av Emmeli | dec 2, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Första adventsfrukosten dukas fram.
Det ryker om risgrynsgröten och nygriljerade juleskinkan är uppskuren sådär tunt, tunt. I storsängen ligger en liten prinsessa och sover gott. Storebror är så förväntansfull, drar på sig finskjortan på direkten. Föräldrarna donar i köket tillsammans. Lillebror? Han ser alltsammans som den roligaste underhållningen, som ni ser.
Jag får hjärteont. Känner mig så tacksam över att kunna ge det här till mina barn. Det varma hemmet. Goda frukosten. Tryggheten. Varje dag. Det är lycka. Och inte alls någon självklarhet, egentligen.
Nu är det Första Advent. Och det första ljuset är tänt!
Samtliga storögda inför ljuständandet. Lillebrors allra, allra första. Han tycker att brinnande ljusen, stjärnorna, änglaspelet…Ja, alltsammans, är så himmelens snyggt och härligt att titta på. Visst håller vi med honom, lillprinsen?
Nu firar vi, hela dagen lång!
Önskar er en härlig Första-Adventssöndag!
Lillafrun
av Emmeli | dec 1, 2018 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Första December.
Julens tid är här!
Ni må tro att synen var alldeles ljuvlig (och glädjetjutet lite för högt) när storasyskonen klev upp i morse, knatade ut i hallen och såg den paketdignande adventskalendern. Himmel, alltså. Jag bara njuter av allt adventspåtande.
Barnens Adventskalender 2018.
”Å taack mamma, för att du har fixat det här till oss”, sa han med glittriga ögon.
Ni förstår ju själva. Värmen. I mammahjärtat. Saliga var dom, över sina fyra (!) guldpengar var, i första-december-lördags-luckan. Älsklingar.
Nu råder adventsmys i varje hörn här hemma.
Första adventshelgen är ju något alldeles särskilt, eller hur? Sån härlig myspirrig förväntan. Jag dyker in i barnens värld och det är fantastiskt att få uppleva, precis allt, tillsammans med dom och deras syn.
Igår morse frågade jag (när jag i tystnad precis konstaterat att ”fyy vad grått det är idag!”) vilka färger dom såg när dom kikade ut genom fönstret… ”ääh… grönt! blått! gult!… inte vitt!…fast jo, vi har ju vitt hus så då ser vi vitt också!” …. dom nämnde förstås inte ens grått. För vad är det att lägga fokus vid liksom…?
Idag har vi äntligen samlad familj, bästa som finns.
Är så stolt över min tusenkonstnär som susar från husritande, till tv-sändande, till att landa hemma och vara världens bästa pappa och man… alltid med en puss eller kram på lut till oss alla. Rätt som det är kanske han susar iväg och räddar någons liv också, brandismannen. Själv skulle jag bli alldeles yr av att arbeta som han gör, med så många olika saker. Och han säger detsamma om mitt arbete, som HemmaMammaFru. Beundrar mig, lika mycket som jag beundrar honom. För jo, nog är det ett arbete alltid, här hemma också. Nummer ett är att ta hand om tre små barn på mitt allra bästa sätt. Ett ganska så slitsamt arbete stundvis, men mest livets lyx, tycker jag. Sen kommer hemmet med allt vad det innebär. Men jag känner mig som en prinsessa här idag. Alla uppskattar så allt mys och piff och det gör mig så lycklig. Vi är ett familjeteam, helt enkelt.
Nu är ugnen på i köket och alldeles strax redo att grädda ett par limpor. Jag tror nog vi tar och kokar lite karameller idag också. Och som toppen av den här dagen, ska vi senare få träffa hela storfamiljen. Det blir mer än fint, att ha alla storasystrarna samlade hemma hos mor och far.
Jag känner sån evig tacksamhet. För jag vet, vet, vet att ingenting av någonting ovan, är någon självklarhet ett endaste dugg.
Och ni!
-Ta hand om er. Tack för att ni kikar in här och gör lillafrunsdagbok till en så snäll plats att kika in på. Alltid bara goda, varma ord. Precis som jag önskar. Jag önskar att ni ska må bra när ni kikar in här, att ni bara suger åt er av vad som passar er och skiter fullständigt, i det ni inte hakar på. God energi. Och en mjuk känsla i magen. Det är det, jag vill ge er när ni kikar in här hos mig. Stor kram från mig till er.
Lillafrun
av Emmeli | nov 30, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller reklamlänkar för Adlibris)
Där pågick en utav adventsveckans ivriga nattastökande timmar. Bland det mysigaste jag kan tänka mig! Nattastöka. När alla sover gott. Ljusen brinner. Det är ljuvligt tyst. Och där i bland, sitter jag.. 
Den här veckan har sannerligen ”Adventsfixarpatrullen” varit framme. Och vissa saker bara gåår ju inte att kombinera med barnen… som den där överraskningen ovan. Barnens Adventskalender.
Där i natten satt jag och slog in små paket med mycket genomtänkt innehåll. Som var sitt tärnljus inför lucia. Loppade sådana, för typ 10 kronor styck. Perfekt ju!
Barnens adventskalender är nästan, nästan klar. Jag tänkte smygfixa den färdigt under dagen, så dom stiger upp till första decemberdagen imorn, och ser hela alltet.
Den här traditionen bär jag med mig hemifrån. Minns den som så himla mysig. Vill föra den vidare, till mina barn, på mitt sätt.
Kalendern fylls inte enbart med en massa paketpaket..även mysigt Familjehittepå. Lördagschoklad. Pepparkakshuspyssel. Och den luckan jag längtar mest efter.. är nr 23… men vi tar en kik på några av pryttlarna;
-Mysigt tidsfördriv i varsin pysselbok som jag fann till halva priset, mycket bra.
”Min lilla pysselbok med klistermärken”, till Juni.
Finns HÄR.
Där kan hon klä på Julia bäst hon vill, så passande med tanke på våra klädbestyr här hemma med lilla Juniflickan.
Och Minimannen, får en pysselbok som passar honom..
”Julpyssel! -Rita, sudda, rita på nytt!”.
Finns HÄR
Jag försöker hänga med på vad han är nyfiken på. Nu vill han räkna. För ett år sedan skrev han alla bokstäver hejvilt, ville skriva mest hela tiden. Nu är det ”det kan jag redan-grej”.. Ä-mm-iii-l-i, Hörde jag honom en dag. Han stavade sin mammas namn, förstår ni. Alltså, gullvännen.
Att tycka om att räkna gör att hans matte-älskande-pappa lyser i ögonen. Nöjda är dom, så fort dom kommer på att dom kan koppla livet till matematik. Som när vi väger upp smör i bakandet, eller räknar kaffemåtten, eller när vi mäter i renoveringen eller räknar hur många pluggar som behövs för att S ska kunna bygga den ”maskin” han tänkt av sina bygg-grejer.
Livet är ju inte indelat i boxar… lärandet blir ju som roligast när man kan koppla saker till verkligheten och känna att man har nytta av det, visst? Då går det liksom så mycket mer av sig självt..
Sidospår från fröken..
Varsin söt liten nattlampa i form av en kanin från Flying tiger.
HÄR finns liknande, så himla söt också.
En julig bok. Den får dom hela trion tillsammans, på Första Advent.
Pettson får julbesök finner ni HÄR
Förra året fick barnen den HÄR juleboken som är helt fantastiskt mysig. Den ligger vi och lyssnar till hela familjen om kvällarna nu. Ett riktigt, riktigt toppentips från mig till er!
…
Oh, vilken adventsstökarvecka, alltså..
Från tidiga morgonen till sena sena natten. Jag har riktigt låtit mig gottas i adventsfix. Här har pysslats och bakats och pyntats och bundits krans, slagit in småpaket till, nästan, fördärvat.. och sent i natt var hela hemmet skurat och doftade linoljesåpa. Lampkronan skinande, trasmattor tvättade, stjärnor och stakar i alla fönster, var sak på sin plats, fejat i varje hörn. Å.
Vi vaknar mjukt bland juliga sänglinnen, till fredag, i ett älskat adventshem!
Barnen tycker stjärnorna är så fina. Jag håller så med dom.
Idag är planen att vila oss efter en mycket flitig vecka. Och bara mysa runt här i vårt adventshem.
Önskar er en finfin fredag!
Lillafrun
av Emmeli | nov 25, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Åh. Helgnjuteri i slutet av november. På allra högsta nivå.
Dagen igår bär jag i mitt hjärta och berättar mer om en annan dag. Vi har liksom haft så mycket härligt.
Fridfullt påtande helgen lång. Ibland inte så lugnt, mest en enda villervalla, som när vi står och bakar saffransbbullar jag och mina två hjälpsamma sockerbagare. Då är det kanske inte så stillsamt, nej. Men alldeles ohyggligt mycket engagemang och förtjusning och jag nyper mig själv lite i armen, samtidigt som jag torkar svetten i pannan. Jag har drömt om det här. Och nu är jag där. Jag säger inte att dansen alltid är på rosor. Men jag älskar det. Och det är så vidunderligt, alltsammans.
Ett lussebak får liksom en nivå så hög, så hög tillsammans med småkottarna.
Nymortlad kardemumma. Känner ni doften?
Vi bakade och bakade.. Skrållan gjorde dom sötaste lussebullarna. En härlig knövlad boll fyllt med massa gott, liksom. Gjord av en tvååringshand. 
Dessa lussebullar må ta sin tid. Med dom är värda det. Många gånger om.
… att få provsmaka alldeles nygräddad lussebulle fylld med mandelmassa och vit choklad och toppad med både pärlsocker och hackad mandel. Jo, det såg rätt drömmigt ut. Och betyget blev; ”Du är världens bästa lussebullsbagare, mamma!”. Gullevännen min.
Pojkarna fixade julbelysningen ute på gården, det blev så fint med lite ljus i mörkret.
.. okej, den minsta lilla pojken. Han sov typ hela lussebakandet… vilket skvallrar en del om att han är en hejare på det där med att sova. Vid sista gräddningen var han min sidekick. En söt sådan, visst?
Receptet på Saffransbullarna hittar ni HÄR, i min Julerecept-kategori!
Nu är det söndagkväll.
Hemmet doftar alldeles underbart av saffran och magarna är fulla av bullar. Vi har dessutom varit på gulligt tvåårkalas för lilla kusinen, och ätit tårta och skådat gullig kusin iklädd sin nya Pippi-Långstrump-stass…. ni kan ju bara ana Junis min, när kusinen hade vad som ju är Pippi Långstrump själv, J alltså, drömoutfit. Skrållan saa ingenting, men jag riktigt såg hur mycket hon också skulle ha velat ha dom där flätorna och långa, långa skorna.
Nu väntar godnattsagan och alla-tillsammans-nattning. Mysigt! … det är dock frågan om jag och mannen övervinner melatoninhalten när tre barn ska somna.. då är det liksom gasat av sömnhormon i sovrummet, hah!
Hoppas, hoppas att ni haft en härlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | nov 23, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Köket, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är så skönt att vakna och veta att idag är det fredag.
Jag har inte sus i öronen av trötthet idag, likt förra fredagen. Trött i kropp, och knopp. Ni vet. Vi har haft en så himla fin vecka alltigenom, så tacksam. Men jag känner att jag ändå är lite låg stundvis, liksom. Mitt i allt smånjuter jag lite av skavande känslan. Den har sin mening och charm, tänker jag. Behövs, den med. Gör att jag stannar upp, gör mig än mer närvarande. Så har jag ju mina fyra happypills här hemma. Gott är det att veta att tillsammanstid väntar oss.
Vi tar fredagmorgonen långsamt här hemma.
Kurar under vintertäcket en extra stund, bland efter-natten-varma småungar. Alla njuter. En gammal amazon har storasyskonen önskat till frukostmusik. Självklart. Sämre start kan man ju få. Vi spisar musik, frukostäter, pysslar och äter halvt upp sina egna händer. Vem som gör vad får ni fundera på. Jag får också sörpla mitt kaffe i lugn och ro medan barnen roar sig runt mig. En utav härligaste sakerna jag vet. Känslan av att alla är samlade, alla är nöjda, alla har det gott.
Och har ni sett! Kökbordet fyllt av massa härligt.
Finaste lummerkranspysslet, gratis, med skogen som hjälp. Ett par nya hyacintlökar från söta blomsteraffären, en enkel vanlig och en dubbel som ska bli spännande att se när den blommar. Den här veckan har bjudit på inte mindre än två loppisturer, förstår ni. Med fina fynd. En gammal ram. Ett vackert örngott. Som kommer hålla i oändlighet. En julig löpare. En söt liten urna på fot.
Loppisturen igår, var så särskilt rar. Sovande små i vagnen och en tur till fots i älskad ordning, blomsteraffären, Röda korset-kupan och så havet-rundan efter det.. där Bertil blev tvärhungrig mitt på hållet liksom. Så vi slog oss ner där precis vid hamnen, och det blev en sån där ammestund jag tänker minnas. En kall novemberdag, med klara himlen, isen som höll på att lägga sig och mjuka solen mot min kind. Och mjölkklunkandet från njutande lillprins.
Och se så tjusig ljusstake som följde med oss hem!
Tänk er med röda Ingrid Marie-äpplen fastsatta på vassa pinnarna.
Black Friday ”till ära”, vill jag verkligen slå ett slag för återbruk, istället för att köpa nytt. Jag tycker liksom den där loppade röda ljusstaken är helt fantastisk och slår vilken ny dyrgrip som helst i vackerhet. Jag har fått sisådär en miljon sms och mail under veckan med alla de möjliga erbjudanden. För det första dödligt enerverande. Jag stänger av ljudet och raderar så fort jag orkar. För det andra, så himla lockande till köphets, att köpa mer än man någonsin egentligen behöver liksom. Blä.
Det ena behöver inte utesluta det andra, här heller. Man kan ju bara tänka att man gör lite av varje? Så mycket bättre på alla sätt så. Och himla charmigt, tycker jag. Lite nytt och lite gammalt.
…
Nu är det eftermiddag. Helgen närmar sig med stormsteg. Så glad för den där lilla stunden av påtande i köket i morse. Vintra stora pelargonen. Bädda om ny hyacintlök. Provtända vackerljusstaken. Skrota, helt enkelt. Nu ska vi klä oss varmt och ge oss ut i solskenet.
Önskar er en god start på helgen!
Lillafrun
av Emmeli | nov 19, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Köket här på Drömgården, så som det såg ut vår allra första jul här på gården. Året var 2014.
Vi hade hyrt gården över sommaren. Blivit blixtförälskade. Och med känslan, här, är vår plats på jorden, så jobbade vi allt vi kunde för att köpa stället sommaren därpå, 2015. Lyckligtvis, så lyckades vi med det, och drömmen blev sann. Sedan dess, är det här vår gård. Vårt hemma. Som vi älskar av hela hjärtat.
Hela året 2014/2015 hade vi lyxig tillgång till vårt ”Sommarhemma”, som vi kallade det. Åkte hem från Norrnorr (Piteå) och firade jul. Det var jag, mannen och Minimannen. Lilla familjen. Vi stormade in på gården och gjorde oss hemmastadda.
Bjöd in familjen till adventsmys och jag vet att jag tyckte att det var så himla lyxigt att kunna bjuda hem våra älskade, som dom flesta av dom bor väldigt, väldigt nära oss. Den lyxkänslan hänger i än!
År 2014, ovan. Julen 2015, nedan!
.. och Drömgården hade varit vår i några månader. En rejäl veranda var bygd, en infart grävd, inomhus var heltäckningsmattor bortrivna och hemmet hade plötsligt vackra trägolv istället för dom. Men framförallt; vi var hemma!
Jag gjorde ett drömmigt samarbete med Nyblom Kollén
Vyn från gården var magisk.
Vi klädde vår allra första, egna julegran och i Mammamagen, bakades en liten Lillasyster. 
… och julen därpå, 2016, var hon ju här. Hos oss.
Det stora i att fira sin allra första jul. Kanske framförallt, det stora i att få vara med som mamma (och pappa) och skapa julefrid och värme, för dom små älskade liven. Att få vara med och dela lyckan i att för första gången se vackra julgranspumlan glimma i granen.
Baka lussebullar tillsammans!
Fika tillsammans.
Ha Jullov, tillsammans.
Och så Julen 2017, ovan.
När jag mått så illa och varit så trött senare delen utav hösten att känslan var så himmelsk, när det började lida mot jul och nypreggodimman lättade. Mamman. Med liten Lillebror i magen. 
Jag och barnen adventspyntade på vackraste vis. Enkelt.
Hyacinter och lite mossa. I loppad skål. Kan liksom inte bli bättre än så, tycker jag.
Isiga ljuslyktor och nyfallen snö.Dom magiskt goda lussebullarna. 
Doften av nejlikor i apelsin. 
Lusselelle…
Och nu är det 2018… och vi går ännu en advents- och juletid till mötes, i livet, här på den fortfarande så älskade gamla gården.
Bertils allra, allra första juletid. Jag blir nästan vimmelkantig när jag tänker på det. Att min flickedröm blev sann.. den om att få dela livet tillsammans med den där människan jag beundrar så. Och dessutom på toppen välsignas med tre små barn. Tripp Trapp Trull. Det är så stort att orden inte räcker till.
.. Och det allra, allra viktigaste för mig med Advents- och Juletiden. Är Den varma känslan. Barnens tindrande ögon. Dofterna. Tända ljusen. Mjuka musiken. Julepysslet. Pepparkakshuset. Julekaramellerna. Glimmande julgranen. Tillsammanstiden. Gemenskapen.
Med andra ord bara gratis- och nästintill-gratis-grejer. Ni vet, så tvärtemot black friday det bara kan bli. För visst är det så, att det där som är det allra innerligaste, det allra viktigaste och betydelsefulla… det kan inte vilket black friday-shoppingrace ordna hur det än vill….
Min önskan är att skapa julefrid och vackra minnen för mina barn (och samtidigt njuta själv av det) och bidra så mycket som möjligt, till att även barnens barnbarn kommer att ha en jord att fira jul på…
Med detta minnesinlägg förklarar jag härmed årets Advents- och Juletid startad! Åhåhå! Ser så fram emot allt pyssel och mys som väntar, och förstås får ni också ta del av det. <3
Lillafrun
Senaste kommentarer