av Emmeli | dec 22, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Julerecept!, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!
Så.
Med bara två dagar kvar till Dopparedagen sänder jag er ett riktigt S-i-rockärmen-recept.
Astrids Mandelbröd, -Livets kaka (jo, det är sant)!
Det äär min favoritkaka i livet. Med hackad mandel och chokladbitar i som gör den sådär crunschig och oemotståndligt god. Att den då dessutom är en så lättsam kaka att baka och att det blir mycket utav den (en hel långpanna), gör den liksom till en vinnare.
Den kan du ha i en burk ute i kylan, plocka fram till juliga spontanbesöket som kikar in på en kaffekopp. Eller också förvandlar du den till en efterrätt. Smular sönder den över en god vaniljglass. Eeeller, så slår du på en vänlig och fridfull julemusik, tänder ljus och bara njuter ett slag i lugnan ro.
Astrids Mandelbröd
Du behöver (Till ca. 60 stycken) :
250 gram smör
2,5 deciliter farinsocker
1 tsk vaniljsocker
4, 3/4 dl vetemjöl
150 gram hackad mörk choklad (ta en god variant, undvik gärna blockchoklad..)
200 gram hackad mandel
Gör såhär:
- Rör smör, socker och vaniljsocker poröst
- Blanda i mjölet, hackade chokladen och hackade mandeln
- Bred ut smeten i en smord långpanna
- Grädda kakan i 175 grader i ca 20-25 minuter
- Skär kakan i önskat stora bitar, medan den fortfarande är varm, men låt kakan svalna helt innan du lyfter upp den ur formen
- NJUT!
…
Önskar er en god Midvinterlördag! -Ta hand om er!
Lillafrun
av Emmeli | dec 22, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Norra Drömgården
Klockan 23.23, den 21 december 2018. Hurra vilken god tidpunkt. Vintersolståndet! Nu vänder det. Ljuset.
…
Det är natt på Drömgården och bara föräldrarna till dom tre små barnen är vakna. Men det har varit full fart, precis hela dagen lång till bara för en liten stund sedan.
Vi har hela familjen slagit rekord i sammanhängande tid i Finsoffan ikväll, så mysigt och jullovigt. En lång familjefilm. Disneyfilmen Vaiana. Så fin. Följt av Jul med Ernst. Programmet som även barnen tycker om, dom som älskar att pyssla och greja i köket. Vi har Julestädat tillsammans hela dagen lång, förstår ni så ooh så skön den här kvällen varit. Förstås tog vi vara på dagens lilla ljus med en friskluftssväng ute för skottning och snölek. Sånt är alltid gott, ju! Den är sån fräsig känsla när vi stojigt vräker oss ut genom dörren med tre vinterklädda småungar som efter en stund i kylan får äppelkinder så röda. Först var det Han och jag, liksom. Nu är vi fem i familjen. Så förunderligt.
Och nu är hemmet så redo för jul. Det skiner och doftar linoljesåpa om dom nyskurade golven. Julmattan ligger på köksgolvet och den duktiga gamla ugnen som jobbat på i ännu ett år (kanske typ 50 år totalt?) är så himmelens ren. Var sak är på sin plats, bara den där efterfrågade julestrumpan som ska letas fram och hängas upp. Farmors julbonad hänger och snart är inte ett endaste paket kvar på barnens adventskalender.
Det doftar gran, hyacinter och nejlikoapelsiner. Det är så mysig och förväntansfull känsla. Snön faller där ute, men vi har vintertäcken klädda med julröda sänglinnen att krypa ner inunder här inne.
Godnatt!
Lillafrun
av Emmeli | dec 21, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Minimannen, med sina bestämda pekfingrar, spelandes på pianot inne i Salen.
Både jag och M är två musikälskare. M är fantastisk på att både sjunga och spela. Gitarr. Och trummor. Och ja, lite av varje. Munspel. Blir alltid knäsvag när han spelar signaturmelodin till Alla vi barn i Bullerbyn. Så drömmigt, alltsammans. Jag. Älskar att både sjunga, spela fiol och piano. Musiken är viktig för oss. Och det är fantastiskt roligt att se hur barnen älskar när vi sjunger och spelar tillsammans…
Som jag sagt förut; Allt med barnen, känns så mycket i hjärtat… 
… som när hon, den där lilla tvååringen med jättelångt hår och det snällaste hjärtat jag kan tänka mig. Som pussas och kramas i massor, som kan vara huuur tjurig som helst (jag menar egentligen bestämd, viljestark och beundrar henne för det och vet att det är en bra drivkraft). Hon som säger ”mamma, jag älska dig!” minst hundra gånger om dagen och också säger ”Ta det lugnt! ..det är ingen faaaja mamma!” när hon, lik sin coola far, märker att mamman kanske blir rädd eller så.
Det känns så mycket. När hon, står där bredvid mig. Och idogt petar på, pumla efter pumla. Julgranskulor, alltså. 
Och den här synen. Storebror och Lillasyster. Som hjälps åt. Ååh, mitt hjärta går av. 
Och som pricken över allt, dom där två.
Min skäggige och vår Minsting. Som klär granen tillsammans. Lillebror för allra första gången i livet och med så stora ögon att man nästan tror att dom ska ploppa ut. 
Livet.
Och varför i hela friden kan inte alla bara få ha det såhär?
Ett varmt hem. Med stor trygghet. Mat i kylskåpet. En famn att krama. En skön säng att krypa ner i. Kärlek. I massor och lite till.
Jag går av när jag tänker på hur julehelgen närmar sig och alla små och stora människor, som inte aaaalls längtar till julen, på det nästan barnsliga sätt, som jag gör tillsammans med min familj. Det är så orättvist att det gör ont.
Allvarliga tankar.
Granen står så grön och grann i Salen.
Och nu är det Jullov här för oss på Drömgården.
17 oceaner av Jullovstid. Vi startade det hela med att gå på Storebrorens dansavslutning och bli sådär gråtfärdigt och föräldraaktigt stolta. Nu. Ska vi ta hand om varandra. Göra massa mysigt. Vara tillsammans. Träffa familj och vänner. Äta gott. Sova massor. Vila mitt på dagen bredvid gosebäbis. Motionera. Rulla snögubbar. Påta. Eller inte göra något alls. Och summera året som varit, förstås.. och drömma om vad som komma skall.
Ta hand om er! <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 16, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Dagarna som går, det är livet.
Livet i december när det bara blir mörkare och mörkare… och julemysigare och julemysigare.
Varje dag känns som en varm ullfilt, just nu. Kanske lever jag livets absolut lyckligaste tid… det vet jag inte. Men jag vet, att jag njuter till fullo. Av tiden just nu. Så infernaaliskt mycket! .. som min mor skulle ha sagt. Jag tänker såhär, var tid har sin charm. Det som kommer framöver kan bli minst lika bra. Men just nu, är det det här som är mitt liv och det jag tänker lägga fullt fokus på (och känner kan-det-inte-alltid-få-vara-såhär-känsla, om).
Den här veckan började med en mysig måndagfrukost, med alldeles nygräddat bröd, följt av en mycket spännande dag (lovar som sagt att berätta mer om den när jag kan, så att säga).
Pepparkakshus har pyntats.. synen då alltså, när tvååringen proppat non-stop fulla munnen, som om det ej fanns någon morgondag, hehe!
En dag mitt i veckan, fick Juniflickan åka iväg på livets första egna äventyr… där hon inte ens hade med sig Storebror i sällskap, alltså. Mystid, hos mormor och morfar. Oooh så stort. Och så uppskattat!
Här hemma passade vi då på att göra nyttiga bestyr och ta oss en alldeles ljuvlig solig promenad.
Så värdefullt att få tid med bara lillprinsen.
…Än om jag känner mig helt hel, när hela lilla ungskocken är runt mig.
Vi anslöt där i lilla byn senare, små bröderna och jag….. för världsgott mellisfika och smällkaramellpyssel.
Full fart! Så fantastiskt. 
Tycker så mycket om att komma hem till mamma och pappa. <3
…
Det har julepysslats snögubbar..
.. lekts på lekrummet… insupits motion i friskluft, varvat med gympa här inne, förstås!
…Så blev det Luciadagen, så mysig från morgon till kväll.
Otaligt många ljus har bränts, julkort har skickats..
Och nu, en tredje adventshelg.
-Fylld av tillsammanstid.
Igår var jag och den skäggige tillsammans med lillprinsen, en sväng till stan för sista lilla delen av julhandeln. Det gick fort. Vi har dragit i julklappsbromsen rejält i år. Och det vi har handlat är mest hemklickat eller auktionerat/loppat. Känns så bra, på alla sätt. Sedan åkte vi hemåt, till Svärisarna där storasyskonen var. Blev bjudna på himlagoda köttbullar och omringades av värmen från varma brasan. Vilken lyx hela alltet.
Idag har vi fyllt dagen med pyssel och bak, utelek, en spontan-kaffestund med Storan och en med Svärmor, ett träningspass med skäggigt sällskap och slutligen en eftermiddag och kväll i lilla byn, hos min mamma och pappa. Hemmahemma-mys och vedeldad bastu när graderna är kalla… åh.
…
Livet nu med tre barn, är så himmelens mycket. Den här grejen att bara uppleva vardagsliv, känns så himla mycket i hjärtat. En högtid då, som julen nu, blir liksom på sån nivå att jag har hjärteont mest hela tiden. Ni vet, Storebrors pirr i magen för allt från lussefirande på förskolan, till pepparkakshuspyssel här hemma och kära funderingar som att ”jag tänker ge tomten julklappar… HAN får ju ALDRIG några”. Lillasyster, som är så lycklig över att vara med och baka, sjunger och trallar och pysslar kort till dom hon älskar. Och så Lillebror, som tittar storögt på. Så nöjd och belåten över livet. Han myser, det syns. Nånstans där mitt i, är jag och den där skäggige. Himmel, vad jag är tacksam över den där skaran människor. Och alla andra hjärtenära vi har runtomkring oss.
Ännu en hel decembervecka i våra hjärtan, fylld av massa hjärtegott.
Lillafrun
av Emmeli | dec 13, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården
Luciamorgon.
Tre nyvakna småttingar. Änglaspelets plingande. Luciasångerna ur ”radiospelaren”. Alldeles varma lussebullar. Små bröder i tomteluva. En liten Skrålla med fullt sjå att njuta av sin ohyggligt kära morgongröt.
Så alldeles särskilt gemytligt.
Barnen hämtade dagens adventspaket. Och där var..
Ett meddelande.
”13:e december, det är luciadagen, Sixten och Juni! Ni vet… flickan med ljus i hår som lyser upp i mörkret? … pappa och mamma tänkte att idag blir en ypperlig dag eftermiddagsmellis hos Skogs-Hilda. puss! // Mamma och Pappa….”
…
Minimannen hade liksom bara bestämt sig för att verkligen vara lucia, något jag knappt förstått förrän sent igårkväll. Självklart ville jag göra allt i min mammamakt för att han skulle få vara det. Sent igår kväll trollades en krona fram hemma hos Farmor och Farfar, från när faster lussade som liten. Nya batterier behövdes förstås så det var vi tvungna att ordna på väg till Förskolan. Det blev bråttom efter frukostmyset men vi teamade bra, jag och lilla trion. Till sist var vi inom väggarna på Förskolan, med oöppnade batteriepaket och en massa lussekläder av olika sort och med den där känslan Sixten så många gånger gett mig genom mamma-livet. Att vi är ett team. Han och jag. På ett sätt som är svårt att förklara. Vi har klarat så många saker tillsammans, den där lille vännen och jag. Det är min förstfödde liksom. Så häftigt hur varje barn bygger bo i hjärtat på sitt alldeles egna, gränslöst vackra sätt.
Småttingvännerna skulle lussa för varandra, lugnt och mysigt för dom små. Och jag vinkade den allra, allra sötaste lucian jag någonsin sett, hejdå. Med jätteskrynkligt lucialinne..jaamen, OM mamman hade förstått att han verkligen tänkte vara lucia, som ”i klänning och ljus i hår”, så hade kanske skjortan varit struken. Men hej! kronan lyste ju.. och ungen likaså. En syn jag fick så kärleksont i hjärtat av. Alltsammans, värt varendaste dubbelknut av en mammakropp!
Bilder från den mysigaste eftermiddagen i mannaminne, visar jag en annan dag. Nu ska denna trötta mor lägga igen sina blå. I mitt hjärta har jag hela denna dagen. Som toppades med luciatåg i kyrkan med Musikfröken Storan och syskonbarnen, som gjorde mig stolt i lillasyster- och mostershjärtat, nattning av tre små darlingar sedan och nu vila i nyskurat hem. I mitt hjärta, så mycket kärlek och tacksamhet. Vilken fin dag det blev.
Hoppas att ni och har haft en fin Luciadag! Tänka sig… bara elva nääätter före jul!
Lillafrun
av Emmeli | dec 12, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Norra Drömgården, Renoveringsprat, Salen
(Inlägget innehåller reklamlänkar)
Välkommen in i vår ommöblerade Sal i adventsskrud och decemberljus!
Det här rummet har senaste tiden gått från; äääh, där vill man knappt vara. Så rörig arbetshörna. Så uttröttande att se isoleringen spreta kring fönsterna efter sommarens insättningar. Och så vidare. Därifrån, till att nu har rummet som ett favorum. Nej, det är inte klart på något sätt. Men det är så klart som det kan vara klart, just nu.
Taket ska höjas. Men vi kan inte riva detta lägre tak, förrän vi tömt spånet i golven på ovanvåningen, är ni med? Så, i vanlig ordning. Var sak har sin tid. En sak i taget. Och nu njuter vi av det här rummet på det här sättet. Älskade Salen. Så tjusig, tycker jag.
Nu finns precis ingenting nytt i salen. Jag är en sån som gärna skyltar om med hjälp utav att ta ”något nytt” ur linneskåpet bara.
Den där adventsljusstaken i fönstret har jag lånat av mor. På obestämd tid, tänker jag… såg däremot att ny variant finns HÄR hos Jotex.
Loppad, röd virkad duk. En julestjärna. Så ombonat och härligt, tycker jag. Mysiga flera år gamla ljuslyktor i guld.
HÄR kan ni fynda andra favoritljuslyktor, till 60 % rabatt dessutom. Mina bästa året-runt-lyktor.
Fast det absoluut vackraste jag vet att tända ljus i, är min loppade kammarljusstake, som om du inte hittar en loppad, kan kika på den HÄR och dreggla lagom… jag önskar mig en sån, av tomten.
Ni vet, tidigare hade vi möbleringen så annorlunda. Finns en bild HÄR, vetja. Ganska precis tvärtemot för hur det ser ut nu. Men nu med nya fönster tänkte vi; ”Fokus på myyset. Finsoffa. Uuut med den där ratiga skrivbordshörnan (som av nååågon anledning sällan fastnat på bild) som ändå ingen av oss jobbade vid;
Där gör sig skåpet och fotöljen mycket bättre. Röda och gröna kudden i soffan och fotöljen är gamla favvisar.
HÄR, HÄR, HÄR och är tips på tre andra tjusiga kuddfodral.
Och teveapparaten. Den fick visst också ge vika. Den fungerade ändå inte.
Barnen lyfter inte ens på ögonbrynen för hur deras föräldrar håller på, hehe. ”Haar ni ingen tv!?” frågar någon älskad som hälsar på. ”näääe, den är borta!”, svarar Minimannen som om det vore det minst konstiga och mest självklara. Pippi Långstrump, Bolibompa och så vidare, finns i alla fall att tillgå på ”Pappas stordator”, så ingen nöd.
Rummet är ljuvligt med dom tre stora fönstren. Mannen har gjort smygar så helheten är lugnare. Foder, det festar vi till det med den dagen den nya tapeten är på plats, tror vi… peppen att jobba på övervåningen är så stor, att vi lägger minimalt med tid på nedervåningen och jobbar för nya rum på övervåningen istället..
Röda filten i soffan är så mysig. HÄR finns en ganska prick likadan!
Men redan nu. Ett himla mycket vackrare rum. Utan tv. Och utan sladdigt skrivbordshak. Med nya fönster. Ny möblering. Jag älskar att tända ljus där inne när det skymmer. Antingen myser vi ner oss hela familjen i finsoffan. Ser julkalendern eller barnen-vald-film.
Eller som just precis nu, när jag har ohyggligt lyxig bloggmamma-tid.. här;
Ordnade mig ett litet hemmakontor här, för lite bloggfix, mailsvarande och så vidare. Storebror leker med småvännerna, Juni har susat iväg på eget äventyr (åh, lilla hjärtat, vara ifrån mamma på detta viiset!). Och Lillebroren snusar i vagnen där ute. Jag springer lite runt min egen svans, med andra ord…!
Tänkte också passa på att klicka hem julklapp till mannen. En världsviktig sådan. För att inte avslöja för honom när han kikar in här, så kan ni kika HÄR… gör gärna samma sak ni med till någon älskad… det här är liksom viktigt på riktigt!
En dag, ska ett rum på övervåningen få vara mitt och mannens arbetsrum. Eller en del, av ett stort rum där uppe. Det rummet längtar jag så himmelens mycket efter. Det rummet, också.
Men tills dess slår jag mig gärna ner här… inte alls så tokigt. Med tända ljus i kring och en vacker kakelugn som kavaljer.
Hoppas att ni har en härlig onsdag! Nu ska jag äta lunch med mig själv (kära nån, så konstigt) och sen ska jag och Minsting ha promenaddate ute i sooolen. Håhå, så härligt!
En kik i Salen, alltså. Så hörs vi snart igen!
Lillafrun
Senaste kommentarer