av Emmeli | jun 30, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
Jo, förstår ni. Vi har Sommarlovsönskningar i den här familjen.
Vi satt en stund en dag och lurade på vad vi önskade oss, var och en berättade.
Som Mamma och Pappa önskar man sig alltid välmående, lyckliga barn först och sist. Men däremellan vore det härligt att själva få vara pigga, ha mycket energi till barnen, kunna springa mycket, greja i trädgården, orka och hinna renovera ungefär massor, träffa älskad familj och vänner och gärna, gärna komma iväg till älskade Gotland och så. Minimannen önskar sig kusintid och att bada. Lillebroren… han önskar nog också att bada. Det är livet.
Och Juniflickan? Hon önskade sig först och sist och däremellan ”att få stanna hos Mommor och morfar”. Så, den allra sista junihelgen, stod lilla rosa ryggsäcken packad.
Hon som inte är tyst en vaken sekund utan antingen pladdrar på eller sjunger. Hon. Var så vansinnigt fokuserad. Ser ni? Pojkarna busade, men LillaStorasystern var redo. Hon skulle på äventyr. Kanske Livets hittills största.
Coolaste flickan jag känner.
Vi åkte iväg. Mot lilla byn. Jag och alla barnen.
Att landa där. Bland varma kramar och päronkärlek. Det var själagott för en lite skör trebarnssmåttingmor som behövde känna sig liten för ett slag.
Mamma och Pappas trädgård. Den är fantastisk. Dessutom omringad av gullegrannarna med fantastiska trädgårdar, även dom. Ni anar hur prunkande vackert där är!
Vi hade mysig dag tillsammans. Efter en hop timmar tinade lilla J upp och började prata på som vanligt. Till kvällen började jag packa ihop pinalerna inför hemresa. Tänkte, med tanke på hur fokuserad och ganska spänd lilla treåringen kändes, att jag nog skulle ha hela mitt sällskap med mig hem i alla fall.
Men icke. Lillan behövde inte ens vinka hejdå. Och ett tu tre skulle även Storebroren stanna. Så jag tog min lillprins med mig, vinkade älsklingar hejdå och susade hemåt.
Anar ni hur knasig känsla?
Väl hemma mötte vi en Vackerpappa som renoverat i tio idoga timmar. Jag och B satte oss vid pianot som vi ofta gör. Och när B gjorde natt i storsängen, låg vi päron bredvid och bara pratade och åt choklad och somnade till sist i en trasselhög.
Jag trodde att min natt skulle bli sömnlös, då jag ju aaaldrig varit ifrån barnen om det inte varit absolut måste, typ. Juniflickan, har sovit utan mamma två gånger. Då, ändå med sin pappa. En gång när jag låg på sjukan och en gång när jag fött hennes Lillebror och var på BB.
Men om vi sov här hemma?
-Vi vaknade 10 i morse. Helt yra och kände oss som två tonåringar igen. Jag slängde mig på luren och ringde lilla byn. -”Allllt har gått så bra”, sa min mamma, fyrbarnsmorsan, elvabarns-mormodern, med världsvan röst. PappaMorfar planerade redan nästa minisemester för ”kidsen”, som han säger.
Idag när ungarna kom hem, kunde ingen missa stoltheten. Hos både Storebror och StoraLillasyster. Eller lyckan. Eller tröttheten över genomfört äventyr…
När en Sommarlovsönskan slog in. Vilken lycka!
Lillafrun
av Emmeli | jun 29, 2019 | Emmeli funderar, Köket, Mammalivet, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Några glimtar från vårt sommarkök, denna sista junihelg.
Såpskurat och färska blombuketter. Doften, absolut ljuvlig. Älskar den starten på en helg.
Och alltså. Sådan himmelens tur, att vi har en alldeles egen Juniflicka. Då slipper jag deppen när junimånaden tar slut. Vi har Junivackert, året om.
Vi firade in helgen genom att ta skrinda och barnvagn, ungar och två fredagströtta föräldrar. Ner på byn. Handla busigheter som glass och festis och chipspåse och sedan tjava vidare till Lekparken. Ni kan nog ana att gullisarna njöt av Lekparksfredagsmyset. Vi päron också.
Det är så ljuvligt att se när barnen njuter.
Annars då?
Ptjaa..
Sedan vi hördes, efter ”sommarnattningen” i onsdagskväll, ni vet. Plötsligt fick Mamman feber och ond kropp och sviinigt värkande hals. Ahapp. Pjalt och skralt, liksom. Senaste månaden har varit så sommarljuv och vacker och många stunder som också varit så väldigt eftertänksamma, tankfulla och grubblande. När man dessutom känner sig småsjuk blir det förstås en ännu skörare känsla.
Det är som att det är en så vacker, förgänglig tid nu, att det liksom måste skava lite också. Så funkar jag. All förtjusning ligger så nära svårmodet, på något vis.
Är ni med mig i hur jag menar? Allt är så vackert. Och allt är så skört.
Jag är så rädd om allt jag har. Att ibland känns livet bara för mycket, känslorna hamnar utanpå och fastän allt är gott, ja förutom alldeles vanliga småbekymmer som livet alltid har förstås. Ja, fastän. Så kan jag bara snurra in mig i tankar av oro. Några såna dagar har jag haft nu igen.
Jag vill inget annat än att ha det som det är nu i livet. Vi lever i vår dröm. Jag och M och våra tre älskade, älskade barn på vår alldeles egna plats på jorden.
Det jag skrev om i det HÄR inlägget, har påverkat mig något enormt och gjort mig livrädd senaste månaden.
Jag är så lycklig över mina tre små gossiga happypills. Och så den fjärde, som är superskäggig och som jag älskar till månen och tillbaka. Men fy, alltså. Vad livet är skört.
Men!! Man kan inte gå och vara livrädd, Emmeli!!
-Då tappar man ju nuet helt och hållet. Och det är liksom så tvärtom min livsfilosofi det bara går, ju. Så, ja.. Jag försöker jobba med mina tankar.
Idag tar jag barnen och åker till mina föräldrar. Kramas, går på loppis och myser. Det blir en bra lördag.
Önskar er, en god god helg. Ta hand om er! <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 27, 2019 | I samarbete med., Tävling
(Tävlingen är i samarbete med Minimundus.se)
Skrindan, är ett så himmelens kärt barndomsminne för mig.
Att bli ombäddad där och få rulla fram på småknaggliga villavägen hemma i byn, bara gå en liten tur, kanske sova en liten lur?
Nu bäddar jag ner barnen i den skrinda jag själv njöt i som barn. Hemma hos mamma och pappa, alltså. Barnens Mormor och Morfar. Den många-år-gamla skrindan lever kvar och har sin plats där, i barndomshemmet.
Så ni kan ana lyckan nu. När även Drömgården blivit med skrinda. En alldeles egen. En rejäl, klassisk barnskrinda av trä. Med hållbar konstruktion och lång dragstång. I svensk furu. Kan knappast bli bättre, tänker jag. Alla vill dra. Alla vill åka. Skrindan är högt uppskattad redan, med andra ord.
Att tjava med längs småvägarna, eller ta turen ner på byn. Som häromdagen. Ungar och handling och en hop nöjda människor. Storebroren är stolt där han drar småsyskonen också. Går knappast att ta miste på.
Minimundus, står för prick det jag också står för.
Ett familjeföretag startat 1992, som värnar om människan, naturen och miljön. Minimundus kan översättas till ”liten värld”. Som att en familj är en alldeles egen liten värld. Eller att barnen hjälper oss att återupptäcka barnets egna lilla värld. Ett tredje synsätt är att se namnet Minimundus, som att världen egentligen är ganska liten. Barn över hela världen har precis samma behov av näringsriktig mat, trygghet och närhet. Minimundus har därför ett fadderbarn hos Plan International och stödjer dessutom olika organisationer som arbetar med barn. Så fint att jag får hjärteont.
Och vet ni!
Nu har ni chansen att vinna en alldeles egen skrinda, ni med. För nu kommer här en härlig….
…Sommarlovstävling med Minimundus!
Det enda ni behöver göra för att vara med och tävla om en skrinda, är att svara på följande fråga i kommentarsfältet nedan;
Minimundus har även denna skrinda anpassad att dra med sele, men för vilket djur då?
Ni kommer direkt till Minimundus HÄR.
För att öka din vinstchans, var med och tävla på instagram också vettja, @lillafrunsdagbok!
Tävlingen pågår hela denna junivackra sommarvecka och avslutas i början av juli, den 4/7 kl 23.59, närmare bestämt!
Lycka till!
Lillafrun
av Emmeli | jun 26, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen, Träning
Oh, det är så himla många av er som undrar… hur gör ni när ni nattar barnen i vagnar? är barnen ombytta och klara? sover ungarna vidare när ni lyfter in dom? osv. osv.
Och ja, det här är ett utav våra bästa Småttinglivs-lifehacks. Win-win-win-win- grej..
Det allra flesta av årets nattningar innebär kvällsfika följt av tvättande av småttingar och pyjamasar på och småtänder borstade och så dimper vi ner i storsängen och läser saga och funderar över dagen innan en och en slocknar för natten.
När ljuset kommer om våren och stannar längre och längre dag för dag, här uppe i norr är ju somrarna så enormt ljusa. Ja, veeem, vill dyka in i ett sovrum om vackerkvällarna då när solen fortfarande skiner?
Inte vi i alla fall.
Och ända sedan ungarna varit nykläckta, har dom varit vana vagnsrullare. Inget nytt vid det här laget att vi både springer och går och ibland cyklar, med vagn. Det är så himmelens härligt, tycker vi.
Att sommarnatta, alltså. Helt sonika prick samma ritual som alltid, fast istället för en saga i storsängen, får ungarna somna ute i det här;
Ja, den här typen av nattning kan vi även köra mitt i vintern, men då är det lite med hardcore så att säga… nu om ljusa, ljusa kvällarna är det liksom enbart magi. Ni ser ju själva.
Ofta hinner Juniflickan somna redan innan vi lämnat gården. Storebroren är vaken lite till och vi stannar nu och då och tittar på myror och blommorna som blommar i diket.. eller som på bilden, när vi såg en jättejättestor skalbagge.
Att bryta kära varadagsrutiner är en utav sakerna jag tycker hör sommarlov till. Det är lite det som skapar sommarlovsminnen. Böcker är mysigt om kvällen, men att ofta byta ut mot upptäcksfärd och nattningstur i ett, det uppskattar vi alla.
Ibland kan det också vara tokbusigt en stund där i vagnen, absolut. Det fnissas hejvilt hos storasyskonen. Men medan det skulle vara smått psykbrytsframkallande där inne i varma sovrummet, så är det liksom bara helt ljuvligt att lyssna på medan vi traskar fram och andas frisk sommarluft. Några minuter senare ser det ut såhär för samtliga;
Synen av barnaslummer. Bland det vackraste jag vet.
Njutbart!
Vi vandrar vidare. Och jag och mannen hinner prata om allt mellan himmel och jord. Vi löser världsproblem, pratar i kapp om dagen, hinner säga jag älskar dig och stanna för en puss eller två.
Det så vackert och vi säger att vi så hoppas att vi aldrig någonsin blir hemmablinda.
Vi går över ån och snart, snart är vi hemma igen..
Beroende på temperatur så sover barnen antingen vidare i vagnarna någon timme, eller så lyfter vi in dom på en gång. Klär av eventuella ytterkläder och bäddar om.
Kanske, kanske glipar någon på ett öga och upptäcker ”ah, hemma” och lägger igen dom blå på en gång, kanske sätter vi någon på en potta/toalett om klantiga småttingföräldrar glömt påminna om den detaljen och vet att det kan vara risk att vakna otorrt, liksom.. men det är det ingen som märker (haha), dom sover vidare under sånt också.. det vanliga är att det småsnarkas och sovs små björnar. Men det här är ju också något vi övat ungarna på.. så jag kaan inte lova att det funkar på en gång om smågullisar är helt ovana.. men alltså, proooova!
Sommarnattande. Ett life-hack!
Sitter här i tysta köket nu. Med småttingarna just inburna från vagnar efter långprommisen. Mannen är uppe och jobbar på övervåningen och jag passar på att kika in här, jobba undan mailkorgen, svarar på kommentarer och söta meddelanden från er och nu väntar kvällsvattningen. Ok. Nu slamrade M så fasligt att det lät som om taket ramlade in.. B vaknade och bars ut i vagnen igen. Somnade om och sover vidare där medan radarparet sover vidare i slamret..
Hoppas att ni har en skön kväll, vi hörs imorn igen. Lova att kika in då… det kan vara så att jag har en så himmelens härlig tävling på gång åt er..!
Lillafrun
av Emmeli | jun 25, 2019 | Emmeli funderar, Norra Drömgården, Trädgård & Odling
Jag vet. Det kanske börjar bli tjatigt. Men alltså. Alla dessa blommor där ute i trädgården. Gör mig salig.
Den här sommaren är hittills så himla bra. För både det gröna och oss människor. Det är soligt och varmt och sommarregnigt, omvartannat. Svensk sommar. När den är som bäst.
Energigivande och vilsam i god blandning. Det är en sån lyx att leva nära naturen. Tycker jag.
Det är så frodigt och grönt. Och vet ni, något jag längtar massor massor efter?
Att få se myllret av rosenknopparna på våra New Dawn-rosor slå ut.
Dessa rosor är inte alls nya, men har bara blommat väldigt, väldigt sparsamt. Men i år. Ompysslade. Med Guldet från lagårn, ni vet. Ptja, jag tror att det har gjort susen.
Nu är det småmulna junikvällen.
Och i hjärteasken en sommarlovsdag. Med allt från byatur med alla tre småttingarna, en i vagn och två i skrinda (jo, det var tungt men det gick finfint). För Skrållans första tandisbesök gav vi oss iväg, förstår ni. Och så himla duktig lilla coolingen där var. Impad mor. Självklart blev det glassätande i skrindan på vägen hem för storasyskonen.
Så har vi varit på smultronjakt och fått jaktlycka. Studsat studsmatta och lekt i lekstugan. Ute-fikat. Så lagade jag extramycket middag och tvär-ringde till päronen som jag anade kunde ha vägarna förbi precis kring middagstid. Mycket riktigt. Så då fick vi älskat middagssällskap också. Det är dom så värda. Som dom alltid pysslar om oss.
Till kvällen sprang M med minstingarna medan jag tränade hemma på köksgolvet innan min och Minimannens date. Han älskar han-och-jag-tid. Jag med. Nu sover småttingar och en stunds vila innan kudden väntar… ikväll känns det nääästan ok, med tanke på mysmulna vädret, att göra natt innan midnatt.
Ta hand om er så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer