Advents- och Juletiden blir på många sätt annorlunda i år för oss alla, men jag håller hårt vi tanken på vad vi faktiskt KAN göra. Tänk så sagolikt vackert, att fira delar av julen ute? Samlas kring en stor eld, med goda avstånd men ändå med känslan att få vara nära varandra.
Tända en eld, lägga ut renfällar, äta och dricka gott. Med rätt utrustning och förberedelser kan det blir en sagolik upplevelse! .. jag det vet vi med säkerhet till och med, som ni ser.
I år har jag unnat mig själv en fin, tidig julklapp.
-Ett par varma, klassiska läderhandskar från Hestra. Bekväma och tidlösa, och skinnet blir bara finare med åren så länge man tar hand om dom. Ett par handskar att älska år efter år.
Vi är i princip ett vandrande Naturkompani här hemma, det vet ni sedan alltid. Där finns helt enkelt allt för friluftslivet, båda gällande utrustning och kläder.
Vänta ska ni få ännu ett höjdartips från mig och mannen..
..en helt makalöst skön ulltröja från Woolpower, den är helt underbar. Den använder vi under skaljackan mildare dagar och under täckjackan dom allra kyligaste… och långt in på hösten och kallare vårdagar, precis som den är!
Den. Är. Så. Varm. .. och förstås med ullens alla bra egenskaper. Som att den värmer samtidigt som den andas väl.
Att köpa saker med bra kvalité och ta hand om och vårda det vi har är så viktigt för att skapa ett mer hållbart samhälle. Eller hur?
Naturkompaniet har massvis med fina och hållbara julklappar som jag tycker att ni ska spana in!
Vad kuuul det är att ni blivit så många fler på sistone. Jag har mina aningar, att den där svep-uppfunktionen vi (ja, inget Drömgårdsliv utan er har jag ju sagt!) lyckades ordna oss för ett tag sedan, har gjort att ni är fler som hamnar här också och inte bara på instagram. Så glad är jag för det. Här inne, i min alldeles egna bubbla, trivs jag ju så ofantligt bra och här har vi plats att prata med fler ord och utbyta ämnen som kanske inte får plats på annan plats.. att kommentera gör ni genom att klicka er in på specifika inlägget, då dyker kommentarsfältet upp! Känn er varmt välkomna hit, alla alla! Veckans första dag, alltså! En liten tillbakablick på veckan som gick, innan ny veckans planer önskelistas. Ja, så får det bli!
Veckan som gick!
Vi spenderade många, många timmar ute i friska luften. Lek och hästande, långa promenader och springturer med småttingar i vagnen.
Juniflickan var iväg och hängde med sina jämngamla vänner i Kottegruppen… nej förlåt, mamman är kvar i gamla hjulspår. Rääävgruppen heter det för 4-åringarna, ju! Kottegruppen är sista året innan förskoleklass. Just nu leker J med vännerna på förskolan ca 5 timmar i veckan, och tycker det är aaalldeles lagom. Mamman är ”bara lite” lycklig när alla samlas, den där dagen när inte bara stora skolpojken är på vift utan också Skrållan. Så härlig känsla, att känna hur barnen också uppskattar detta ”påhitt” vi har. Att investera i tid, tillsammans. Mysigt också att längta efter varandra under några timmar.
Det pysslades, för fullt, som alltid. Bara syskonskaran men också även när småvänner var på besök. Kreativt påtande. Inte kattskit, alltså! Ena pysselstunden var det pärlplattande (den HÄR boken är ett så fint julklappstips till en liten vän, tillsammans med pärlor och pärlplattor förstås!).
Fjädern tog mod till sig och hälsade på den mest viftande människan i familjen. Vilket framsteg, va! Och jag vet. Hagen ser förskräcklig ut. Tack och lov är det bara sjok av lera och stora partier är torra och fina. Nu har det dessutom frusit på, marken är frusen och hästar torra. Samtliga liv tacksamma!
Så blev det fredag och vi firade in den första adventshelgen med att dra ut i skogen. Ungarna smaskade lussebullar och sörplade festis medan päronen sågade ner en gran… som pryder gården så vackert nu!
I helgen har vi varit ute och fikat och eldat i dagarna två, hängt med hästarna och..
… förberett advent och snickrat.
Till vänster ser ni att barnens chokladkalendrar, peppishuset som ska byggas en dag när NisseNissan hintar om det, tråd och klistermärken till pysselstunden tillsammans.. och så fann jag så söta brickor på loppis för noll och ingenting… det blir årets juleminnespryl till barnen. Bara vet att dom kommer älska att bli serverad frukostmackan på sin egna julebricka. Höger i bild? En hjälte. Som bygger vårt hem. Och som gör allt som om han hade gjort det hur många gånger som helst innan, fastän det i själva verket är första gången med det mesta.. fantastiska människa.
Så blev det söndag och vi firade Första Advent, förstås. Efter lugn morgon med adventsljuset tänt, tog dagen fart. Barnen var med farmor en stund medan jag och M tog en promenad med hästarna. Sen samlades vi här hos oss, Farfars, Morfars och vi. Utomhus. Kring en stor eld. Goda avstånd men ändå med känslan av att vara nära, nära. Så himla, himla fin stund. Vi firade första advent, tillsammans. Trots allt.
Fyyyllda av härligt adventsmys vinkade vi älskade människor hejdå, gick in i värmen och medan Snickarpappan drog upp på övervåningen igen.. intog vi Kreativs Kaos-läge nere, vi också. Det städades ratigt skåp och pusslades och pysslades och påtades.. sen stupade vi i säng till kvällen. Till bredden fyllda av tacksamhet, allihopa.
…
Veckans önskeplaner:
-Adventsnjuta! – den här tiden, innan jul, är alldeles fantastisk tycker jag! Håller du med?
-Försöka komma en god bit på väg i julklappsfixandet. Det blir några få, väl valda som handlas hem. På nätet och lokalt i vår by. Storasyskonen i vår familj är också väl införstådda med att vi varken tycker att man ska, eller att vi för den skull har möjlighet, att köpa många, många julklappar. Känns viktigt att prata med barnen om sånt, tidigt. Värmer mitt mammahjärta när 6-åringen så självklart och innerligt säger att det bästa med julen är att träffa alla, myset, maten och julklapparna förstås.. men det är liksom inte i huvudfokus, alls.
-Jonglera mitt HemmaMammaliv med lite jobbuppdrag. Det ska fotas, redigeras och skrivas, mailas, bokföras och faktureras..
–Mor ska till tandis! – bara rutinbesök.
– Njuta av vinterpälsiga mammutliknande hästar. Käre tid, så mycket lycka dom skänker. Islänningen har varit som en hoppetossa nu igen, under pälssättningen (samma visa var det i våras under pälssläpp) och varit så ”Nej! Vill inte! Gå du ett steg närmre mig så springer jag femtio steg från dig”. Tålamod, tålamod, tålamod, Emmeli… som jag lär mig mycket alltså. Nu är vi på banan igen. Gosar och har kul. Chippen styr runt på ungarna för fullt. Och M smygjobbar med inkörning av Ikran i små, små steg. Deras kontakt är så häftig att se. ”Tänk att vi har hästar nu mamma!”, sa ena ungen bara häromdagen… ja, ett år har gått men det är ändå så nymodigt.
– Måla lister! … ”Du mamma! Du menar alltså att det ska vara grått, HÄR OCKSÅ!? Då kan vi kalla det här för Grå Rummet!”, sa Minimannen när han efter frågande som en världsvan MiniByggmästare, fått svar på att väggar, dörrar, foder etc. blir i olika nyanser av grått… nej, ”grååågröönt”, säger mamman. GröGRÖÖNT.
– Börja morgnarna så mjukt, så mjukt. Tända stjärnorna i fönstren, pyssla om yrvakna småungar, lyssna till änglaspelets sång… och bara följa med.. livet, menar jag. En dag i taget. Varje dag. En gåva. Är du med mig?
…
En sista dag av november kvar. Snart, snart möter vi årets sista månad. Önskar er alla ett gott novemberavslut och en fin början av december.
Vi tänder ett ljus i advent, det värmer den som frusen är. Vi tänder ett ljus i advent, det sprider ljus i vårt mörker här. Och alla som är rädda och fryser på vår jord, dom borde få sitta vid vårt bord när vi tänder ett ljus i advent, när vi tänder ett ljus i advent.
Så drog vi igång och saffransbakade, jag och minstingarna. Alldeles innan vi satte igång hade vi dundrat ner lite enris här och där i vattenfyllda kärl. Letat fram favorit-julmusik. Tänt många ljus. Ja ni förstår, enkla små medel som gjorde att stämningen var på topp!
Det var två urgulliga, mycket ivriga Lussebagare. Vi använde förstår det HÄR receptet.
Degen blev modell väldigt stor.
Vi fyllde bullarna med en kräm av rumsvarmt smör, riven mandelmassa, vaniljsocker, vaniljpulver och nymortlad kardemumma!
Vi bakade och bakade.. och det doftade himmel.
Nånstans på mitten fick jag ett genidrag och tänkte på mammas ljuuvligt goda lussekransar. Såklart det skulle få bli det. En hel hög av lussebullar och en vacker krans på toppen.
Hur man gör en lussekrans?
Kavla ut degen till en rektangel. Bred på fyllningen. Rulla ihop degen till en lång rulle som du sedan lägger som en cirkel, på en bakplåtpappersklädd plåt. Skarva ihop cirkeln så gott det går. Klipp sedan centimetertjocka skivor näästan igenom, ner till botten. Lägg skivorna omlott. Låt jäsa (1-2 timmar enligt detta magnifika recept). Pensla med ägg, strössla över lite pärlsocker och skjutsa in i ugnen. Beroende på hur stor krans du gjort, förstås.. men cirka 20 min tog min krans att grädda.
När vi hämtat Storerbror på skolan var det så vansinnigt härligt att kunna säga ”ät så många bullar ni ooorkar” till ungarna, som inte visste till sig hur mycket saffransbullar deras små magar skulle mäkta med. Mumsandet varvades med pyssel. Hela alltet var en enda nyp-mig-i-armen-stund för undertecknad. Alltsammans, just vad som alltid varit min stora livsdröm. Att få vara mamma till en skock ungar, feja och greja, baka och pyssla om dom små liven.
Saffransbaket är gjort för julen, mao.
Och att baka ut degen som längder eller krans, det blir min nya hit. Så mycket Mormor Syrena över det. Så mycket Mamma. Så lättsamt också. Så vackert. Framförallt, otroligt saftigt och GOTT!
Att få skapa en pirrigt längtande Adventstid för barnen, är bland det mysigaste jag kan tänka mig att göra.
Adventskalender och liten inneboende NisseNissa kommer att finnas här i gården, även i år.
Och vet ni, det behöver varken vara krångligt, jobbigt eller kosta mycket pengar. Nixfilipix, som Juni säger. Med fantasin, naturen och framförallt Tillsammanstiden sammanslaget, så skapas magi och en minnesvärd Adventskalender….
Såhär ser Adventskalender-myset ut i år!
Dom fyra adventssöndagarna får barnen öppna ett paket som hänger i deras Adventskalender.
Den första söndagen får barnen varsin chokladkalender… som NisseNissan har lämnat åt dom, som en rivstart av adventstiden. Ett litet brev ligger i NisseNissans postlåda, till barnen.
Resterande söndagar så innehåller paketen ledtrådar till det tillsammanspåhitt vi ska göra, hela familjen. Som non-stop, för att vi en adventssöndag ska göra pepparkakshus. Här väljer ni, baka eget eller köp i byggsats (vi har gjort det sistnämnda alla år och kommer köra likt i år. Det där med bygga själv tar vi i framtiden, kanske!). En annan söndag ska vi julpyssla något fint att spara på sitt alldeles egna rum. Och den sista, kommer NisseNissan lura ut oss på Nissejakt.. . i år har vi steppat upp det hela och samplanerar med kompisar så att Nissejakten kommer att sammanfalla och jag LÄNGTAR till denna stund. Barnens miner när plötsligt vännerna dimper ner på samma plats som NisseNissan tyckt att dom själva ska gå till… med oss har vi förstås go-fika!
Och som ett strössel på sidan av dessa söndagar, kommer NisseNissan med olika små busiga spår (som att det en vardagsmorgon plötsligt är GRÖN mjölk när barnen börjar hälla upp i glasen (karamellfärg vet ni, himla enkelt men roligt!)). Små breven i postlådan är så spännande! NisseNissan kommer bjuda in till film- och popcorn mys, MITT I VECKAN. En lördag kommer NisseNissan locka ut ungarna, till Sockerdrickaträdet (äppelträdet) och där kommer små chokladtomtar gömma sig. Vi ska pyssla, koka karameller och julbaka tillsammans. En utestund där heela familjen leker kurragömma, åker pulka eller dylikt är EJ att förminska.. dessa stunder som kostar INGET, kan bli dom största! I små OCH storas hjärteaskar.
Barn. Är världens häftigaste skapelser. Dom uppskattar så lite, så mycket. Jag kör på feeling med det här, är det en dag jag inte har ork att hitta på något från NisseNissan.. jamen då skriver jag väl bara ”idag hann jag inte hem, är på långväga vift och grejar i Nisseverkstaden med dom andra nissarna”… Kravlöst och härligt ska det vara!
Att med små medel skapa minnesvärd Adventskalender för våra barn! Ja, just så.
Senaste kommentarer