av Emmeli | apr 25, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Norra Drömgården
Det där är, för mig, dom finaste pojkarna på jorden. Och jag bara älskar att se dom tillsammans. <3
…
Vid precis, precis den här tiden på året brukar mitt pannben ha kämpat sig starkare, samtidigt som hjärtat brukar småblöda och känslorna flyga åt alla håll. Senaste åren har ju M dragit iväg på VM-uppdrag tre första veckorna i maj. Och den här aprilveckan har mest varit som ett nervöst och oroligt töcken. Hos mig alltså. M är alltid lugn. Särskilt när hans fru inte är det.
Men det har ju gått bra, det där storuppdraget. Tillsammans har vi ju klarat det. Räknat ner. Peppat varandra. M där ute i Stora Världen och jag och S här hemma i tryggheten. Ett otroligt häftigt, stort och ansvarsfullt uppdrag (ni som undrar; läs i det HÄR inlägget så förstår ni) .
Men vet ni?
Inte i år.
Nu kan vi det där, så att säga. Och att tacka nej, var enligt mannen inte ens det minsta svårt. Vilken lättnad. Hela alltet. Att han känner likadant som jag.
Men det tar inte stopp där. Angående lättnaden, menar jag.
Senaste veckorna har det börjat möbleras om en del i livet, så att säga.
Ingenting har på något sätt landat, varken i huvudet eller i kroppen. Men både jag och mannen har, som alltid, händerna flätade i varandras. Känner E-o-M-styrka. Och starka tro. På att det nu är det här vi vill göra och då tänker köra på. Nya tider är på gång. Det känns inte läskigt. För det handlar om något helt fantastiskt. Men det är en förändring. Och än fastän jag vet att det är till något vi bara kunnat drömma om, så tycker jag att, särskilt stora, förändringar.. är läskiga.
Livet är som en bok. Där vi själva fyller den med kapitel. Var sak har sin tid. Varje kapitel har sin tid. Fastän det är vi själva som är författarna… har vi ändå inte vetskapen. Om vad som väntar. Där bakom hörnet. Liksom.
Det är bara att lita på. Följa med. Tro. Känna. Och göra det som Livet vill.
Just nu vill Livet oss något väldigt gott, känns det som.
Lillafrun
av Emmeli | apr 24, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Nu är det den här tiden på året.
När det, såklart inte varje dag, men ofta. När det dyker upp såna där dagar som bara känns som vispad grädde, menar jag. Gott, gott, gott. Att få vakna pigg och nästan rusig av energi. Och göra kväll, med trött, så trött kropp.
Att få vara HemmaMamma nu är så lyxigt att det förmodligen är olagligt. Att dessutom få ha, om än inte så många till, såna här Hemmamåndagar…kära nån, alltså.
Älskar det.
Yeah. Måndag, liksom!
Innan tupptid i morse gick tvättmaskinen för fullt och påsken hade städats bort..
..och sen väntade frukost med hela familjen innan vi började dagen på riktigt. Mannen drog ut på direkten, men jag och S hade en sån där dyrbar bara-han-och-jag-stund inne först. Nya påhittet är att vi ska dra fram en rad böcker, klyfta ett äpple och lägga bitarna i den där söta emaljmuggen och så ska mamman sitta på mjuka mattan och läsa, medan han själv sitter på lilla stolen och lyssnar. 
Med dom där äppelbitarna som kompisar, på stolen bredvid. Just det där, är vad han vill. Och den där stunden känns så god i hjärtat att det inte går att beskriva.
Sugna på att plocka blåsippor blev vi (särskilt morsan!) också..
Sen drog vi också ut på gården. Där var vindstilla och fåglarna kvittrade. Och efter en stund sken solen klart och värmde så gott. Håhå så härligt!! Idag kände vi verkligen aningar av vårvärme. Så efterlängtat!
Första halvan av dagen, spenderade vi med diverse utefix.
Jag krattade ju så toknoga i höstas, att det inte alls är värst mycket att ta reda på nu. Men typ i alla fall tusen små björkvistar ligger här och där och såklart en del löv fanns och finns. Så jag ägnade mig åt halva gården. Medan mannen snickrade. Juniflickan snusade i vagnen.
Och allt med det sötaste ljud ni kan tänka er; två bara-med-en-dag-i-åldersskillnad-gamla kusiner. Som pratade. Diskuterade. Dividerade. Lekte. Skrattade. Hoppade studsmatta. Fantiserade. Alltsammans med en trygg gullefaster (som dessutom är en världsfin Förskolefröken). Vilken kvalitétstid, att få hänga med mannens Storasyster och småttingar såhär ett pärlband av dagar. Hungriga, hungriga tog vi lunch hela gänget här hos oss.
Innan jag och M tog våra två och packade ner dom i Snabbvagnen. Knatade ner på byn, för några ärenden, som handling och BVC-besök för lilla Bäbisflickan. Så tog vi också en långpromenad där efter när ungarna snusade gott i vagnen. Konstaterade att kroppen kändes som sockerdricka efter allt springande med vagnen och att det var himla skönt att gå. Rullade in på gården och jag och J hjälptes åt att göra något jag längtat efter; att hänga årets första tvätt ute. 
Oooh så gott det doftade när jag bäddade in dom friskluftstorkade lakanen innan kidsen skulle sova.
Nu är det kväll och jag är prick hur trött som helst. Hemmet är i ordning efter dagen som varit sådär drömmig; med ungar sprungit ut och in och lekt och haft precis hur roligt som helst. Mannen har nyss åkt iväg för att hämta hem något jag sett på byn och fått lov att köpa loss. Något lite bucklig. Men alldeles, alldeles perfekt för oss. Lovar att visa någon dag, såklart.
Snart ska jag krypa ner bredvid dom där två sedan-länge-sovande stjärnorna. Den ena small av på två sekunder, med mjölk i mungipan. Den andre funderade en stund längre…. sådär som han gör. Undrade varför vi har en näsa… Berättade för mamman att hakan åker upp och ner när man pratar. Också att Tore minsann är Morfars bästa hund. Och så ville han veta på pricken hur man gör en gräsklippare. Och nåde dig om man svarar ”jag vet inte” på någon dylik fråga. Så det fick M hjälpa mig med svaret.. puh.
Hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 21, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 10-12 månader, Stora Lilla Familjen
Jo, jo.
Det blev ju fredag av det här också! Mycket riktigt gjorde städningen susen. Hemmet doftar linoljesåpa och ajax i en salig blandning, golven är skurade, tvättkorgen är tom och var sak har hamnat på sin plats. Vi firade det hela med att i eftermiddag göra det där med picknick. Fast på riktigt, liksom.
Det är så mysigt. Hur något så litet, kan bli så stort. I ett barns värld. Faktum är, att jag som vuxen, är precis likadan. Det stora i det lilla. Sånt är mer än fint. Det var ju ett äventyr bara att ordna mellisbrickan och sen gå genom hela Gårdshusets alla rum för att hitta Den Riktiga Picknickfilten.
Vi hade ju lärt oss vart det fanns lä sedan morgonens bravader, om man säger så. Så vi drog helt enkelt dit. Vi höll nästan på att blåsa bort av dom stackars metrarna ute på gården. Melliset höll på att dra sin kos. Men några sekunder senare var vi ju framme. I skönt lä och med lite solsken som värmde, till och med.
Storebror körde bullfika ännu en gång denna vecka- är det påsklov så är det, liksom. Häromdagen blev det både vaniljbullar och kanelbullar och S ville ha en av varje. Såkart han fick. Mitt nya begär är dom där majskakorna. Med mycket smör och ost på. Juni rånar, som ni ser…
Så, där satt vi. Vid baksidan av huset. Bredvid den där rymmaren till studsmatta.
Storebror och jag sjöng för lilla flickan. Ja må hon leva, ja må hon leva….”ett fyrfaldigt leve för Juni som fyller tio månader…hurra, hurra, hurra, hurrraa!”. Och hon log sådär rart som är så mycket Juni det bara kan bli.
S älskar att leka födelsedag. Skulle det stämma med år, antalet morgnar jag blir väckt med födelsedagssång. Då skulle jag nog vara i alla fall 100 år nu.
Någon som har dille på att försöka lära sig knyta, hade heaven där bland alla rep. Och titta väderomslagen. Från sol, till;
Mulet och snart, snart regn. Men det drog också lika fort och vi lekte Brandmän för fullt.
Ja. Ni förstår ju. Det var succé det där. Picknick, på riktigt. Minimannen utbrast att han tyckte det var så trrevligt! . Sen kunde vi inte låta bli, utan tjuvhoppade lite på den där studsmattan. Försiktigt, försiktigt. Juniflickan kiknade av bebbebubbligt skratt.
…
Och nu är det fredagkväll.
En extrabra sådan. Det var inte meningen att mannen skulle hinna hem ikväll. Han har uppdragslördag. Men, nu hann han hem i alla fall. Vi har inte träffat honom sedan i onsdags, så vi längtar såklart. Väntar hem honom vilken minut som helst. Ugnrostade potatisklyftor, hemma-hamburgare på surdegsbröd och massa goda tillbehör väntar. Guacamolen har inte smygmycket med vitlök i sig, så frågan är hur det går med den där hej-och-välkommen-hem-pussen? Bara fint, tror jag.
Ha en så himla fin fredagkväll nu, alla ni. Tack för att ni kikar in här. <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 11, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Finaste lilla pärlplattekycklingen i mannaminne. Den från honom till henne. Som den bästa punkten efter morgonen som inte alls var så rolig. Den där kycklingen värmde Mammahjärtat massor.
…
När jag mötte min lilla pojke som haft det prick hur bra som helst och gjort sötaste påskpysslet till mamman under dagen, så åkte han och jag en liten sväng på byn. Köpte jord och bad om tomma godislådor och sånt. Snart, bara jag får en bra lucka, ska luktärterna sås. Jag är så himla pepp på det. Hoppas, hoppas dom kommer trivas och vilja blomma här hos oss om några månader. Och efter mellis tog jag Lillasyster i vagnen och Storebror i handen, så gick vi en världsmysig tur runt gården. Spatserade över våran lägda och vek sedan av vid passande ställe. Norpade björkris och höll samtidigt på att blåsa bort i vårblåsten. Men fasligt peppade återvände vi in och började pynta.
Bäbisen sov och Storebror fick pynta loss utan små bäbishänder som norpade kycklingar av honom. 
S pyntade utan hejd, om man säger så. Så gulligt så man smäller av en smula. 
Dom där kycklingarna vi pysslade förra året, varvat med lilla påskpyntet jag bara inte kunde låta bli att köpa och som passade ypperligt till S för att fixa påskris till han och Lillasyster. 
Så himla fint det blev, alltså.
Och här ser ni en liten, liten sneakpeak på hur det största perspektivfönstret blivit utbytt mot två storfönster. 
Och i gräset la vi en massa målade ägg och en sån där kyckling med hatt.
Dör söthetsdöden, så gullig!
Så nu har vi det alltså påskpyntat här och där, mitt i röran.
För ja, kära hjärtanes. Hemmet är lite, lite upp och ner nu kan man säga och svischar lite allmänt känns det som. Jag försökte förklara för mannen vid middagen att; ”alltså Martin, jag känner att jag inte riktigt har kontroll nu. Okej, på barnen till punkt och pricka. Fast varendaste rum är upp och ner och det sågas och grejas hit och dit. Men solen skiner och ungarna är glada och Jag är lycklig och känner mig alldeles pirrig i magen. Men jag har inte kontroll. Det händer så många saker på en gång nu. Har DU kontroll!?”. Det svarade han inte på. Bara log sådär finurligt och gav mig lugn i magen. Åh. Älskar att få göra den här livetresan med honom.
Nu ska jag kila iväg på föräldramöte. Hujedamig, så jädrans vuxet!!
Ta hand om er. <3
Lillafrun
av Emmeli | mar 28, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Stora Lilla Familjen
Så fint att en vanlig tisdag kan kännas så speciell.
Mest varje dag går ju att göra till det lilla extra, visst?
Vissa dagar ooorkar man kanske inte det. Eller vill inte. Det är ju mer än helt okej, det med. Men det finns i alla fall oftast goda möjligheter att göra sig en bra dag. Bara man tar till vara på dom…och bara ser det där stora i det lilla. Småstunderna som kan bli guldstunder. Och så vidare.
…
Idag har det varit lyxigt många fina stunder.
Till morgonen tog jag Lillan i vagnen och knatade ner på byn för bebbeträff. Solen sken och vägen var bar. Att vinden ven och jag höll på att frysa öronen av mig, det var oviktigt. En mysig bebbeträff följde därefter. Så möttes sedan Storan upp och en lång och rask promenad följde. Benen gick och gick, och våra käkar jobbade på lika idogt. Vi stannade upp och lyssnade på vårbäcken och njöt av att känna värmande solen i ryggen.
Lagom till att Storebror kom hem från Föris, togs limpan ur ugnen och vi hade sånt där världsgott nybakt mellisfika tillsammans och den där mysiga bullmammakänslan var på topp. Plötsligt fick vi finbesök också, Moster och Morbror hade vägarna förbi. Så himla mysigt, att ha dom vid köksbordet och få bjuda på kaffe och småkakor och höra sonen snicksnacka på farbrorvis med dom.
Jag njöt också av den där stunden innan middagen, när J sov och jag och S var ute i målarverkstaden en stund. Bara satt och funderade tillsammans och hejade på M som målade fönster. Det är köksfönsterna som målas nu och vi konstaderade alla tre att det nog kommer bli himla, himla fint.
Så lagades middag och det var inte ens det minsta kaosigt. Som det ju kan vara ibland. Så okaosigt uppskattas! Och ikväll gick vi lilla vägen till Svärisarna, i ljusa tidiga-våren-kvällen. Levererade ett paket och sörplade kaffe och bestämde köksfönsterinsättningsdate. Storebror sken som solen av att få träffa Farfar en helt vanlig tisdag och jag och M blev varma i hjärtat av synen.
Nu sover två småttingar och jag ska slänga mig i soffan och vila en stund innan natten. Kladda in händerna i skönaste handkrämen som jag fick av M häromsistens. 
Han är himla bra på det där, köpa med sig fredagsblommor på väg hem från jobbet eller komma med en liten present när han varit borta många dagar i streck och vill visa sin lilla fru lite extra kärlek. Denna gång med doft av körsbär…Ja.. Han är fin, den där M.
Vardagskärlek, alltså. Det stora i det lilla. Det kryllar av sånt. Jag lovar!
Lillafrun
av Emmeli | mar 27, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Köket, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Trädgård & Odling
Vilken otroligt skön dag det varit idag!
Vi belönade oss efter idoga dagar, genom att idag göra…prick ingenting! Typ. I alla fall så lite som möjligt, liksom. Vilat och bara-vara-varit. Lekt och myst, alla fyra tillsammans. Det, är vad vi pysslat med mest.
På förmiddagen tog vi oss en sväng ut också. För att frisklufta oss och samtidigt leta fram ett par pallkragar och småfundera och längta efter luktärtsväggen. 
Finaste pojkarna var mycket överens som ni ser! 
Juniflickan satt och begrundade. Skönt vindskyddad.
För som det har blåst idag! Stormvindar! Vårvindar friska, så att säga. Det gällde att hålla i hatten. Och katastroftankar-morsan var rädd för träden som stod på svaj. Så det blev inte en så långvarig stund där ute. Förra våren föll ju ett träd precis vid Litens sandlåda… där han precis lekt stunden innan. Så, dom var faktiskt lite befogade idag. Dom där tankarna.
Vi har alltså mest varit inomhus och haft det gott. Det har spelats klassiska stycken på pianot medan minimänniska och bäbis tjoat bredvid. Sån där drömbild jag haft, som i Lotta på Bråkmakargatan.. när det är sommarkväll och barnen springer runt i nattlinnen medan Månskenssonaten spelas på pianot av ena päronet.
Fast mest har vi hängt i köket. Vårt favoritrum. Sörplat kaffe, byggt Pippi-pussel, myst med bäbisflicka som blev så trött efter sitt bad att det bara inte gick att hålla sig vaken. Hon fick sova inne där på eftermiddagen. På mamman och i spjälsäng. Till en början av luren. Det kändes nämligen som att vagnen typ skulle tippa av blåsten (katastroftankemorsan..). Fast mamman lugnade tanken och bäbisen sov gott med sövande blåst runtomkring därefter.
Middag med alla fyra kring bordet. En pappa som hade mystid med kids medan mamman tog en rask kvällspromenad. Och så har vi nu till sist nattat barn tillsammans och är sådär siraps-sega och trötta. Det blir en kväll i Finsoffan nu.
Ja. En alldeles fantastiskt vilsam dag. Som både jag och mannen skulle klättra på väggarna av att ha sådär flera, flera på raken. Men, som var alldeles förtjusande skön just idag!
Lillafrun
Senaste kommentarer