av Emmeli | mar 3, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Lördagshänget, alltså. Bland det bästa jag vet.
Under några år har lördagar liksom inte alls varit såhär helghärliga. Eftersom mannen alltid åkt iväg på uppdrag innan och över helgen, menar jag. Ja.. helgerna var ju en tid inte alls som helger… torsdag till söndag, måndag.. långt-borta-dagar. Tänk så annorlunda det är nu. Rätsida på vardag och helg, vilket jag (vi) tycker om. Bästa av alla världar har vi nu med livet, jobbande, uppdragande och så vidare.
Drömgårdslördag.
Och en helgdag där vi inte haft så stort renoveringsfokus heller. Mest bara vara-varit. Inte betat av många knop, alls. Så skönt. Många utetimmar tillsammans. Göra ordning bricka inför lunchigt utehäng. Vara nästan fyra år och jubla över att Mormor, Morfar och Moster M kommer för ”korvfest”. Elda och impregneras i röklukt. Sova gott i världens bästa vagn. Sitta på liggunderlaget och sörpla varmchoklad med vispad grädde. Busa i snön. Och liksom bara ha det hur gott som helst.
Lördagsdisco till kvällen.
Med busiga syskon som snurrar och gör mamman-kolavippar-söta dansmoves. Och så blev dom sådär himlalyckliga när Brandispappan äntligen kom hem mitt i dansen, efter några plötsliga timmar ute på larm. Minimannen är verkligen van att det går larm.. både för Farfar och Pappa M. Pojkarna var ute i målarverkstaden tillsammans i eftermiddags, men rätt som det var smällde ytterdörren igen och in kom S kom ett jehu. Snabb, fast lugn. Som sin papps. Det gick larm bara, sa han. Han, hur cool som helst. Jag, med det vanliga hopphjärtat och alltid en rädsla att något ska hända den finaste jag vet.
Livet. Det vackraste vi har.
God lördagkväll till er!
Lillafrun
av Emmeli | feb 26, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och där är också en del utav hallen, ja! Till höger efter ytterklädeshavet, är dörren upp till övervåningen.
…
Åhå, vilken helg det där var!
FinFredagen. Med fredagsmys hos Idan och F. Så himla fint. Och så den där Vackersöndagen igår, ni läste om. På mitten, en fasligt fräsig och produktiv Lördag.
Mamman var ifrån sin ”bäbisflicka” (som ju faktiskt inte alls är bäbis längre, men ändå bäbis i mitt hjärta) i 6 timmar (!) och till en början var det hur konstigt som helst.. men med tiden fick jag tvärsnurr på vad jag skulle göra och var så tacksam över att få befinna mig i det där stöket och röja, rensa, kasta, skänka och så vidare.
Lillan hade haft det tipptopp och Minimannen också. Vi avslutade kvällen i Lilla byn, Mammalagad middag så fantastiskt god. Mannen fick hoppa in i vedeldade bastun också. Själv kände jag inte att jag skulle må så bra av det då jag kände mig ganska trött i Bebbemagen redan. Inte jätteskönt med tokvarmt då. Men det tyckte bastugalne M. Så till kvällen åkte vi hemåt, alla nöjda, mätta, belåtna och med skönaste vad-mycket-vi-fått-gjort-idag-känslan.
Jag smalt där jag satt bland alla Litens pyttekläder. Den där Emil-i-Lönneberga-skjortan som han nog har i typ alla storlekar. Småttingarna kläder sorterades bara lite extra, kanske något enstaka plagg som fick flytta vidare… men det allra mesta sparades vidare såklart.
När jag var mitt bland det där kartong-, och stora-ikea-kasse-havet, med helt gaaalet mycket barnkläder trodde jag aldrig att jag skulle komma någon vart.
Men plötsligt gick det ju att gå in i det där klädrummet… ni förstår ju själva, om jag där kommit en bra bit på väg och det ändå såg ut sådär..
Och där ser ni vart mannen mestadels höll till!
Lyckliga är vi som fått kusinärva så himla mycket. Men ett utav dunderlassen vi fick, var med orden ”det är massor. sortera. använd. och det ni inte vill ha, får ni ge till dom som behöver det bättre”. Och det var den rensningen gjorde jag i helgen. Så himmelens härligt att veta att någon kommer få använda allt, istället för att det ligger ”oanvänt” här hemma hos oss. Guldkornen är såklart sparade, men annars flyttade jagvetintehurmånga svarta säckar iväg. Inte bara som balsam för själen. Mer som dubbelinpackning för själen, ju! 
Både jag och mannen har haft samma storlek på kropp typ i en evighet (ja förutom typ i mitt skede nu. när jag är preggo), så det har inte behövts hivas iväg några kläder för den skullen. Istället har jag spaarat. Så galet. För några år sedan var jag också en sjuhelsickes shopaholic (är en lite fördold sådan nu.. mer barnen som blir ”drabbade”), så ja.. en herrans massa gammkläder hivades från oss också. Jag var såklart tvungen att spara nån tisha från vår första sommar tillsammans och sådär… det känns som igår fast det ju alldeles snart är nio år sedan vi hoppade på det mest fantastiska och härliga vi vet; Livet Tillsammans, han och jag. Och nu med våra småttingar. Finaste som finns.
Så. Nu är jag så vansinnigt pepp på att ta tag i dom allra sista kartongerna där uppe. Kläddelningen är check. Men en del annat finns där uppe också som ni ser. Därefter kan rummet fortsätta sin väg mot att bli…. vi vet inte riktigt vad? Lutar åt vara-tillsammans-rum i kombo med gästrum. Det kan bli bra, va?
Ok. Måndag du då! Ta hand om er och god start på ny vecka önskar er!
Lillafrun
av Emmeli | feb 20, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Trädgård & Odling
Å.
Det var så himla härligt igår. Att slita upp jordpåsen. Tömma gammblommor från gammjord och ge alldeles ny, fräsch. 
Förvandla små pellisskott som fått rota sig, till att nu bli små bäbispellisar i egna krukor. Dom såg stolta ut! 
Dela blommor och plötsligt få dubbelt så många av en sort.
Och till sist, med samma gamla vanliga hopphjärta, klippa ner och sätta om den där Hjärtan på tråd.
Det är min och mannens Kärlek, förstår ni. När vår präst höll giftastalet för oss hade hon dom fiffigaste orden och små ting som satte pricken över allt. Som det där Rågruts-, hårdbrödspaketet, som står i vårt skafferi och precis aldrig kommer att bli uppätet. Det symboliserade att hon tycker att det är Ruter i oss. Som redan så unga var så modiga och ville satsa på kärleken fullt ut. Och så stod rutorna också för magrutorna på våra magar. Just för tillfället får mannen ordna det för oss båda. Undertecknad njuter av rund och växande bebbemage i massor istället.
Och ja, blomman.. den symboliserar vår kärlek. Att än hur det växer och blommar, så måste den faktiskt få sitt vatten, sitt ompysslande och sin omtanke. Precis alltid. Bra tanke, visst?
Detta bestyr. Gav mig inte bara sån ro i själen. Just precis då. Och även nu efteråt när det känns så gott i hjärtat att ha pysslat om dom gröna liven. Det känns även, som ett steg närmare våren! Njöt lite extra gjorde jag också när jag fick ställa pellisarna på rad i vackra köksfönsterna… dessa smygar fanns ju inte direkt för ett år sedan vid samma fix.
…
Tisdag idag!
Nu ska jag och liten Juniflicka dra igång peppig musik och tisdagsgympa tillsammans. Det känns prick hur konstigt som helst, att inte ha Storebror här hemma, men vi vet att han har det roligt och leker med småvännerna. För första gången på en drös veckor. Mammahjärtat jobbar lite men det funkar så länge jag har en unge här i hemmet.
Hoppas att ni får en fin tisdag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 16, 2018 | Emmeli funderar, Hallen, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Fredagsglimt från hallen!
Ett fasligt okrispigt hörn. På ett sätt. Och på ett sätt älskar jag det.
Älskar rosorna från mannen i vackra sidoljuset. Pärlsponten i den perfekta gröna umbran. Och pirret. För hur det ska bli sedan.
Sen det andra. Ett hyllplan som aldrig kommer att sättas upp som tänkt. Ett nyöppnat paket som inte har ben att flytta sig själv. Just nu också en dammsugare som inte får plats i städskåpet för att insamlingen svämmar över. En massa skor som inte har någon bättre plats. En bit omålad masonit. Som vi vägrar göra något åt. För snart. Jamen typ snart. Ska stort hål sågas upp där och trappa trollas dit.
Tills vidare vilar jag ögat på det vackra och det andra stör mig inte det minsta.
Å. Fredag, fredag, fredag!
Nu har vi haft en sån där vecka igen där saker och ting kanske inte riktigt varit i balans. Mycket intensivt för både mig och mannen. Jag känner att det varit en vecka där jag slagit smått knut på mig själv men att det ändå varit fasligt mycket gnissel här hemma. Visst har det varit många härliga stunder också, men sannerligen stunder där jag-drar-till-Hawaii-känslan varit på topp. Det måste såklart få komma såna dagar också.
Mannen, han har dag-och-natt-jobbat och kämpat för oss på den fronten. Han berättade för någon dag sedan att han lyssnade på samma radioprogram i bilen på vägen hem från TV-uppdraget, som när han klev upp några få timmar senare och skulle åka iväg igen morgonen efter. I natt vaknade jag, 02.30, av att någon älskad höll på att klä på sig och var på väg på jobbet. Hah!. Snurrig (och trött) man, mao. Vi skrattade gott då i natt. Sen hann han i och för sig bara lägga sig på kudden så gick det larm och iväg det bar, för att precis hinna hem innan Konstruktörsarbetsdagen började.
Så jaa, nu njuter vi av att ha en ledig helg framför oss.
Snölek och fredagsfys idag för mig och barnen. Och nu väntar äntligen en middag med hela familjen. Tacos. Så längesedan. Så gott!
Och så firar vi lite extra. Bland annat att Vackerpappan är i mål med en utbildningsdel i sitt räddningstjänstjobb. Jag är så imponerad över hur han kunnat (och orkat) hålla även den bollen i luften senaste tiden. En hel drös med inlämningsuppgifter på toppen. Och precis som det alltid varit för honom (hej vad jag skryter. är stolt. och inte skäms ett dugg för det) så har det gått hur bra som helst. Jag är väldigt happy nu, och stolt som fru. Kommer ihåg under skoltiden hur psykande det kunde vara att han aldrig behövde plugga men alltid fick högsta betyg i alla fall. Så ikväll firar vi. Vackerpappan. Och att det är fredag. Samt att vi får inviga (ja, man vet ju aldrig) helgen som friska, efter två helger på raken av sjukstuga. Hurra!
Såklart blir det fruktsallad till fredagsmyset sedan. Den skäggiges favorit! Bara jag får en massa vispad grädde till så tycker jag också det är festligt. Barnen som är fruktgalningar, är nog ikväll dock mer än taggade på vad som gömmer sig i sina små karamellpåsar. Dom fick brev-svar av Moster G igår, på deras alla-hjärtans-kort. Så himmelens uppskattat, S var så lycklig över att få eget brev. Och förutom söta ord så fanns där också en godispeng. Ni förstår ju peppen vi hade genom lill-ica nu i eftermiddags! Och jag hade inte hjärtat att inte låta Lillan få en egen mini-påse med EN godis i. Hon såg ju Storebrors lycka och den här mamman fann inga argument till annat. Juniflickan gick stolt med sin påse ut ur affären. Och kramar den hårt ännu.
Fredag, vänner! Hoppas att ni får en härlig kväll!
Lillafrun
av Emmeli | feb 15, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården
(inlägget innehåller en adlink)
Mannen blåste mig lite häromkvällen när han kom hem från jobbet. Hade sådär vardagskärleksköpt ett fång rosor på Lill-ica och på så vis tänkte jag att han ju inte hade koll på vad det var för dag, dagen efter. För att du är en så bra mamma, sa han. Gulligt!
Men till morgonen när vi snabbsågs där i köket för att pussas, säga ”kör försiktigt idag!!” och så… ja då plötsligt hade han en bukett bakom ryggen. Igen. Från fina Blomsteraffären denna gång. Sådär rosa och röd och kärlekshärlig. Ja. Såklart blev jag en blöt fläck.
Så vacker bukett. Värmde i hjärtat. Massor. Så det är kärlek på köksbordet just nu.
Och så dom där ljuslyktorna jag aldrig tröttnar på och som finns i massa härliga färger. Från Iittala. Finns att köpa HÄR till exempel. Älskar nu när solen strålar i köket och lyser genom skålen, lyktorna och vasen.
Städtorsdag idag annars, tillsammans med mitt lilla gäng! Nu har vi precis varit ute på långrunda. Vilande syskon i vagnen och en mamma som tankat sol och energi. Det blåser idag, men är strålande soligt och ett riktigt glad-väder. Heja det!
Hoppas ni har härlig torsdag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 14, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Minsting i magen, Träning
En Storebror som hjälper sin Lillasyster med krångliga paketsnören denna Hjärtemorgon.
Den ena härliga stunden efter den andra.
Precis så har den här dagen varit. Känner mig så uppfylld och glad. Och framförallt förbenat tacksam. Mysmorgon med barnen först. Vi var alla tre sedan lika taggade på vad som väntade. Att packa lilla packningen och knövla oss in i gamla Pärlan för att åka till Mormor och Morfar.
Enda kruxet idag var bara det att den där (jädra) gammbilen (som nej, inte alls står högt i kurs hos undertecknad) inte ville starta. Mannen vill alltid att jag ska ha Rymdskeppet. Darlingen vi ju hämtade hem alldeles splitterny och som är ljuvlig på alla sätt. Men idag när M skulle åka på långt-borta-jobb (som S säger när pappan åker och jobbar med TV) så propsade hans fru på att det såklart var vi som skulle åka mycket kortare som skulle ta ”gammbilen”.
När vi klättrat in genom framdörren, eftersom inte dörrarna gick att öppna, och vagnen plockats i tusen delar, eftersom bagaget är minimalt. Ja, då startade alltså inte bilen. Mannen kunde komma från jobbet (han hade inte hunnit åka därifrån och till nästa anhalt, tur) och hjälpa oss. Jag hade tyvärr då redan hunnit avfyra en sjuhelsickes massa fula ord. Det finns ingen hejd när det kommer till den där bilen.
Barnen började bli otåliga och Storebror undrade; ”men mamma ska vi inte åka snart? ”. Jag svarar/fräser ”Tycker du att det verkar gå så himla bra, då!?”….varpå han svarade med fräscht, nyinlärt, tydligen väldigt användbart ord; ”nää.. det verkar gå så jävla dåligt”. Suck. Allt och lite till snappas upp, mao.
Nåväl. När vi väl kom iväg. Då fortsatte dagen helt magnifikt. Och vi hamnade till sist i älskade Lilla byn, och Hemmahemma, som ni ser ovan. Hos älskade Mamma och Pappa. Där röda rosorna stod vackert i vasen på matrumsbordet. Från honom. Till henne. <3
Sedan en dag där vi skämts bort med så mycket kärlek att det inte är klokt.
Svettigt cyklande i hardcoregymmet för Preggomamman på direkten. Överförtjust i mina svettiga cykelpass där.
Himlagod, Mammalagad lunch sedan. Där Storan också anslutit.
Följt av höjden av lyx. Att få hoppa in i Pappsens vedeldade bastu med en älskad syster (som hade feber och ju kanske egentligen inte alls borde ha bastat..)
Låna Storans lyxschampo och kleta håret i inpackning. Prata livet en stund i lugn och ro. Drömmigt(!).
Komma in bastuvarma och mer än möra. Sörpla kaffe och äta semlor som gjorde mig till liten igen. Så goda.
Vilande sedan när Lillan vilande. Höra mysiga samtal en Miniman och sina morföräldrar emellan. ”Mormor, vad vackert ni har det här!” sa treåringen. Som toppen av allt fick vi god middag och massa pussar och kramar innan vi packade oss in i Pärlan igen och susade hemåt. Pappa hade fixat med bilen under dagen så lyxigt nog inga psykbryt på hemvägen.
Hjärtedagen!
Så fin. Nu väntar bara timmar av längt efter den där mannen jag älskar så. Som liksom älskar mig också, massor och precis för den jag är, jämt och alltid. Och som alltid får mig att känna mig som den prinsessigaste och finaste på jorden…. trots sliten HemmaMammabralla och tofsen alldeles för mycket på sned.
Lillafrun
Senaste kommentarer