av Emmeli | jan 27, 2014 | Bröllop, Jag och M
Nähä…
Det kändes inte hejbaberiba den här måndagen heller. Jag vet inte men, jag har så förbaskat svårt, där i stunden när vi ska säga hejdå och pussa sista pussen, att lyckas tänka det är bara några dagar så ses vi ju igen. Det hjälps inte. Jag kan inte tänka så, där och då. Då känns det bara kattpiss och jag vill bara dra täcket över huvudet och storgrina. Direkt efteråt brukar det kännas lite bättre. Och en stund senare, ännu lite bättre. Och när det är tisdag, då är det ju snart fredag. Typ så.
Men idag. Sitter jag på en buss och jag känner verkligen inte för att storgrina här. Så jag får öva på det där jag inte är så bra på; stänga inne känslorna. Det får går bra det också. Himla pissochskitochblä.
Jag vill dansa bugg till vår favoritlåt, på mattan i vardagsrummet. Med Dig.
Bit ihop. Jag ska klara det här.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 26, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Laga, Baka, Äta
Ååh, ååh och åååh vad jag inte vill att den här dagen ska ta slut!!!
Världens bästa söndag med massa friskluft. En lång sparktur med en avslutande rääser-sväng, där jag skjutsade M utför backen. Mitt i farten kom vi på att det kanske gick liite fort och M försökte sätta fötterna som en broms, men med det här perfekta sparkföret hjälpte det inte ett skvatt. Skrattattacken var ett faktum, och jag höll på att styra oss helt åt tjottahejti. Den där mannen jag är gift med, han som tänker före och handlar sedan. Han är ju gift med mig, ja precis, och jag är ju absolut en sån som gör lite tvärtom. Mitt i farten försökte han lugnt och metodiskt prata mig till rätta. Men det gick sådär, det slutade med att han skrek Älskling, IBLAND MÅSTE DU TÄNKA FÖRE!!! , varpå jag skrattade ännu mer och ännu högre. Tack och lov gick allt bra!
Vi hamnade till slut mitt i korvgrillnings-lunchen. Och nu har vi landat inne, med kinderna som två rosor och fötterna lite småkalla. Perfekt med en varm kaffekopp i handen, framför elden, tills den vedeldade bastun är varm. Shit pommes vad skönt det ska bli.
Ett njutande preggo!
…som undrar när vi skulle dra iväg egentligen…
Tore-hunden hänger med på allt. Han är så fin.
Grillad korv,( med höög kötthalt ), ute, löjligt gott!
Jag vet att morgondagen kommer innehålla helt andra känslor än idag. Måndagarna kommer suga hästpung framför, så är det bara. Och näää, sådär kan man ju inte säga. Usch. ( fast jo, det går jättebra.) Men alltså, den här dagen, den är bra. Med stort B.
-NU ÄR BASTUN VARM!
-Perfekt!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 26, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Liten i magen, Träning
Det är natt nu. Jag vet.
Men jag bara måååste få berätta om min mysiga lördag. Som faktiskt inte bara har innehållit långpromenad och Liten-hicka. Veckans sista träningspass har också svettats igenom, ute i det där hardcoregymmet du vet. I det där gymmet som man, nu när det är vinter och kallt, alltid har en brummande kupévärmare som sällis. Jag gillart!
Sen piffades det till tänderna. Och vi åkte iväg mot Mäjadalen och ett älskat barn som fyllt år som absolut är värt att firas med minst två-tre kalas. Minst.
Ballonger och serpentiner.
En utav presenterna. En klocka. Såklart man ska ha en egen klocka när man fyller sju. 
Jag föll för servettfärgen, men råkade visst trycka på nån knapp på kameran, så bilden fick konstigt ljus. Äsch, visst?
Tårtorna…
….med dom hemstöpta ljusen, av 7-åringen själv. (Hur gulligt!?) Älskade mini-man.
Och hon var där också! Preggot menar jag. Ny och fräsch i håret och med ny-tishan, på halva magen. Ja, den hade visst hasats upp lite där. Skit samma 😀 Livet i magen levde rövare och jag har fått höra huuur många berättelser om förlossningar som helst. Jag börjar bli taggad nu! Men näpp, än ska det INTE vara dags.
Men åh, den här helgen är så najsig. Det är fortfarande en hel söndag kvar. Sooom jag är glad för den!
Nu ska jag försöka att inte somna, jag vill ligga och snusa M i nacken när han sover här bredvid. Det är bland det bästa jag vet.
TACK för idag lördag, du har skött dig finfint!
GODNATT!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 25, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Shopping
Å kära nån, alltså.
Gårdagen var inte att leka med. Vi drog iväg hemifrån kring halv nio på morgonen och landade hemma igen ungefär tretton timmar senare. Det där med lagom, ja sånt kan skippas vid mååånga olika tillfällen förstår du.
Jag och Storan pratade non-stop alla milen, innan vi var tvungna att avbryta eftersom världens bästa frissa var framför näsan på oss. Då väntade timmar av egotid och ompyssling. Så skönt och jag var såå nära på att somna. Vi traskade sedan i affärer, åt den där goda lunchen, kärade ner oss i blåbärsdoften som nyligen anlänt till Bodyshop. Och jag blev överlycklig då jag äntligen fick tag på dom brallor jag suktat efter till Liten (Jag vet, jag skulle inte köpa mera. Gick sådär.) och dessutom lyckades jag vidga min nuvarande garderob med två våriga tishor. Det är inte så himla lätt med kläder nu, Litens lya har växt. Om jag säger så. Ja och sen gjorde vi såklart en sväng på ikea, och ljusförrådet fylldes på. Så till veckan ska jag brassa ljus så det stinker syrén och liljekonvalj! 😉
Till slut kom vi i alla fall hem, trötta men glada över en bra dag och jag fick äntligen, äntligen kasta mig i famnen på M.
Och idag är det lördag.
En helg med ännu mer tid här hemmahemma väntar. Det är vackert väder och jag vill uuut!
Så… God morgon, ha en fin lördag…. så hörs vi säkert sedan!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 23, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Musik
När jag ändå är inne på funderarspåret, så kan jag ju lika gärna fortsätta….
Idag har jag spenderat flera timmar, sittandes bredvid den sprakande brasan ,med en stor vedtrave bredvid, som sakta men säkert sjunkit. Med benen högt och tröjan uppdragen sådär så att magen är bar och kan jäsa precis som den vill.
Men, jag har inte baaara latat mig och gjort ingenting. Jag har ägnat tid vid mitt kontor, hemma i huset som jag en gång kallade för hemma hos mig. Vid det där vita pianot som jag lärde mig mina första ackord. En solig lördag, det var vinter och kallt och jag hade helt plötsligt bestämt mig för att jag ville lära mig att spela. Pappa hjälpte mig till en början, sen spenderade jag otaligt många timmar vi dom där tangenterna.
Undra..
..Vad det hade blivit av mig om inte det där pianot stått där i hela mitt liv. Om inte pappsen hade kunnat hjälpa mig. Om inte den där vackra, mörkbruna, fiolen ifrån pappas farfar hängt där på väggen, sedan jag var lill-liten? När jag precis hade börjat mata ut mina första ord här i livet, var meningen Ja ka pela fiol bland det första jag sa… så redan då verkade jag ju ganska bestämd.
… Jag provade mig fram. Och musiken smakade helt enkelt väldigt, väldigt gott… det visar bland annat dom där två små gadd-märkena i den ena tangenten. Och det visar såklart också valet av yrke som jag gjort.
Jag läste natur-natur på gymnasiet. Matte, kemi, fysik och biologi i mängder. Jag funderade på biomedicinsk analytiker, apotekare (för att lådorna verkar så härliga att dra ut….bra argument) , och sjuksyrra, det hade jag i princip bestämt mig för. Ja och för att låta lite ”smartsy-ratsy” så råkade jag slänga ur mig någon gång att jag skulle kunna tänka mig att bli ekonom också. Det borde jag inte sagt högt. Mannen kan fortfarande efter alla år, inte smälta det där. Ibland kommer ur tomma luften, ett HAHA, tänk älskling att DU funderade på ekonom!? Det är ju jätteroligt.
Mm.. jätteroligt.
Jag älskar att jag valt det yrke jag valt. Och jag älskar päronen för att dom stått ut med helt galet många timmar av gnatande och övande, ända ifrån jag var sådär lill-liten. Aldrig klagat, bara peppat. Och jag älskar att jag i mitt yrkesval gick efter känslan. Det är läskigt att göra stora val. Ta stora steg. Stå vid vägskäl i livet. Ett par gånger här i livet har det varit riktigt, ruskigt läskigt… men..
Jag har gjort val efter hjärtats ord.
…hade jag inte gjort det, hade jag inte varit fru till den jag beundrar allra mest här i livet. Och jag hade definitivt inte kunna säga att jag sitter vid mitt kontor, när jag sitter vid det där vita pianot, i det där huset jag en gång kallade för mitt.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jan 22, 2014 | Jag och M
Ja. Inga ord behövs ju egentligen.
Han stod där ute i vintern, och väntade på att jag skulle kliva av bussen. Redo med den där famnen som gör mig hel, och redo att bära min väska och få mig att känna mig som den där prinsessan, han påstår att jag är. 49 minuter hade vi på oss innan tåget skulle gå. En god lunch med ögonen klistrade på varandra, oberäkneligt många kramar och ett avslutande, innifrån-och-ut-menande Jag älskar Dig. Jag tror att man kan kalla det för…
Att tanka kärlek.
Nu klarar jag mig ett par dagar till. Sedan är det helg och en massa tillsammanstid väntar.
Att få 49 minuter av kärlek. Obeskrivligt.
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer