av Emmeli | aug 27, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet
Från en fredag till en söndag. Det allra finaste Sommarlovsavslutet vi kunde tänka oss, jag och barnen.
Med älskade runtomkring. Havet alldeles bredvid. En stuga att värma sig i. En höstluft så klar att andas de djupaste av andetag i. Och lov att pusta ut, som en småbarnsmamma som just nu är lite fransig i kanten. Känslan av att ha sin Mamma och Pappa som stöttar och hjälper sin dotter och kramar och leker med sina barnbarn. Gudomligt.
Det är många guldglimtar från denna helg.
Som den där stunden när jag och pappa gick upp i skogen och plockade blåbär tillsammans.
Juniflickan åt sedan så hela hon såg ut som ett litet blåbär.
Att ha lördagmorgon med barndomsminneskänsla.. att få vakna i den där gulliga stugan, äta mammas goda risgrynsgröt och sörpla kaffe ute på trappan, i nattlinne och tjocktröja.
En stund framför sköna varma brasan.
Tiden att bara vara- vara…
Precis så.
Eller den där stunden när jag och barnen hälsade på i Moster och Morbrors stuga och barnen spred glädje på det sätt bara barn kan göra.
Efter motionstur längsmed havet och upp till vacker topp och vy, få krypa ner och vila middag tillsammans med varma småttingar. 
Gå på små stigar, bland barr och kottar. Känna dofterna lite extra noga. Höra barnens kvitter och sitt eget skratt. 
Liten har hängt med Morfar non-stop. Så himla mysigt han tyckt att det varit. Massa spännande saker som gjorts. På bilden ovan gjordes elden för duschvattnet upp. 
…så att flickorna sedan kunde gå och ta en skön dusch.
En liten cool Juniflicka. Och en mamma så tacksam så. För just precis den där stunden, tillsammans med henne. Och bara rätt och slätt, för dagar med barnens Mormor och Morfar, som två stöttepelare och med så mycket kärlek att jag blir gråtlycklig av bara tanken.
Det var en sån vacker Stugsista. När marschallerna lyste längs med hela fjärden.
Jag tar med mig dessa dagar. Sparar dom långt, långt inne i Hjärteasken.
Några dagar ute vid Smultronstället jag älskar så. Som en lisa för själen.
( tack mamma och pappa! <3 love you. )
Hoppas att ni haft det gott ni med, alla ni som kikar in här!
Lillafrun
av Emmeli | aug 23, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Där pysslas det födelsedagskort som det stod ” Kära, kära Morfar.. ” på och så vidare.
-Jaa… eller också stod det en herrans massa L och H där på, precis som i sin morfars initialer. Någon liten önskar att han kunde skriva, typ nu. Lillvännen, alltså. Som pysslade till morgonen och var redo med kalaskläderna på en gång. Flickorna blev redo till slut dom också.
Så gick vi ut, till vår lilla odlingstäppa. Åt sockerärtor och plockade luktärtor. 
Det är mer än fint att packa med en i-klänning-prickig liten flicka, en i-rutig-skjorta-lycklig pojke. En liten bunt luktärtor. En flaska saft. Och det där kortet från älskade Liten.
Och sedan åka till Lilla byn tillsammans.
Minimannen kläcker kommentarer som ”det är mycket trafik idag, mamma”, och frågar frågor som ”hur ser det ut i himlen?”. Väl framme så sjunger vi ja må han leva! och hurrar, för han vi älskar så. 
Min pappa. Barnens Morfar. Den skäggiges Svärfar. Han med det ständigt positiva tänket, den hurtiga andan och varma, varma Pappahjärtat.
Kramar, god lunch, kusinlek och ljuvlig Morotskaka till födelsedagsfika. 
Vi firade ju med pompa och ståt i helgen som var. Då var vi sådär många som man kan vara när det är helg och alla är lediga. Men kan man träffas ännu en gång, som idag, så gör man det. Om än i liten trupp. Det är så mysigt, att kunna ses såhär. Något som jag tycker är en livets lyx och som jag uppskattar så. Något vi drömde om när vi bodde i Norrnorr och som nu är vår verklighet. Tacksamt, ja.
Och det är så förbenat lyckosamt, det där. Att ha en Pappa. För det första. Och för det andra, dessutom, en sån som Han. <3
…
Barnen har fått somna genom långpromenad ikväll igen. Inte för att jag hade behövt gå långrunda för deras skull… Juni somnade innan vi var utanför gården och S några minuter in på rundan. Kalasdag, mao! Jag är också trött, men tänkte samla ihop några små krafter till att bädda rent allas sängar. Så det liksom kommer bli mer än skönt att krypa ner i Storsängen sedan. Jag har varit så otroligt trött i dag. Idag också… (// småbarnsmorsan..)
Hoppas att ni har det gott. Och tack igen för alla era värmande ord. Jag tänker En dag i taget.
<3
Lillafrun
av Emmeli | aug 20, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Ja, ibland piskar motvinden i ansiktet och hjärtat kan plötsligt kännas precis hur ledset som helst.
Att ha nära och kära. Två små barn och en man. Storfamiljen runtomkring. Och vänner som bryr sig till bredden. Det finns liksom inget så fint och räddande, som precis just det. Jag är evinnerligt tacksam. Skulle vilja krama alla i en hop.
Den här veckan har varit en tårfylld dimma,
..men mitt i allt så har det glimtat så många fina stunder.
Jag tittade i kameran och hittade en drös sensommarminnen.. dom vill jag spara här i ett dagboksinlägg. Och genom dom, minnas tillbaka på den här tiden som ledsen, men vacker mitt i allt. En tid som också måste få sin plats här i livet. Tiden där jag tänkte på mig själv så mycket som aldrig någonsin. Klappade ömt. Den där Sensommarveckan när livet tryckte på paus. Åt mig.
Jag är inte vanliga Emmeli. Inte än. Men allt är ändå många steg bättre än för en vecka sedan, när det kändes som om livets alla pusselbitar bara låg huller om buller och ingenting var i sin ordning. Nu faller bit för bit på plats och jag har dom finaste människorna med mig. Tacksamheten och ödmjukheten inför livet kanske aldrig har varit större.
Att få vara liten. Bara dotter. Ligga raklång i hammock, äta mamma-lagad mat och bli serverad pappas nyplockade hallon och äta smultronglass. Fastän inget smakat det minsta gott, så var det just det, precis där och då. 
En Storebror som på det allra drömmigaste sätt har avslutat sin Sommar; genom att plötsligt känna sig så sugen på att ”flytta utåt i två dagar”. Och liksom bara packa väskan, bli gladeligen hämtad av Morfar och sedan åka för mys i dag+natt+dag… så stort när man är tre. Och mamman fick både svälja gråten att släppa iväg, och sedan vara hur stolt som helst över den där storlilla människan med sånt mod och varmt tryggt hjärta. Han slog till på en natt hos Farmor och Farfar också, när han ändå var igång. Härnäst tänker han ”flytta utåt” till Mäjadalen och kusinen, säger han.
Två gånger har jag varit till skogen tillsammans med Storan. En gång tillsammans med en massa barn. Och idag bara hon och jag. Som hon stöttat mig igenom dessa dagar. <3
Jag och M har satt oss själva högt på priolistan. En kväll låg vi i gräset på filten, tuggade choklad och bara var. Barnen sov gott i vagnen bredvid. Vi har också gått fot-om-fot-promenad, åkt på vackervägar med bilen medan ungarna gjort natt i baksätet och gett oss tid att prata och prata. Och så har vi målat. Tillsammans. Där ser ni utsikten vi hade en kväll. 
Vardagen har smygit igång. M har börjat jobba och när Storebror dragit på egna sommarloviga äventyr, har jag och Lillan varit alldeles ensamma och myst mycket på kökssoffan. Ett så gott botemedel mot motvindssvackor. 
Att plocka luktärtor… 
…och titta på regnet. Det är också vilsamt. 
Servera någon man älskar till månen och tillbaka, varm choklad och nybakt limpa. Det kändes gott i mammahjärtat, det med.
En dag var vi också på ett så fint 70-årskalas. Kalasklänning på som ni ser. Funkar finfint att köra traktor i om ni frågar Juniflickan… även nu kallad Skrollan samt Vilda Babyn…. 
Nattafika med den skäggige. Vad vore jag utan honom?
Många, många ligga-raklång-stunder har det blivit. Med katt i sällskap. Och han går all in för det där med raklång. En gång också sällskap med min älskade ”Norge-Bestemor” A sittandes på sängkanten.. Mannens gulliga Norge-Morfars A. Hon är helt underbar och har med åren blivit som en farmor-mormor för mig. Så himla, himla värdefullt. Vi har både skrattat och gråtit tillsammans den här veckan.
Småttingar framför barnprogram. Så gosiga med varandra. En underbar syn för två päron. 
En älskad PappaMorfar har firats. Med ett hejdundrande kalas. Kräftskiva och Födelsedagskalas, i ett. Det var en jättefin kväll, sannerligen.
Och jag är barnsligt förtjust i köpes-Prinsesstårta. Det vet mor, och där stod prick en sån. 
Alldeles nyss gick jag en liten sväng över gården. Knipsade in några blommor. Mest luktärtor såklart, men också några rosenkära. Sitter och tänker. Och känner. Att det här varit en förfärligt jobbig vecka… men som på samma gång, innehållit så mycket gott. Det finns så mycket att vara tacksam för.
Lillafrun
av Emmeli | aug 17, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Det var ju bara en alldeles vanlig sommarlördag.
Visserligen den allra, allra sista på hela vår sommarsemester och vi ville därför bara njuta allt vi kunde. Mamman hade till morgonen varit ute på en så skön morgonrunda. Låtit benen vila från löpning och istället gått. Jag njöt utav den stunden så. Och av att komma hem därefter, till gullemänniskorna. Tillsammanstid, det dyrbaraste och bästa som finns.
Peppen var total…
…över den där färgen som äntligen kommit och låg där i kartongen och väntade.
Vi gick in på lon allihopa.
Och blandade och vispade.
Barnen lekte.
Pappan målade.
Och mamman var lite överallt. Försökte hålla ordning på flocken, så att säga.
Det var också pepp över dom där röda vinbären som nu bara dignar från bärbuskarna.
…
Sedan. Någon timme senare. Kändes det som om vi mötte en utav livets allra största motvindar…och som om hela livet välte omkull.
Som ni vet delar jag med mig av mycket här inne i dagboken. Men inte allt. Det kan handla om lycka. Det kan handla om sorg. Ibland passar det bara inte, oavsett om det handlar om det ena eller andra. Men jag brukar alltid hinta. Bara för att ni ska veta. Att mitt liv inte är något maskineri. Att jag möter både med- och motvind, jag också. Just nu känns precis allting upp och ner. Förutom att jag ser att fötterna står på jorden. Att jag håller någon jag älskar så, hårt i handen. Att barnen virvlar runt och är lyckliga. Och att familjen finns där. Så nära, så nära.
Livet, alltså.
..Ibland hänger man inte med. Ett endaste dugg. Ibland händer saker man bara inte kan påverka. Som från ena sekunden till den andra. Att vi kom hem från god och lycklig Gotlandstur ena dagen.. och att det sedan, några dagar senare, känns som om vi varit i en tvättmaskin på alldeles för höga grader och centrifugerats alldeles för många varv. Och det kan kännas precis hur jobbigt som helst. Och det får kännas så. Och vara så. När Livet bara välter omkull för ett slag. Det är det, som är livet. Det också.
Vi hörs snart igen.
Och ni; Ni behöver inte fråga. Inte undra. Det blir inte bättre av det. Och det är inget ni mår bättre av att veta heller. Jag behöver bara skriva. Tala om. Att allt bara inte är som vanligt just nu. Jag skulle känna mig mer än oärlig att låtsas något annat. Det är inte jag. Liksom.
Ta hand om er, ni med.
Lillafrun
av Emmeli | aug 11, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Å kära nån, så himla härligt. Att vara hemma igen.
Det var fyra mycket, mycket lyckliga människor som klev ur Rymdskeppet igår, hemma på vår gård. Alla nästan kastade vi oss på vår älskade kisse som haft den bästa kattvakten man bara kan ha. Lilla Sallekatten. Och Älskade Storan… Oj som hon varit hos oss under vår semestertripp. Tagit hand om katt. Blommor. Sett till gården. Och i måndags hämtade hon ut våran matkasse också, som visade sig ha slut på sitt sommarlov. Så här behövdes inte ens handlas middagsmat på vägen hem. Kyl , frys och skafferi hade var sak på sin plats. Ni förstår ju. Tacksamheten. Så stor, så stor. <3
När man varit borta sådär typ en vecka, så trots att jag alltid tokstädar innan vi åker hemifrån, så kan det ju ändå kännas lite instängt, liksom. Men inte den här gången. Dörren har ju öppnats varje dag och runtom i hemmet var det strösslat med rosenbuketter. På köksbordet den allra största, med en välkommen-hem-lapp på toppen. Så himla fint.
Det var en fröjd att se ungarna komma hem till (som Sixten likt sin mor säger) Vackerhemma. Juni visste inte till sig hur hon skulle hinna spatsera överallt och samtidigt leka med alla leksaker. Storebror kutade det första han gjorde till odlingstäppan och utbrast ”Å! Jag måste kolla om morötterna växt” och så kom han i nästa sekund och knaprade på en orange goding.
Sen hade vi en sån härlig kväll. Barnen badade, väskor packades upp, var sak hamnade på sin plats, tvättmaskinen jobbade på och hemmet fylldes med liv. Återupptäckten av hur dansa-vals-stora rummen är här hemma, var också mer än god. När småttingarna somnat gott i sina sängar, satt jag och M uppe med tända ljus och visste inte till oss hur mycket vi skulle prata högt om huset, så att det liksom förstår hur mycket vi tycker om det. Allt i sällskap av en kurrande katt. Innan vi också kröp ner i skön, precis-innan-vi-åkte-till-Gotland-renbäddad-säng. Ljuvligt!!
Å. Det är så skönt att vara hemma.
Och att få vakna till fredag, i sköna storsängen kändes som en dröm. Fredag. Och allra sista semesterlediga helgen väntar. Hittills har vi bara strosat runt här hemma. Jag njuter så av att gå ut på gården och hänga tvätt, sticka näsan i luktärtor, knipsa gammblommor, norpa några sockerärtor att tugga på. Höra stor-lilla ungen tjoa med pappan i studsmattan. Och också veta att lilla ungen har det hur skönt som helst i vagnen bredvid. Solen skiner och det bara känns att det är en fin-fredag som väntar oss.
Ha det så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | aug 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Stora Lilla Familjen, Träning
Åh,
Vilka helt fantastiska dagar vi haft på vårt älskade Gotland. All Tillsammanstid. Alla mysiga frukostar. Småkusiner i lek. Havsluft. Vallmo i blom. Varm sol mot kind. Och många, många sköna träningspass, både i skog och mot stranden. Den totala vilsamhetskänslan, som är så fantastiskt angenäm att få under en drös tillsammans-sommardagar, just här. 
Fruktsallad med påhittat, farligt gott chokladfluff. Visbyturer. En heldag på Kneippbyn med småttingar med stora ögon. Cykelturer med barn med i räservagn. Den där daten tillsammans med mannen. Bad och Glassätande. 
Dagar att vara så otroligt tacksamma för.
Vemodigt, som alltid, att säga hejdå till det där huset som är så gulligt att det inte är klokt. Ön som bara är helt ljuvligt vacker. Och den där semesterfeelingen som är så alldeles särskild just där. Men, vi åker hemåt. Mot vår älskade Drömgård. Med stor längtan och tacksamhetskänsla. Vissa längtar efter att få bygga maskiner i köket som han alltid brukar, en annan längtar nog efter att få dra katten i svansen, och åka rutschkana såklart. Och dom där två andra, är mer än ivriga på att få öppna färgburken med nya färgen som kommit och som förhoppningsvis ska sätta kronan på verket över vackra snickerier.
Nu är vi i land. På fastlandet.
Det har varit En Hjärtegod Familjesemester, från början till slut. Men oh så härligt det ska bli att rulla in på älskad gammgård igen om en drös timmar. Lycka. Både ock!
Ha en god dag, alla ni! … här hoppas vi på en lycka genom-Sverige-resa!
Lillafrun
Senaste kommentarer