När det var Julebaluns här på Drömgården!

Så blev det alldeles i slutet av Julehelgen och vårt hem skulle fyllas med alla som bara kunde komma, från Storfamiljen.

Våra föräldrar, syskon, barnens kusiner och så. Rikedomen!

Jag älskar, älskar, älskar att ställa till med sånt här ståhej!

Visst, det är förstås lite arbetssamt också. Men ohyggligt roligt. Allt pyssel innan. Bakande, lagande… och bara att duka fint.

Släpa in granris och knipsa av, dra fram en drös pumlor och strössla ut och bara låta kreativiteten flöda som den vill utan att en endaste undrar varför i hela friden jag går lös..

I vanlig ordning behövs det möbleras om på ett eller annat sätt när vi ska få plats allihopa,

-julegranen släpades iväg in i hörnet och matbordet hoppade ut mitt i Salen och till sist hade vi stjärterum till varendaste gäst.

När hemmet var mer än redo, maten lagad, marschallerna tända och hela familjen julefina.... då började det knacka på dörren..

..och in strömmade Storfamiljen. För Julebaluns här på Drömgården.!
Mannen hälsade välkommen och sen följde mysig mingelstund …

… med Pippi Långstrump-sång och massor av småsurr. ..samtidigt som vi hade småsjåig stund ute i köket där allt skulle bli varmt och klart samtidigt. Skrattigt och härligt ändå och med Storan som vår kökshjälp då, hon tyckte själv inte att hon gjorde ett dugg men ni vet, många små små handtag kan vara så värdefulla!

Och till sist!

Till varmrätt serverades helstekt lax, västerbottensost-gratinerad pressad potatis, smörstekta haricoverts, rykande varm mild, men småsyrlig sås, sallad och hembakta tunnbrödet från ”Tunnbrödgubben” förstås.Gullisar åt och syntes njuta så.

Till efterrätt hade jag chansat ihop någonting, som så lyckligt visade sig bli goda smaker ihop. Lingonparfait med salt kolasås och sega mandelflarn. Kittlade dödsskönt i kistan..

Till småttingarna hade jag gjort maränger så dom kunde komponera ihop en liten sviss hur dom nu ville!

Sovrummet förvandlades till filmmys. Kusingänget slog sig ner med varsina chipsskålar och mådde som prinsar och prinsessor..

Medan Salen förvandlades till En Magisk Musikstund jag sent glömmer.

Storan hade på äkta Musikfrökenvis förberett med en lunta allsångshäften. Så spelade pappsen och mannen gitarr. Storan piano. Jag fiol. Och hela älskade skaran av familj, sjöng och sjöng. Det är helt otroligt roligt att både M´s och min familj är musikälskare.

Vi fick sån feeling. Stilla natt. Julen är här. O helga natt. Och så vidare. 

Till sist var klockan närmare mitt i natten och oljemarschallerna brann fortfarande så vackert där ute.

Vi kramade älskade hejdå..

..och samtliga var vi överens om att det varit en riktig toppenkväll.

-”Det här är den värsta stunden”, sa Minimannen bestämt. Och mitt stora lillhjärta syftade förstås på att det är skrot och skräp när kalaset tar slut… men vi somnade i en trasselhög i storsängen så skönt, överens om att kvällen varit som magi och att det är tur att det kommer fler kalas…

Så, så gick det till. Den där Annandagskvällen, alldeles i slutet av julehelgen, när vi hade Julebaluns här på Drömgården! Minnservärt. Och mer än så. <3

Lillafrun

När en dag i slutet av december, blir till ett kärt jullovsminne!

(Inlägget innehåller mysplyschiga reklamlänkar)

Ni vet hur det är… när man väntar på något så, så efterlängtat…. 

… ”kommer dom inte snaart”.. Det var förstås älskade vännerna från Norrnorr som vi väntade på.
Hela ungskocken var klädda i sina mysplyschar dom fick i julklapp av Mormor och Morfar.

Junis och Minstings dress finner ni HÄR (byxa) och HÄR (tröja)

Storebrors set, som nu är på mellandagsrea dessutom, finns HÄR (byxa) och HÄR (tröja)Ullstrumpor på alla tre småttingar också, med halkispluttar under, souperbraiga, finns HÄR

..Och till sist kom dom ju, hjärtevännerna.. 

Åh. Älskade vännerna.

Så himla, himla mysigt att ha dom här. Söta lilla familjen.
Tänker tillbaka, för några år sedan den här midvintertiden..

..så skrev jag och Carolin en maaaassssssa skarpsinniga (jojo, stick iväg Jante!) ord till vårt examensarbete. Med lillvännen S som vår kompanjon, precis så gammal som B är nu, ett halvår. Vi var ett starkt team, vi tre. Självklart med Pappa M vid vår sida och med i livspusslet, förstås.

Vi skrev när S sov, men ibland var det tvunget att krånglas extra. Kommer ihåg hur vi en gång hade en redovisning och M langade in bebben genom föreläsningssalens fönster.. jag ammade, sittandes på golvet längst bak i salen, och sen skickades älsklingen ut genom fönstret igen. Huu.. sån målmedvetenhet i att klara det pusslandet den lilla men idoga tiden i livet, alltså.

Och nu ses vi här med högskoletiden som ett kärt minne. Ses, i vårt hem. Alldeles snart har vi sammanlagt fem pluttar tillsammans. Livet. Bertil trivdes mer än väl i C´s famn som ni ser, med vacker-magen dom emellan. <3 

Efter matätande, efterrättande, kaffesörplande och lekande för småttingarna, var det gott med en frisklufttur.

Minimannen hade drömmig date inbokad och pös iväg, medan resten av gänget tog skön liten promenad. Lillprins i emmaljungan, och dom tvååriga vännerna slumrades gott i snabbvagnen bredvid varandra, medan vi päron avhandlade livet..

… och det är ju så oförklarligt fint. Att träffa hjärtevänner. Det är som det alltid har varit.

Vi behandlar livet, högt och lågt. Skrattar, gråter en skvätt, drömmer och kramas och konstaterar än en gång himla himla härligt det är att ses.. 

När en dag i slutet av december, blir till ett kärt jullovsminne. Precis så.

Önskar er en skön sista, sista helg på detta år!

 

 

Lillafrun

Med gårdagen i mitt hjärta!

(Inlägget innehåller reklamlänkar)

Två tröttisar som myser på kökssoffan!

Sådär. I det där tempo, ungefär. Har jag spenderat dagen allra, allra mest. Med gårdagen i mitt hjärta, så varmt, så varmt.

Oj, vilken himla härlig kväll det blev.

Lovar dela med mig alldeles snart. Men ni vet, jag är supersupernoga med att alltid först ha frågat varendaste kotte som hamnar på bild i mina kanaler, innan jag postar något. Och det kan ju ta sin lilla tid ibland.

Förutom att ha softat med underbar efter-kalas-känsla, städat hemmet, donat bland tvätt. Så har vi också haft rara Kusinen L här på mysig lunch. Han är så bra på el, som Minimannen säger. Och det stämmer, väl. Idag har vi knåpat på ett el-schema för övervåningen. Såå spännande!

Är så kär i min lillprins.

Och tröjan… som jag redan hunnit få frågor om. Den kommer från märket Aclima. Förra året fick mannen en sån utav mig i julklapp. Jag har varit ”avis” sedan dess. Men inte längre. Nu har vi varsin. Oerhört skön. Finns till exempel HÄR.

Nu är det kvällen här på Drömgården. Två småttingar sover. Lillan är vaken… efter att ha sovit prick hur länge hon bara ville idag på sköna soffan. Och ni vet, det handlar om tiiimmar. Skönt kvällslugn råder, med pyjamasmys och Prick och Fläck-tittande (Junis senaste favvis-barnprogram). Jag pysslar om mig själv genom att kleta guldig smörja i ansiktet… jaa en ansiktsmask, alltså.

Just den ansiktsmasken jag använder har tydligen utgått, men HÄR finns en liknande och massa andra varianter.

God fortsättning önskar jag er!

Lillafrun

Juldagslugn följt av Annadagsståhej!

När Juldagsmorgon glimmar…

-med så innerligt grusiga ögon, morgonammade jag min lillprins och smög sedan ut från huset, alldeles ensam. Mötte upp Storan. Och sen njöt vi av Julotta tillsammans. Det har blivit tradition nu och är en så himla kär sådan. 

Sagolikt vackert.

Svärfar som tänt ljus och marschaller i massor. Kantorn som spelar och gulliga kyrkokören som sjunger. Vår fina präst som predikar och församlingen som sjunger När Juldagsmorgon glimmar.. mer än mysig julestund i mitt hjärta!

Men den här mamman fick alldeles ont i hjärtat när hon kom hem, till gänget. För fyraången hade tydligen taggat för att följa med på ottan i år… dock inget han sagt ett ord om till sina päron, bara till andra familjedarlingar, som undrade var han var när jag kom själv. Nåväl. Vi löste det hela med att titta på bilder och filmer som jag tagit under ottan och sen läste vi julevangeliet till juldagsfrukosten. Det blev en helt ljuvlig stund.

Följt av den obligatoriska hiiiimmelska juldagsleken med nya julklapparna. Allllla föräldrar förstår vad jag pratar om när jag menar att juldagen är alldeles underbar i sin fridfullhet, visst? Julafton, absolut sagolik. Men juldagen, m-m-m!

Vi rådde om oss själva under Juldagen.

Långpromenad med den där skäggige i sällis. Och kidsen, förstås. Fast inte Storebroren, för han lekte med kusinen.

Jag spisade och grejade i köket en hel del och så lektes det i kring, mannen var dock liite besviken på att fyraåringen inte behövde hans hjälp knappt i stora legobygget som S fick i julklapp, hehe. Dunsade ner oss i finsoffan till kvällen och såg dom sista julkalenderavsnitten som vi inte lyckats hinna med innan. En Juldag, bara vi. I all sin enkelhet. På vår plats på jorden. Drömgården. Jag har den i mitt hjärta, Juldagen.

Idag är det Annandagen. Med full fart! Och ser ni Bertils ena juleklapp? …. en uuurgammal loppad ford. Någon ny lekig leksak har han också fått, förstås. Men den där får han ha som min-första-jul-minne.

Stora barnen var iväg med Farmor och Farfar och åkte pulka på förmiddagen, följt av att ungar sovit i timtals ute i vagnen efter en löptur med päronen. Så M och jag har teamat och grejat massor och känt det så lyxigt att få fixa för fest i liiite mer lugn än vad vi är vana vid. Ikväll fyller vi hemmet med älskade. Ser så fram emot det!

En nyvaken nisse.

De fem värdarna för kvällens julebjudning här på Drömgården, är laddade!

Nu ska jag hoppa i Husmorsförklädet igen och påta inför gästerna ankomst och den där känslan av att hela hemmet kokar av liv.

Juldagslugn följt av Annandagsståhej, med andra ord.

Jo,jo..

…-vi hörs snart igen!

Lillafrun

Julafton 2018 för Kvintetten L!

Så blev det äntligen den 24e december. Självaste Julafton.

Ungar vaknade tripp, trapp, trull. Storasyskonen blev skyhögt begeistrade över att Nissen varit framme med paket under natten.

Det var en magisk känsla att få önska tre små darlingar God Jul. Och den skäggige, förstås. Min klippa!

Så dukades julefrukost fram. Nygriljerade skinkan och Lillafruns limpor (hehe) och så vidare. Barnen lekte med sina morgonjulklappar. Juni fick ett gäng pippi-figurer och Sixten fick kompletteringsgrejer till sin tågbana, som ett eldrivet lok som kan dra hela tågrasket framåt. Alltsammans så uppskattat. Bertil tittade storögt på!

Pappa och dotter. Typ väldigt, väldigt tighta.

Känner ni fridfullheten?

Tomtenissen sörplade mjölk och allt var frid och fröjd.

Iiiingen hade det minsta koll på klockan. Så jädrarrrr i min lilla låda. Vad det blev åka av! Det nästan obligatoriska julaftonsrallyt bröt ut. I år, med tre små darlingar. Puh.

Nån fullkomligt sladdade bort frukosten. En annan gjorde sig julefin alldeles på egen hand och knäppte vad som kändes som oändligt många skjortknappar. Någon fick sin juleklänning på sig. Bäbisen undrade vad i hela friden han gjorde mitt i tågstationen. Och så hon som dog kärleksdöden över alltihopa och bara var tvuuungen att föreviga hela alltet, där hon stod nyduschad och blöt som en hund med drippdroppande hår. Min familj, liksom. Hur fint kan det bli, liksom!

Men vi börjar ha snits på det här med att vara en kvintett nu, så plötsligt var vi ju klara med allt och alla. Julklapparna packade, blombuketten med och i Salen förevigades mamman och Lillebroren. ÄlsklingsBertil som firar livets första Jul.

Så knatade vi lilla vägen till Svärisarna. Minimannen tjöt rakt ut ”NUUU FIRAR VI JUUUL!!!!”. Som han längtat.

Hos barnens Farmor och Farfar blev det tomtegröt och kramar och..

…tomten kom! Ni förstår ju själva. Lyckan. En hel proppfull Clas Ohlson-påse med klappar, ju!

Juni stod tryggt bredvid sin pappas ena kusse. Vi päron och andra vuxna bara njöt synen av barnen och deras tindrande ögon.

När vi vinkat tomten hejdå, susade Kvintetten L vidare!

Julepuss!

Ja. Sån prioriteras, förstås. Innan vi slirade in genom dörren här hemma, hämtade klappar och ytterligare en blombukett och susade iväg och hamnade här…

Hemmahemma.

Hos mamma och pappa. Så varmt och gott. Och jag var så hjärtans glad över att få fira jul där, för det var sisådär hur många år sedan som helst.. som vi var just där alltså. Vi gjorde en liten ny konstellation av julafton i år med andra ord, och det blev så charmigt. Mammalagade julbordet var himmelskt.

Och ja, inte klokt.. men vet ni?

Tomten kom, igen.

Kramades som min pappa och kändes lika hjärtevarm. Mycket märkligt. Fyraåringen uttryckte på sitt farbroraktiga prosfessorvis att ”jag har rrräknat ut att det är morrrfar som är tomten!” och drog sedan ut till förrådet för att försöka luska fram några tomtedräktiga spår, men si, det hittades inte så återigen befästes han tomtetro.

Kakor och glass med varm hjortronsylt som toppen av allt.

Efter en så alltigenom god julafton, kramade vi älskade tack och hejdå och susade hemåt Drömgården.

Det var ett mycket trött och nöjt gäng som rullade in på gården och slog igen sina blå en efter en, med vackra månskenet skinandes in genom sovrumsfönstret.

Det var Julafton 2018, det. Bortskämd på livet, det är min känsla för hela alltet.

Jag hoppas innerligt att ni också hade en härlig julafton!

Lillafrun