Det långa utplanterings- och direktsådds-marathonet!
Vi har hjälpts åt. På olika sätt.
Tack hästarna för skitbra skit osv.
Stekheta stunder och myggsvärmande, sena kvällsstunder. Ja långt in på juninatten har det donats.
Bädd för bädd har vi tagit oss framåt.
I år önskade jag skapa bäddar med ännu mer blandning av blommor och ätbart.
Som att samsa kål med blåklint och persilja.
Eller grönkål med ringblomma och vajande vädd någonstans i mitten.
Jag är så tacksam för alla fina kålplantor som jag fått av vår vän. Vi byter hästskit mot kålplantor av finaste slag. Väldans bra!
Nu var det dags för ett redigt direkssåddspass. Hela familjen samlad och på hugget!
Barnen petade världsvant ner favoriten ’Norli’, sockerärtan dom inte kan få nog utav.
Och titta här;
Lillminsting!! Mammas älskling, också med i år och bidrar i odlandet. Från jord till bord. Så viktigt att lära sig, tycker vi.
Livets första lilla sockerärta, i hans lilla, lilla hand, nerpetad. Så mycket lycka i den lilla kroppen.
I år har vi sockerärter i alla dom yttersta bäddarna. Fyra rediga rader.
Nej just det! Tre rader blev det. Den fjärde ytter-raden, petades en annan favorit hos barnen ner, nämligen harrisar!
Alla bäddar täcks, för fuktens skull och för att vi ska slippa rensa sådär grääsligt (höhö) med ogräs. Bäddar om alla småplantor. Och i bäddarna där vi direktsår i rader, gör vi helt enkelt bara en fåra i täckningen, så man når jorden att strössla frön eller petar ner ärter och böner i.
Då potatislandet utvidgats ytterligare i år och dessutom givit plats åt några rader för jordgubbsplantorna, så behövde vi fräsa ännu ett litet trädgårdsland. Till alla morötter, rödbetor och dillen!
Potatisen har kommit upp så fint, men det ser inte så bra ut för det lilla rotsaks- och dill-landet.. mest ogräs som orkat sig upp. Det har ju varit och äär, såååå torrt!!
Vi får se hur det går…
Ja, som vi har planterat. Kruka för kruka. Och sått. Fröpåse efter förpåse.
Ni minns att mina luktärter tvär-frös en plötsligt för svinkall natt? Men se, det äär ju inte för sent att så luktärter i mitten av maj, inte alls. Faktum är, att jag tror att jag kommer revidera min luktärtsplan till nästa år och hålla mig till att peta ner dom i maj och inte tidigare än så.
Det jag däremot önskar vara lite tidigare med än vad vi hann med i år, är direktsådden.. men, livet, ni vet! Det är bara att åka med och nu blev det någon vecka senare.. nåväl, liksom! Det kommer nog inte göra så stor skillnad i slutändan ändå. Vi vill att odlandet ska vara härligt och inte bara ett jäktande jobb som ska bli gjord. Vi ger det mycket tid och kraft, tycker så mycket om det och är det så att livet menar att något hamnar i jord lite senare eller så, ja men då är det bara så.
Och tänk…
Nuuu är ju äääntligen allting på sin plats!
Det är drygt en vecka sedan allt blev klart där inne i köksträdgården..
..på sina håll ser det riktigt välmående ut.. men det ser också, i vanlig början-ordning, ganska ämligt ut. Det kommer alldeles säkert gå att plocka blomsterfång och skörda grönsaker i massor, alldeles snart, även i år… jag tänker tro så, trots att det känns smått orimligt just nu.
Alltid lika samma känsla denna tid, den hör till!!
Idag, medan pappan var och badade med alla barnen i lillsjön, så höll jag på att få värmeslag där inne i lilla Pettson-växthuset, men i euforin och lyckan över att känna målgången närma sig, så matade jag på..
Körde skottkärran full i hästskit och dumpade inne i bäddarna som den skäggige snickrat.
Stig på, stig på!
Är det här året jag ids hålla efter tjyvarna från tomaterna, tro? Kanske det. Och tro, om det kommer bli någon gurka? Det är en himla massa blommor i alla fall…. ska alla vara kvar eller borde jag peta bort några? Vad säger ni, ni som vet det här mycket bättre än gurknybörjaren…
Det vore ju för himla festligt om det kunde bli något av paprikaplantorna som lilla B ordnade oss en sisådär 75 stycken av, genom att han tog frön från en hel köpespaprika och dundrade ner. Vi gav bort ett gäng plantor. Några hamnade i paprikahimlen. Och fyra stycken behöll vi själva. Tänk lyckan i 5-åringens ögon, om han verkligen odlat fram paprika alldeles, alldeles själv…. men resan är målet, eller hur? Och redan nu, har vi haft så trevligt och lärt oss massor!
Jag passade på att tvätta ur småkrukor och bära dom upp till odlingsrummet så allt är på plats till nästa säsong…och så gjorde jag en sista sammanställning i min Odlingsdagbok.
Jag börjar redan vid första fröet, där i februari när tomaterna sås. Skriver ner när vi sår vad. Hur mycket vi sått, hur mycket det blev, hur mycket vi gett bort/behållit själva. Om vi dragit på på tok för mycket med något. Duttar ner lärdomar. Tankar inför nästa säsong… gör förstås en utvärdering i skördetider också!
Ootroooligt roligt att ha!
Och till sådan stor hjälp till mig själv, när trädgårdens vintervila bryts och odlingshjärnan ska väckas, där mitt i vintern…
Nu är det bara att vattna. Stötta upp. Binda upp. Kanske gödlsa lite. Knipsa tjyvar. Och plocka småblommor med korta stjälkar så plantorna orkar växa sig ännu lite större och ge ännu fler blommor.
Ja, nu väntar finalens final,
-En blomstrande köksträdgård. Med ett gäng småtomater och krokiga gurkor och halvmogna paprikor från lilla växthuset, på toppen av allt. Ja det är drömmålet!
Den som vi började ute på bron, i värmen.. strax innan Storebror skulle dra iväg på första dagen på Fotbollsskolan och vi samtidigt kramade ur den allra sista stunden tillsammans med efterlängtade vännerna som vi haft ett så fantastiskt fint, intensivt 1,5 dygn tillsammans med.
Jag ville bara vara mina älskade nära, nära, nära. Vi åkte till mina föräldrar och möttes av öppen famn, bubblande liten pool, gofika och kärlek.
Midsommaren var sitt vackraste jag. Samtidigt kändes det som om tiden stod stilla. Livet skörhet hade krupit oss alla så nära.
Jag nattastökade… slog in paket till en liten flicka som skulle fylla 7 år.
I vanlig ordning går denna moder som på rus denna tid på året.. och under junimånaden, är inte sova det som läggs så mycket fokus på. Jag kan sova en annan månad, svamlar jag långt efter midnatt. Nattastökar och kliver upp i ottan. Inget undantag denna sommardag..
Och svar ja. Det var en mycket nöjd sjuåring över sina presanger. En vit tröja och textiltröjor, är ett utav tipsen vi skickar vidare!
Och vilken ljuvlig 7-årsdag det blev! Läs mer HÄR. Denna pavlova med rabarberkompott, grädde och jordgubbar… den blev inte dum, inte alls faktiskt!
Så blev det dagen efter födelsedagskalas och dagen före midsommar. Jag snodde runt i hemmet med såpan i högsta hugg… hejade på både tvätt- och diskmaskin så dom där GUDOMLIGA mackapärerna (!) gjorde sitt yttersta. Lagom till att regnet och åskan kom, var vi (jag och Emmeli alltså.. om jag inte ska räkna med dom fyra busiga ”hjälpredorna” 😉 ) klara och kunde slå oss ner bland överfull kaffekopp, chokladkaka och pirriga magar för åskans muller…
Sen solade det upp igen! Och doftade såå gott efter regnet…. som hade kunnat fått komma i mycket, mycket större mängd. M grillade medan jag snodde ihop tillbehören. Som den där kallas såsen av creme fraishe till exempel, med citrontimjan, olivolja, salt och peppar i.
Till kvällen kutade jag en snabb nattatur med Lillminsting. Det är lyxigt, att under jourveckan som den här, ha Pinglangrannen åt ena hållet och barnens Farmor och Farfar åt det andra, så jag ändå kan ge mig ut på en sån här tur.. någon behöver då bara vara ”ajour” en stund, beredd att kuta över till storasyskonen som då blir själva när Brandispappan drar iväg. Som tur, så gick det inga larm under någon av dessa turer.
MIDSOMMARAFTON 2023
.. och jag sänder er en hälsning på instagram.
”Här, några glimtar från byns Midsommarfirande vid Lillsjön, ett sånt där otroligt fint arrangerat firande med allt, allt man kan tänkas önska.. och lite till. Så perfekt också att Brandispappan som är i tjänst, kunde fira med oss övriga i familjen då Räddningstjänsten var på samma plats. . Mm.. jag brukar ju prata mycket om det här med ”att välja, är att välja bort”.. och att vi alla, till mångt och mycket kan ”skapa vår vardag”. Ni ser att vi är mycket hemma, tillsammans… ”lediga”… Men sanningen är ju, att vi knypplat ihop vårt egna ekorrhjul som innebär att vi styr väldigt mycket själva över vår tid, men sådär lediga att vi är helt åtagsfria, det är sällsynt.. men vi längtar inte bort, ett dugg… behöver inte semester från vardagslivet för att orka vidare. Vi älskar vår vardag :’) Och här ser ni alltså hur det kan gå till, i ”vårt snurr”. .Den skäggige är Deltidsbrandman, vilket innebär att han året runt, var fjärde vecka, dygnet runt 7 dagar i rad, är i jour. Inom 6 minuter ska han vara kör-redo i brandbilen nere på byns brandstation. Jag? Hemmabondmoran som med stolthet ror vidare gårdsskeppet. En extra slant, förstås…något som kan ge oss möjlighet till mer tillsammanstid under hela året, men mest ett så stort uppdrag, för att bidra till bygdens säkerhet. Nog är dom värda en emoji-applåd, älskade Brandispappan och hans kollegor? 😉”
Det blev en alldeles särskilt fin Midsommarafton, bland familj och små och stora vänner.
Barnen misströstade inte alls över att åka med pappa utför berget i brandbilen sedan!
Midsommaraftonens afton, tillbringade vi och njöt utav, hos Världens Bästa Svägga med familj. <3 Serverades så mycket gott och kussarna lekte kvällen lång.
Vi hade knytis och jag smörade för Svåggen med att ha gjort Crème brûlée. Så förskräckligt gott!
Midsommardagen!
Den Tvättstugesnickrande Brandispappan lämnades hemma medan vi andra ännu en sväng åkte till älskade MammaMormor och PappaMorfar. Vi blev bortskämda dagen lång. Så kom vi hem… och mötte brandispappan som just då fick larm om skogsbrand. ”Hejdå pappa!”, ropade barnen medan den nu kvällströtte mamman påbörjade kvällsstöket med nattande av fyra småttingar.
Den kvällen somnade en övertrött toddler kl 23.00 (!?). Mamman var ju trött, men kunde ändå inte sova då hon inte visste var hennes älskade befann sig. 03.00 var äntligen brandismannen hemma. Då tog vi natt.
Tacksamma. Och så trötta. Vaknade vi till Söndag. Vi tog en långsam förmiddag.
Sen fylldes dagen med litet äventyr för mig och barnen. Vi drog till Nora på loppis! Följt av brakfika när vi kom hem. Lite trädgårdsstök.
Och så avslutades veckan med ännu en helt fantastiskt vacker ”Nattatur” där Lill-Olof fick göra natt i vagnen.. somna gott på stuberten, istället för att brotta sig övertrött med morsan i ett kvalmigt sovrum till alldeles för sent..
Tack Livet. För en Midsommarvecka, som var allt och lite till. Som innehöll hela livets nyanser.
Önskeplaner för vecka 26
-Omfamna dom sista junidagarna, allt vad vi bara kan. Juniljuset är magi…. ”jag sover en annan månad”, osv…
-Sommarlovsbarn ska på Skapandeläger! Blir varm i hjärtat bara jag tänker på det.
-Födelsedagsfixa! Hah! den här tiden på året alltså.. kalas, kalas, kalas! En sådan ynnest!
-”Liten slutspurt!”Fota och filma och skicka in det sista utkastet. Det sista pappersarbetet ska också göras. Mailen jobbas igenom. En skäggig ska checka ut från kontoret. En liten nedtrappning görs på vardagssnurret, mao..till förmån för Sommarvila. Det ska bli så fint, med Tillsammans-Sommarlov.
-Barnen sjunger med byns lilla barnkör på Gudstjänst på söndag! Pappa M kompar och Farmor leder <3 . Längtar efter att få sjunga med, tillsammans med Lill-Olof där lite bakom…
….
Jag vet redan nu, efter denna veckostart, att precis allt kommer att rymmas på dessa sju dagar också. Både lycka och sorg. Hopp och förtvivlan. Livet. Vi tar en dag i taget. Ett ögonblick i sänder.
Önskar er en gott avslut på denna sagolika månad. Ta hand om er, allt vad ni bara kan. Så hörs vi snart igen!
Vi vaknade till en så otroligt varm och vacker Årets Längsta Dag… somrigare dag blir det liksom inte.
Och den sammanfaller, vid vår älskade Juniflickas födelsedag.
Tänk att det är sju år sedan, hon kom till oss. Vi samlade ihop alla paketen, förutom rockringen, den fick vänta nere i köket. Bullar som är Skrållans favorit.. och jordgubbar. På frukostbrickan. Ja nu var allt klart, ljuset tänt till och med!
Vi rumlade in i det varma, efter natten-kvalmiga sovrummet och sjöng allt vad vi kunde.
Brollorna satt på rad i kring henne och tittade storögt. En egen klocka. Woow… och den gick rätt också, bara en sån sak!
Här fanns ingen tid för särskilt lång frulle inte, nu skulle det grejas med nya födelsedagspresenterna. Som textilpennorna.. något han där i blurret inte bör få tag i precis. Så kul, va! Pennor att kunna skapa sin egen tröja med!
Och önsketårta bakades!
Och ni vet hur det är, med barn i väntan på något världsroligt… som sitt eget födelsedagskalas.
Mm.. då räknas nästan minutrarna. Men vilket himla bra tillfälle vi hade att öva klockan på då! Vi hann med på kvartar i och kvartar över, halva timmar och räkna fem plus fem plus fem plus fem.. osv.
Det finns få saker som är så häftiga att vara med om, som när barn glittrar av ”jag kan-känsla” efter att ha vågat/provat/lärt sig något nytt.
Medan någon i detta gäng hoppade och hoppade, var det en annan som var heeelt slut efter en liten stund. Undertecknad alltså. Visserligen var det trettio grader varmt. Oavsett, så himla roligt! Hoppa rep och rocka ring! Exakt sånt jag tyckte om som barn.
Så äääntligen blev det kalas!
Somrigt kalasfika!
Med den absolut sötaste sortens fika-kö!
Vimpeln vajade och ute i trädgården var det dukat som ett smärre sommarcafé.
Broderade loppisdukar och kalasfika på loppade fat..som åts med loppade skedar. Ja, ni fattar. Loppis är livet. Finaste jag vet!
Efter barnens fiskedamm var det dags för ”rond 2” ute på det gula gammbordet. Kexar och ostar, frukt..
.. och dessa så goda och suuuperenkla tunnbrödsrullarna!
Jag hade rört ihop ca 100-150 gram coops naturella färskost, saltat, pepprat och duttat i så mycket pepparrot jag tyckte var gott. Brett på mjuka tunbröd och strösslat finhackad rökt skinka över. Rullat ihop rullarna och skurit i önskat stora rullar. Lite gräslök på toppen och vips, en så otroligt god liten tunnbrödssnitt!
Vi hade det gott i den varma, varma sommarkvällen. Pratade om hur otroligt tacksamma vi var, över hela alltet. Ödmjukheten till livet… större än allt stort. Minstingarna våra satt och snicksnackade till långt efter läggdags.. familjens minsta små älsklingar.
9-åringen förevigade ett småtrött kalaspar till päron och dess Lillminsting som nu faktiskt var gaanska nära nattasömnen ändå.
Älskade flickebarnet, som slängde sig om halsen på sina föräldrar… och tackade för dagen.
Älskar henne så. Och hennes trio till brollor. Älskar också.. och känner sån lycka i, hur dom små liven redan vet hur fint livet känns när tacksamheten får spela huvudroll, dag för dag. Det finns så otroligt mycket att vara tacksam över, varje dag.
…
Tack Livet för en så fantastiskt fin 7-årsdag. Nu står Midsommarhelgen för dörren.. och jag önskar er och oss så goda dagar det bara är möjligt.
Måndag och Storebror hade kompisar med sig hem efter skolan, Lillebror spanade nyfiket på storkillarna, med sin favoritleksak hårt hållen.
Jag och barnen målade naglarna, för kul och i försök att dölja all jord.. för nu skulle vi faktiskt tjava iväg och fira födelsedagsFarfar.
Kvällsturerna är magi just nu.
Jag serverade somriga middagar.
Och jobbade vid datorn. Med en iskaffe i sällskap, till bildredigerandet och skrivandet.
Gula gulliga Gårdshuset i juniljus!
Den första Mormorspionen började blomma!
Älsklingar bakade god raw chokladkaka..
Att packa med sig för mellisfika och bad med vännerna vid Lillsjön. Dag efter dag efter dag var vi där. Enda raka, i värmen!
Ordnade med examenspresenter till Världens Bästa Pedagoger, från skolbarnens klasser. Dessa emaljmuggar från My Feldt, tycker jag är helt fantastiska!
Kvällen innan skolavslutningen var jag och alla mina tre småpojkar ute på kvällstur och plockade liljekonvaljer.
Examensfredag! Och vi firade in barnens Sommarloooov! Det beskrev jag ju HÄR.
När det blev lördag kände jag ett smärre psykbryt till morgonen… det var sååhåå mycket plant och kål och frön och så vidare, som iinte var på sin plats. Och nu började dagarna ha gått väl långt.. men, medan Svea-Katten slumrade i skuggan.. beslöt vi andra oss för att teama ihop oss allt vad vi kunde. Och oj vilken produktiv dag vi hade! Föräldrarna drog nog dock på sig varsitt solsting kan man ana…
När det blev lördag eftermiddag pausade vi allt vad arbete hette… och välkomnade otrooooligt efterlängtade vänner hem till gården. Men vet ni, vi tar mer om det en annan dag, det blev ett och ett halvt dygn som satte sig som en smäck i hjärtat.
Medan alla sov på söndagmorgonen, var jag och M ute och sprang varsin tur. Lyckan i det! Att springa, varma sommarmorgnar..
Hela söndagen var helt fantastiskt fin och minnesvärd. Helgen blev som ett enda stort Sommarlovsminne!
Så himla, himla tacksam.
Och så blev det måndag och hade allt bara varit som vanligt, hade jag postat en Drömgårdsrapport till er. Men orden fanns inte. Och sen känns det nästan som om tiden stått stilla. Hjärtat värker och hela bygden sörjer det älskade lilla livet, som blivit ängel.
.. när jag sitter här i juninatten, i rummet intill snusas det för fullt. ”Livet är nu”, tänker jag. ”Vi ska leva, allt vad vi bara kan, vi som är kvar här på jorden. En ögonblick i sänder. Livet är nu”.
…
Önskeplanerna för den första sommarlovsveckan
-Låta själen komma i kapp.. senaste veckorna har varit otrooligt innehållsrika, intensiva, känslosamma.. ni fatttar.
-Krama om barnen, extra extra. Och den skäggige, förstås.
-Fira vår älskade Juniflicka som fyller 7 år!
-Plantera ut det allra, allra sista.. ett litet gäng luktärter som står och väntar och sedan är precis allt allt sått och planterat. Puh så skönt.
-Fira Midsommar! I all enhelhet. Tillsammans med dom jag älskar mest.
….
Nu har det redan hunnit bli onsdag.. och årets ljusaste dag är här. Och min älskade lilla flicka, fyller år. Som vi ska fira, dagen lång! Men först, sova några timmar i den sagolikt vackra juninatten…
Ta hand om er, allt vad ni bara kan! ..så hörs vi snart igen!
..där vi klev upp tidigare än vanligt, klädde oss så fint vi kunde, kammade håret lite extra noga. Trulade ner småpresenter och handplockade blombuketter. Inte glömma små korten med väl valda ord, heller! Så drog vi iväg, hela familjen. Till byns storlilla kyrka. För en helt makalöst vacker skolavslutning. Hjärtat sprängs liksom.. av stolthet. Som dom kämpat, hela året, allas våra älskade barn. Så bra jobbat.. tårarna trillade av kärlek, inte bara på denna moder. Och kramarna om barn och betydelsefulla vuxna, fantastiska lärarna, tog nästan aldrig slut.
Nu är det Sommarlov!
Vi mötte upp vännerna för livetfir.. vid Lillsjön förstås. 30 grader varmt och det var helt himmelskt att kasta sig i vattnet.
Vi hade en helt sanslös packning med oss. Det såg ut som om vi skulle flytta till sjön. Typ. Massor att äta.
Äntligen skulle ena lillungen få sin majskorv, som fyraåringen.. jag menar femåring, brukar säga. Men se, nu när han fyllt fem, har han plötsligt börjat säga majskåååålllv så riktigt, istället.
Njuteri i sikte. Så glad för dessa människor, att dela livets höga och låga tillsammans med. Det är så fint.
Hjärtan! Som njutit av lillsjön i flera dagar i rad nu. Samlar grodyngel, tränar på att simma, vara under vattnet.. och någon, upplever sommaren på egna ben, för första gången. Livet!
Som sagt, vi hade sannerligen slagit på stort gällande packningen idag.. i precis hela lägret. Allt från liten, liten myggspray till stora, stora badmojänger.
Så dukade vi upp för lite jordgubbskalasigt! Firade livet, junibarnen som fyllt/ska fylla år.. och sommarlovet, förstås!
Ett litet presentöppnande gäng!
Enkelt är gott.
Min lilla fyra i famn.
Fäbodarna i kring.
Smörblommorna längs gärdesgården. Denna plats är fantastisk. Så tacksam för den.
..Åh.. Sommarlov… ljuva sommarlov.
Jag önskar oss friska, glada sommarlovsbarn. Med skitiga fötter efter barfotaspring, trötta kroppar efter lek och bus. Jag önskar oss massor av bad, ljumma sommarkvällar, fågelkvittrande sommarmorgnar och friska luften efter ösigt sommarregn. Jag önskar oss ett långt pärlband av dagar för tillsammanstid, att bara få vara… ta sommarlovsdagar som dom kommer, varvat med såna med riktning. Jag önskar oss jordgubbar, morötter, gurkor och potatis i stora lass. Lyckad höskörd och galopp över åker och äng. Jag önskar få hålla Lillminsting i handen och följa han dit han vill. Titta ”Taktoj” och plocka ”ommoj”.. och säga ja lite för ofta, till storasyskon-frågan; ”mammaaa… får vi en glaass?”.
Är så tacksam, som ska få spendera ännu en hel sommar, tillsammans med dom häftigaste människorna jag vet.
Senaste kommentarer