av Emmeli | okt 30, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet
Det syntes på en gång; idag blir en vacker dag. Solen sken in. Vi tände ljus. Dukade frukost. Och klädde oss i mjuka kläder. 
Lilla stunden senare kom Kusin H, och skulle enligt plan stanna här och hänga med oss hela dagen. Förstår ni festen!
Efter första lekrejset här inne, packade jag varm choklad, frukt, kanelbullar och annat man kan tänkas behöva på en höstig utflykt. Typ ullfilt. Och så traskade vi iväg, hela stor-lilla gänget.
Så himla, himla mysiga, sköna, trevliga och roliga timmar ute i vackerhösten.
Sörpla varmchoklad och leka massa roliga hitte-på-lekar där bara fantasin satte stopp. Och den fanns det minsann ingen hejd på, tror jag. 
Där tror jag att dom var på någon ö. Och aktade sig för hajar eller så.
Lillan somnade i min famn efter ett tag och fortsatte sedan snusandet i vagnen.
Så himla gulliga dom är dom där två. Kallar varandra för Lillebrollan och Storebrossan, den ene hjälper den andra. För att i nästa sekund vara smått i luven på varandra. För att lika snabbt ha det festligt igen. Kusinkärlek, liksom.
En så härlig tur, för oss alla. I vårt ljuvliga Höga Kusten.
Dagen i övrigt har varit proppad med massa lek, pysslande och mys. Och lite disco i Salen på toppen! Nöjda och trötta små (och stora) ikväll.
Nu ska den här mamman strax krypa ner bland sovande varma småkroppar, efter att nyss ha vikt en massa tvätt och plockat små leksaker i ordning. Bästa som finns är att lägga sig och lyssna på den ljuvaste av musik; Småttingarnas andetag.
Känner mig löjligt nöjd över dagen som praoande trebarnsmorsa. Höstlovet fick en fin start, mao.
Lillafrun
av Emmeli | okt 19, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Mammalivet, Norra Drömgården, Shopping
Den första riktiga frosten.
En alldeles ovanlig mitt-i-veckan-dag. Småbarnen som hämtades av Mormor och Morfar för en heldag med mys i lilla byn. Allra första gången som mamman och minstungen skulle vara ifrån varandra så länge (och det gick såklart hur bra som helst!). En Storan och Lillan susade söderut för en så himla härlig stadsdag. Förutom att vi var så, så nära att vara med om något otäckt på vägen ner. Fy, sån halka! En dag av frissabesök för oss båda.
Massor av skratt. Timmar att känna sig så ompysslad. Mammalyx. Pagen åter funnen igen, efter en drös kapade centimetrar. Jag råkade visst förälska mig i en kappa också. Och slog till, som ni kan se. Kapp-lycka. Från lindex. Ni är många som undrat (då ni följt mig på instastories och på så vis ju redan sett min lilla ulliga kärlek). 
Idag?
En älskad Hemmadag med mina gullisar. Där det leks och snoras och shoppingen från gårdagen packas upp. Som pyjamasar till flickorna. 
Min, den randiga, ser jag framför mig att jag ska sitta och sörpla lördagmorgonens kaffe i och liksom må prick hur härligt som helst i. Minimannen svassar runt och provar sina nya kallingar (hihi). 
Juniflickan verkar nöjd över lite mer förvaring till Lekhörnan i köket, samt över sin söta rosa finstickade dress. Med glitterhjärtan på knäna och lillmagen.
Såklart blev ljusförrådet påfyllt. Dom gröna och blå ljusen är mina favoriter nu, från det gul-blå varuhuset, ni vet. Doftar såå gott. Och matchar sådär löjligt bra till Hortensiakvistarna som också fick följa med hem. Jag kände mig som nån annan stadsmamma, med fina kappan och färska blomsterpaketet i famnen igår. 
Jag gillar kontrasterna.
För idag njuter jag så av det älskade HemmaMammalivet. Att svassa runt i ullstrumpa, njuta Drömgårdens lugn, synen av frosten på marken. 
Omåttligt nöjd är jag också över den stickade mysbrallan till mig själv (den ni ser genom den dimmiga hallspegeln). Så löjligt skön. Perfekt för dagens städrace! 
Livet bjuder på festliga konstraster, mao!
Ha en fin torsdag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 15, 2017 | Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen
15 oktober 2016.
En liten, liten kattunge och två småttingar. Och en alldeles pirrig mamma. Ett gäng som stod på bron och tog emot det där stora lasset av fönster och dörrar. Sammanlagt 25 fönster och två pardörrar. Stora entrédörren och 2 sidoljus, hade ju kommit tidigare under sommaren och var redan på plats. Men denna kyliga, friska oktoberdag, var;
-Den Riktiga Starten på vår Fönsterresas första del! 
Ett drömmigt lass från Allmogesnickerier!
Under hösten och fram till nyår, målades hälften av fönsterna. Tre lager färg, på precis allt. Ett otroligt arbete som jag och M hjälptes åt med. Men M är fönstermålningsmästaren, nummer ett, helt klart!
Lillafrun i Målarverkstaden.
Varje fönster tar cirka 12-15 timmar effektiv tid att måla. Sen en herrans massa torktid emellan lagren. Tidskrävande, tålamodsprövande… men vääldigt vackert med penselmålad linoljefärg…
M i Nya Målarverkstaden. Då vi ju också försökte fiska tid till att börja jobba på övervåningen.
…
Så fort året gått från 2016 till 2017, började M och Svärfar spåna på hur fönsterbytena skulle gå till. 
Och så var arbetet igång!
Varje byte tog sina timmar. Så fort en gemensamt ledig dag dök upp, jobbades det. 
Skillanden blev enorm när vi satte in dom första höga fönsterna. Se bara på bilden ovan och här nedan;
För att inte tala om när vi bytte kökfönstret (som ni ser ovan) till två höga (se här nedan);
Wow. Redan här fick vi dåndimpen lite. Men det jobbades på.
Inne på lon höll jag och Pappa till, när vi tillsammans grundmålade cirka en kilometer bräder. Plus ribb, förstås.
En fredagkväll i slutet på maj, höll M och Svärfar på att sätta in det allra sista fönstret för den här gången. Det halvrunda högst upp. Då ville jag knappt titta och var så glad som hade barnen att koncentrera mig på i vanlig ordning.
Därefter, kunde vi starta på riktigt med;
Brääädfodringen!
Precis i början av juni, började spikarna dras.
Den isolering som gick att användas, fick vara kvar. Helst skulle vi såklart ha velat ha cellulosaisolering precis överallt, men det kändes både ekonomiskt och miljömässigt (slänga sånt som fungerar)dumt, så den gula, stickiga isoleringen fick vara kvar. Och den diffusionsöppna vindduken sattes, med luftläkt utanpå.
Här var det cirka tre veckor som vi stod stilla. Frustrerande. Men så lugnade det ner sig på vissa fronter, M fick semester och ja, vi kunde styra tiden på ett annat sätt. Gasen i botten!
Teamwork på hög nivå. Och den där semester- och vilokänslan, var det på ett sätt mycket utav.. vi var ju tillsammans, pussade på ungar och jobbade på älskad gård så mycket vi hann och orkade. Men å andra sidan, så var det också tröttsamt. Roligt, men jobbigt. Typ så.
Så otroligt mycket finsnickeri och timmar inne på lon också, där M tillverkade alla foder, krön, midjan och så vidare..
Underbrädor spikas på. Dom egensnickrade fodren och krönen likaså. Därefter mäts och kapas varendaste liten ribb-bit. Därefter doppas ribben i linolja, för att skrämma fukten så långt bort vi kan. Ribben spikas på, spik för spik. Slag för slag. Sen är det ”bara” att måla. Två varv till. Till sist skruvas plåtarna på och känslan är nästan Gråtfärdig.
Tänk så engagerade alla har varit. M mest, jag så mycket jag bara kunnat med två småttingar i famnen. Svärfar. Svärmor. Pappa. Mamma. Och tänk, när vännen C kom och hälsade på, så tog hon penseln och målade som om det vore det mest naturliga. Ja, vi är så tacksamma för precis alla hjälp vi fått. 
Dom där målarstunderna kommer för alltid att finnas i mitt hjärta. Älskade Pappa. <3 
Och dom där två alltså. Mannen och Svärfar. Vilken duo. Helt imponerad av dom. 
När vi tänkte oss hinna klart gavelsidan, tills vi skulle åka iväg till Gotland.. så insåg vi att ”nää… det blir för mesigt med den där gråa”. Vi har brytningen grå och vit inne i hallen. Så vill vi ju ha det. Men tydligt, så behövs mörkare grå där ute, där ljuset ligger på, på ett annat sätt. Så ny färg skickades efter och så fort vi kom hem från ön, öppnades burken med fin grön umbra. 
Utan att nästan någon av oss hängde med, så var vägg nummer två påbörjad. Den första väggen kändes som en evighetsvägg. Så hög. Så stor. Så mycket spikande. Men långsidan, där Verandan tar upp så mycket, gick det betydligt snabbare. Plus att erfarenheter redan var större! Samt att alla beslut hade fattats… 
Kommer heller inte glömma dom där kvällarna jag och M varit ute tillsammans, när barnen somnat, antingen rullade i vagn eller inne i småsängarna. Hur han och jag hjälpts åt och teamat.
Vi skojade där ett tag om att, hur ska barnen kunna sova sedan nu då, när dom inte hör spikslagen?…
Där, bilden ovan. Då hade vi baaara, bara, bara en halv sida kvar… men skulle vi hinna, innan vädret blev för höstigt?
Tre generationer jobbade på.
Och vi gav oss inte.
En vacker dag, vågade både den där mamman sig ända högst upp på ställningen. Och någon dag senare, hade den skäggige och hans fru lyckats nå sitt drömmål för Sommarens Renoveringsprojekt.
Två sidor med fönsterbyte och brädfodring. CHECK! 4 månader hårt arbete, på alla fronter. Men nu är det klart och vi är gråtlyckliga, glada och så kära i vårt vackra hem.
År 2014 när vi hyrde gården, som vårt Sommarhemma. Blev kära. Återvände till julen och så vidare. Då såg huset ut såhär;
2015, sommaren som Drömgården blev vår, såg det såklart prick likadant ut. Sommar bara..
Och nu, efter att vi fått pyssla om denna gård i två år?
-TADAA!
Det är fantastiskt att se hur vårt hem växer fram till det där nästan Sagolikt Vackra. Jag är ju som jag är, och tycker att det är hur bra som helst alltid. Redan från början när vi flyttade hit. Det är dom som bor här, som gör hemmet. Dom människorna älskar jag till månen och tillbaka och det spelar ingen roll om vi skulle bo i en liten stuga, tror jag. Men om vi bortser från det, så är det så löjligt roligt, det här. Ett intresse som blivit till, både hos mig och M. Det är förbenat slitigt ibland, och vi kan vara precis hur trötta som helst.. för självklart går småttingarna före allt, och allt som görs med huset är ett pusslande med livet. Vi gör det som ett team, och det är fantastiskt. Att vi nu är klara med första delen och kan pusta ut lite på Fönsterbyte- och Brädfodringsfronten, känns mer än bra. Tack M, för att du snickrar, målar, tänker ut, vårdar och förvandlar vårt vackra hem till vår Dröm. Och igen och igen, än om vi gnetat på (precis som sig bör) mycket själva, så har vi haft otroligt hjälp från våra päron. Så oändligt tacksamma för det!
Och resan fortsätter ju…. en liten paus bara, sen på´t igen med samma visa… på andra halvan.. och så lite takbyte på det någon gång vi ej bestämt när… tänk rött tegel, liksom…
Fönsterbyte- och Brädfodringsresan, Del 1. (År 2016/17). CHECK!!!
Lillafrun
av Emmeli | okt 11, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Vilka mysiga dagar vi har, alltså.
Barnen och jag hänger med Svägerskan och hennes småttingar allt vi bara kan den här veckan nu när dom är här uppe för en Norrlandsvecka. Tänk så drömmigt om vi bodde närmare varandra…! Jag har sagt det förut, att M och hans syster fick barn med en dags mellanrum. Så coolt. Och dom två Småsystrarna, treåringarnas småsyskon, är det bara fem månader emellan, så det är så himla festligt att umgås. Inte bara för att barnen är jämngamla. Det är heltrevligt, helt enkelt.
Så mammor och kids har hängt varje dag denna vecka. Försökt pricka in utetid när vädret inte varit regnvräkigt alldeles förskräckligt. Idag fick vi till och med några solstrålar mot oss. Underbart! Mammorna pratar så käkarna nästan gått ur led. Barnen leker och leker. J
Jag älskar när jag får känna mig som en Lekmoster och göra Trolldeg i roliga färger och dra fram pärlor i glada färger att pärla armband utav. 
Det är så fantastiskt att få umgås med dessa små minimänniskor. Något jag absolut kan bli hutlöst trött av (typ i denna talande stund njuter jag tystnad då vi just sagt hejdå till darlingar och mina två chillar för en stund.. melliset är bortdukat och det är en liten lugn stund innan middagsfix..), men som jag bara älskar och mår som allra bäst utav. Ta hand om det finaste vi har, liksom. Bästa, bästa. <3 
Hur glad blir man inte av färglada armband gjorda av småttingar?
I övrigt är det vardagsvecka som vanligt. S är mer än nöjd över sina nypimpade brallor. Så himla fräsigt att kunna laga sina favoritbrallor. Måste visa senare! Jag glädjer mig åt att också ha hunnit stryka lite och dessutom brottat ner den där viktvättshögen som hann bli hutlöst stor. Njuter också av tanken på att vi hade en så härlig Höstfest.. och tycker samtidigt att det är lite smygskönt med paus i baknings-rejs-mest-varje-dag-bakande. Mannen jobbar, Brandmannar, Pappar och hinner också på något vis med husfix. Juniflickan jobbar på och försöker hänga med större barnen så mycket hon orkar, samtidigt som hon har en envis förkylning och dessutom ”välkomnar” den ena nya tandsingen efter den andra. Älskade Vardagsliv.
Har ni en god vecka? Är ni päronlediga, jobbar ni, pluggar? Berätta gärna. Jag är typ sugen att gå en fotokurs… hm. Skulle det rymmas i livspusslet tro?
Må så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | okt 9, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Det var en så himla, himla fin dag, det där. För det första; titta vackerhösten? Perfekt dag för Höstkalas!
Vädret var på topp, och vi med det! På långa listan av under-dagen-fix, var såklart bland annat att duka för alla darlingar som skulle komma till kvällen. Jag och Juni tog en promenad.
Där någon sov och någon njöt friskluft och passade på att plocka sånt som skulle kunna tänkas bli fint till en höstig dukning.
Mycket riktigt. Fasligt nöjd, faktiskt. Sånt där är så roligt att det inte är klokt.
Och medan det grejades inne i köket för mig..
..så jobbades det också på utsidan.
Farfar och Minimannen satt i traktorn och fraktade iväg ställningen som låg på backen i ett tungt plockepinn. Och mannen gjorde typ allt mellan himmel och jord, kändes det som; röjde, plockade skräp, trimmade, var uppe i äppelträdet och sågade ner den där grenen som rasat för flera veckor sedan och så vidare. Det var sån teamworkkänsla!
…vissa tyckte att det var rätt så slitsamt med kalasfix..
Där ser ni liten Juniflicka som gick i farten och snacks-åt bokstavspasta och var prick hur gullig som helst i sin nya lilla rosiga blus.
Glas för bubblor och sånt, radades upp.
På spisen puttrade en spansk gryta i två stora grytor. En maträtt som jag bara gjort en gång tidigare och som var ännu godare än jag minns den.
Brödet som jag och barnen bakat tillsammans.
Och hela kalasköket! Som hade ännu ett slagbord, som vi hittat i gårdshuset. Det gjorde att vi rymdes allihopa i köket, under middagen. Älskade gammkök!
Ljusen tändes och hemmet var redo för Höstfest. 
Den skäggige var snygg som alltid.
Två syskon. Så väntande på gästerna, i vanlig ordning.
Och, precis som alltid, så hann darlingar knappt ur bilar eller traska in på gården förrän dom möttes av ett stort VÄLKOMMEN IIIN! , av S. Så väldigt trevligt! Och vips var Höstkalaset igång!
Sen följde en kväll så fantastiskt trevlig och god.
Vi skålade, åt gryta, skrattade, åt lite till. När jag stod ute på bron och vaggade liten Lilla och tittade in genom ena köksfönstret, så kände jag mig så rik. Där inne, där lamporna lyste, där värmen var stor, vuxenpratet och barnskratten ljummade. Där, finns allt som betyder något. Förutom några få familjemedlemmar som bor lite för långt borta för att komma över dagen, typ (läs Thailand och Huvudstaden). Förutom dom, så var vi liksom alla. Vår närmaste familj. Sån rikedom att ord ej kan beskriva.
Storan och Lillan. Som typ gifte sig med buketten från mor och far.
…
Jag och M hade förberett en liten drös med paket. Ingen hade såklart förväntat sig någonting. Men det var så roligt att få bjuda på en riktigt god kväll, överösa med massor av tack-för-hjälpen!! och dessutom toppa me några roliga paket. Vi har såklart gnetat på själv i massor, men vi har också haft så dyrbar hjälp av familjen under fönsterbyte- och brädfodringsresan Del 1. 
Till efterrätt blev det såklart tårta.
Glasstårta, som födelsedagsbarnet älskar. Ett nytt recept, som alla diggade. En nutellaglasstårta, med mandel i. Och så fanns det såklart chokladbollar. Och dom där så (om jag får säga det själv) vaansinnigt goda biskvierna, med citron- och limesyrlig fyllning och vit choklad på toppen.
Medan vi vuxna satt och mådde gott, lekte ungarna hejvilt och hade det så roligt. Tills det blev sena kvällen och ungarna fick sin alldeles egna myshörna inne i Sovrummet. 
Filmtime och vissa (läs: S) slockande bland älskade kusiner.
Kex- och ostätande, glasögonprovning, ännu mer paketöppning, en massa levande ljus, härlig musik och bara en så härlig stämning jag alltid vill minnas.
Ett Höstkalas att stoppa i hjärteasken! Precis så.
Lillafrun
av Emmeli | okt 5, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Efter födelsedagsmorgonen pussade vi pappan hejdå, vissa klädde sig i finskjorta på stuberten och sen var dagen igång!
Samtidigt som grattis trillade in härs och tvärs och födelsedagssång likaså, så tog vi fasta på att det faktiskt var Kanelbullens dag. Vi satte en bulldeg på jäsning.. för vi hade nämligen också fått älskade som var sugna att komma på kalasfika.. vilket vi inte alls räknat med. Men vilken bonus!
Jag smäller av så söta S bullar blev.. som små klumpar, fyllda med kanel och socker och prick hur söta (i dubbel bemärkelse) som helst. Ett tu tre, så fanns både nyrullade chokladbollar och kanelbullar.
Mitt i dagen kom en älskad liten kusin och förgyllde Minimannens dag, samtidigt som hans skjuts (Fina systerdottern) lämnade ett tårtbud från mannen…. till och med det hade han ordnat. Han vet att jag är löjligt svag för prinsesstårta. Och det ska vara köpes, från precis det bageriet.
Lycklig mor och liten dotter, vilka älskade J förevigade där i dörröppningen.. födelsedagsfina dagen till ära!
Så himla gulligt att M beställt tårta med namn på och allt.
Så strax efter mitt i dagen dukade vi för kalas.
Och så äntligen kom kalasfikagästerna;
MammaMormor och PappaMorfar trillade in med ännu mer sång än den där obligatoriska jag alltid får på morgonen, kramar och fina paket. Lika så Storan. Vilken fest!
Efter att vi sedan kramats hejdå, så kände jag hur barnsligt trött jag var. Precis som barnen. Juni somnade i vagnen ännu en gång och efter en stund kom Vackerpappan hem. Vände i dörren, med S i sällskap. Så kom dom hem, med två finurliga leenden, tågandes efter varandra, sjungandes jag må hon leva!, med rosor i fång. 
Alltså, jag smäller av.
En löptur därefter för mamman, medan mannen lagade önskad middag. Familjens Favoritpasta. Följt av en kväll med massa dans och musik i Salen, ännu lite mer fika med Svärpäronen och till sist bara en stund att pusta i finsoffan innan vi kröp ner i Storsängen och somnade som en björnfamilj.
Vilken härlig 27-årsdag!
Jag är lite som ett barn när det gäller födelsedagar, mina närmaste vet vad jag pratar om. Helt nipprig, liksom. Som i förrgår när jag skulle sova. Alldeles pirrig i magen. På födelsedagen så njutande och lycklig, över-alla-runtomrking-mig-tacksam… för det är ju så, det bästa är verkligen att få strösslas med kärlek lite extra under en hel dag och på något vis känna sig nära precis alla jag tycker om och håller kär.
Tack älskade StorlillaFamilj, M och barnen. Finaste Päronen. ÄlsklingsSyrrorna. Rara Svärpäronen. Älskade Vännerna. Gullesläktingarna.
För all uppvaktning. <3
Och alla ni, som jag ju egentligen inte alls känner men som jag ändå, tycker så mycket om. Menar då förstås alla ni läsare och följare som alltid är så rara mot mig. Tack snälla, snälla ni.
Nu kör vi livet som 27-åring! Det blir fint, tror jag.
Lillafrun
Senaste kommentarer