av Emmeli | jul 11, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten ett år, Mammalivet, Norra Drömgården
Jag har inte visat er bilder från den där kvällen när vi för andra gången åkte upp på fjället med stora matsäcken och våra älskade nära. Till vår lilla fäbostuga där vi njöt middag och kvällssol och sommar. Det var den där söndagen när jag och M på förmiddagen sprang uppför skuleberget. Det var en varm söndag och den kunde omöjligt sluta på ett bättre sätt. Jag och M hade bjudit med våra älskade Päron på tack-för-flytthjälp-och-tack-för-allt-middag och då dessutom Sväggan med familj var hemma, så kunde ju dom också följa med, mysigt!!
Först var det välkomstskål med iskall jordgubbe i hallonlemonad. Sen dukades middagen upp på lilla bron; 
Kycklingsallad med bröd och goda ostar och dryck och sånt. 
Liten dukade upp sitt eget hak som den sköning han är…
Sen låg vi på filtar, lekte med småbarnen, klappade Torehunden, suckade med dom mätta magarna och bara njöt.
Sen sörplade vi kaffe och åt den där kardemummakakan jag snott ihop innan vi drog iväg. Kanske den snabbaste kakan jag någonsin bakat!
Med vispad grädde och jordgubbar blev det som en tårtbakelse.
Så njöt vi tystnad och lugn en stund till. Liten var ute på sin egna färd, i linnet han ärvt av älskade storkusinen… det som den där dagen passade så vansinnigt bra. Ett grönt litet linne med granar, fäbostugor, gärdesgårdar och allt möjligt gulligt..
Så åkte vi hemåt, varma i hjärtana efter en så fin kväll i det höga gräset, utanför den där lilla stugan som bor på ett litet fjäll och som nu är våran.
Och det slog oss, både mig och mannen igår. Att vi kanske, kanske börjat landa lite nu. Vi båda fick nämligen nästan en liten sån där shit-vad-stort-det-här-är-!, har-lilla-Vi-köpt-på-oss-en-sån-här-stor-gård-kära-nån-vad-läskigt-känsla…. Men vi vill det här. Mer än mest av allt.
Det är skönt att börja landa. Det senaste året som på ett sätt sagt svisch och gått hur bra som helst, och på ett annat varit oerhört krävande och mycket på många vis. Året kommer i kapp oss helt enkelt och ser vi tillbaka så kan vi konstatera att där vi är idag, är för att vi verkligen kämpat och gjort allt vi kunnat för att ta oss hit. Tillsammans.
Och, nu är vi här. Planen med allt från preggotet i samband med högskolestudier, mannens företagande till barnafödande, Examen för mig och till att kunna köpa vår drömgård. Allt det där, med största fokus på att göra vårt yttersta för att vara dom bästa föräldrarna till vår älskade Liten… allt det där, har liksom gått så himla bra och vi är så, så tacksamma. Men det är faktiskt så; saker och ting har inte bara blivit av sig själva…Det är tack vare det team vi är, Lilla familjen.
Så igår kom den där pusten…
vi är här. vi ska stanna här. vi är hemma. vi kan andas ut.
Otroligt skönt.
Den där mannen, alltså. Finast på jord.
Åh.
Och idag börjar det snickras här på gården. Jag och Liten kommer nog garanterat mest känna oss i vägen, så vi drar till havet och Sommarstugan istället! Känner på mig att det kommer bli en strålande lördag.
Lillafrun
av Emmeli | jul 9, 2015 | Familj och Vänner
Minimannen, ett år och fyra månader gammal igår, den åttonde. Älskade, älskade Liten. Det finns ingen mer fab än honom, så är det bara.
Och ja;
Det är så lyxigt! Att en vanlig onsdagkväll när regnet hänger i luften, kunna byta från lek- tränings- , fixarkläder, till något lite, lite mer propert, packa bilen med oss själva, ett par bastuhanddukar, en pyjamas till Minimannen, lite välling och sen dra iväg. Hem till älskade Lilla byn och min päron och den där Torehunden som inte får en sekund av vila så länge han har en Miniman under samma tak.
Så äts det och umgås och jag spelar som en galning på det där vita pianot jag är uppväxt med och som gör att jag spelar som alllra bäst. Och Liten passar på att hänga extramycket med Mormor och Morfar
Och hans päron får sig en bastu och blir genomvarma och sådär ljuvligt bastutrötta. Igår avslutades kvällen med jordgubbar och gräddmjölk, dessutom.
Sen kramas det hejdå och vi åker hem till vår gård igen.
Det är så himla, himla fint att kunna ses. Bara sådär, lätt som en plätt!
Så var det torsdag, plötsligt. Och regnet har vräkt ner i natt. Det vet jag för att jag och mannen var vakna till tvärsent och lyssnade på smattret på rutorna. Någon i huset fick visst för sig att det var ett perfekt tillfälle att mitt i natten gå upp på övervåningen, där det är koolsvart, och konka ner det stora slagbordet. Så byttes det gardiner i köket och avslutades med att samma åkte upp igen och till sist stod mannen på köksbordet och fixade oss den kökslampa vi saknat sedan Norrnorr och nu har ovanför matbordet igen. Lite nattfix, alltså. Och det regnar fortfarande, och är typiskt loppisväder…!
Lillafrun
av Emmeli | jul 6, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Norra Drömgården, Tips på träningspass, Träning
Sådär började min måndag;
Jag tittade ut genom köksfönstret och ser älsklingspappa som håller på och klipper gräset och trimmar och gör gården så fin, så fin. Alltså, jag och M är så himla glada och tacksamma över våra föräldrar. Vilka pärlor!
Och det har varit måndag på riktigt idag.
Sådär lite småseg som trött sirap, ungefär. Och nu har det där omtalade tråkvädret kommit också. Så regnet faller och molnen gör att gäsparna duggar tätt. Lite, lite smygskönt, faktiskt. Vi har haft det rätt hektiskt ända sedan M kom hem från Tjeckien, i mitten på maj och fram tills nu. Ja, och innan han åkte iväg hade vi ju gjort ett flyttrace som inte heller var sådär otempoaktigt. Och förra veckan speedade vi på rätt bra för att hinna en massa saker vi var tvugna att hinna innan vi skulle dra iväg på den fantastiska bröllopshelgen. Så nu känner vi att vi kan andas lugnare, vi har liksom ingen tid att passa och det känns så, så skönt.
Jag har gått omkring här hemma och andats lugnt, tvättat, packat in och doftat på alla rosor som Storan kom med igår (tack<3). Pussat på liten Miniman tills han lessnat alldeles. Han har i och för sig inte varit på sitt vanliga gladskithumör sedan vi kom hem igår… istället låtit lite som en gnekande gammdörr… lillvännen. <3
Lite extratrötta har vi varit alla tre idag också, så på förmiddagen ville Liten till och med sitta still (vaad hände där!?), trots att han inte skulle sova alltså. Så jag och han, och Sväggan och lillkusinen, var ute på långpromenad tillsammans. Traskade en halvmil med barnvagnarna och pratade om allt mellan himmel och jord. Vansinnigt mysigt!
Sen efter lunch när Minimannen skulle sova, så passade jag på att träna.
Kände mig stark som en oxe idag. Sånt är kul! Svetten lackade och musklerna värkte.
(passet? – tabata. 24 minuter.
- knäböjshopp + armhävningar
- utfallshopp + tunga axelpressar
- upphopp + rygglyft
- burpees + russian twist med vikt
4 minuter per block och sedan ett halvt var till. Man hinner alltså göra varje övning 6 gånger totalt. Älskar det upplägget! Apjobbigt och man kan ta ut sig till max!)
Sen sprang jag upp på lon där mannen höll hus. Var så nyfiken på vad han gjorde..
….. något fint ska det tydligen bli!
Och nu är det middagstid och Minimannen har sovit i en evighet. Dags att väcka lillprinsen och servera honom middag och sedan kanske kila till lillkusinen som är hos Farmor och Farfar.
En smygmysig sirapsmåndag, alltså.
Ha en skön kväll!
Lillafrun
av Emmeli | jul 6, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hallen, Jag och M, Köket, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Norra Drömgården, Salen
Mannen fyllde ju 25 år i fredags och sånt ska firas, i massor.
Morgonuppvaktad blev han, det vet ni ju redan. Och så kompisgänget som förberett och överraskade honom när vi hamnade i Piteå i fredagskväll. Och så igår, när vi kom hem. Då hade vi bjudit in närmsta familjen och hade kalas här hemma i huset. Innan helgen så dag-och-natt-bakade jag lite, så mycket var förberett. Det var bara det allra, allra roligaste kvar; duka och piffa och göra fint.
Det var dukat både i köket och i salen. Och finporslinet var framme. Det som dels kommer här ifrån gården, men som till mestadels är loppat av undertecknad.
Sen kom familjen och dessutom också min älskade moster och morbror. Så himla, himla mysigt. Med tanke på att dom bor nere i Storstan och inte så ofta är här nuförtiden. Nu har dom varit hos lilla mig och familjen, i vårt nya hem. 
Mysigt och gott hade vi det och jag gick och sa högt för mig själv att det är ju helt galet att vi har ett hem att säga välkommen till, såhär!
Mannen fixade kaffet, såklart.
Sen fanns det vaniljbullar, kanelbullar, skurna pepparkakor, chokladbollar och så mannen tårfavorit; frozen cheesecake, med jordgubbar, hallon och blåbär. Och så en herrans massa kaffe förstås!
Så igår var det söndag och vi hade 25-årskalas för en älskad. Mannen, finast på jord.
Lillafrun
av Emmeli | jul 5, 2015 | Familj och Vänner, Jag och M, Mammalivet, Musik, Träning
Vilken helg!!!
När vi åkte från vår älskade pojke i fredags tänkte jag att det här kommer aldrig att gå.. Jag grät som ett barn i bilen och ville vända om. Men så började bilderna från farmor ramla in, en efter en. På hur bra han hade det och hur obefintligt mycket han längtade efter sina päron.
Så jag började slappna av. Njöt av prattid tillsammans med älskade vännen (som ju kom på besök redan i torsdags och åkte med oss mot bröllopshelgen i fredags) och mannen och att bara sitta en stund och slappna av. 40 mil i bil, liksom. Då hinner man komma ner i varv. 
Vi lämnade hemmet med en utetemperatur på 35 grader. Det. Var. Så. Varmt.
På vägen stannade vi och köpte glass. Jag kommer inte ihåg senast jag åt en glass, kan ha varit förra sommaren… så jag njöt i fulla drag!
Vips var vi framme i Piteå och hamnade på campingen bredvid festlokalen. Där hade M´s gymnasiekompisar (som ju var bjudna på bröllopet) ordnat 25års-uppvaktning för mannen. Jag visste såklart om hela alltet och har haft apjobbigt med att inte försäga mig. I present fick mannen en kofot… här ska rivas brädfodring så småningom (typ nästa år!).
Så blev det lördag och vi vaknade på den där luftmadrassen i en ekande tom lya. Mannen åkte iväg och klädde brudgummen och hade en mysig stund med sina närmaste killlkompisar. Jag stack ut på grisan och sprang som en ko som nyss blivit släppt på grönbete. Alltså, på riktigt. Alltid, alltid när jag ätit glass dagen innan jag ska springa, så går det som hejsan! Jag har läst om det där, att glass lagrar sig bra i musklerna och så springer man som en gasell. Det stämmer i alla fall för mig.
Plötsligt var vi finklädda och i kyrkan för soundcheck. Maaakalöst pirrigt! H och M var taggade, som ni ser! Särskilt H, kanske…! Mannen är inte så yvig i rörelserna, som ni säkert förstått. Han är bara finast och bäst på jord i alla fall.
Fiolen var redo.
Stämningen var så pirrig.
Jag var lika pirrig och förväntansfull som när jag och mannen gifte oss. Och M instämde.
Mannen, som igår bar sina manschettknappar han fick av sin blivande fru dagen han skulle gifta sig. Jag ville att han skulle ha dom dagen vi gifte oss, så han fick en för tidig morgongåva av mig.
Så började kyrkklockorna ringa. Prästen tala. Vi spela. Och plötsligt var dom gifta. Dom där två människorna vi, Lilla Familjen, tycker så himla, himla mycket om.
Vackra, det är bara förnamnet. Och nu är dom man och fru.
Och festen som sedan följde? Helt makalös. Vi hade det såå gott och roligt. Jag var så rörd hela dagen. Det är så fint att se när två människor älskar varandra så. Att spela på deras vigsel var svårt, men så ärofyllt att få göra. Att på kvällen tala till brudparet, var också svårt, men så oooerhört fint att få göra. Och det är ju så;
det som bryr ens hjärta. Det känns.
Och nämen, titta! Där är vi ju. Han och jag. Och faktum är, att när jag landat i att Liten inte alls saknade oss och hade det precis som jag trodde att han skulle ha det hos sin Farmor och Farfar; världsbra! (Måste bara få skryta lite om honom; så himla duktig liten pojke. Så trygg i sig själv, redan nu. Jag blir så stolt!!) Då, njöööt jag så av att bara vara med mannen. E och M. Hålla handen konstant, pussas i massor, dansa med varandra på kvällen så svetten lackade, bara ha ögon för varandra, skratta tillsammans med älsklingsvännerna och bara, bara ha det så fantastiskt härligt. En helg av tumanhandtid, vänner, gott att äta, fniss, skratt, bus och ett bröllop att aldrig förglömma.
TACK E och C för i helgen. Fantastiskt. Och återigen;
All lycka till er, älskade ni! <3
Jag är mållös och så varm i hjärtat. Och nu är vi på väg hem till vår älskade lilla pärla. Som vi längtar nu!!!
Lillafrun
av Emmeli | jul 4, 2015 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten ett år, Mammalivet, Träning
Idag är det lördag.
Och två utav våra allra närmaste vänner ska säga Ja till varandra. Det är stort. Och att vi får vara med, är en ära. Vi har en lördag att se fram emot.
Hur det har gått för Liten, som på bilden klättrar vid lilla bänken på fäbovallen?
-Jag fick mms hemifrån med en sovande Miniman… strax efter nio i morse. Han mår som en prins hos Farmor och Farfar, precis som jag trodde. Jag och mannen tycker det känns helkonstigt att vara utan vår lilla virvelvind. För mig känns det som om jag har glömt att ta på mig kläderna eller så. Naket. Vet knappt hur man beter, rör, för sig när man inte har en Liten i handen eller famnen eller att fästa ögonen på. Jag är bara Emmeli och fru för en helg. Konstigt. Nä, nu måste jag sluta prata om Liten, annars längtar jag ihjäl mig.
En sak till bara.. något som också är konstigt. Är att landa i den tooooktomma lyan här i Norrnorr. Vi har den kvar till sista juli, så vi passar på att sova här denna helg. Så, på en luftmadrass som bara dånat så fort någon av oss rört på sig, gett huvudena självsvängningar om man råkat vrida sig lite för snabbt och något ömma ryggar… Där, har vi sovit i natt. Spartanskt, kan man säga att det är här. Luftigt, mycket space. Ekande. Tomt. Och vi skrattar gott här ”hemma”.
Strax ska jag börja göra mig i ordning för dagen. Men först ska jag ge mig ut på en löptur, såklart. Älskar ju att springa här uppe i Norrnorr. Kommer kännas platt jämfört med Höga Kusten-backarna. Så det får nog bli en sväng på mitt kära grisberg, tjoho!
Ha en fin lördag!
Lillafrun
Senaste kommentarer