av Emmeli | dec 7, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Köket, Liten 4 år., Norra Drömgården
(Inlägget innehåller reklamlänkar till något fiffigt för liten älskling)
Adventskök.
.. Snöfall efterlängtat utanför. Spontana Junipussar. MammaMormor-vävda köksmattan. Julerosen jag fick av Storan. Och en Lillebror som idag funnits hos oss prick ett halvår.
Och Memoryspel med min fyraåring.
Han vinner, varje gång. Eller också blir det oavgjort. Men jag ger inte upp! Och det viktigaste är att vi har det så himmelens trevligt tillsammans, ju. 
Så stort, alltsammans.
Sånt som gör mig bubblig i hjärtat av lycka.
Har ni sett söta kaninen?
Det är Bertils. Som han fick av M´s farbror och faster med familj, i doppresent. Ni vet, det är en liten värmekudde som man kan ta ur, värma och stoppa tillbaka.. så finns sedan en lurvig liten kaninkropp att krama när det är hurvigt. Eller kanske om en liten älskling har ont i magen? Eller bara behöver hjälp att slappna av lite. Hur mysig?
Jag kikade runt lite på nätet och hittade tre liknande mjuka varma gosedjur.
HÄR, HÄR och HÄR.
Ett sött julklappstips!
Minstingarna har snuviga smånäsor och pappan har ännu ett fredagsuppdrag med sitt TV-ljud-företag.. lite tråk, alltså. Men vi har det ju gott här hemma. Det är varmt och skönt. Vi kan vila, kurera småttingar och strax ska vi ut och möta snön. Så efterlängtad. Och friskluft är alltid en god idé!
Önskar er en fin fredag!
Lillafrun
av Emmeli | dec 4, 2018 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Jul på Drömgården, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården
(Inlägget innehåller två pyssliga reklamlänkar)
Något som hör till juletiden för mig, är att binda oss en julig krans.
Att bara slå sig ner. Bland ris och blomstertråd, en halmstomme och tid. Tid för påtande och kreativitet. Som att landa i det skönaste hav av puffiga vintertäcken, tycker jag.
Enris. Eller gran- och tallris, som kransarna från förra årets julmarknad, som ni ser ovan.
Lingonris. Så himla vackert.
Där har jag bara haft en lite kraftigare ståltråd som jag format till ett hjärta och sedan bundit lingonris kring. Men också så himmelens fint att ha en riktig halmstomme och göra en lite kraftigare lingonriskrans!
Enris. Med blåa bär. Det är en favorit. Sticksigt. Men så vackert.
Jag kommer ihåg förra året, hur jag hade Juniflickan i kånken på ryggen, och Minimannen i min hand. Hur vi kämpade oss till skogen genom snöyran. Var så lyckliga där vi fann enris, under snön som fallit överraskande tidigt. Såå trött gäng innan vi var hemma, och så saligt nöjda över att vi lyckades;
I år, kom min älsklingspappa och överraskade med säckar av pappa-knipsat enris. Gulligt så det förslår. Och liiite mindre svettigt än förra året, hehe
Mosskrans. Alltid lika fint. 
För att inte tala om lummerkransar!
-Som nu hänger där på vackerskåpet inne i Salen. Lummer är fridlyst, men får plockas för eget bruk. Sådetså. Lite slingrig att jobba med, men så så fint!
HÄR finner ni mitt ”recept” för Lummerkrans!
Årets krans som får hänga ute, band jag och Minsting tillsammans…
han var sådär lagom road och låg och blinkade långsamt med storögonen där på ullfilten och undrade vad mamman pysslade med egentligen…
Sådärja! Årets Julekrans. Med röda bär och juleröd rosett med guldig kant!
…
HÄR finns halmstomme och HÄR finns bästa sortens tråd, dock finner jag den inte i grönt som jag har. Men kika i närmaste pysselbutik eller i blomsteraffär, förstås!
Tipsigt från mig alltså, för skön landastund och tid för kreativitet; -Bind din egen krans!
Må så gott alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | dec 2, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Och när adventsfrukosten var bortstökad, började vi klä oss i finkläder och drog fram loppade juleduken och förberedde för resten av söndagen. Något undertecknad jobbat inför och längtat till precis hela veckan som gått, lite sådär både dag och natt. Och nu äntligen blev det ju söndag!
Titta, den skäggige har som sagt på framtrollad tid, till och med hunnit snickra igen lite i salen. Så himla härligt där blev och med adventspiffet är det där nu ett rum vi bara villll vara i. En ommöblering jag ska visa er mer av såklart!
Det har blivit tradition nu.
-Att vi första söndagen i Advent, efter Gudstjänsten i kyrkan (som idag var liiite svettig stundvis, med tre småttingar.. men så innerligt underbar också, tack vare samma anledning som gav svettkänslan)…att vi fyller hemmet med älskade hjärtenära. För Det årliga Kyrkkaffet här på Drömgården!
Först ses vi i kyrkan, lyssnar till fina Präst-M, söta kyrkokören, vackerspelande kantorn och sjunger Hosianna tillsammans. Sen åker vi varma i hjärtana, hemåt.
Mot gamla gården med knarrande trägolv, mormorsgolv, rangliga pinnstolar och historia i väggarna, inte ett perfekt hus på något sätt, men vi älskar det, från stengrund till kallaste vinden. Det är vårt hem. Så högt älskat.
Vi öppnar dörren och hälsar Välkommen!
Barnen sköter den grejen så väl. Och är ungefär hur söta som helst där dom står och gastar, Väääälkomnaa!!
I köket dukas det fram en massa gott. Idag fylldes kökksbänken med tunnbröd från Tunnbrödgubben, juleskinka, korv och stark senap och alldeles nygräddad limpa. Kokta karameller, Saffranssnittar, Kardemummaskorpor, Pepparkakor, ädelost och Saffransbullar.
Småttingar plockar småhänderna fulla.
Traktor-peppisar, nog det bästa av allt. I alla fall om ni frågar Liten, Storebroren.
Vi sörplar Kyrkkaffe och äter och njuter värmen från älskade människorna och tända ljusen. Barnen leker och vi vuxna avhandlar livet i stort och smått. Mitt i är vi, Storlilla familjen, som ett handfull människor som bara älskar hela alltet, att ha alla här, och jag känner så en smula Emil-i-Lönneberga-Katthult-kyrkkaffe-känsla.. förstår ni?
(Kom igen.. en Lucas där ute på åkern snart, mannen?)
Minsting hade famnar åt alla håll att gosa i. Moster M och Morbror C, från stora Huvudstaden, var en duo som gick finfint att stepdansa på bordet med.
Medan småungarna lekte satt coola killarna i finsoffan inne i Salen. Det där är egentligen två bäbisar, sådetså. Mina två Gudbarn. Världens finaste pojkar. Dom svarar vi veet när jag säger ”Gudmor älskar er, ok!?… sa jag att jag älskar er?”.. och deras moster Emmeli får alltid varma leenden och kramar, alltid alltid när vi ses. Gullbarn. Bäbisar. Som växt. Liksom.
Och där; vår älskade Mor och hela syskonskaran samlad.
Det blev sån julstämning. Det är något alldeles särskilt att bo i ett såhär gammalt hus, kring juletid. Onekligen väldigt, väldigt mysigt.
Alltså, det är inte alls så praktiskt med gamla hus. Men nu råkar både M och jag inte lägga så mycket fokus på just det…livet är alldeles för vackert för att bara tänkas praktiskt, ju! Så tro inte att här är en plats för lyx, som i överdriven bekvämlighet. Vi är arbetssamma både jag och M, så är det. Annars tror jag inte man skulle trivas lika bra här. Jag råkar nu vara så romantiserat förälskad i denna gård också, att jag inte kommer på något negativt alls med ett gammalt hus.. eller jobbigt med det… jo fasiken! Kära nåån, som vi ju sliiter med att ta hand om hemmet vårat, förstås. Men det är en ynnest. Alltsammans. Vi gör det tillsammans, bit för bit, steg för steg och ”vi har aldrig varit närmare färdigt – vaddetnuärvihållerpåmed – som vi är nu”… så peppar vi oss när det känns tungt mitt i renoveringsprojekten.
”Åå, det är här vi firar jul framöver!”, sa den ena och den andre höll med. Och jaa, det är en dröm. Att kunna fira jul här, allihopa tillsammans. Vi får se när det blir. Vårt Sovrum ska bli en Matsal först. Sen så. Så drömlikt.
…
När mörkret fallit blev det hejdå-kramkalas i salen. Kvar var kaksmulor, ett hem som stod stilla men ändå var så fyllt med liv.. och värmen, eftersom dom där människorna vi är så glada att ha omkring oss. Om än det fattades en hel hop för att vi skulle vara precis alla i Storfailjen.
Så, så gick det alltså till. När vi ännu en gång hade det årliga Kyrkkaffet här på Drömgården. Firade advent och omringades av värmen från hjärtenära. En annan kan bli gråtmild för mindre.
Lillafrun
av Emmeli | dec 2, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Köket, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 4-6 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Första adventsfrukosten dukas fram.
Det ryker om risgrynsgröten och nygriljerade juleskinkan är uppskuren sådär tunt, tunt. I storsängen ligger en liten prinsessa och sover gott. Storebror är så förväntansfull, drar på sig finskjortan på direkten. Föräldrarna donar i köket tillsammans. Lillebror? Han ser alltsammans som den roligaste underhållningen, som ni ser.
Jag får hjärteont. Känner mig så tacksam över att kunna ge det här till mina barn. Det varma hemmet. Goda frukosten. Tryggheten. Varje dag. Det är lycka. Och inte alls någon självklarhet, egentligen.
Nu är det Första Advent. Och det första ljuset är tänt!
Samtliga storögda inför ljuständandet. Lillebrors allra, allra första. Han tycker att brinnande ljusen, stjärnorna, änglaspelet…Ja, alltsammans, är så himmelens snyggt och härligt att titta på. Visst håller vi med honom, lillprinsen?
Nu firar vi, hela dagen lång!
Önskar er en härlig Första-Adventssöndag!
Lillafrun
av Emmeli | dec 1, 2018 | Emmeli funderar, Emmeli pysslar, Jag och M, Jul på Drömgården, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å.
Första December.
Julens tid är här!
Ni må tro att synen var alldeles ljuvlig (och glädjetjutet lite för högt) när storasyskonen klev upp i morse, knatade ut i hallen och såg den paketdignande adventskalendern. Himmel, alltså. Jag bara njuter av allt adventspåtande.
Barnens Adventskalender 2018.
”Å taack mamma, för att du har fixat det här till oss”, sa han med glittriga ögon.
Ni förstår ju själva. Värmen. I mammahjärtat. Saliga var dom, över sina fyra (!) guldpengar var, i första-december-lördags-luckan. Älsklingar.
Nu råder adventsmys i varje hörn här hemma.
Första adventshelgen är ju något alldeles särskilt, eller hur? Sån härlig myspirrig förväntan. Jag dyker in i barnens värld och det är fantastiskt att få uppleva, precis allt, tillsammans med dom och deras syn.
Igår morse frågade jag (när jag i tystnad precis konstaterat att ”fyy vad grått det är idag!”) vilka färger dom såg när dom kikade ut genom fönstret… ”ääh… grönt! blått! gult!… inte vitt!…fast jo, vi har ju vitt hus så då ser vi vitt också!” …. dom nämnde förstås inte ens grått. För vad är det att lägga fokus vid liksom…?
Idag har vi äntligen samlad familj, bästa som finns.
Är så stolt över min tusenkonstnär som susar från husritande, till tv-sändande, till att landa hemma och vara världens bästa pappa och man… alltid med en puss eller kram på lut till oss alla. Rätt som det är kanske han susar iväg och räddar någons liv också, brandismannen. Själv skulle jag bli alldeles yr av att arbeta som han gör, med så många olika saker. Och han säger detsamma om mitt arbete, som HemmaMammaFru. Beundrar mig, lika mycket som jag beundrar honom. För jo, nog är det ett arbete alltid, här hemma också. Nummer ett är att ta hand om tre små barn på mitt allra bästa sätt. Ett ganska så slitsamt arbete stundvis, men mest livets lyx, tycker jag. Sen kommer hemmet med allt vad det innebär. Men jag känner mig som en prinsessa här idag. Alla uppskattar så allt mys och piff och det gör mig så lycklig. Vi är ett familjeteam, helt enkelt.
Nu är ugnen på i köket och alldeles strax redo att grädda ett par limpor. Jag tror nog vi tar och kokar lite karameller idag också. Och som toppen av den här dagen, ska vi senare få träffa hela storfamiljen. Det blir mer än fint, att ha alla storasystrarna samlade hemma hos mor och far.
Jag känner sån evig tacksamhet. För jag vet, vet, vet att ingenting av någonting ovan, är någon självklarhet ett endaste dugg.
Och ni!
-Ta hand om er. Tack för att ni kikar in här och gör lillafrunsdagbok till en så snäll plats att kika in på. Alltid bara goda, varma ord. Precis som jag önskar. Jag önskar att ni ska må bra när ni kikar in här, att ni bara suger åt er av vad som passar er och skiter fullständigt, i det ni inte hakar på. God energi. Och en mjuk känsla i magen. Det är det, jag vill ge er när ni kikar in här hos mig. Stor kram från mig till er.
Lillafrun
av Emmeli | nov 30, 2018 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
(Inlägget innehåller reklamlänkar för Adlibris)
Där pågick en utav adventsveckans ivriga nattastökande timmar. Bland det mysigaste jag kan tänka mig! Nattastöka. När alla sover gott. Ljusen brinner. Det är ljuvligt tyst. Och där i bland, sitter jag.. 
Den här veckan har sannerligen ”Adventsfixarpatrullen” varit framme. Och vissa saker bara gåår ju inte att kombinera med barnen… som den där överraskningen ovan. Barnens Adventskalender.
Där i natten satt jag och slog in små paket med mycket genomtänkt innehåll. Som var sitt tärnljus inför lucia. Loppade sådana, för typ 10 kronor styck. Perfekt ju!
Barnens adventskalender är nästan, nästan klar. Jag tänkte smygfixa den färdigt under dagen, så dom stiger upp till första decemberdagen imorn, och ser hela alltet.
Den här traditionen bär jag med mig hemifrån. Minns den som så himla mysig. Vill föra den vidare, till mina barn, på mitt sätt.
Kalendern fylls inte enbart med en massa paketpaket..även mysigt Familjehittepå. Lördagschoklad. Pepparkakshuspyssel. Och den luckan jag längtar mest efter.. är nr 23… men vi tar en kik på några av pryttlarna;
-Mysigt tidsfördriv i varsin pysselbok som jag fann till halva priset, mycket bra.
”Min lilla pysselbok med klistermärken”, till Juni.
Finns HÄR.
Där kan hon klä på Julia bäst hon vill, så passande med tanke på våra klädbestyr här hemma med lilla Juniflickan.
Och Minimannen, får en pysselbok som passar honom..
”Julpyssel! -Rita, sudda, rita på nytt!”.
Finns HÄR
Jag försöker hänga med på vad han är nyfiken på. Nu vill han räkna. För ett år sedan skrev han alla bokstäver hejvilt, ville skriva mest hela tiden. Nu är det ”det kan jag redan-grej”.. Ä-mm-iii-l-i, Hörde jag honom en dag. Han stavade sin mammas namn, förstår ni. Alltså, gullvännen.
Att tycka om att räkna gör att hans matte-älskande-pappa lyser i ögonen. Nöjda är dom, så fort dom kommer på att dom kan koppla livet till matematik. Som när vi väger upp smör i bakandet, eller räknar kaffemåtten, eller när vi mäter i renoveringen eller räknar hur många pluggar som behövs för att S ska kunna bygga den ”maskin” han tänkt av sina bygg-grejer.
Livet är ju inte indelat i boxar… lärandet blir ju som roligast när man kan koppla saker till verkligheten och känna att man har nytta av det, visst? Då går det liksom så mycket mer av sig självt..
Sidospår från fröken..
Varsin söt liten nattlampa i form av en kanin från Flying tiger.
HÄR finns liknande, så himla söt också.
En julig bok. Den får dom hela trion tillsammans, på Första Advent.
Pettson får julbesök finner ni HÄR
Förra året fick barnen den HÄR juleboken som är helt fantastiskt mysig. Den ligger vi och lyssnar till hela familjen om kvällarna nu. Ett riktigt, riktigt toppentips från mig till er!
…
Oh, vilken adventsstökarvecka, alltså..
Från tidiga morgonen till sena sena natten. Jag har riktigt låtit mig gottas i adventsfix. Här har pysslats och bakats och pyntats och bundits krans, slagit in småpaket till, nästan, fördärvat.. och sent i natt var hela hemmet skurat och doftade linoljesåpa. Lampkronan skinande, trasmattor tvättade, stjärnor och stakar i alla fönster, var sak på sin plats, fejat i varje hörn. Å.
Vi vaknar mjukt bland juliga sänglinnen, till fredag, i ett älskat adventshem!
Barnen tycker stjärnorna är så fina. Jag håller så med dom.
Idag är planen att vila oss efter en mycket flitig vecka. Och bara mysa runt här i vårt adventshem.
Önskar er en finfin fredag!
Lillafrun
Senaste kommentarer