväg.
Storebror jobbade hårt medan Lillasyster var en mycket soft, men noggrann chef där i vagnen.
”Vaar är Juni?”
Alla filtar och kudd- och dynöverdrag har tvättats. En del av blombyttorna är borttippade på komposten och så vidare. Nu ser jag fram emot att göra höstfint där ute. Ställa en mindre, kanske-för-fika-möbel där och lite höstblomster. Typ hur mysig syssla som helst. Sådär så att jag måste dra på den lite för att jag inte vill att den ska bli klar för fort. Sån är jag!
…
Nu är det kväll.
Och jag sitter här varm, men snart på väg att bli lite småhuttrig. Ska hoppa in i badevarelset och värma mig. Barnen och jag var ute på kvällstur tidigare ikväll. När dom skulle sova, helt sonika. Och mitt på hållet kom liksom regnet. Med besked. Om man säger så. Turligt nog så hade vi världens bästa Snabbvagn som ju har alla de möjliga skydd, så barnen satt i sin mysiga lilla regnskyddade koja och jag hade faktiskt peppat med regntåliga kläder, jag med.
En uppläxning till mig själv dock; Nu M Å S T E du börja ha reflexväst på kvällsrundorna, Emmeli! (och alla ni andra <3) . Vi gick i vanlig ordning mestadels efter småvägar, och jag mötte väl inte en enda bil på hela tiden, typ. Men ändå. Måste, måste, måste. Så viktigt.
Måndag. En början till Höstande. Lite regn och uppläxande av sig själv. Typ så.
Hoppas att ni haft det gott idag, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | sep 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling, Träning
Jag smög alldeles nyss ut från sovrummet…
Barnen sover sedan en lång stund, men jag har bara suttit där inne. Och lyssnat. På vad som för mig är som den vackraste musik. Deras andetag.
Själv är jag grusig i ögonen, har linoljefärg i håret och tänker tillbaka på helgen;
Vi har gjort lite allt möjligt.
Vaknade till lördag med morgondimman ute på lägdan.
M och Svärfar drog igång en riktig sån där tolvtimmars-arbetsdag. (Det är så nära nu, alltså. Liten pyttebit midja som ska upp, foder som ska på, plåtar som ska skruvas fast och sista ribben som ska upp. Ett par lager färg på det.. och sen. Oj, oj, alltså… det känns som ingenting i jämförelse med allt vi gjort).
Barnen och jag var då iväg till Mormor och Morfar. För typ världens mysigaste lördag. Storebror hade cykeln med och fick cykla på bästa lekvägen på jorden. Den som jag själv är uppväxt med. Lillan passade på att sova extramycket samt charma till sig ännu en livets Mormor-bulle. Mamman njöt av Hemma-hemma-tid, njuta varm brasa, äta mamma-lagad mat och sånt. Förutom att få träffa päronen, fick vi också träffa Moster M, kusin H och barnens lilla urgulliga tremänning M. Och så var det himla lyxigt att få sticka ut och springa också. Vi somnade gott till kvällen hela familjen.
Och idag vaknade vi till söndag, storm och spöregn. Och något som gjorde mig så himla, himla ledsen, fast som på ett sätt ändå fick mig att tänka; ”det hade kunnat varit så himla mycket värre. Tråkigt, javisst. Men.. ja, nu är det som det är, tur att ingen kom till skada”. 
Det var en stor, stor gren som hade brutits av på vårt älskade äppelträd.
Såg så sorgligt ut inifrån, men när jag kom ut så kändes det knappt som att det märktes. Det gjorde det ju, men det var ingen katastrof.
Jag älskar det där trädet och hoppas att det ska få leva ett tag till. Det är minst hundra år. Häftigt, tycker jag.
Nu ser man huset lite bättre, och det tror jag att mannen är smyg-glad över, fast ändå visade han sig jämn på munnen i morse, för sin lilla frus skull. Gulle Han.
Vi har målat tillsammans idag, han och jag.
Barnen hade Farmor-och-Farfar-date vilket var längesedan nu så peppen var sådär total. Perfekt och mysigt på alla sätt. Jag och M kände lite sådär ”tillbaka-på-brottsplatsen-känsla”, av att kliva in i Målarverkstaden igen och börja måla bågar på nytt. Vi har inte börjat på vårt nästa års beting, utan målar färdigt den 2,30 m höga pardörr som ska sitta på gavelsidan, mot lagårn. Allt är ju förberett för den och så, alltså karmen sitter på plats men vi har valt att inte såga rakt igenom väggen för att det just nu inte riktigt passar med en dörr igenom när vi ju har våran säng mot den väggen. Men den ska förhoppningsvis inte stå där jättelänge till och då är det bara att såga upp hålet inifrån, den lilla bit som är kvar. Så det kommer helt enkelt till en början att se ut som en dörröppning utifrån, men inte inifrån. Skitsmart tycker jag. Så slipper vi såga i nya brädfodringen sedan, för att ta upp det där hålet i efterhand. En riktig M-och-Svärfar-lösning!
Nu är det bara duk för, på utsidan. Så det är dörrbladen som blivit målade idag… dom skulle bli målade under något passande tillfälle ”i slutet av sommaren”… ja, typ så blev det, ju. Efter det blev vi allihopa bjudna på himlagod Svärmors-middag, innan vi sedan traskade hemåt. Sån lyxkänsla, så.
Nu väntar jag in mannen som är ute för sista passet i snickeriet. Vi ska ost-och-kex-dejta i finsoffan. Känns som ett gott avslut på den här helgen. Som varit så fin, på många sätt.
Hoppas att ni har haft det fint, ni med. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 8, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Salen
Och regnet faller och faller.
Det är faktiskt helt otroligt mysigt. Särskilt när det är fredag. Vi låg och myste länge under täcket innan vi masade oss upp. Pyjamasmyset pågår fortfarande. Förutom för Storebror då, han är den mest ordentlige i familjen och går i sina lådor och hämtar kläder och klär sig typ direkt han kliver upp. Men myser, det gör han i alla fall. Det är väldigt lugnt och skönt, sa han nyss. Och jag håller med honom. 
Lite, lite tråkigt är det allt. Att vi inte kan göra upp en mysig och värmande eld i vår kakelugn. Det behövs ordnas både med slangdragning och med lite lagning av själva ugnen. Inget som är på tur än på ett tag.
Nu när vi inte kan elda i den där vackra kakelugnen ännu, så tror jag att vi drar på den vanliga ugnen istället. Bakar limpa till mellisfikat. Då blir det också varmt och gott, både i hus och kropp. Fredagshandling, Fredagsträning för mig och Storan, och Fredagsmys med min stor-lilla familj. Det väntar oss också idag. Känner mig alldeles bortskämd, av livet. Liksom.
Önskar er en god fredag och en finfin helg!
Lillafrun
Senaste kommentarer