av Emmeli | apr 21, 2018 | Emmeli funderar, Hemmets Utsida, Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Äntligen!
Till skillnad från förra årets fönsterbyten som började redan i slutet av januari, så har vi istället pepprat med målning och väntat in snösmältning, vilken vi inte direkt behövde vänta på förra året. Fräsig vinter i år, minst sagt! Idag är Svärfar här och hjälper mannen med dom allra första bytena. Så fantastiskt roligt!
Vårt Vackerhemmas (som S kallar hemmet) allra fulaste sidor… och dom som behöver brädfodringen allra, allra mest.. En härligt (ful) Förebild!
Visar er ritningen på hur fönstren kommer placeras så får vi verkligheten ”lite” senare… det tar ju sina månader det här, det vet vi. Men så vackert det kommer att bli till sist!!
…
Dagens Lördagsbestyr här hemma på gården, alltså. Första fönsterbytena. Jag vet faktiskt inte hur många snickarna tänkt hinna.
Jag och barnen hjälper till på bästa sätt idag; åker till älskade MammaMormor och PappaMorfar. Jag läängtar dit. Längtar efter att krama päronen och igen och igen säga tack för i onsdags och tack för att ni finns. Jag ska erkänna att jag är lite skärrad ännu och känner efter prick hela tiden om det är något nytt på gång. Och M frågar ungefär var femte minut hur mår du Emmeli?. När jag fick hittills kraftigaste migränanfallet jag haft, i påskas, så var jag beredd på att få ett regn med dagar av fler anfall eftersom det varit så med både S och J i magen. Men det kom ju ingenting mer då. Förrän nu då, veckor senare. Så nu vet jag inte vad jag ska vänta mig. Kan inte förbereda mig alls. Finns inga slutsatser att dra.. vad jag kan ha gjort, ätit, eller så innan jag får det. Bara hoppas på det bästa nu, mao.
Ta hand om er och hoppas att ni får en härlig lördag!
Lillafrun
av Emmeli | apr 20, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(inlägget innehåller en reklamlänk)
Å.
Så glad att vakna hemma till en alldeles vanlig dag. Fredag, dessutom! Alldeles vårvarmt redan från morgonen. Efter morgonbestyren, när vi skulle ut, hann jag bara ta på barnen varsin fleece innan dom hoppat i stövlarna och struttat nerför trappan och börjat uteleken. Den med både lera och snö nära till hands. Men alltså, så fantastiskt skönt att kunna klä så mycket lättare nu. Om än små leggings eller vanlig bralla inte är dugligt att leka i ännu.
Förutom uteluft, småttingar, fiskmåsarna och deras skrik som är sådär vansinnigt härligt att höra första gången för året, har jag njutit av att dona här hemma idag. Tvätta och städa hemmet. Försökte vara klok och tänka lite SPM (Spar På Mor).. och letade fram moppen i ett par rum. Jag kan egentligen bara en veckostädning; ut-med-mattor-damma-dammsuga-knäskura-klart!. Men det gick fasligt fort att moppa alltså, än om jag alltid svär en lång ramsa åt det redskapet. Mm.. jag kände mig alldeles duktig som frångick det vanliga.
När pappan slutat jobbet och vi checkade in för helg, firade vi fredag, med att susa ner på byn och äta vårens första kulglass. Junis första i livet… succén var ej måttlig! Innan vi återvände hem till älskad Drömgård….
sa hejdå till sparken för denna vinter..
.. och fram åkte cyklarna. Det, är vår! Och titta Lillasyster. Skrållan. Juniflickan. Livspremiär på trehjulingen!
Plantering av himmelsblå penseér, sluttampen av takdroppande från lagårdstaket och vårjackepremiär har denna fredag också bjudit på. Är så glad i min nya blå jacka som jag ”ärvt” av den finaste Julian jag vet. En nyfunnen vän, jag kan sura ihop över bor alldeles för långt ifrån norr (HÄR kommer ni direkt till henne! <3).
Och årets variant av denna parkas från Lindex, kan ni hitta HÄR i flera fina färger. 
Alltsammans. Vårlycka på en alldeles vanlig fredag här hemma på vår gård. Precis så.
Önskar er en skön fredagkväll och en god helg!
Och tusen, tusen, tusen tack. För all er omtanke. Jag blir alldeles varm i hjärtat. Ni är så fina. Och helt ovanlig verkar ju denna typ av h-vetes-migrän ej heller vara, ni är många som delat med er av era erfarenheter. Det som skrämmer mig är att jag bara fått värre anfall för varje gång. Det senaste liknade ingenting.. jag hoppas att det aldrig blir värre än så.
Ta hand om er allesammans!
Lillafrun
av Emmeli | apr 19, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen
Med handen i min trygghets hand.
Å.
Vilka dagar den här veckan bjöd på. Dom här två senaste tar priset som mest oväntade och väldigt omtumlande.
Jag satt där på onsdagmorgonen med min kaffekopp igår morse. Hade precis lämnat Sorebror på Förskolan, var hemma igen och myste med Lillasyster samtidigt som jag pratade med Storan i telefonen. Som vanligt är jag trög att förstå vad som håller på att hända, men märkte att synen försvann mer och mer… som vanligt när jag håller på att få migrän. Till sist säger jag ”du ,Storan, jag tror nog jag borde lägga på nu och ta en alvedon för att försöka mota det här”. Vi säger Love you , lägger på och jag petar i mig en alvedon.
Så ska jag masa iväg för att byta blöja på Lillan.. det blixtrar framför ögonen.. men blöjbyten görs i sömnen om det skulle behövas som HemmaMamma. Men plötsligt märker jag att jag ju inte alls känner vad jag gör med vänster hand. Gör ändå vad jag ska och lyfter upp J i famnen. Då håller vi på att ramla i golvet.
Ringer M. Som är på utbildningsdag på annan ort. Känner mig dum som stör…. men under tiden vi pratar hinner jag bli tokdålig.. han hör att jag knappt får fram ord, säger att jag tappar känsel i hela vänster sida och får svårt att svälja. Paniken är ett faktum här hemma. Jag får största paniken över att inte kunna ta hand om Juniflickan.
Därefter går det några minuter innan Storan är här.. och älskade Pappsen, som måste kört som en galning från Lilla byn. Mannen hade ringt och ordnat vad han kunde när han var långt ifrån. Efter att Storan kommit fram hos 1177 blev rådet att ringa 112 och på ytterligare några minuter var ambulans här. Vad onödigt, sluddrade jag fram. Tänkte på oron hos alla och om J skulle bli ledsen.. men det var ingen tvekan om att jag behövde hjälp där och då. Och som preggo togs allt på största allvar.. risk för propp i hjärnan är större, till exempel..
Såå.. in på akuten det bar. Mormor kom också till gården och barnen hade det tryggt och gott. Snabbt var M på plats hos mig (han måste också ha kört som en galning.. usch, får sån magknip av tanken). Min älskade trygghet.
Ja.. så svischades det runt mig och det hela ”slutade” med att jag blev inskriven på Strokeavdelningen.. och har det senaste dygnet agerat nåldyna och fått göra en herrans massa undersökningar, röntgen av hjärnan, ultraljud på hjärtat och så vidare.. allt för att utesluta eventuell propp eller blödning i hjärnan och allt vad det kunde tänkas vara.. trots att man ändå trodde att det troligast ”bara” var ett väldigt, väldigt kraftigt migränanfall med känselbortfall. Men inga risker skulle tas, och det lät ju bra tyckte vi… om än jag bara ville hem till barnen igårkväll och inte kunde tro att vi skulle klara oss ifrån varandra en hel natt. Men det gick såklart hur fint som helst. Bättre för barnen än för mamman.
Livet bjuder på nya erfarenheter. Hela tiden. Denna gång väldigt ocharmiga sådana… men det bästa är att Minsting i magen mår bra, att min hjärna är frisk och ja, hela jag.. men nu har jag fastställd migrändiagnos..som beror på den hormonobalans som kroppen utsätts för som gravid. Jag har aldrig haft migrän utan att vara gravid.. så den slutsatsen har dragits. Dock har det aldrig varit så förfärligt som igår.
Gissa om jag plötsligt längtar efter att veckorna ska ticka lite småsnabbt och vi snart får träffa Minsting i magen här utanför.. för helst hoppar jag gärna över fler anfall av gårdagens typ. Fast jag vill inte längta efter att tiden ska gå fortare än den redan gör..jag vill njuta sista preggotiden också.. men tänker bara försöka göra vad jag kan; vara supernoga med att äta, dricka, ta den där nedrans alvedonen så fort jag känner något och så vidare.
I eftermiddag kom familjen och hämtade mig och lyckan var total. Vårvärme, sol och en mycket piggare mamma. Minimannen pussade mitt ansikte alldeles blött. Juni var lite avvaktande.. tyckte att mamman var på fasligt konstigt ställe, men snabbt var hon i mammas famn. Blöjbyte och nattning ikväll har varit himmelskt. Och hennes små händer som alltid pillar med mitt hår när hon ska sova. Åh. Så glad över att vara hemma igen. Som jag kommer sova gott i natt, bredvid mina tre .. <3
Så tacksam.
… och några oväntade, ocharmiga och nya livserfarenheter rikare.
Lillafrun
av Emmeli | apr 18, 2018 | Emmeli funderar, Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Sovrummet
Klar för natten, kröp jag ner bland småttingar… tänkte; jag ska bara natta och sen kliver jag upp och kikar in i älsklingsdagboken. Men John Blund lockade allt för väl och mamman somnade, hon också.
Vaknade till onsdag…
…helt slut efter nattens alla drömmar.
Min sömn har senaste dagarna börjat bli knackig. Ovant. Jag har börjat drömma supermycket, mest obehagliga drömmar och det tar en stund om morgonen innan jag sorterat bort och hunnit tänka ”å, det var inte på riktigt…å, det har inte HELLER hänt!”. Sen dröms det om förlossningar och att Minsting kommer också, det är ju härligare sortens drömmar, förstås. Drömmar, plus vad som känns som tusen kliva-upp-för-att-preggokissa-turer. Eller också bara vaknar jag till.. som att jag bara ska vara vaken en stund. Ganska så fascinerande ändå, hur kroppen håller på att ställa in sig. Som att den gör sig beredd på att vara vaken någon sväng om natten snart. Känner igen det här sedan tidigare preggoteter. Åh. Jag njuter allt jag bara kan, det är ju så häftigt det här; Att bära ett barn.
Annars?
-Dagar med mycket tankar här. Livet är väldigt, väldigt lyckligt just nu. Och samtidigt olyckligt. Som ju livet är, ni vet.
Jag fullkomligt avskyr känslan av hjälplöshet. Men får så lov att acceptera den i alla fall och göra det bästa jag kan på det vis jag kan.
Tycker inte om att skriva såhär, men vissa saker passar sig inte här. Men vill ändå i vanlig ordning att ni ska veta om livets olika nyanser.
Pellisarna har börjat blomma och det gör mig glad. Blommor, alltså.
Och igår rensade jag bort alla tjocka vinterkläder, tvättade upp och sorterade bort. Vilken känsla! Vid middagen i det solbadande köket, efter massor av utetimmar, traskande på bara vägar, lek ute i bara tröjan.. så konstaterade vi att ”vi överlevde vintern, hörreni!” .
Mormor och Morfar kom till kvällen och fikade och hämtade något M hade ordnat till sin Svärfar när han var i stan häromdagen och så tog vi helt enkelt bara till vara på den där grejen att vi bara bor en liten stund med bil ifrån varandra. Så mysigt.
…
Ett lite småluddigt inlägg denna onsdagmorgon. Allt på samma gång. Fint så.
Nu ska vi ta onsdag här. Tror att jag ska skriva en fixa-inför-bebben-lista. Mannen säger ”luugn nu älskling! Du är som en hund som springer runt, runt sin egen svans och undrar ”vart kan jag bädda? vart kan jag boa?. va,va,va?…” … men alltså, jag kan inte hjälpa det.. vill greja med någonting prick hela tiden, förutom när jag är tvärtrött och vill sova (hah), och det är nog både Våren och Preggoteten som bubblar inom mig….
Ha en god onsdag alla ni, så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 16, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen, Träning
Snusande småttingar i världens bästa vagn.
Får så många frågor om den. Det är en Thule Chariot Sport 2, med löphjul till som gör den där vagnen himmelsk att både gå och springa med. På grusvägar… med massor av snö på, eller utan. I skogen. Eller ute på åkermarken här hemma på vår gård. Och så vidare. Att barnen älskar den gör förstås saken allra bäst. Minimannen som precis fyllt fyra år, har nog inga planer alls på att sluta åka vagn. Något som denna Känslomorsa kan tycka gör ont i hjärtat av tanken… hur ska jag få med mig hela lilla gänget sedan, liksom? Men äsch. Det är en lycklig baggis att ordna, Vackerpappan får såklart följa med då. Som ni hör. Vagnen. Ett köp vi aldrig ångrat, bara prisat och prisar!
…
Å.
Bilden är från ikväll. Vårens alls första vi-går-långpromenad-och-nattar-barnen-samtidigt-runda med hela Storlilla Familjen. Det är så ljust nu, att man inte famlar i mörkret kring nattningstid. Så fantastiskt. Uppskattat. Och ett så kärt vårtecken!
Alldeles förfärligt trött är jag i alla fall och riktigt längtar att krypa ner i den där renbäddade Storsängen i det vädrade sovrummet. Är det vårtrötthet? eller kanske känner jag av nån allergi? säger jag undrande till mannen. Småttinglivet kan ju också ta ut sin rätt, kanske..
Så svarar han på sitt vis, sådär lugnt, kärleksfullt och lite smått dumförklarande… ”jaa, sen är du ju gravid också, älskling…. ”
Ja just det, säger jag. Och känner mig rikast på jorden.
Lillafrun
Senaste kommentarer