av Emmeli | okt 6, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Det är fredag.
Och en så himla härlig sådan! Solen skiner, himlen är blå, ungarna är på sitt bästa humör och mamman likaså. Minimannen hjälper Mamman med Helgstädningen medan Lillasyster sover timmar ute i vagnen. Sen går vi ut tillsammans. 
En så otroligt vacker höstdag. Äntligen!
Pojken sjunger hitte-på-sånger, precis som mamman. Texten handlar något om att det är så härligt att det är sol. Hej så påverkad..
Oavsett. Allt så njutbart.
Så kommer Vackerpappan hem.
Med den önskade lunchen medköpt. Och ja, där i bakgrunden skymtar huset. Ställningen är riven och jag ska fota och göra ordning ett inlägg bara jag får tillfälle, så ska ni få se!
Vi äter utelunch och barnen är glada över att ha sin pappa hemma. 
Päronen svidar om och medan ungarna gungar, så pustar vi bredvid. Fredagsfys alla tillsammans. Drömmigt. för oss.
Och vidare?
-B A R A S K I T.
Eller tur i oturen.. beroende på hur man ser det.
Från den ena sekunden till den andra händer en olycka. Den där lilla pojken, med starka kroppen och grymma balansen. Han vi alltid impas av. Han tappade kontrollen..och åkte rakt ner i backen från gungan. Herregud, vad rädda vi blev, jag och M. För att inte tala om Minimannen.
Ungen tappade luften helt och hållet och skräcken i lillvännens blick, när han inte överhuvudtaget fick åt sig någon luft, var hemsk. Det var vidriga sekunder där. Innan han började kippa.
Paniken i päronens kroppar, fick skärpas och vi försökte tänka lugnt… lättare sagt än gjort. Jag ville bara gråta av rädsla, men höll S i famnen och andades lugnt, lugnt för att även han skulle göra samma sak.
Tack och lov var det ju gräsmatta och lägda-mjukt. Men ändå, kompression på nacke och rygg. Så vi bestämde oss för att åka ner på Hälsocentralen för att få någon som tittade på honom. 20 minuter senare kunde S andas någorlunda lugnt. Såklart hade gråten gjort det svårare, han blev ju så himla, himla rädd.
Kläm och känn på nacke, rygg och tittande på små ögonen och så vidare… sen var han lovad att åka på affären och köpa godis, om han lät doktorn undersöka vad han behövde. Pustande gick vi ut därifrån doktorn , det verkar ha gått bra… Bara fyra lite omtöcknade människor som blivit hur rädda som helst.
S blev tröstad med egenvald tablettask och något helt nytt; kinderägg. Sen åkte vi hemåt och pysslade om, ännu mer. Som ännu mer plåster på lilla såren, och leriga lilla huvudet, så kom Farfar och hämtade S. Mys, middag och häng där, medan päronen försöker samla ihop sig för att nu ta långa handlingslistan och åka till stan.
Som pricken över i:t. Vilken efter att vi varit så rädda, inte känns så farligt men som ändå är förbaskat drygt… så gick mina glasögon precis sönder. Alltså av. Inget att laga. Helsicke också. Men optikern är uppringd och väntar på oss i stan…
Å. Vad jag längtar tills vi är hemma igen och får drösa ner i Finsoffan, med barnen tryggt sovandes gott i rummet intill. Med stora handlingen gjord, förhoppningsvis hjälpt med ögonbestyret. Att det jag tänkt göra inför imorn, typ göra efterrätten, är klar. Vi ska ha kalas här imorn, förstår ni. Just nu känns det lite långt borta, men det ska nog ordna sig… puh, alltså.
På återseende. Och trevlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | okt 4, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Sovrummet, Stora Lilla Familjen
Tacksamheten är större än ord kan beskriva.
Den här morgonen blev jag väckt, alldeles förskräckligt tidigt, av den sötaste födelsedagssången, sjungandes av två pojkar jag älskar så. Lilla flickan, som tydligen hade legat typ på mitt huvud och därmed inte vågat flyttas på för att jag då skulle vakna. Hon, satte sig upp på en gång och var med i mammafirandet med detsamma. En födelsedagsmorgon så himla mysig.
Tillsammans med dom där tre människorna jag älskar så, är så förbenat rädd om och bara önskar få fortsätta leva livet tillsammans med, länge, länge, länge. Varje dag är en gåva. 
Och ja, lilla Sallekatten, Mamma tycker om dig också. <3 … än om du var smått ohövlig och ville äta upp frukosten..
På tal om gåvor, så fick jag inte bara söta sången, kramarna, dunderfrukosten på sängen…
..någon tyckte att det var heltokigt att sitta och äta i sängen. Utöver allt det där, så blev jag bortskämd med fantastiskt god parfym, ansiktsvatten från favoritmärket, födelsedagskort från Minimannen och dessutom det här;
”…Här är en lite platt present men jag tror inte att innehållet känns lika platt. Öppna nu då!
Inuti, en så vacker bild på ett mycket vilsamt ställe. Och en drös ord..
”…Jag tänker såhär… Vi åker först till södra bergets spa, ”Spa Vida Vyer” där du får avnjuta Vida Vyers Lyxspadag…. Efter detta avslutas dagen med middag……. puss! ”
Alltsåå…Ja… ni förstår ju. Det finns bara en. Älskade M.
… barnvakt och hela baletten är tydligen fixad..Åhåå, som jag längtar!!
Nu ska vi ha Mamma Födelsedag hela dagen lång! 27 bast, liksom. Coolt.
Ha en god dag, alla ni. Kanelbullens dag och allt!
Lillafrun
av Emmeli | okt 1, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Det blev söndag och första dagen av oktober..
…så fort dagen var igång, var några mer än peppade på att skörda den sista delen morötter som är kvar. Det är dom, morötterna, och en liten tuss sallad som växt till ett miniträd, som är kvar att skörda. Ett rejält knippe fick det bli.
Äntligen, skulle vi kanske få till det som faktiskt gjorde att mor och Miniman sådde morotsfrön på försommaren; Att Baka Morotskaka Av Alldeles Egna Morötter.
En stund senare så stod den där! Drömmigt! (Receptet finner ni HÄR)
Och plötsligt var vi på väg till en vacker plats. 
Skogen, lilla sjön, tystnaden, lugnet. 
Fikakorgen med nybakt morotskaka var med, såklart.
Höstbarn förevigades.
Storebror och Lillasyster.
Mitt och mannens päronhjärta liksom smalt. Det är ju så häftigt. Två stycken minimänniskor. Två uppsättningar halva-halva mannen och mig.
…och det här med fotografering. Det är verkligen bland det roligaste jag vet.
Det var så vackert där vid lilla sjön.
Och alldeles lagom till att vi tagit oss en liten skogstur, tittat på lugna vattnet och inte hittat en enda kantarell. Då, bestämde sig regnet för att komma. Vi gömde oss under tak. Sörplade kaffe, åt morotskaka och bara hade det så förträffligt. 
”Vilken tur, att vi har oss..”
…Utbrister den absolut vackraste lilla pojken jag vet. Hur kan det få plats så mycket människa i en så liten kropp? Oavsett. En ynnest att få vara med på färden, med en liten Juniflicka och Miniman. Alltsammans med den där skäggige som är min klippa genom allt.
Så återvände vi sedan hemåt.
Men en stillad längtan.. efter Morotkaka och skogen. Dessutom, med hjärtat fyllt av en Riktig Guldstund.
En innerligt fin oktoberbörjan.
Ta hand om er <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 22, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Jaa, Nu tar vi heeelg!
Det ska bli ungefär hur härligt som helst. Det känns som att jag (extramycket alltså) gått krumryggad i dagarna tre nu. Men nu låter det check! check! check!… i mitt Höststädningshuvud. Sånär som på lilla gammköket, så är prick hela hemmet höstigt och så himla, himla fräscht. Vi ska, alldeles, alldeles strax fortsätta med insidan köket, vilket gör att typ fönsterputs och sånt blir himla onödigt just nu. Längtar sååå mycket efter att det ska bli helt runt fönsterna där.
I eftermiddag har ungarna röjt med pappan så att jag kunde städa klart det sista och det kändes typ som att jag var på spa. Ungarna har varit hur duktiga och hjälpvilliga som helst dessa dagar, men ja ni fattar resten.
Och se, alltså!
Det är till och med skurat och fräscht ute på Verandan. 
Stora Kryssbollen har hamnat på plats och utepellisarna har krukats in och ska få komma in i värmen nu sedan. 
Lite längre fram ska en höstig krans och lite pyssel få flytta dit också, men vi börjar sådär.
Jag har ju liksom inte haft hjärta att ta bort dom Sommarblomster som fortfarande är fina. Dom vill jag njuta av i det längsta!
…
Fredagsfys före fredagsmys blev det här idag också. Jag och M hade bestämt fredagsdate. Visste inte vad vi ville träna. Så vi bestämde tabata. Sex block. 24 minuter effektiv träningstid. Kort och gott, mao. Vi valde tre övningar var. En för överkropp, en pulshöjande, underkroppsövning och en coreövning (mage/rygg). Det blev till sist alltså två av varje. Ingen berättade sin tanke innan. Det blev grisigt. Skrattigt. Och härligt! Att ha en träningsvän är ett gott tips från mig till er, man vill ju inte svika den vän man bestämt date med, eller hur!
Ha nu ett jättehärlig fredag kväll så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | sep 21, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Ute på Verandan står ännu mer äpplen och en höstigt röd kryssboll på vänt. Det är så mycket mysigt pyssel och fix nu. Längtar efter att göra höstfint där ute.
Jag ska sätta igång med detsamma. Men inte där ute, utan fortsätta här inne först. Idag är första dagen, efter flera dagar av grå himmel och spörgen, som det känns som lite lättare väder. Kära hjärtanes vad det regnat senaste två veckorna. Men idag; Fönsterputs! Mitt allra, allra bästa ”recept” för det, finner ni HÄR i vanlig ordning. Ett utav mina bästa husmorstips. Går ni in på det där inlägget får ni se en glimt utav gamla lyan i Norrnorr, också.
Å.
Kom just på mig själv med att tänka på M. Känna längt, undra lite var han är och suckande konstatera att han inte kommer hem förrän på söndag, i bästa fall. Så konstigt. För en sekund glömde jag visst att vi ju inte lever det där sända-tv-långt-borta-livet, längre. Inte i samma utsträckning, nu bara som det känns bra för honom och resten av familjen. Lyx att kunna styra själv. Till full del är han ju Huskonstruktör (galet. allkonstnären, alltså. som bara kan typ allt. Men han jobbar hårt för allt, alltid också) och Brandisman utöver det. Och det, bara minutrar bort. Det är så fantastiskt. Jag och barnen njuter så av att han kommer hem till oss varje dag. Att vi delar vardagen tillsammans igen. Jag känner nu, såhär i efterhand, hur jag slet förra hösten. Själv med en tvååring och pyttebäbis. Vi var ett grymt team, vi här hemma och alltid med teamwork-känsla men han vi längtade efter. Men i år, njuter vi ännu, ännu mer. Alla fyra. Fantastiskt skönt.
Och sannerligen; Var sak har sin tid. Vi hade då inte kunnat ana, hur fiffigt allt skulle lösa sig. Tacksamt så det förslår.
Å. En parentes. En tanke som slog mig bara.
…
Nu kör vi torsdag!
-Vad roligt att se att ni är en drös nya läsare som trillat in här. Ingen är mer nyfiken än jag, på vilka ni är allihopa, gamla armkrokare, som precis nya. Berätta gärna. Vad gillar ni med lilla dagboken, vad skulle ni vilja läsa mer utav? Berätta i all enkelhet bara, det är bara så himla roligt att få veta.
Må så gott idag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 19, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år
Tjejerna redo för stadstripp!
Åhå.
Det är samma visa varje gång. Jag och mannen slutar aldrig förbryllas. Över hur vansinnigt trött man kan bli, av en drös timmar i en stad. Herrejösses, alltså.
Men en mor har fina fransar. Sötaste tjejen som tog hand om mig tyckte att det var så himla sött att mannen bokat och fixat åt mig. Och det var det sannerligen. Utöver det, så blev en skäggig nyklippt. Ett Rymdskepp fick sin service. En liten flicka fick en ny, sockersöt jacka. Och så råkade visst en fördold shopaholic rafsa åt sig några ting till sig själv också. Hoppsan. Lite annat smått och gott följde också med hem. Jag kan visa ifall att ni vill! Och jo just det; vi var visst till Världens Ände också. För att köpa något vackert, som Storebror ska få sova i så småningom. Men vi var så, så nära på att åka hemåt, utan säng… kära nån vilket konstigt möte det var. Det får vi ta någon annan dag! Snarkande älgjägare och så vidare, menar jag…
Nu sitter vi och blinkar långsamt med ögonen likt två ugglor. Doftljusen doftar gott, barnen snusar i rummet bredvid och katten kurrar gemytligt.
Vi hörs imorn igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer