av Emmeli | sep 19, 2017 | Emmeli funderar, Mammalivet, Träning
Nu råkar det vara så att jag för bara en liten stund sedan ramlade in här på gården. Med hög puls, full av endorfiner och med en känsla av att ha dumpat gammal energi för att ge plats åt ny och härlig sådan. Precis så känner jag när jag tränar. Alltså Att träna. Jag tror att det ligger så mycket prestige i det ordet. Att röra på sig. Skulle jag snarare vilja säga. Att röra på sig på ett eller annat sätt och må så himla bra utav det. Precis så. 
Jag önskar så kunna smitta av mig, av min känsla just nu.
Den är liksom oslagbar, tycker jag. Och ger mig så mycket, hela dagen igenom. För mig själv känner jag att jag pysslat om mig själv prick hur mycket som helst, fastän den bara egentligen handlar om en hop kilometrar, som dessutom inte bara var för mitt ego utan ju för det första var menade att ta en älskad till Förskolan. Att liten flicka dessutom somnar gott på kuppen och mamman får härlig motion, det är ett stort plus. 
Vagnen kändes hutlöst dyr när vi skulle köpa den. En vagn till, liksom. Men alla som funderar på denna investering. För det är verkligen vad det är. Till er kan jag bara säga, att jag till 99% törs lova att ni absolut inte kommer att ångra er. Tvärtom.
Men det behöver inte vara så extremt som att vara ute och kuta med sina barn. Nu har vi ju det här intresset, både jag och M. Så det känns helt naturligt. Men all, all, all rörelse räknas och det är faktiskt huvudsaken att man hittar sin grej. Så att man vill fortsätta, liksom.
Jag gillar olika.
Att springa en tur. Långt. Eller spurtiga intervaller. Att promenera. Att hoppa och lyfta min egen kropp i ett tabatapass. Att bli ledd genom ett yogapass av Syrran M. Eller få hänga med Storan till gymmet och lyfta tyngre än jag brukar. Att simma. Att åka skidor om vintern. Att cykla. Helst i pappsens hardcoregym där svetten droppar och pulsen hoppar.
En glad motionär, helt sonika.
Idag vill jag skicka en dos Rörelseglädje-pepp och uppmana er alla att ge er själva, era kroppar och knoppar, något som gör så gott. Efter ett tag sitter liksom även denna vardagspussel bit i pusslet lika självklart som att handla mat, men absolut, den behöver prioriteras. Men det tycker jag vi ska ge oss. <3
Vill tipsa om kategorin ”Tips på träningspass” som ni har här till höger. Där finns massor av pass som ni kan låna rakt av eller göra till era egna varianter.
Ha en fin tisdag, alla ni!
Nu ska jag piffa mig lite medan Lillan fortfarande sover. En tur till stan väntar. M kom hem för några dagar sedan och såg sådär finurlig ut. Hade planerat mysig tisdageftermiddag, där denna lilla fru bland annat ska få gå och färga sina ögonfransar. Prick hur ytligt och smyghärligt som helst!
Lillafrun
av Emmeli | sep 18, 2017 | Emmeli funderar, Laga, Baka, Äta, Mammalivet, Matbröd!, Recept
Måndag!
Vi har haft skönt utehäng och också grejat inne i köket. Bakat Morotsbröd i stora lass, närmare bestämt. Så härligt att fylla frysen med! Och bakandet var som för det mesta när man har två små darlingar i sällskap; väldigt mysigt men stundvis också prick hur söligt och kaosigt som helst. När allt är undandiskat, köksgolvet skurat, brödet paketerat, hemmet är i ordning. Det är kväll, småttingar är nattade i vagn runt alldeles för kolsvart långrunda (huu, jag blev så mörkis att jag var tvungen att ringa Mamma <3. Den skäggige är på brandövning, nämligen)…Ja, då är denna mor mer än tvärslut. Ser fram emot kvällsfikat med morotsbröd och iskall mjölk. Men först en långdusch och snudd på hemma-spa (hårtvätt utan brådis, med andra ord!). Och så tänkte jag förstås tipsa er om ett utav mina absoluta favvis-recept.
Receptet på brödet, hittar ni HÄR!
Vi hörs imorn igen!
-Jag ser så fram emot morgondagen.
Lillafrun
av Emmeli | sep 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Helgen som var, var så himla god. Vi hann liksom med (typ) allt vi hade på önskelistan.
-Att vara tillsammans alla fyra. Ha långa, mysiga helgfrukostar. Sörpla kaffe i lugnan ro. Vakna tillsammans. Medan vi också, jag och mannen, fick tid att jobba på med renoveringen. Storebror packade liten väska på fredagkväll och sov över hos Farmor och Farfar till på lördag. När Lillasyster somnat för kvällen hade vi fredagsdate, den skäggige och jag. Inne på lon. M tillverkade knutbrädor och jag målade. Teamwork och massa prat på samma gång. Glad i hågen kom S (och Farfar) till gården på lördagen. Oj, som vi längtat efter lilla pojken då. Dom skulle jobba, förstår ni. Stor och Liten, Bundisarna, satt i traktorn och körde och hjälpte Drömgården att bli lite mer städad från ännu mer spill som blivit efter brädfodringen. Mycket, mycket uppskattat!
Sköna träningspass fick vi också. Den där springturen med hela familjen var urmysig (och tvärjobbig såklart). Till råga på allt hade mannen pratat med sin gulliga Svärfar och hintat ett sug efter bastu.. så dom timmarna i Lilla byn, efter en dag med massa målande och springande och gudvetallt, så var det rent gudomligt att kliva in i en näst intill, kokhet bastu.
Söndagen var höstig och fin. Mysig morgon följt av utelek.
Minimannen hittade en liten snigel. Sen en till. Dom kunde bli snigelvänner, tyckte han.
Därefter vinkade vi Minimannen hejdå en gång till, när han drog till med Farfar- och Farmordate igen. Lillan skulle sova vagnen och tyckte visst att det var en jättebra dag att sova lite extra, extralänge. Så efter fyra och en halv timme (!) vaknade hon och jag och M hade hunnit måla hur mycket som helst under tiden (förklaring; J är likt sin brorsa sådär sovig av sig, men hon hade varit vaken sent dagen innan. Kära hjärtanes. Hon är ju faktiskt ingen pyttepyttebäbis längre ). 
Och ser ni! Nu vågade jag stå och måla längst upp. Övning ger färdighet, och det finns ingen känsla som är så härlig som när man vågar göra något man tidigare inte trott sig kunna. Just nu är jag inte det minsta sugen på att tänka på hus-sida nummer tre i brädfodringen… men ni kan ju bara skymta den där. Bara av att ana vilken skillnad det kommer att bli, gör en ju pepp oavsett hur less jag just nu är på brädfodring!
Rent himmelskt också, att ännu en söndag slippa avbryta dyrbar målartid för att gå in och laga middag, utan istället få ett ”middag?”, av Svärisarna via sms. Njuta god söndagmiddag, svischa iväg och rösta, hem och natta barn, köra ett litet träningspass och avsluta helgen med nattafika med han jag älskar mest. För att sedan somna i en varm kärlekshög bland småttingars små armar och ben härs och tvärs.
Höstiga, mysiga, fixiga dagar. Precis så.
Och nu är det ny vecka och dom där dagarna ligger som mjuk bomull i magen. Jag och kidsen har Hemmamåndag i vanlig ordning och ska strax, straaax. Strax. Dra igång dagen. Strax, sa vi. Inte riktigt än. Lite mer Finsoffanmys och kaffesörplande först!
Hoppas ni får en fin dag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 15, 2017 | Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å, men friiiyay!
Tänka sig att den här veckodagen allt som oftast känns så himla festlig. Idag är inget undantag. Och undertecknad här som älskar rutiner, som vardagståget ger, gör att jag liksom också uppskattar det där lediga, lugna och lite mindre uppstyrda än mer. Som en Hemmafredag utan den minsta plan.
Mycket mys. En rekordlång stund av degande för syskonen tillsammans. Alltså, en dryg timmes samma-lika-aktivitet, det är ju inte klokt. Visserligen klev jag upp från mitt kaffesörplande kanske 300 gånger (smått överdrivet, oh yes) för att typ plocka upp någons deg, hejda ett fjärde (mini)världskrig över att en syrra plötsligt försökte äta upp all deg och så vidare. Men det är så fantastiskt att se, hur dom bara mer och mer för varje dag, leker tillsammans och skrattar så det bubblar. 
Det var fasligt festligt att göra äventyret till Loppisen efter lunchen också. Storebror på cykel och Lillan fortfarande efter-lunchen-sovandes i vagnen. Innan vi var framme hann J vakna och vi tog oss en redig runda inne på loppisen. Alla tre var vi som galna där inne. Minimannen har blivit lika loppistokig som sin mor och kastar sig över leksakerna i bruna kartongerna, medan mamman dregglar över vackert gammalt porslin. Juni charmade mest hela världen och gav sig den på att göra så mycket o-ordning man bara kunde på kortast möjliga tid. Bra så. 
Så traskade vi hemåt. Alla mycket nöjda och glada. Tills mjölksiiran! kom i småbenen och det var uppför och cykeln ju tvunget skulle med hem och så vidare. Som tre hemskt gnissliga gångjärn, gångade vi framåt. Lillan i täten. Till sist kom vi hem. Räddade blodsockret med en blåbär- och hallonsmoothie. 
Och radade upp loppisfynden. 
Sött porslin. I samma mönster som vi redan har, fast i djupa tallrikar. Sånt är loppislycka! En skål för jordgubbar. Och dom där pepparkaksformarna fick såklart oss att längta till pepparkaksbak och någon undrade om vi inte kunde göra det idag redan?. 
I samma veva som jag svarade att det där med pepparkaksbak fick vänta lite, så konstaterade jag nöjt att … aah, det kan aaaldrig bli för mycket gammalt porslin.
Helgblommorna blev både rönnbär och luktärtor. Vackert från två årstider, på något sätt. Nu är vi redo för att den sista pusselbiten i familjen ska checka ut för helg.
Tack för att ni kikar in här och på instagram och är så generösa med snällhet. Önskar er en fin helg, allesammans!
Lillafrun
av Emmeli | sep 14, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
En Septembertorsdag.
Morgonbestyr tillsammans med småttingarna. Pigga barn och en mamma som vaknat med helt galen huvudvärk. Liknade ingenting men gav med sig, tack och lov. Storebror hjälpte Lillasyster knäppa sista knapparna på koftan, medan Lillasyster hade fullt sjå att sno av Storebror kepsen. Alltså den där synen. Gör mig galen. Av kärlek.
Medan S lekte med småvännerna grejade jag och Juni ute i trädgården.
Hon är en så vansinnigt trevlig liten flicka att umgås med och så fullkomligt älskar hon att vara ute. Bli skitig och blöt och sånt är hur festligt som helst.
Vi rensade bort sånt som blommat ut, var ledset och till exempel salladen som nu bara var hur stor som helst och inte alls så god. Luktärtorna fick såklart vara kvar..
Sen blev det tröttigt och då fick Lillan sova vagnen medan mamman gjorde innefix. Ordnade med tvätt, tog hand om blommorna inne och körde torsdagsstäd. Vi håller på och röjer, rensar och städar på alla håll nu känns det som, men det är skönt med helgfeeling på sin plats, i alla fall. Och det får man av såpa- och ajaxdoft. Sådetså.
Miniman checkade ut för helg, önskade fröknarna trevlig helg! ,åkte hem och firade in sin vanliga långhelg med vad som nästan är smått obligatoriskt; extra gott mellisfika. Idag blev det Mammas Chokladbullar och iskall mjölk. Jag älskar att ha i frysen. Både mat och fikabröd. Så mysigt att bjuda såna man älskar på.
Vi gick sedan ut och fortsatte i trädgården. S blev så pepp när han hörde att vi trädgårdsfixat. Så himla roligt att dom tycker om att vara med överallt. Det ena ger väl det andra, förstås. Vi har alltid låtit barnen vara med. Så länge det inte är farligt, förstås. Det kan absolut ta mycket längre tid än det skulle ha behövt ta, men det är det så värt tycker vi. 
Ett tag var det lite som ett endaste intervallpass för morsan; när liten ettårig busunge på en sekund (typ) hann knata till klätterställningen och inom två sekunder till (typ), så var hon uppe och beredd att åka. Jag vågar för allt i världen inte lämna henne så, såklart. Så jag kutade mellan rabatt och minstunge, och hann varje gång till läget ni ser ovan. Puh. 
Storebror jobbade på.
Åh. Dessa hjälpredor, alltså. Den bättre sortens, helt klart. Kära nån, hur mycket kan man älska utan att faktiskt kolavippa? Det känns som att jag är på bristningsgränsen varje dag. Vilken ynnest.
Ikväll har vi haft en jättejättekonstig kväll; Snickarpappan har i n t e snickrat. När det blev sovtid bäddade vi ner fleeceklädda ungar i vagnen och gick en lång och skön promenad. Alla fyra. Det har inte hänt på vad som känns som evigheter. Barnen är inflyttade och sover gott i sina sängar. Jag och M ska nattafika. Sista golven blev skurade alldeles nyss och ljusen är tända, så just nu är det en utav mina absoluta favoritkänslor.
Hoppas att ni haft en fin torsdag! Tänk, alltså; Imorn är det fredag! Förbenat härligt, visst?
Lillafrun
Senaste kommentarer