av Emmeli | apr 11, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 3 år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Hej i tisdagen!
Vi hade en så mysig dag hos Morfars igår, jag och barnen. I vanlig ordning avlöstes den ena lekaktiviteten efter den andra. I lördags var det mycket Mormor-och-Sixten-tid, igår var det Morfar-och-Sixten-tid för det mesta. Då regnet öste ner och det bara var ett par få plusgrader, höll vi oss inne prick hela dagen. Jag är inte knusslig när det gäller väder. Men det där, var iiinte majjigt ett endaste dugg!
Pojkarna byggde modelljärnväg. Fraktade gott i vagnarna och S tutade med lergöken som lät precis som vilken tååågtuta som helst. Dom spelade gitarr och dansade.
S fick en storklocka av morfar som han spatserade runt med, stolt så stolt.
Och Mormor serverade godaste pannkakslunchen.
S och PappaMorfar spelade ishockeyspel och ”lagade mexikanskt” och sådär höll dom på… ända tills vi åkte hem på kvällen.
Själv cyklade jag skiten ur mig på gammcykeln, njöt av ljuvliga ljud (barnskratt och små konversationer liten pojke och morföräldrar emellan), myste med bäbisflicka och spelade på det där pianot hon en gång lärde sig första små låtarna på. En alldeles särskilt fin måndag. Dyrbart.
Och att få komma hem till vad som kändes som ett nytt kök, var smått magiskt. Har ännu inte hunnit fota så att jag kan visa er, men som jag sa till mor alldeles nyss; lugn, va lugn! Det kommer… jag har bara haft typ stressigaste morgonen och inte prioriterat min blogg ett endaste dugg.
..Morgonen ja;
Barnen gick inte, vilket dom annars brukar, att lyftas över sovandes igårkväll, utan vaknade båda två. Vilket gjorde att vi hade buskväll med två små vildingar som kvällsfikade och lekte och inte alls var trötta förrän lite för sent. Så i morse var det istället trötta små. Storebror, som är så kär i sin mamma, ville helst bara vara hemma idag. Och jag ville såå gärna bara säga att okej då, såklart du får vara hemma. Men då finns det andra darlingar runtomkring mig som säger att det inte är så smart att göra så…. nåväl. Det hela slutade med att pappan fick ta bäbisen och göra henne färdig för vilan i vagnen, och jag drog på mig jackan och fjällrävenbyxan, utanpå nattlinnet (!). Mössan på huvudet och sedan iväg mot föris med lilla pojken. För han ville absolut att jag skulle lämna. Jag krånglar hellre än lämnar han ledsen. Jag är sämst på det. Kan inte, helt enkelt. Så han lämnades oledsen, men mamman fick sedan istället megabråttom. Hellre det, faktiskt. En kvart innan jag och J skulle vara på bebbeträff, stod jag i duschen. Juniflickan anade ju inget, hon sov ju bara i vagnen. Men någon minut i, kutade vi ner på byn och ramlade in bland andra bebbar och mammor. Sådär med pulsen lite onödigt hög för aktiviteten och med varma kinder. Men J tog allt med ro… blev i vanlig ordning väckt där nere, eftersom det ju egentligen är hennes sovtid. Men sa inte alls något om det. Hon tyckte bara det var skitmysigt att träffa pyttevännerna, sjunga sångerna och leka.
Efteråt var det en trött liten tjej som bäddades ner igen och jag passade på att ta en skön promenad. Så nu är vi hemma igen och dagen känns på rätt köl. Skönt. Har lunchdate som väntar nu med jobbar-hemma-mannen!
Hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 10, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är måndag morgon och vi har Påskveckan här. Jag och barnen smiter hemifrån ännu en dag. Från påskpynt och renoveringsstök, till Lilla byn.
-Just nu har S sörplat kaffe-med-massa-mjölk-kaffe ur pyttliten kopp, tillsammans med Mormor och håller nu på att bygga modelljärnväg tillsammans med Morfar. Själv sitter jag i mina pärons finsoffa, framför en sprakande brasa. Just uppassad med en macka och kaffekopp. Här finns det inte risk att gå hungrig, ens en sekund. Lilla Mamma och Pappa. <3 . Juniflickan har precis somnat i vagnen ute på altanen. Jag är smått avis på henne. Som får ligga där bland varma fårfällar, i friska luften och med regnet smattrandes mot taket sådär sövande. Aptråkigt väder, men regnet låter ändå vårigt på något vis..
…
Jag är så himla trött idag. Hittills har jag varit oväntat cool när min Brandisman drar iväg på larm. Som i lördagsnatt, cool fru. Men igårkväll. Inte cool fru. Så den där spa-stunden byttes ut mot tok-oro-stund. Men till sist kom han hem. Med sot på nosen och så välkommen hem att det inte var klokt. Och sen har vi sovit gott i natt.
Morgonen startades tidigt. Med lite för lite sömn i undertecknads kropp. Jag behöver ganska mycket sömn. Mycket mer än den där skäggige alltså. Han var uppe före mig idag och har startat sin hel-lediga vecka med ännu mer gårdsjobb. Underbart med Vackerpappan hemma en hel vecka (!!!). Jag och barnen vaknade tillsammans strax därefter, petade i oss frukost och packade lilla över-dagen-väskan. Och så åkte vi alltså hit, till mor och far, idag igen. Tänk sån lyx, att vi kan göra precis så.
Hemma på Drömgården pågår roligheter. 
Fast efter helgen, som varit så fylld av hjärteont…så känns det, som ju alltid känns roligt men världsligt, än världsligare. Men vi uppmanas att fortsätta leva vidare. Inte bli rädda. Det är inte lätt. Jag är nog det alldeles perfekta bli-skrämd-offret.
Ta hand om er och ha en så god start ni bara kan på denna Påskvecka!
Lillafrun
av Emmeli | apr 9, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 3 år., Pyret 7-9 månader, Träning
..När det blev den där lördagen vi längtat till, särskilt jag och mannen alltså, och vi visste att det skulle vara prick omöjligt att vara hemma. Jag och barnen, menar jag. Ja, då tog jag våra småttingar och packade dom och tusen pinaler, in i bilen för att sedan åka till Lilla byn och ha Världens Mysigaste Lördag där.
Vi ramlade innanför den där dörren och möttes av två älskade famnar. God lunch. Och kanske livets godaste bullar. Mamma hade liksom gjort nån hitte-på-variant. Mellanting mellan vanlig vetebulle och wienerbröd. 
Man glömde all världens hemskheter under den kaffe-och-bulle-stunden. Himmelskt, mao.
Sedan avlöstes den ena lekaktiviteten efter den andra. Treåringen njöt.
I trappan hördes Alfonsläsning från två älskade. 
En sån där stund där även den här mamman njöt minst lika mycket som Minimannen. Jag satt där i tystnaden och vilade ett slag, sörplade kaffe medan Lillan sov och Stora barnet hade full uppmärksamhet av en högt älskad Mormor.
Och efter Bara-knyt-med-Alfons-läsning.. så blev det såklart knytfest därefter!
Och så pärlplattades det.
Och chillades i finsoffan. Någon gjorde det med stil! 
Och det var just småpåskat här och där. Mamma och Pappa har det så fint, tycker jag. Inte konstigt att man själv blivit en mys-knarkare… 
Den där burken funderar jag allvarligt på att sno. Debut som snattare. Känns lagom kriminellt.. i sitt eget föräldrahem.
Lillan satt och kikade hockey med Morfar, samtidigt som hon gjorde en utav sina njutar-sysslor; tvinna lilla håret. Samma sak gör hon med sin mor när hon ska sova. Därav min vackra stubb-lugg. Vem tusan vill INTE ha en stubb-lugg kommen av en älsakd Juniflicka!? Nä. Tänkte väl det.
Jag var ute och kutade också. Passade på när kidsen hade sällis. I farten kikade jag åt mina bästa tussilagoställen och fann en darling, minsann. Den fick följa med hem till mor. Det kändes precis som när jag var 6 år och gick i Lilla-byn-dikena och letade och fann dom där solgula underbara vårtecknena för att sedan ge till någon jag visste skulle bli glad. 
Jag var inte så värst pepp innan jag sprang. Men ville ändå passa på, ju. Och som alltid; skönt när jag väl var ute och dubbelt-upp-skönt när jag väl var hemma.
Så blev det kväll och mamma-lagade middagen var i magarna och vi alla var trötta. Pärlplattan var färdigstruken och Torehunden gäspade stort.
Då kramade vi dom där älskade, älskade människorna hejdå. Sa love you och susade iväg.
Och så var det sådär fantastiskt skönt att komma hem till gården till kvällen, bädda ner det sovande storbarnet, busa lite till med minstingen som sovit en gång för mycket under dagen och var på riktigt bushumör och till sist somna i en varm trasselhög i storsängen efter en lördag. Som var himla god, med en massa vemod från dagen innan som skugga.
Lillafrun
av Emmeli | apr 6, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader
Där; En bild från torsdagen, med donande av ditt och datt. En pusta-ut-stund efter lämning på Föris och när Lillan just somnat ute i vagnen. Då passade mamman på med lite bloggande och kaffesörplande.
Och sedan fortsatte jag med vad jag pysslat med lite varje dag hela veckan; sortera bort och tvätta rent alla vintriga ytterkläder. Så luftigt det blir med vårjackor och små tunna mössor på hög, istället för alla täckjackor och overaller.
Trädgårdshattarna är redo som ni ser!
Vi tog oss en skön promenad efter lunch också. Och det är riktigt aprilväder nu. Som igår när vi gick promenad i sagolikt väder, och bara hinner komma hem så slog haglet som spön i backen. Idag hann det också växla lite hit och dit. Typ mellan stormbyar och skönväder. Men, det är skönt på något vis, att det inte dundrar på och blir tokvarm vårvårvår från en dag till en annan. Tycker jag. Det är skönt, att det tar sin tid, liksom.
Väl hemma var bäbisen vaken och vagnen fullproppad med ris och matkassar.
Hej säger Sallykatten! Fast han ser jädrigt arg ut där… men han är nog bara prick hur sur som helst eftersom ingen kelat med honom på säkert en hel timme… gosnödigare katt får ni leta efter!
Ute på bron gjorde jag och vilda bäbisen det lite påskigt som ni ser.
Jag får typ dåndimpen av sånt där pysslande. Gillar det, alltså.
Tjopp, tjopp hade vi hämtat hem Prins Darlingen och han var meeer än redo att ta på sig dom där två meter (centimeter) för långa kusinärvda skorna och sedan göra vad han längtat så efter; Att Åka Till Mäjadalen.
Så i eftermiddag och till halvsena kvällen, har jag och barnen haft världsmysiga timmar där. Spontanhäng i Mäjadalen, med Storanfamiljen och mor och far. Fantastiskt att kunna ses så, på en sketen torsdag liksom.
Och när vi kom hem var det masssor kvar att göra. Men då tryckte morsan på turboknappen, den där jädrar-anamma-knappen som även fungerar typ under ett träningspass (jojo, träningstjurigheten är liksom med en i hela vardagen. så himla bra!). Minimannen bad om att få hjälpa till och såklart han fick. Men sen blev kids trötta och fick nattas i nybäddade sängen, i det där sovrummet som vädrats och doftade linoljesåpa. En saga och sen snusade dom båda.
Så då har jag nu till sist svirat runt och gjort hemmet helgfint. I helgen händer det ju grejer i köket, så jag hade först tänkt och fuskstäda. Men det gick bara inte. Det är ju så himla härligt med nyskurat och svisch så var det ju gjort och nu sitter jag här och tom-glor och vilar mig en stund innan natten.
Donande och påskpyntande, alltså.
Lillafrun
av Emmeli | mar 31, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader
Det slår aldrig fel.
..Det klatrar allllltid som mest, när man står där en man (!) kort och försöker trassla sig ur dolda-kameran-liknande scener som mer liknar en fars än något annat. Men det är ju det där som är Livet, liksom. Är det någon gång man verkligen känner att man lever, så är det när klockan är 04 på morgonen.. två älskade barn skriker som Minigrisar och man ska försöka ordna upp det hela lite sådär småsmidigt, med en tröttmössa till morsa med nattligt noll i blodtryck..
Men det gick. Och jag konstaterade än en gång att vi är så galet bortskämda med ungar som alltid sovit/sover gott om natten. Förutom att natt-amma en gång om natten, sådär när dom är pyttebäbissmå. Bäbis och mor i sömn, eller bara tvär-vakna en liten stund. Utöver det, så har vi kanske haft någon nattlig krångelstund, max typ fem nätter, sedan Liten kom till världen alltså. Det är tacksamt. Och i natt var det Lillan som hade ont bekymmer. Och dessutom dryg snuva. Och nån slags liten feber..
Nedan i kursiverad stil följer natten.. skrolla vidare om du inte orkar läsa om en typiskt småbarnslivsfars!..
(Från typ 23 och fram till 03, sov vi väldigt hattigt jag och J. Hon säkerligen bättre än jag, för jag vaknar så fort att hon skruvar på sig minsta lilla. Eller ställer sig på huvudet i sömnen! 03.30 skriker hon rakt ut som en stucken liten Minigris. Typiskt icke-Juni-aktigt. Vi kliver upp, för att söka fram en liten alvedon. Då vaknar S och ropar ”Mamma!, Vad gör du?.. Å Mamma!? Nu blir det nog blött här!!”… jag dundrar in som en flodhäst i sovrummet och tar lilla ungen under ena armen och storasyskonet under den andra armen. Kutar genom huset, med mitt om-natten-mega-låga-blodtryck. Hinner till den där pottan i tid.. puh. Så blir det plötsligt skrikfest igen. Båda barnen. Den ena för att han ”fryyyser och vill ha kalling och pyjaaamas!!!” och den andre därför jag-vet-inte-riktigt-varför. Till sist får bäbisflicka både alvedon mot ont och droppar i lilla näsan för täppan. Som en blixt, hör jag hur treåringen plötsligt rusar ut och ställer sig i dörröppningen till vad vi kallar Blöjhuset.. med benen i kors och armen i sidan säger han ”Öh, mamma? Är Juni för-ch-ch-sch-sj-skyyld? (någon har lärt sig säga sch/sj/ch/sk-ljud och tycker alla ord med detta är mycket festligt. Till exempel förkyld. Så han var helt sonika bara tvuungen att kliva och upp och provsäga det ordet. Och jag får mig ett gott fniss och lite ny energi). Så går vi och lägger oss. Alla tre klarvakna.
Klockan är 04.
Någon börjar tjata på välling och en annan vill helst bara busa och den tredje soooova. Jag säger, grymt omoget, till S att ” jamen mamma vill ha hamburgare och pommes också!” (”man kan inte få allt man vill ha!” typ. HA HA knäppa morsan).
Då svarar han, med viskväsande röst
-”men mamma! När du fyller år! Då! Kan vi åka till hamburgeaffären och då! Kan DU! Få HAMBURGARE!”.
Jätteentusiastisk är han och jag dör av dåligt samvete och skyndar mig upp för att göra välling. Slurp säger det och han viskar innan han somnar att.. ”mamma? Det här var den godaste vällingen jag någonsin fått”. Med hjärtat kärleksont hos mamman, så somnar vi till sist om alla tre. Typ kring 05).
…
Vi somnade om till slut men försov oss idag såklart. Vaknade efter 08 och skulle 09 vara packade, morsan duschad, alla klädda, ätna och klara. Men, det gick det med. På något outgrundligt vis. Och vi hann till den viktiga tiden att passa i stan och dessutom runt på en massa roliga ärenden därefter. Allt tillsammans med Mormor och Morfar. Åh, En trädgårdshatt! sa S och tog på sig finaste stråhatten. Så den var han såklart tvungen att få. Äta korv på stan var också en höjdare. Lillan fick också en hatt. Så nu ser vi extra fram emot vår lilla odlingssäsong, med hatten på. Vad kan gå fel då, liksom?
Hemma från stan igen åts det lunch, alla tillsammans. Och så fredagsfikades det.
Och kramades hejdå och high fivades!
Sen har här lekts..
…och provats hattar och tittats på fredagsshoppingen.
Som sagt. Sötaste trädgårdshattarna till småttingarna. Och sockersöta pyjamasar till liten bäbisflicka.
Och till och med ett par blusar och tisha till morsan.
Men håll i hatten, alltså! Den här morsan dör söthetsdöden såklart, av synen av dom där två..
…
Sen lugnade tempot ner sig, från att ha varit helt galet sedan många timmar. Fredagsfeelingen hamnade på topp. Det där nesliga snötäcket som lagt sig under natten, har droppat så härligt från taken. Jag och S var ute i solen medan Lillasyster sov i vagnen i eftermiddags.
Nu, har precis pappan kommit innanför dörren och vi ska äta fredagsfavoriten, färsk pasta med massa chili, vitlök, persilja och kräftstjärtar som står klar på spisen.
Efter fars-liknande natt, så blev det Fredag… håhå, så underbart!
Ta hand om er och ha en god helg, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | mar 27, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hallen, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Idag är det måndag!
(Tjoho!)
Och hemmet är Vårstädat och tipp-topp-fräscht. Aaah, så härligt känsla! 
Fett nice att se listorna ligga där för varje rum, och bara njuta av allt.
Har precis samma känsla i kroppen som när jag var liten E och var hos Farmor och hade dagar som jag har i min hjärteask för alltid. Jag var hos henne, och vi grejade och fixade. Tillsammans. Med henne pratade jag kärlek, åt hårdbrödmackor med messmör och nysköljd sallad på (så konstigt gott!). Farmor lärde mig spela psalmer på pianot och henne frågade jag massor och fick alltid svar. Och så gav hon mig en gåva; att lära mig att älska mitt hem och göra det mysigt. Det var en fest när det byttes mattor och dukar, förstår ni. Inte köpa nytt. Utan ta fram det som legat och vilat ett tag, som sedan plötsligt kändes nytt och världsfint igen.
Med henne växte jag, lärde mig saker och vågade saker. När jag var ledsen, och inte ville besvära mamma och pappa, så gick jag till henne. Hon lyssnade. Och förstod på bästa sätt. Att jag saknar henne, det är det inga tvivel om. Men jag är så glad. För alla dagar vi fick. Och det som utåt sett kan se ut som världens galning som har städmani. Så kanske det bottnar i, dels en hybris och älskande att ha det fint i hemmet. Men också, ett sätt att njuta Farmorkänsla. Som när jag var liten.
Förena nytta med nöje.
Så, ja. Idag njuter jag..
Nytvättade tyger, duschade blomster, skinande kakel, såpskurade golv, nyputsade fönster som är ljuvliga när solen lyser igenom. Och så vidare. Och så lite omflyttat och nypiffat sådär så att gammalt kan kännas nytt. Ljust turkosa kuddfodralet som legat i linneskåpet sedan förra våren, kommer fram och gör vår i finsoffan. Och så vidare.
Så nu har jag och barnen bestämt att det är vår. Jag bäddade ner Lillan i vagnen nu på morgonen. Och det luktar vår!. Grusväg och blötlera, liksom.
Aprilvädret kommer säkert svänga hit och dit. Men, det känns ju liksom. I luften. Och i kroppen. Och så vidare. Den är på intåg. Ljuva tider!
Jag njuter av hur härligt det är att titta ut genom fönsterna, känna fräscha luften i varje rum och så gillar jag grejen att titta runt och veta att jag flängt runt precis överallt.
Och så till det bästa med den här dagen..
För än hur coolt det är att den där skäggige flyger genom landet som en jagvetintevad, är uppmuntrande eftertraktad och gör stora uppdrag, så känns det ändå som allra mest stencoolt idag. När han kommer hem. Till oss. Och Drömgården. Och vi blir hel familj igen.
Och det gjorde han, för bara en liten stund sedan. 
Mycket, mycket efterlängtad och välkomnad. Finaste Vackerpappan.
Idag blir det softmåndag!
Heja er som jobbar och så. … men vi tänker typ sova, småpyssla respektive slänga oss på sofflocket i köket och sörpla kaffe och pilla naveln. Blandat med lite annat, förstås.
Ha det så fint, alla ni!
Lillafrun
Senaste kommentarer