Årsresumé! År 2017… Del 2.

av Emmeli | dec 31, 2017 | Årsresumé

Det blev ännu en sommarmånad. Juli! Och min älskade M fyllde år i alldeles vanlig ordning. Kalas det blev, såklart!

Vi som njöt sommarlov dagarna i ända, roade oss med att göra glass man kunde äta till frukost om man så ville.

 Det blev fira-in-semester-fredag, en förbenat efterlängtad sådan. Mannen och jag firade uppe på balkongen med ljuvlig utsikt. Nya livet, liksom. Det där att träffas varje dag, inte behöva säga hejdå för flera dygn, varje vecka. Underbart! Det var en riktigt varm sommardag sedan. 

… nä, förresten. Två, kanske. Den där, när jag tog barnen och åkte till härlig strand tillsammans med storfamiljen, medan mannen stod på ställningen och spikade hemma på gården. Den dagen, var fasligt varm och härlig. Thailandssyster med familj var hemma i Sverige och vi firade med paltfest! … och min älskade Taikonsfamilj överraskade mig och M med att dagen innan dom kom, säga ”imorn kommer vi, vad vill ni ha hjälp med?”. Vi var typ hur många människor som helst den dagen och tacksamheten kunde inte vara större från mig och M.  Check! 
Jag och Storan ordnade Sommarfest för våra män och kände oss som världens bästa fruar (ha!).

Lillan höll sin mosters hand, och orden ”vi ses om ett år” kändes alldeles förfärliga.  Om morgnarna hade vi mysig ritual. Cykla och traska längs lillväg. Med mössa och fleece… ingen varm sommar, som sagt. Pappsen hjälpte oss att måla. Stunder jag älskar att ha i hjärteasken. Hela familjen var involverade i brädfodringen.  Men vi tog oss pauser också. Med nybakta kubb och rabarbersaft i trädgården, till exempel. Mamman njöt löpturer om morgnarna. … för att inte tala om njutningen av luktärtorna. Magiskt!! Hon och Han. Firade femårig bröllopsdag och drog iväg på vift, till Ulvön, över dagen.  … Svärfar var hos oss otaligt många timmar. Ovärderligt! Vi hade kusinfika och åt jordgubbar så det stod ut genom öronen på oss.Vännen C kom på besök och vi vågade oss upp på höga höjder tillsammans.I slutet av månaden fick jag äran att spela på Stora flygeln i grannkyrkan, när min syster och mannens kusin hade konsert där. Alla var vi finklädda och saliga över kvällen. Lillan iklädd sin mammas klänning från tidigt nittiotal. 
Till sist packade vi väskorna.

Det blev Augusti och vi drog till älskad Ö. Vårt paradis på jorden.  Och det var njutning på hög nivå.  Vi badade, solade, åt glass. Hälsade på Pippi, strosade i Visby, sprang i klinten och cyklade längs slingriga vägar. Mannen och jag på date. Och det var så lyckliga dagar så! Barnen älskade ö-livet lika mycket som vi.

När vi kom hem älskade vi hemmalivet ännu lite mer. Älskade gård, alltså. Ännu en färgburk öppnades. Vi var på gång igen. Fulla av energi efter resan.

Men plötsligt vändes livet upp och ner kändes det som. Luften gick ur oss. Sådär som när livet knackar på, på det där sättet man aldrig önskar, men som ju tillhör livet. Tillsammans gjorde vi det allra bästa vi kunde av det hela. Och ännu en gång, var vi så lyckliga. Över att vi hade varandra. Och dom som älskar och stöttar oss i allt, lätt som svårt.  Storan och jag tillbringade timmar i hallonskog. Vi hade kräftskiva. Barnen och jag kokade saft på egna vinbär, som vi plockat tillsammans. Helt och hållet drömmigt för mig.  En helg tillbringade jag och barnen i Sommarstugan, tillsammans med mina päron, Morbror S och Moster G. Jag och pappa plockade blåbär och pratade livet.  Någon kände lugnet. Min älskade lilla pojke.  Vi sov middag.

Och knöt handduken om oss för att gå och tvaga oss. 

Någon började Föris efter ett låååångt sommarlov. Han firade med nya Snabbskor och undrade en eftermiddag om det inte var glassväder. Såklart det var!

Det blev September!

Och vi firade in hösten. Med Pannkakstårta á la Pettson och Findus. Och chokladiga cupcakes till efterrätt!  Äpplen, morötter, sockerörtor. V i skördade och åt allt vi bara orkade. Till sena kvällar jobbade vi med huset. Mörkret började komma.
Dagarna ägnade vi åt att leka kurragömma. Börja hösta ute i trädgården.

Någon vågade sig upp på högsta höjden. Lite skakis i benen bara. 

Baka morotsbröd. Och jag hyllade rörelse av kropp.  På verandan börjades det smyghöstas. Jag satte lökar rekordtidigt tydligen….. Och hösten började visa sig i trädtopparna. Så vackert!

Det blev Oktober!

Vi bakade morotskaka och åkte på picknick till Mäjasjön. Höstbarnen förevigades och päronhjärtan smalt. En mor fyllde år och blev uppvaktad med sång, paket och frukost på säng av dom hon älskar mest. I vanlig ordning, på Kanelbullens dag. Jag och barnen bakade bullar och hade litet kalas. För MammaMormor, PappaMorfar och Storan. Mannen? Han hade beställt sån där tårta han vet att hans fru älskar. Och dessutom.. .. strösslade han med fina presenter. Och pojkarna, kom med den vackraste rosenbuketten och födelsedagssång, ännu en gång. Till helgen hade vi Det Stora Höstkalaset. Firade födelsedagsmamma och att i var i mål med Brädfodringsresan Del 1. Det var middag, tårtor, tacktal och paket till våra familjer… men inget tack i världen räcker!!Ännu en dag att spara i hjärteasken.

Om dagarna denna höst, pysslade jag om mina barn allt och lite till. Vårt allt, alltså. S tog Storebrorsledigt och vi myste alla tre hemma prick varendaste dag.  Huset, som fått en massa nya fönster och klätts med nya brädor och färg, stod klart. För denna del. Magiskt skönt!Vi tränade i vanlig ordning.
Första frosten kom och gjorde världens så sagolik. Mamman köpte pyjamas och kände sig lycklig. Som att livet återvänt lite. Inte bara på grund av en nyköpt pyjamas. Såklart.

Höstlovet tillbringade vi bland annat med kusinerna. Den där turen till skogen, med kanelbullar och varm choklad. Den uppskattades, av både stora och små.

Det blev November!

Vi började julepysslet. Liten är ju pysselpojken nummer ett och har absolut det som en av favoritsysslorna.
Allhelgonahelgen, och vi åkte kyrkrunda och tände ljus. Syskonen, mer och mer tighta för var dag. Helt fantastiskt att få vara med om som mamma (och pappa!).

Vackerpappan och hans varannan-måndagar som päronledig. Ljuvliga! En av dessa åkte vi och badade. Succé!

Det blev farsdag och vi uppvaktade finaste pappan på jorden. Det bakades tekakor. Och köket blev vinterfint.  Plötsligt kom snön och alla blev glada! Det bakades Saffransbullar och godfikades. Världen var vacker!

…men jorden fick en mindre vandrare. Till himlen, vår Morbror S. 

På dörren. Årets julekrans.

Och så årets sista månad. December. Och äntligen fick man börja öppna dom där spännande paketen som hängde i Adventskalendern.Adventskök! Och det blev den Första Advent. … med adventsgudstjänst och det nu traditionsenliga fikat hemma hos oss efteråt.  Det kom spännande saker på posten, från älskade till lille Minimannen. Snölycka! Julepyssel i massor. Pyssel, pyssel, pyssel.  En dag packade vi kavel och förkläden och åkte till Lilla byn, Mormor och Morfar, och bakade pepparkakor. Älskad Mamma-Sixten-tid, vilket den dagen resulterade i en snögubbe.
Någon fick en storsäng. Maffigt! Vi åkte på julmarknad tillsammans med Idan och F.  Och jag och barnen hade så drömmig luciamorgon.  Luciadagen som i år var så speciell. Så vacker och glad till en början. Så vacker och sorglig i slutet, eftersom vi tog farväl av den älskade som lämnat oss.  Vi skickade julekort! Kokade karameller och gjorde smällkarameller och kristyränglar. Någon gjorde vad han älskar; skrev och skrev och pysslade kort till älskade.
Och så började Julafton närma sig. Hemmet blev så juligt så och granen kläddes.  Det blev Julafton. Vi firade i Mäjadalen och det var en så fin dag.

Jullovsdagar. Med hela familjen. Massor av familjehäng. Till och med så vi uppfann ännu en dag i julhelgen; Tredjedag Jul. 

Och så blev det årets allra sista dagar.

Jag tänker tillbaka på det här året som ett år som innehållit lycka, oro, hjärteont, sorg, glädje. Lättnad, trötthet, över-livet-pirr. Och massor, massor, massor av kärlek. Livet.

Tack År 2017. Jag känner mig faktiskt mer än klar med detta år och längtar så efter nystart, nytt år och den där pirriga känslan över ett oskrivet blad, som jag liksom känner på mig kan bli hur, hur fint som helst.

Önskar er alla som kikar in här, ett Gott Slut på året, så hörs vi snart igen…. År 2018!

Lillafrun

Årsresumé! År 2017… Del 1.

av Emmeli | dec 31, 2017 | Årsresumé

Det blev År 2017.

Januari.

Julen stökades ut i ett nafs och ingen ångrade sig mer än hon som var arbetsledaren för det hela…  men jag lovade mig själv, dyrt och heligt, att ”nästa jul ska jag ha julen kvar lääänge”. Småttingar myste i bebbe-syskonvagnen. 
Någon fick stå på skridskor för första gången. Och den äldre varianten var helt lyrisk. Över att stå där med sin son i famnen. Ljuset började återvända och på köksbordet stod årets allra första tullisar och jag konstaterade att den gav pepp. Startskottet för övervåningen gick. Det reglades tag och sattes duk. Jag köpte rosor. Från mig själv. Till mig själv. Det behövdes lite heja-på i början av det här året. Helt klart. Den där äälskade, älskade mannen var borta alldeles för mycket i vår smak. Läget ändrades ändå till det bättre, än vad som varit under hösten, men vi var inte nöjda. Inte alls. Tankarna började snurra, på allvar, den där morgonen när en älskad tröttat ut sig alldeles för och helt enkelt var på väg att vara med om något förfärligt, på väg till jobbet; ”vi måste försöka hitta på något nytt, sa vi efter det”. Han gjorde allt för sin familj, i vanlig ordning. Och även för andra, som ni ser.. Brandispappan som ett-tu-tre drar iväg i il-fart och är någon Räddare i Nöden.. mellan småbarnsliv och sina vanliga jobb.… att måla fönster i massor och också börja, tillsammans med min snälla Svärfar, sätta in nya fönster. Det, var också något som januari bestod av. 

Det var ingen snövinter alls, nästan. Och vårlängtan började smyga. Jag beställde hem luktärtsfröer i en trave och drömde om den där varma söderväggen, full av doftade darlingar. 
Vi avslutade månaden med en sån där stund jag älskar. Det stora i det lilla, ni vet. En eftermiddagsfika ute på gammtrappen, alla tillsammans. Med dagens allra sista solstrålar mot kinden. Jag uppfann ett ord jag tyckte passade för stunden och livet; Tacksam Deluxe.

Februari.

Mamma och Juni hängde på Bebbegruppen en gång i veckan. Sång och lek. Mamman var nervös först, men diggade sen.

Livet kom på besök med sina mindre härliga stunder. Tackade familjen för stöd och tog Minimannen i handen och åkte till Blomsteraffären nere på byn, för att köpa ännu en peppbukett. Så vacker så den förslog. 
Vi var i lagårn och fantiserade och drömde en dag. Om allt från att göra ordning det där tvärgamla gjutjärnsbakaret, till att det kanske en dag kommer stå en häst i en box där inne. Älskade PappaMorfar kom och eldade den första stora högen efter sågande för fönster. 

Hon som bröt ihop totalt i skidspåret som liten, för att hon gått ut aaaaalldeles för hårt och sedan ville kolavippa. Hon, skulle nu svida om till skidtränare och försöka få sin lilla pojkes första skidtur så god det gick. Vi lyckades, tillsammans, rätt så bra. Lite kraschbang i slutet vill jag minnas. Som sig bör, typ.  Vi bakade grötbullar för första gången. En succé!Det var alla hjärtans dag. Och vi kramades extramycket. 

HemmaMammalivet, tillsammans med dom där två. Älskat. Som alltid. Jag och mannen hade arbetsdag, bara han och jag. Såna som är sällsynta när man har två småttingar att ta hand om. En-i-taget-jobb är det vanligaste, men det där, fasligt lyxigt.  Hela-familjen-arbetsdagar. Och plötsligt kom vintern och mamman svor över att få ihop allt. Och längtade som en galning efter att hennes man skulle komma hem. Men samtliga i gänget gjorde allt dom kunde för att göra situationen så bra det gick.   I slutet av månaden började vi kalasbaka. 

Någon provsmakade vad han just bakat. 

Och så hade vi vår alldeles egna Semmeldag, där vi bjöd familjerna på korvgrillning ute och semmelfika inne. Vecka efter vecka, tröga hejdå till den där skäggige som jobbade långt hemifrån. 

Vi gjorde Storebror och Lillasyster, i snögubbeformat.

Det blev Mars.

Och morsan kapade håret.  Vi förberedde kalas. Och hade kalaslördag med hela storfamiljen!
Någon hälsade välkommen och var mer än nöjd över dagen! Temat var choklad och kalasbarnet älskade hela alltet.Mamman kände stor lycka.. efter två lite tröga månader som start på året.  Liten fyllde 3 år. En stor dag. Vännen C kom och hälsade på och vi lekte konditori och hade fantastiskt härliga sportlovsdagar tillsammans. Mammahjärtat gick sönder lite, och någon var mer än stolt. Vilket var det som räknades. Nappen lämnades till isbjörnen och någon fick medalj. Såå stort! Fönster byttes, härs och tvärs i den takt vi bara hann.

Någon växte och fick nya, aaaalldeles för stora, stövlar.

Så blev det April.

Och vi började Påskpyssla. Så gräs. Blåsa och måla ägg. Och sånt.  Ljuset. Helt magiskt! Det tränades vårpeppiga pass tillsammans med Storan.  Och barnen storshoppade inför våren.  Det blev en fredag, den 7e april. Som var alldeles förfärlig. Allra särskilt i stora staden i vårt land. Att M kom hem för helg och kramade oss, var fantastiskt. Det jobbades vidare med fönsterbyten… köket fick istället för två panoramafönster, tre vackra, höga och spröjsade skapelser.
Sakta men säkert började vår vision synas, inte bara i våra huvuden och i ritprogrammet.  En dag åkte vi på roadtrip hela familjen. Vi pausade, hoppade ur oss energi och hem återvände vi visst med en brummande sak som skulle hjälpa i arbetet här på gården.  Så blev det Skärtorsdag.  Och Påskhelg… familjen gav sig själva, (nu när Lillan blivit så stor att hon skulle byta till sittdel), vad som sedan visade sig bli årets bästa köp. En ”Snabbvagn”, som vi säger.  I snöglopp monterades ungarnas påsk- och vårgåva.  Vi bakade Mormorbullar med vaniljkräm och ringde hit kusinerna för fika ute på gammtrappen.  Och sådde luktärtsfrön och var pirriga i magen. Älskade M (och hela familjen) fick helt fantastiska klartecken; Vackerpappan skulle nu inte behöva resa långt för jobb och uppdrag längre. En utav årets allra största höjdpunkter (som uppskattas prick hela tiden!!).  Någon kom hem med fredagsbuketter mest varje vecka.  Och ute planterades penséer. 

I slutet av månaden var det dop i Svärfamiljen, där världens finaste sjöng och spelade och såg ut sådär som när jag föll för honom som tolvåring…. lite mer muskler, skägg och ett par ungar kring sig nu, bara.

Allra sist, hade vi Vårfest här hemma på gården. Fullt av älskade kom och firade in Våren tillsammans med oss!  Puss på M!

Och det blev Maj!

Tussilagoblom. En färdig lekplats för barnen som M snickrat.

Det vårjobbades. Och i blåsippsbacken satt någon och kikade blåsippor för första gången i livet.Basilikan vi sått fick komma i större krukor.
Och lika drömmigt som alltid, var det när tvätten började hängas ute. Köket badade i sol.

Och Minimannen och jag målade pallkragar och planerade Odlingstäppa! Pappa, Morbror S och M. I full färd med att sjösätta Plåt-Emma i vattnet. En Vårritual som nu ligger än varmare inbäddat i hjärtat. Vitsippsbacken var magisk.
Och Liten njöt med jordiga händer.Det var vår ute på bron. Och det grönskade! Älskade Mormor och Morfar kom och hjälpte till med grundmålning till brädfodring och kidspassning.  Och till sist blev Drömgården med fler äppelträd.  Vi firade Morsdag. En dag med mycket känslor. 

Och månaden avslutades med frösådd.

Och plötsligt var en utav årets allra vackraste månader här. Älskade Juniflickans månad.  Vi gjorde sommarens första rabarberpaj. Började riva lockbrädor och därmed var startskottet för vad som känns som fantasi, igång. Brädfodringsresan!

Mamman njöt av favoritblomster. Liljekonvaljer.. Äppelblom. Denna bild, tagen mitt i juninatten. Det var några varma dagar och dom njöts så. Juniljus. Det vackraste jag vet. Luktärtorna trasslade sig och längtade ut. Någon kände sig fasligt fin i sin nya kjol och tillsammans med sin trio, drog hon på Student och firade vår älskade J.  Det rabarbersaftades, planterades sommarblomster och njöts av försommar.  Odlingstäppan började ta form och det växte i varenda bunke och bädd. Lycka!! En ljum junimorgon. Med Juni-Syrena-flicka i famn, doftandes på ljuvligaste blomman i världen. Och så fyllde hon 1 år, den där vackra lilla skapelsen till människa.  Vår Älskade Juni.

Jag och Storebror jobbade stenhårt den dagen och ordnade kalas för Lillasyster. Storfamiljen kom till kvällen och det var en strålande Ettårsdag!Varma i hjärtana…
..avslutade vi månaden i Sommarstugan. Med det årliga Midsommarfirandet. Som var helt underbart och som nu aldrig kommer bli sig likt mer igen.  Alla minnen finns i hjärtat. Stugorna står kvar. Men självaste Morbror S, är i himlen. <3 

Sköna, vackra, nippriga junimånaden var slut, sommarlovet för Liten hade pågått i flera veckor redan och vi började längtade efter julimånaden och pappsens semester…

Å. Hjärtat värker och värmer. Livet, alltså. Del 2 kommer inom kort.

Önskar er en fin Årets Allra Sista Dag! Det blir härligt med nytt år tycker jag.

Gott slut fina ni!

Lillafrun