av Emmeli | dec 13, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Luciamorgon hos oss.
Med änglaspel, luciasånger i bakgrund och såklart lussebullar… som en del av frukosten. Busigt och gott så det förslog, tyckte samtliga.
Kring bordet satt mina två nissar jag älskar till månen och tillbaka… vi var lite grusiga i ögonen några av oss, då natten varit lite som en cirkus under en stund. Barnen är som minigrisar när det kommer till sömn, väldigt tacksamt. Brukar aldrig vakna fastän det går larm mitt i natten och den där mackapären tjuter livet ur en (mig). Men i natt, då vaknade vi minsann. Den ena av oss var det förstås bra att han vaknade och kunde susa iväg för att vara någon Räddare i Nöden.. men nä, inget att föredra med nattcirkus kring 03.
Barnen somnade såklart om. Eller det var bara S som vaknat förresten. Men jag, Jordens Räddaste Människa.. låg som på nålar och bara kände mig så vansinnigt rädd för att det skulle hända mannen något. Tack och lov gjorde det ju inte det, allt blev lyckat och bra och ja, Lussefrukost var kanske bästa starten på denna Luciadag.
Nissan och TärnaNissen. På väg mot föris för Lussemysdag.
Vi som återvände hem igen försökte samla oss på allra bästa sätt för dagen. Övade pianospel. Busade. Plockade fram den bundna lingonkransen. Tränade lite. Och klädde oss så fint vi kunde.
Innan vi, då hela familjen samlad, gav oss ut i vackra dagen och svischade iväg.
Och så har vi nu varmt, tårtrillande, kärleksfullt, musikfyllt och så Han, det bara kan bli, sagt Hejdå. Till vår älskade Morbror S. En stund så otroligt fin och sorglig.
Vi har så funderat hit och dit inför idag, om barnen skulle vara med eller inte.. Juni sov ute i vagnen som vi förstod. Men med S, sim förmodligen skulle vara vaken, har vi fått fin rådgivning och orden ”han är så medveten, att jag tycker det för hans bearbetning”. Och dom orden tog vi. Jag och M är måna om att inte, fastän det såklart vore härligt, visa att livet bara är glatt. Livet är så mycket mer än så. Sorg är en del.
Och Sixten var helt fantastisk. Lingonkransen lämnade han från han och sin Lillasyster bland annat. Och tände ljus med sin Morfar.
Vi har avslutat dagen med att hoppa i pyjamas tidigt. Värma såna där färska ica-pizzor till middag, sörpla iskall cola zero (något nytt för mig som typ blivit ett begär..) och norpa juleskum på toppen av allt. Så busigt det kan bli!
Ett alldeles perfekt avslut på denna Luciadag, som varit så vacker och sorglig. På samma gång. Livet.
Lillafrun
av Emmeli | dec 11, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Å. Dagar som dom här.
När det blir fredag och familjen samlas. Päronen fredagsfysar och hela familjen fredagsmyser därefter, med lite sådär extragott till middag. Vi firade livet och njöt småplock. Som dom där skagen-toast-på-MammaMormor-vis-mackorna.. rent ljuvliga. Olika lufttorkade skinkor och ostar och kex och massa gott. Fruktsallad och vispad grädde till efterrätt. Alla älskade.
Och så helgiga påhitt;
..som att se julkalendern i Storsängen alla fyra om morgonen, äta långfrukost och sedan klä på oss varmt för att åka på trevligt lördags-hittepå.
Julemarknad i sagolika Bönhamn.
Tillsammans med Bästis-Idan och hennes darlingar. Bland eldar, hästar, julekransar, tomtar och massa gott att äta..som sån där god rökt fisk som såklart fick följa med hem och bli en del utav lördagmiddagen. Rökt sik. Smäller av.
.. och att ”smälla av”.. var precis vad vissa gjorde likt en Miniprost på sofflocket. Timmar av ljuvligt snusande. Vi var sådär skönt trötta hela gänget resten av lördagen. Tjejerna badade och gjorde natt tidigt. Pojkarna hade grabbkväll och såg mysig disneyfilm och nattafikade på tumis. Värdefullt alltihop.
Och så blev det Söndag och Andra Advent.
Dom två ljusen tändes till morgonen och sen spenderats dagen mestadels ute i snön, som äntligen fallit igen. Jag och Juni vandrade långpromenad, plockade ännu mer lingonris till pyssel och bara efter att att ha varit hem för lite lunch, vände vi och tog boben ner på byn. Lilla Skrållan är så cool där hon sitter och ”kör”. Ej heller mindre söt när hon svajsar runt genom affären med sin egna lilla kundvagn. Storebror hade älskad Farfar- och Farmor-tid.
Ännu en tur blev det också till kvällen..efter tidig middag tillsammans med mina älskade päron här hemma.
Julskyltning i vår rara by väntade oss! Och så spännande, för vår stor-lilla treåring att få träffa T O M T E N. Få alldeles egen godispåse och önska God Jul. Stolt och pirrig pojke vill jag lova.
Vi värmde oss alla med glögg och pepparkakor när vi kom hem sedan.
…
Kommer så ihåg den där julskyltningssöndagen, från en annan tid. Som fjortonåring typ. Då var det fasligt pirrigt, förstår ni. Hade jag tur kunde jag ju få en skymt av den finaste pojken jag visste. Sicken tur. Att jag är gift med honom nu. Och får titta på honom varje dag. Och vara den, som han tar om nacken och kysser, i förbifarten att tömma en blöjhink, hjälpa en unge eller bara kvista ut för att sätta upp ännu en stallampa på en knut av vår gamla gård.
En Andra-Advent-helg, alltså.
Hoppas ni haft det gott, alla ni.
Lillafrun
av Emmeli | dec 7, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år.
Det var precis så. Hur mysigt som helst.
Att ramla in hos mamma och pappa där ljusen brann, brasan värmde, julmusiken spelades och julehemmet var prick sådär julegrannt som när man var liten.
Tillsammans med småttingarna var det en tipptoppdag. Det bakades pepparkakor i långa rader. Till en början var det flera bagare..
sen var någon tröttnig och verkade undra om man kunde slumra på bakbordet eller så.
Hjärtan, hästar, grisar, granar, traktorer, små gubbar och gummor och en herrans massa hjärtan.
Pepparkaksbak. Mammas Risgrynspudding och saftsås. 
Ett galet svettigt pass i pappsens hardcoregym för mamman. 
Riktigt lyxfika där vi kunde välja och vraka bland havrekex och jagvetintehuur många sorters MammaMormor-bakade kakor. Utefixande PappaMorfar kom in och den där fikastunden var precis som ni nog anar; mycket, mycket god. När vi åkte hem hade pepparkaksburken hunnit blivit full av pepparkakor och våra hjärtan var fyllda av en alldeles underbar decemberdag hemma hos dom där två människorna jag älskar så det värker lite i hjärtat. Världens Bästa Mamma och Pappa. <3 
Tacksam så det förslår. Precis så.
Fin torsdag till er!
Lillafrun
av Emmeli | dec 3, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Efter adventsfrukosten öppnade barnen sina kalenderpaket och Lillan har kommit igång nu, om man säger så. Men hennes Vackerpappa får gärna hjälpa till med dom där knutiga snörena… annars brinner det i knutarna…
Samtidigt skjutsades limpor in i ugnen, karameller provsmakades och familjen gick från morgonruffsiga till någotsånär kammade.
Så var vi till kyrkan, storfamiljen. Så vacker Adventsgudstjänst.
Innan vi svischade hem till Drömgården igen.
Då var det dags för vad som blivit lite utav en tradition; Adventskyrkkaffe här hemma hos oss. Både min och M´s familj.
Alldeles nybakt limpa (recept finns HÄR i vanlig ordning) och tunnbröd från Tunnbrödgubben. Julskinka, rökt korv, Saffransbullar (det fantaaastiska receptet.. HÄR), mjuk pepparkaka (MammaMormors bästa recept; HÄR), karamellerna som kokades igår och såna där julegoda clementiner. Dofter från nejlikor i apelsin, saffran och pepparkaka och värmen ifrån vår stora rikedom; familjen. Helt underbart, ju.
Barnen dansade egen juledans i Salen och var så söta att vi fick dåndimpen. När det började skymma kramades vi alla hejdå och kvar lämnades ett mycket mer människotomt hus än för några sekunder sedan, men fyllt av den där lyckan som man känner när vår familj precis varit här.
Nu sussar syskonen gott tillsammans efter att ha lyssnat till en första Julesaga ur Astrid-Lindgren-samlingen med en drös stämningsfulla julberättelser. Antingen läser päronet eller också Astrid själv, så fiffigt att det inte är klokt och jag känner på mig att årets Adventspresent kommer bli väl använd. Fast nä, barnen sover inte i våran Storsäng som vanligast, utan i Storebrors nyyya, stooora, eegna säng, förstår ni. Den som han idag så stolt visade för varenda en här hemma. Den flyttade in igår och Prins Darling är mycket nöjd. Prinssängen, som han såklart gärna delar med coola Lillasyrran som bara gör det ännu skönare att slumra in med sitt lilla lugna snusande.
En Hjärteaskens Första Advent, sannerligen. Hoppas så, att ni haft det gott, ni med. <3
Lillafrun
av Emmeli | nov 29, 2017 | Emmeli pysslar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Hjärtat känns sorgset. Men på ett sätt ändå lättat. Vår Hjärtenära slipper plågas mer nu. Och kommer garanterat dra igång en Aftondans i himlen med sina vänner som redan hunnit dit. Sorgen måste får ta sin plats. Vi pratar mycket. Kramas. Gråter och ler. Åt alla minnena vi minns. Och det är så fint. Som gåvor i hjärtat.
Som terapi har jag suttit och slagit in små, små paket till älsklingar. I glittriga och hjärtiga papper. Bruna också, förstås. Och krusat grangröna och juleröda snören, nästan, till fördärvat.
Årets Adventskalender är nu klar och det är en tradition jag har med mig hemifrån som jag tycker är så mysig.
Dom flesta decemberdagar får barnen turas om att få ett paket. Vissa dagar får dom båda varsitt. 
Det är allt från skrivpennor till Storebror till ullstrumpor till Lillasyster.
Alldeles egna skumtomar, såna man fick provsmaka hos Mormor och Morfar senast och tyckte var så goda att man visst nästan höll på att smälla av. Till Storebror.
Lillasyster får då en söt liten ask med sina fruktiga favoriter i.
En dag är det pepparkakshuspyssel och en annan göms ett litet pynt i paketet, att skriva namn och jule-år under, för att sedan ställa precis var man vill i hemmet. Ja, lite smått och gott.
Ett Hjärtegott Adventspyssel i dessa tider.
Jag vet en liten pojke som kommer få än mer glittriga ögon än vanligt, när han kommer hem från Förskolan. Tills dess ska jag försöka fortsätta kurera mig… igår när jag och Juniflickan traskade iväg och hämtade hem prinsen, kände jag på vägen hem att men Emmeli, du håller ju på att bli krasslig. Sista backen hem var en pärs. Och från samma sekund som mannen kom hem, checkade jag ut. Feber, galet ond hals och prick hela kroppen värkte. Sömn, gurglande i saltvatten och ännu mer sömn. Har gjort susen. Till stor del. Men det vilas vidare. Vad är väl en liten förkylning, när jag dessutom har en man som jag teamar med så bra och som gör allt för sin lilla fru.
…
Tack fina, fina ni för all er omtanke. Det är fantastiskt att få vara jag, med så många goda människor runtomkring, både precis mitt i livet och här inne i dagboken. Jag uppskattar er alla så. Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | nov 28, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner
I fjällgropen, solkysst och med skoterhjälmen på. I PlåtEmma, den där tunga, tuffande båten, på väg att lägga ut nät. I din alldeles egna ”Mexicobar”, grillandes och spisandes musik. I Sommarstugan, plötsligt mitt i natten, i full färd med att ”göra en fest”.. som Den Evigt Unga starta en ”Aftondans” och digga till Boggie-Boggie, som min far lirade på gitarren. Senaste dryga åtta åren, även tillsammans med han du redan innan du mött honom, bara helgillade. Min M. Ni blev tajta. Så fint.
Det var självklart att du skulle köra oss, vår Livets Dag. 7 juli 2012. När han och jag, blev Vi. 
(Samtliga bröllopsfoton är fotade av Cecilia Lundmark. Vår vän tillika bröllopsfotograf <3)
…
Det finns så många minnen. Från hela min barndom. Alla somrar i Sommarstugan. Varendaste Midsommar. Allra vintrar och fjällturerna. Där du gasat fram med din coola fru i skoterpulkan. Den där pulkan, som du bara var så fast beslutsam om att lille S skulle få. Nu. För några veckor sedan.
Varma i hjärtana åkte vi till er, en söndagkväll. En bit morotskaka hade vi med och du tyckte den var god. Och du var i vanlig ordning glad att se oss och barnen. Men du var trött. Så himla trött. Annars hade du i vanlig ordning börjat undra om vi inte hade instrumenten med oss och kunde spela en bit.
Och som du kämpat. Men du gav dig inte. Du har följt din Livets sång; Jag ska leva, tills jag dör. 
Vila i frid, kära du.
”Vad hemskt. Men Jesus tar han om han, såklart”. Som vår lille, fantastiskt kloke, treåring direkt sa.
Idag tänder vi ljus. Bara för Dig. Älskade Morbror S.
// Lillafrun.
..Ja, eller Emma Karolina. Som du ju alltid kallat mig och ju var fast beslutsam om att jag skulle heta. Ingen har gått undan med sitt vanliga namn, inte. Hela släkten har vi smeknamn, mynnade från dig. Och det känns mer än underbart just nu.
Tack för allt. Vila i Ro. <3
Senaste kommentarer