av Emmeli | okt 13, 2017 | Hallen, Norra Drömgården
God morgon, fredag!
…
Helt ljuvligt att få möta fredag med solstrålar in genom fönstren.
Glädjer mig åt fredagskänsla. Ungar som verkar ha ätit bus-sylta under natten. Och att kunna see igen! Ni som följer mig på instagram, instastories, har ju sett vilka brillor jag till sist bestämde mig för och hämtade ut igår.
Har ni sett vilken fantastiskt söt liten urna/kruka jag fick av mor och far när jag fyllde år?
Mamma vet att jag, och hon är ju precis likadan själv, ju älskar loppisprylar. Så ett utav paketen när jag fyllde år, var även i år, något loppat. Så himla, himla roligt, tankfyllt och fint. Den där lilla blå-vita urnan är Gävleporslin. Fint ska det va, liksom.
En Höstfin hall.
Ja… jag var i Gårdshuset på vår egen loppis häromdagen. Och fann en likadan stol som vi haft där i vitt, fast nu i brunt. Och det kändes liksom så höstigt och mysigt. Så nu fick den bruna flytta in och vara lite höstigt tjusig. Det var finaste Julia som inspirerade mig till lite mörkare möbel bland det ljusa nu.
(Ni som inte redan hittat henne, så finns hon på Juliak.nu. Hjärtevarmaste 4-barnsmamman och min söta bloggvän).
Ha en fin fredag!
Lillafrun
av Emmeli | okt 12, 2017 | Emmeli funderar, Recept, Stora Lilla Familjen
Nedan kommer nu det efterfrågade receptet.
Ni måste prova. Så enkel gryta. Och så vansinnigt god! I lördags var vi ju 21 personer hemma hos oss, och den här maträtten är verkligen suuuuverän att laga till många. Pressad potatis, eller ris till. Hur du vill. Och En god sallad. Mums! Ursprungsreceptet är från köket.se. Här kommer det;
Spansk Paprikagryta med Fläskfilé
Du behöver (till 4 portioner) :
- 600 g fläskfilé
- 1 stor gul lök, i tunna båtar
- 3 klyftor vitlök, hackade
- 1 vardera röd, gul och grön paprika
- 1 msk rökt paprika
- 1 dl vatten
- 3 dl crème fraiche
- 1 msk koncentrerad kalvfond
- några kvistar färsk timjan
- 1-2 dl svarta oliver
- salt och nymald svartpeppar
- neutral matolja, att steka i
- ris eller pressad potatis till servering
Gör såhär:
- Putsa och skiva fläskfilén i ca 1,5 cm bitar och salta och peppra. Bryn köttet i en gryta på medelhög värme, ca 1 minut per sida så det får fin färg. Lägg över på en tallrik.
- Skär paprika i ca 3×3 cm bitar.
- Stek paprikan i grytan på hög värme tills den börjar ta färg och blir lite sotad i kanterna. Tillsätt lök och vitlök och låt steka med tills de blir mjuka. Häll då på vatten, crème fraiche, kalvfond och paprikapulver. Hacka några kvistar timjan och lägg i grytan tillsammans med svarta oliver.
- Låt det hela få ett uppkok och smaka av med salt och peppar. Lägg i fläskfiléskivorna och låt koka i 1 minut. Plocka några timjanblad och toppa grytan med och servera med det kokta riset eller den pressade potatisen! (i lördags lät jag gryta puttra myycket längre än så. Den blir bara godare! Smaka, smaka, smaka som Mat-Tina skulle ha sagt! Snåla inte med kalvfonden heller..!)
…
Jag och kidsen har haft mysig torsdag, trots massa regn. Långprommis och plask i vattenpölar. Pyssel, långt varmt bad för Lillasyster och samtidigt långdusch för mamman. Så finurligt påfund! Nu är vi på väg hela familjen, mot stan. Känns mysigt en grå kväll som denna. Mina glajjor är redan klara. Mamman är också sugen på ännu ett nytt nagellack. Ett begär jag hade som yngre och som nu, helt oförberett, har väckts igen. HemmaMammaliv, Fjällrävenbralla och Finlackade naglar. Bästa kombon och inget som behöver utesluta det andra. Festligast av allt med denna tur, om ni frågar Minimannen, är att vi ska på Hamburge-restaurangen och äta. Max, här kommer vi!
Ha en mysig kväll, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | okt 12, 2017 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Liten 3 år., Mammalivet
Där;
En mycket, mycket nöjd treåring över sina nylappade favoritjeans. Så lättfixat! 
Jag klickade bara hem såna där strykbara lappar. Finns lite överallt. Såg att det till och med fanns på lilla mataffären här i byn. Tjopp, tjopp så var hålet på ena knät lagat och så fick det andra benet tre lappar, som för att kompensera mot att det inte hade något hål att lappa…alla nöjda!
Idag kör vi torsdag!
Morgonbestyren är avklarade, tvättmaskinen snurrar och jag sitter här och sörplar kaffe och andas långsamt. Det är tempo på frukoststunden om mognarna, alltså. Längtar du efter att sätta dig, mamma? frågade S i morse när jag serverade vad som nu önskades. Gullungen. Men det där tempot älskar jag. För det beror på att jag knappt hunnit skala ägget/breda mackan till den andra innan den första vill ha mera. Jag älskar när dom äter. Tycker att S haft lite si och så matlust om morgnarna ett tag, och så kan man ju vara. Vissa klarar ju inte alls av att äta frukost. Jag har lärt mig att tycka om frukost sedan jag blev vuxen. Medan M och Juniflickan vill ha maaat bara dom slår upp ögonen.
Jag fick dock världens utskällning som jag knappt höll på att ta mig ur utan att gapskratta lilla polisen i ansiktet.
Han ville ha juice. Men det fanns så lite så det skulle inte räcka till dom båda. Sa ändå; ”du får den senare”. Barnen är klara och hinner dra ifrån bordet innan jag ens hunnit äta hälften. Jag äter. Och tar den där lilla juiceskvätten. Känner mig lite som en bov, men tänker äsch, nu har han glömt den där. Vilket jag ju egentligen vet är precis tvärtom, där glöms ingenting…
Och jädrans. Några minuter senare blir jag påkommen.
”Mamma!? Har du taagit juicen? Man får inte TJÄLA juice från barn som ska dricka!! Nu får inte du några kiissar (kyssar) på hela dagen!!”
Mammor kan också gör fel. Sådetså.
Ha en god torsdag alla ni! Håll utkik, skickar er det efterfrågade receptet på Spansk Gryta under dagen!
Lillafrun
av Emmeli | okt 11, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vilka mysiga dagar vi har, alltså.
Barnen och jag hänger med Svägerskan och hennes småttingar allt vi bara kan den här veckan nu när dom är här uppe för en Norrlandsvecka. Tänk så drömmigt om vi bodde närmare varandra…! Jag har sagt det förut, att M och hans syster fick barn med en dags mellanrum. Så coolt. Och dom två Småsystrarna, treåringarnas småsyskon, är det bara fem månader emellan, så det är så himla festligt att umgås. Inte bara för att barnen är jämngamla. Det är heltrevligt, helt enkelt.
Så mammor och kids har hängt varje dag denna vecka. Försökt pricka in utetid när vädret inte varit regnvräkigt alldeles förskräckligt. Idag fick vi till och med några solstrålar mot oss. Underbart! Mammorna pratar så käkarna nästan gått ur led. Barnen leker och leker. J
Jag älskar när jag får känna mig som en Lekmoster och göra Trolldeg i roliga färger och dra fram pärlor i glada färger att pärla armband utav. 
Det är så fantastiskt att få umgås med dessa små minimänniskor. Något jag absolut kan bli hutlöst trött av (typ i denna talande stund njuter jag tystnad då vi just sagt hejdå till darlingar och mina två chillar för en stund.. melliset är bortdukat och det är en liten lugn stund innan middagsfix..), men som jag bara älskar och mår som allra bäst utav. Ta hand om det finaste vi har, liksom. Bästa, bästa. <3 
Hur glad blir man inte av färglada armband gjorda av småttingar?
I övrigt är det vardagsvecka som vanligt. S är mer än nöjd över sina nypimpade brallor. Så himla fräsigt att kunna laga sina favoritbrallor. Måste visa senare! Jag glädjer mig åt att också ha hunnit stryka lite och dessutom brottat ner den där viktvättshögen som hann bli hutlöst stor. Njuter också av tanken på att vi hade en så härlig Höstfest.. och tycker samtidigt att det är lite smygskönt med paus i baknings-rejs-mest-varje-dag-bakande. Mannen jobbar, Brandmannar, Pappar och hinner också på något vis med husfix. Juniflickan jobbar på och försöker hänga med större barnen så mycket hon orkar, samtidigt som hon har en envis förkylning och dessutom ”välkomnar” den ena nya tandsingen efter den andra. Älskade Vardagsliv.
Har ni en god vecka? Är ni päronlediga, jobbar ni, pluggar? Berätta gärna. Jag är typ sugen att gå en fotokurs… hm. Skulle det rymmas i livspusslet tro?
Må så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 10, 2017 | Frågor och Svar
I vanlig ordning svarar jag ju, så fort jag bara hinner, på era frågor i kommentarsfältet. Men vissa svar är lite för långa eller dyker upp ofta, så då är det bästa ju att svara här. Dessa ord har legat i utkastmappen i en mindre evighet. Alltså nu snackar vi typ ett år.. Men här kommer två svar i ett…Då jag häromdagen fick en fråga som påminde mig om jag nog inte postat det där utkastet. Dom två snarlika frågorna har ni här nedan, och det sammanfattade, för-längre-än-ett-år-sedan-skrivna svaret, nedanför frågorna!
”Hej fina du!
Jag har en önskan om ett inlägg som jag skulle vilja läsa om. Det här med att skaffa en liten under slutet av utbildningen. Just det där praktiska då, hur ni löste allt, för har förstått att du fortfarande pluggade? Tog du studieuppehåll eller läste du extra? Och hur sjutton hade ni råd, jobbade din man under tiden du pluggade? Tacksam för svar, behöver en solskenshistoria om andra som fixat det. Jag och min sambo är så toksugen på en liten men jag pluggar själv till lärare och dras mellan en längtan efter bebis och längtan efter att bli färdigutbildad och skaffa jobb…
Kram och tack för en underbar blogg <3″
…påminde mig om det där utkastet jag ju svarade på någon gång under 2016…
Då frågan löd såhär;
”Hej! Älskar din blogg, för det första!! För det andra så har jag en önskan om ett blogginlägg. Är nyfiken på din utbildning och hur ni gjorde när liten föddes? Som jag förstått så jobbade M då och du var inte klar med utbildningen? Läste du dubbelt så att du kunde vara ledig? Fick du föräldrapenning eller hur fungerar det när man pluggar? Läser själv civilekonom i umeå och är inne på mitt andra år, men vill gärna ha barn snaaart! Skulle gärna vilja veta hur du resonerade kring detta och hur du gjorde för att få ihop plugget!
Mvh
Jenny”
Gullig liten Liten, va?? Jag smäller av. Och svaret som kommer nedan, skrev jag alltså typ våren 2016…
Svar:
Holy macarony! Det där var ju också en utmaning, ja. Jag gjorde helt enkelt precis så, att jag läste dubbelt under en termin/en del av graviditeten. Tjurighet, ja visst. Men jag hade en sån där lyxig preggotet då också ( förtydligande, när jag skrev detta var jag alltså preggo med Juni i magen), så det funkade bra liksom. Och när Liten föddes, i mars, kunde jag vara helledig med honom i sex månader. Innan jag sedan hoppade på tåget igen, tillsammans med just precis dom människorna jag ville ta min Lärarexamen med. Min fina, fina klass. Det som var kvar var examensarbete och slutpraktik, vilket fungerade bra att få till tillsammans med en liten bäbis. Det pusslades och hänsyn togs till Mannens uppdragande, Litens ät- och sovklocka och kompanjonens schema. Det gick väldigt bra, Liten var Världens Nöjdaste Bäbis och allt med amning och sömn funkade överlyxigt bra (Tänka sig, att vi fick en till sån några veckor efter jag skrev dessa ord) men jag kommer så ihåg lyckokänslan när den där perioden var över… och jag återigen fick snusa bäbis på heltid igen.
Vi hade längtat efter att ta bäbissteget, länge, länge. Men kände oss lite småförnuftiga då vi väntade till M hade sin examen.
För ekonomins skull var det såklart otroligt tacksamt att det direkt började bra för M. Började bra, och har sedan bara gått bättre och bättre. Än om pengar är en tråkig grej, så är man ju ändå beroende av dom. Så det var klart en trygghet att ha M ute i arbetslivet. Han fick försörja sin lilla familj ett bra tag och jag kommer ihåg att det var så härligt att få första lönen i höstas (2015, alltså) och äntligen kunna börja bidra till familjekassan.
Eftersom jag inte hade jobbat något så var min mammapeng på lägsta nivån. Skruttigt, så vi bestämde oss för att spara mina dagar istället. Så den enda som tagit en del av Litens föräldradagar, är M. Så nu har vi alltså många dagar kvar av Litens föräldradagar, plus att det ju snart kommer en ny stjärna, där jag äntligen ska få vara Vanligt, Vanligt Mammaledig. För första gången någonsin. Coolt!
På bilden hade jag precis kommit hem från opponering-/responderingsdag. Den där dagen jag var så nervös och sprang i väg med bara ena mjölkkantinen tömd…. och därmed hade en dimmig, darrig känsla i kroppen hela dagen. Jättepassande. För det mesta var jag ju nära Liten, vi skrev till exempel oftast hemma i vår Lya. Men ibland susade jag iväg själv, och det var alltid lika underbart att komma hem till den där lilla pojken och hans pappa.
…
Oj, oj, oj så mycket känslor att läsa ord som är mer än ett år gamla. Det där kapitlet i livet minns jag med sån värme. Visst var det pussligt. Men det var ju bara en kort period. Och med teamwork och kärlek i överflöd, så klarar man massor! Sen har jag givetvis njutit och njuter, något alldeles extramycket av att denna gång, med Lillasyster, bara, bara, baaara få koncentrera sig på att vara HemmaMamma. Det bästa som finns.
Fin tisdagkväll till er!
Lillafrun
Senaste kommentarer