När älskade Ikran hälsade på Lillasyster på nära håll för första gången… han äär en så cool häst, det känns ofta som att stå och prata med en människa som svarar en med de skönaste, mest lugnande svaren..

Bäbisbubbla och höstbestyr som samsas.

Hösten känns, kanske inte så konstigt, så extra vacker i år…

Tänk att alltid ha en famn att få slumra tryggt hos. Som här, hos Storebror. Alla blir vi alldeles saliga av att hålla i det där varma lilla knytet.

Familjens två S i bild, faktiskt. Stora S och Lilla S…

Första dagarna i oktober tog vi hand om de sista kilona sommartomater som mognat här inne. En del frös vi in. En del kokade vi grön tomatmarmelad av, det blev otroligt gott! Tack alla ni som tipsat om att göra det! Och hjälpredor, ja det ser ni att jag och den skäggige har i massor här hemma.

Den fjärde oktoberdagen fyllde morsan 35 år. … jag var ute en tvärsväng i ösregnet och plockade in vad som blev den allra sista stora trädgårdsbuketten. Hästpojkarna hummade grattis när jag gick förbi. Inne dukades det upp för ett litet familjekalas.

.. inte bara för mamman, utan också för…

.. Lillasyster, Signe!

Vår älskade Signe-liten.

Signe. Ett namn som hängt med mig och Martin ”sedan alltid”, dessutom ett släktnamn och lyckligtvis också ett namn som alla storasyskon tycker så om och helt övertygat har kallat bäbisen för sedan vi fick reda på att det var en liten lillasyster som sprattlade runt i mammas mage. Det var liksom inga funderingar när lillan äntrade världen, ”det där ÄR ju Signe, mamma!”, sa barnen. Och ja, det där ÄR ju Signe… älskade pappan hade till och med beställt prinsesstårta från bageriet nere i Ullångers-byn till kalaset, så lyxigt och gott på alla sätt.

Som ni förstår kändes presenter helt och hållet överflödiga denna födelsedag. Oförglömlig födelsedag. Flocken känns så sagolikt komplett nu med Lilla S här hos oss.

På 11-dagars-dagen i stora lilla livet, så kom älskade vänner och hälsade på i bäbisbubblan. Man kan ana en storasyster som är mer än stolt över sin lillasyster, va?

Veckan som var, fylldes förstås mestadels med bäbisgos, amning, amning, amning, byte av små pytteblöjor och ännu mera gos, gos, gos. Men också några rediga pass ute i köksträdgården där jag vintrade in bäddarna och slutskördade det sista förutom persiljan. Livet hann också med att bjuda på bla. första lilla miniförkylningen för lillan.. såklart, om det snoras i kring så ska immunförsvaret testas igång med ens. Aj mitt oroliga mammahjärta som slängde tillbaka mig till känslan när lillen fick RS och inte kunde andas. Tack Gud för desto lugnare pappa och hallelujah för RS-vaccin som både jag tagit som gravid och även lillan fick en egen antikropp-dos utav när hon just kommit ut till livet. Cred också till kombinationen koksalt + bröstmjölk i lillnäsan samt nässug.. otroligt effektiv trio! Som ett brev på posten efter dygnet med snorig liten näsa = inte lika lätt att amma, så ”firade” jag med en första mjölkstockning, feber, huvud,- och kroppsvärk. Häpp, häpp. Tog till alla knep jag har och fick bort eländet inom ett dygn, puh. Ingen värstingvariant, mao… mjölkstockning kan verkligen vara eländigt ont. Himla glad för en väldigt mild variant denna gång.

Poff var ”10 dagarna” över för Pappa M och den skäggige drog åter till kontoret. Tjohej, så grumligt allt kändes när vardagssnurret skulle igång… ”huuur göör jag nu?”, tänkte jag yrvaket… där jag stod med hårtofsen på sned i mjölkiga nattlinnet..servandes några barn frulle med halva kroppen och ammandes bäbis med andra halvan….

Men ni ser någon som jobbade på vid min sida, för fullt, på allllla fronter! Världens sötaste mest kärleksfulle lilla Storebror…

”heej Signe, du är ssssupervacker!”, säger han småviskandes i hennes öra där han vaggar henne världsvant med lillfoten mot vaggan.

Under amningsstunder när mamman inte riktigt har koll på läget i kring,.. dåå passas det på att gå i skafferiet och förse sig med diverse småkakor och annat gott samt fila på det där med att skriva dubbelbokstäver, såsom storasyskonen gör… på papper? ääsch, soffan går lika bra! Å seen bär det iväg, mot skolhämtning, lillen alltid beredd med en napp ifall lillan börjar vråla!

Frågor på något av ovanstående? Nä, tänkte väl det.

Ja kära hjärtanes. Vilken höst det är! Hösten vi blev sju här hemma.

Helgen bjöd på blåsigt men soligt höstväder. Ankbäbisarna våra har vuxit och blivit så stora, ser ni!

De med mörka huvuden är pojkar, drakar. De tre med ljusa, är flickor, ankor. Ni anar dilemmat vi står inför… vi kan liksom inte ha fem drakar kvar till bara tre flickor. Är det någon av er som vill ta över fyra drakar? Säg bara till, ni får de! Som jag förstått det så kan man ha en grupp med bara flickor eller bara pojkar, det ska jag gå fint… men i blandflock såhär, behövs en annan fördelning… åå puh..

Helgen innehöll också första besöket hemma hos Mormor och Morfar.

Idag är det måndagen den…? 13 oktober, tydligen! Dag 19 i Lillasysters liv, det har vi full koll på. Ena storasyskonet är hemma med lite feber och förkylning. Lillen pysslar om oss alla och taggar inför vad som sker i slutet av veckan… vår älskade treåring ska ju fylla fyra. Ute är det blyertsgrå himmel men träden sprakar i färg. Lillan klunkar mjölk och slumrar och slumrar. På varma elementet i köket hänger små pyttekläder på tork. Jag tror jag tar och gråter en skvätt.. det är så overkligt gossigt att få uppleva det vi just nu upplever tillsammans här hemma.

Ta hand om er, ni med. Vi hörs snart igen!

Emmeli

Nu är vår bebbväntan på sluttampen-veckorna… så hejdlöst spännande!

..håller oss sysselsatta med än det ena, än det andra. Jag varvar mellan att verkligen kunna njuta av tiden som är just just nu… och att nästan få totalt bryt av längt efter lillungen. Vid nära totalt bryt, då är Ikran som alltid en Gudagåva. ”Lugna ner dig nu!”, säger han, buffar till mig och menar att ”börja klia mig nu, istället för att görma på!”.

Det arbetas, tjavas till skolan och levs Hemmaliv. Tacksam för arbetsivriga små som gärna hjälper till. Här sa vi tack och hej till sommarens planteringar.

Gå ut i växthuset och ännu kunna plocka med sig smågurkor in. Ta turen förbi blomsterbäddarna och skrapa ihop småbuketter att sprida här och där i hemmet. Bjuda ungarna på nybakt Mammabröd till mellis. Månaden september är en utav favoriterna.

Bland det vackraste är att plocka in ett par kvistar nypon bland alla blommor.

Liten blomsterbukett bredvid handfatet så länge blommor finns = ”ett måste”. När vi ändå kikar in i Badrumstvättstugan…titta här;

M har byggt ett så vackert överskåp (ja utan luckor ännu, för det prioriterade vi bort med ens… till ”sedan”) som nu gjort att vrån för skötbädden är i ordning och redo för Lilla Femman. Och om ni tror att jag vid varje samarbete med Västerbottenssåpa, använder min egen rabattkod för att jag älskar att ha ett ljuvt såpa-lager? … -Då tror ni rätt. Älskar att städa och tvätta med Västerbottenssåpa. Antar att jag måste skriva ”Reklam för Västerbottenssåpa” här nu, för att ingen ska ruttna ur på mig 😉

Vi har också tjavat i skogen efter svamp senaste veckan. Och gröna tomaterna har mognat väldigt bra med ett äpple som kompis.

Cykel-promme-turer med lillen. Också så himla mysigt. September har varit så himla varmt.

Annat gott som sätter guldkant på vardagen? Enkla, goda middagar. Hurra när lill-coop sålde pinsapizzor billigt. Toppad till oss vuxna på det sätt en darling i storfamiljen lärt oss; creme fraishe underst, lite salt och peppar sedan. Följt av en god smakrik ost, hackade valnötter, finstrimlad rödlök, grönkål och honung. Otrooligt gott!

Att sedan sitta ute tillsammans och njuta av ljum septemberkväll, spela kort tills gäsparna bara avlöser varandra..

-Livet-moment ju. En alldeles vanlig, underbar, vardagskväll.

Helgbuketten näst sista helgen i september.

Vi fyllde helgen med lite av varje. Lördagen var solig och luften fortsatt varm. Ponny och barn (och flåsande preggo) rastades.

Söndagen, en regnig variant. Dessa tu satt ihop som det sötaste av klister. Målade badrumsskåpet ett andra varv och tog upp pärer, bland annat. I övrigt så röstade vi i kyrkovalet förstås, broderade, förvällde svamp och spelade väl många sextondelar på pianot skrivna av Motzart.

Nu är en ny septembervecka igång och efter att ha vinkat av storasyskonen inför skoldagen, körde jag och lillen igång med sedvanliga måndagsgympan följt av något så festligt som att bara tvärmåla kökssoffan. Varv ett är klart. ”På onsdag ska vi måla igen”, säger Lillminsting nöjt som var så himla idog och tålmodig preciis hela målningsstunden. Morsan impad.

Idag har vi vikt mängder av tvätt, rensat ur garderober med urväxta storlekar hos barnen, sommarkläderna ur min och den skäggiges garderob. Kånkat ut till Gula Huset osv osv.

Nu väntar kvällen tillsammans med samlad flock. Det blåser halv storm och luften har tvärt blivit en annan. Kylig och klar.. kanske lurar frosten precis bakom hörnet? Snart, snart, snart….

Emmeli