Och så plötsligt kom en sån där stund jag längtat till..
..då mamman kunde sätta sig ner i lugnan ro, med några enriskvistar, den där halmstommen som använts i år efter år. Lite lingonris. En snörstump. Några hittepå-lingon jag fann längst ner i en skrammellåda i köket. Bra blomsterstråd också, den är viktig.
Och framförallt; tiden.. att bara vara-vara.. och binda oss årets julekrans.
Guldstund i mitt hjärta. Och nu hänger kransen där ute på bron och sprider advents- och julstämning. Fint så.
Barnen önskade baka lussekatter, inga krångliga snurrbullar med mandelmassa i, nej VANLIGT saffransbröd att forma precis som man vill, för det är allra roligast.
Såklart stöptes en stor saffransdeg, för ”himlagoda lussekatter”.
”Mästerbagarna!”, sa ena lillungen nöjt. Haha! Jaa, kära hjärtanes.. undrar om dom kommer minnas hur mycket dom bakade med sin mor som små? Här var det full njutning, iver och orden ”hörreni, i år får ni julbaka för mamma kommer ha fullt upp med att jaga Vilda Babyn” hade tagits på fullaste allvar. Barn älskar att känna sig betydelsefulla, att ha en uppgift… att bara får vara med, helt sonika.
Plåt efter plåt fylldes. Med den ena skapelsen, ej (!) lik den andra.
Nu osade det govärme från ugnen och när ägg var påpenslat, strösslades pärlsocker och strössel hejvilt för att vi till sist skjutsade plåt efter plåt in i ugnen. Det sistnämnda var morsan noga med att ha som sin uppgift.
Du ser rätt! Ungarna önskade ha strössel på några och vad tusan, såklart dom skulle få det!
Julen är barnens högtid och blir som allra, allra härligast om man åker med i deras otvungna iver, tycker jag.
Hela familjen-fika sedan. Så förskräckligt gott, på alla sätt och vis.
Och ser ni den minsta lilla lussekatten där?
Ni anar nöjdheten. Livets första lussekatt.
Vill du baka efter vårt lussekattsrecept som är det godaste vi vet? Varsågod <3 Recept på ”Himlagoda lussekatter” – HÄR har du det!
…
En liten början in i årets advents- och juletid är tagen…
Vi tar det pö om pö. Följer med. Ser vad livet säger, vad energin finns till? Hos barnen, omåttligt stor energimängd. Hos mamman? Det får vi se.. jag tar en dag i taget. Jag är fullkomligt pyssel- och grejatokig, ni vet.. skulle VILJA hinna göra så himla, himla mycket.. men livet säger något annat just nu. Och jag tänker lyssna. För jag vill kunna njuta. Här. Och nu. Tillsammans med den finaste skaran småmänniskor jag vet om. Och den skäggige, förstås. <3
Idag har det varit minusgrader hela dagen här i norr.
Till och med lite smygande snö i luften.
Med det varma höstvädret som varat framtill nu, har det känts allt annat än nära advent. Nu börjar det ordna upp sig med den saken.
Vi har varit med hästarna. Matat småfåglarna. Byggt Pippi-pussel. Ritat och skrivit Julelista vid köksbordet.
Rotat runt ute i Gårdshuset där större delen av vårt linneskåp huserar.
Fann vackra bortglömda kökshanddukar, bland annat från Fru Å som bodde här innan oss.
Och Bertil har hjälpt mig att prova en gamm-gardin där i köksfönstret, en hissgardin vi fann i gömmorna.
Den Skäggige sydde den vår allra första jul här.
Visst blev det fint?
Från sommartidens gammelrosa, smårutiga.. till det här;
Så trevligt det blev, eller hur?
Märkvärdigt, alltså. Nu är vi såna med gardiner. Förskräckligt vad gemytligt det blir med lite textil här och där.
Typiskt bara, att vi endast har ett (!) par längder i samma mönster.. det känns lite lite till dom två andra fönstren? … vi får se vad det blir av det.
När världen kryllar av problem jag inte kan lösa… är det skönt, att fundera ut lösningar på såna här små, skitsaker..
…
Förresten. Vill du slungas tillbaka åtta år och se hur vår allra första jul såg ut här? ..när gården ännu bara var till hyres för oss och fortfarande bara en dröm, som vi absolut inte trodde skulle bli sann. Se hur det såg ut här i gammköket då. Innan fönster var bytta och väggarna målade i vitt (så tråååkigt, längtar efter färg men vitt fick det bli i hast, när vi trasat sönder väggarna och inte ville kosta på mer än så då, mitt i brädfodringsresan liksom). Jag förundras över hur stressad jag verkade… med ett barn… har lust att säga ”men kola ner dig, yrvädret!”. Nog för att det i inlägget ni skickas till, var dagen innan julafton… men jag känner ändå en hets, som suddats ut. Med fyra kids och kvadrupelt med saker att göra dagligen, är jag mer chill nu? Den utvecklingen gillar jag.
… Oroar mig också kvadrupelt. Älskar kvadrupelt. Känner mig mamma-trött, kvadrupelt. Skör kvadrupelt. Stark kvadrupelt. Njuter kvadrupelt. Ja allt, är kvadrupelt.
.. Det är januarimåndag och idag smygstartar vardagen igen, efter ett långt jullov.
Pappan har varit på jobbet medan jag och barnen har myst tillsammans ännu en dag, men imorn börjar Storebror skolan och med det tidigare morgnar och lite mer rutiner.. men vi gillar ju våran vardag, så det känns gott att säga tack och hej till lovet också.. vardagen vår är fartfylld men mjuk, älskar den. Lovet, som inte direkt blev som vi tänkt oss, vi som hade längtat efter att träffa familj, släkt och vänner. Det blev något helt annat.. en massa lugna dagar hemma, lättare sjukstuga, svårare sjukstuga, dag efter dag hemma på drömgården, bara vi. Trots att det blev tumult och väldigt oroligt kring Lill-Olof, så ser jag tillbaka på det hela med värme och sån tacksamhet. För inte har alla stunder varit panik, nej. Många, många guldstunder också. Nu tar vi en liten kik.. sen vill jag blicka framåt. Sådetså.
Vårt Jullov;
Bästa julklappen jag kunde tänka mig. Fira in lovet med att MammaMormor äntligen fick supergosa med sitt minsta barnbarn igen, vår Lill-Olof. Han facetajmar dagligen med sin Mormor och Morfar och än fast hösten varit tuff och vi har till exempel inte fått ses så mycket, så känner lilla prinskorven sin Mormor och Morfar så väl.
Julhelgen var så mysig. I efterhand är jag så omåttligt tacksam att vi fick julaftonen tillsammans med älskad familj, för efter det här så gick vi in i vår jullovskarantänbubbla..
Jag har njutit av min isbit. Galoppera genom snön är bland det bästa vi vet, han och jag.
Spelkvällarna har varit många. Nya Monopolspelet, favoritspelet just nu.
Drösat ner oss i finsoffan, vilat och småslumrat framför en film..
Beundrat naturens vackra. Som här. Solnedgång i midvintertid.
Vi firade Nyårsafton, bara vi, här hemma. Såklart. Samtliga fyra barn var nu förkylda men ännu var läget lugnt. Vi gjorde det så mysigt vi kunde och ville i alla fall fira ut det gamla och in det nya, i all sin enkelhet. Vi kammade till oss, klädde oss lite fint. Barnen älskade att få baka pizza på stålet i ugnen och glass-strutarna till efterrätt var också en höjdare. Päronen åt mammans favoritefterrätt; pannacotta med citrussyrliga skogshallon ovan.
Så gick vi ut på gården och tände tomtebloss under barnens alldeles egna tolvslag… 7-årige Minimannen fångade ännu en gång sina två päron så fint på bild. Skitsnygga var vi, i våra ”moonboots”. Varma om fötterna och kära, i alla fall!
Vi har tjavat långturer.
Och sparkat, förstås!
Kommit hem efter RS-pärsiga sjukhusdagar och fått landa mjukt i pappans famn.
Vaknat till nysnö efter ännu en sovmorgon.
Vi har grillat uteluncher. Korv på längden och tvären..
… och våfflor!
Över elden gräddade Kikärtsvåfflor (recept HÄR) med jordgubbssylt och vispgrädde till. Hejdlöst gott!
Åkt oräkneligt många turer utför lobryggan. Tefatet, en utav julklapparna, har susat och susat!
Solen har lyst själagott. Hästarna vandrade framåt och jag såg symboliskt på det hela, där jag stod med oroshjärta efter RS-upplevelsen och skådade vackra skapelserna. ”Vi måste också vandra framåt nu, Emmeli… våga gå vidare”.
Oändlig tacksamhet har bubblat i bröstet. Tack för Sveriges topp-sjukvård. Tack för att vi så snabbt kunde få hjälp, att Lill-Olofs jobbigaste dagar var omringade av beskydd. Tack för att han klarat detta så bra som han gjort och kommer längre och längre ifrån det läskiga för var dag som går.
Och så fick vi avsluta tillsammanslovet med en liten tur utanför Drömgården. En utflykt ner på byn. Skridskor. Som vi alla njöt!
Hockeypappsen peppade kidsen på isen och gjorde det med bravur. Ungarna njöt ”jag kan-känsla” och det finns få saker som är så härligt att se som förälder. När barnen tror på sig själva, vågar, inte ger upp, växer av små utmaningar.. treåringen åkte ”bubblor” på isen och undrade med iskalla tår, när vi skulle åka nästa gång?
Mamman tog hand om bäbis, mötte upp med värmande skor, kramar, varm choklad, bullar, pepparkakor och ostmackor utanför rinken. Så himla fint avslut på ett lov vi aldrig glömmer.
…
Önskeplaner för den andra januariveckan:
-Starta vardagen mjukt! .. sista jullovsdagen följt av igångkickande av vardagen.
-Träna. Och jag behöver det så, så mycket just nu.
-Åka till stan och göra några ärenden. Måste-ärenden. Egentligen livrädd att lämna byn nu när coviden härjar så. Men ett läkarbesök är bokat och då är det bara så.
–Försöka väcka den jullovssömniga hjärnan till liv och tänka lite jobb. Planera blogginnehåll, kommande samarbeten, försöka få någon ordning på mailen osv.
-Möta en oplanerad januarihelg!
… städa bort julen kanske? Eller så myser vi allt vi kan där på sofflocket istället och tar städandet ”en annan gång”.. vi får väl se. Kanske hinner vi både ock. Ni förstår väl att det är smått omöjligt att slita sig från denna lilla människa? Och när han sover, finns det ”andra små människor” som önskar mammans fulla uppmärksamhet.. men dom är inte bangen på att hjälpa till som ni vet, så vi teamar nog kanske iväg julen lagom till tjugonde dag knut!
Önskar er alla en god januarivecka. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Med hejdlöst pirriga små barn. Klappar i julestrumpan. Sista avsnittet av julkalendern. Och sån tacksamhet, över hela alltet.
Vi klädde oss julfint. Tände en herrans massa ljus. Och så pysslades det med julklappar, förstås.
I matrummet dukade vi upp med julelimporna, skinkan, saffranskransarna och pepparkakorna. Och så risgrynsgröten, förstås!
”Julaftonsmorgon i alla enkelhet”. Det var så lilla inbjudan löd till de hjärtenära.
.. hela tiden som vi fejade hade vi sällis där utanför fönstret. Ikran undrade varför han inte fick komma in och äta pepparkakor.. nä, snarare varför vi inte öppnade fönstret och hivade ut morötter i vanlig ordning! Lilla gubben.
Och här, obetalbar julklapp för mig. Mina älskade päron, samlade i vårt hem.
Och Olof, kröp in i Mosters varma famn och kände lugnet. Lillvännens allra första jul.
Bort med julfrukosten och fram med gottat. Och har ni sett vilken helt otroligt härlig bukett vi fick?
Och så blev det julklappsöppning!
Innan vi gick ut till hästarna och sa god jul och gav morötter. Vi kramade älskade hejdå och förberedde oss sedan för aftonen..
Vi fixade och donade.. susade en sväng förbi två största syrrorna och önskade God Jul.
Och sen, var det dags att gå lilla vägen till Farmor och Farfar och fira vidare!
Tillsammans med barnens jämnåriga kusiner.
Och eftersom ”Familjen Hedenhös” (vi) hade kört tv-fasta för barnen under veckan, så var Kalle Anka så himmelens roligt att se på. Den grejen gör vi om ett annat år, tror jag!
Vi åt så gott och blev alldeles för bortskämda med julklappar. Lillvännen B kramade sin Farmor hårt.
Och när det var sena kvällen knatade vi hemåt. Nöjda så nöjda. Kröp ner i storsängen, läste i Barnens bibel om varför vi firar jul… och det var den Julaftonen.
Och så blev det Juldagen!
Denna himmelska dag.
Jag älskar att gå på julotta. Men i år fick jag hoppa över, då Brandispappan hade jour. Så, vi alla tog sovmorgon istället och vaknade utvilade och redo för mys dagen lång. Inte dumt, det heller.
Leka med alla nya leksaker, vilken höjdare. Mamman och pappan sprang hittan dittan mellan ungarna för att läsa instruktioner här, hjälpa till med montage där.. osv.
Tyvärr vaknade StoraLillebroren med hiskelig hosta och lite feber, men det lektes för fullt, i alla fall.
Har ni sett! Bertilen fick en helt makalöst fin sticketröja av sin Farmor i julklapp.
Perfekt under overallen när vi skulle ge oss ut för att fodra hästarna och andas friskluft för ett slag. För att sedan vända åter, in mot värmen och lugna lunket…
..eller, det kan vara så att medan bäbisen sov och sov och sov och ungarna nu självständigt lekte och lekte och lekte med allt det nya.. så fick päronen ett ryck och i matrummet hängdes det upp gardinstänger och linnegardiner hamnade på plats och så började vi det efterlängtade projektet ”Badrum & Tvättstuga”. Hoppsan..
SÅ! Klaaarrt!
Ser ni inte det framför er!? Nähä… Den sköna duschen? Den härliga arbetsytan där vi tvättmackapärerna? Och pärlsponten…?
Nåväl. Nu ska här rensas och röjas. Stryk-, Lek- och Träningsrummet ska förvandlas. Vilket år vi möjligt blir klara. Det vet vi inte. Skräckblandad förtjusning då det här kommer bli ett ganska svårt och omfattande projekt.. men, ”det här har vi aldrig gjort förut, så det ska nog gå bra..!”.
Bertil och Olof är taggade, som ni ser! (för övrigt; när vi vuxna har feber… är vi inte uppe på en crosstrainer och härjar, eller hur… barn med ”lite feber”, är inte klokt så tappra alltså )
Annadagen har varit en enda lång repris av Juldagen. Nu sover småbrorsorna och vi andra ska spela vidare en utav julklapparna.. ni anar inte ivern som pågår!
…
Och det var glimtar från Julen 2021, det.
Julhelgen. Som var lugn och god. Med snor och hosta som gjorde juldag och annandag lugnare än lugnast.. eftersom vi inte rände hittan dittan, utan har varit hemma…. och förutom tråkigt att inte få hänga med storfamiljerna, så har vi haft det så jädrans mysigt. För lill-B har inte varit supersjuk, bara behövt ta det lite lugnare men vi kan förstås inte träffa människor utanför familjen. Så, mycket pyssel och lek.. och hips-vips hade vi visst startat ”Projekt tvättstuga och badrum”.. så typiskt oss. När vi får feeling..
Ljuset höll så smått på att smyga sig på. Det hördes ett skramlande och klirrande där nere i köket. Strax efter kommer Storebroren upp och säger ”Mamma, det är frukost!”. Hemmamamman kolavippar av lyxighetskänsla. Alla hemma. Sovmorgon. Och frukosten serverad.
Jullovets första dag är här.
Det är dan före dopparedan.
Det har handlats och städats. Lite nytt granris har fått komma in och det juligaste kuddfodralet och den röda virkade duken smög sig fram till sist ändå.” JULMATTAN!”, utbrast barnen över röda mattan på köksgolvet. Plötsligt föll mörkret. Bertilen och jag slog till på lite pepparkaksbak också.. av vår första bakning gav vi bort nästan precis allting, så vi gjorde en liten ny deg häromdagen och bakade till oss själva av.
Långa rader av hästar och traktorer.
Så kom Mormoster Storan förbi (min äldsta syster som både är min största storasyster men också lite som en lill-mamma och både barnens mormor och moster, på samma gång). Julklappar hit och dit. Barnen överlyckliga över mysigt pyssel. Jag sparar mina paket till imorn. Sådetså.
Och ja, hej hej fotografen där i fönsterrutan!
Barnens adventskalender blir efter fjärde advent istället en julkortssamlare. Så fint att titta på alla härliga julhälsningar från familj, släkt och vänner.
Och där i fönstret står Brandispappans radio, också.. några behöver ju vara beredda att rycka ut, även julveckan, liksom. Vi hoppas att människor håller sig på vägarna och håller sig friska, så pappan inte behöver vara iväg självaste julehelgen.. men blir det så, då är det så.
Bäbisen sov och sov och sov. Timme ut och timme in. Den friska vinterluften, den är god.
Kyrkan på pianot hamnade äntligen på plats. Den är jul. I samma veva knackade på dörren igen. Morfar och barnens Moster M kikade in. Och så ringde min moster M. Och jag bara älskar det, titta in-andet och små julhälsningarna här och där ifrån.
Middag i matrummet. Förra året den här dagen, flyttade vi ur detta rum som vi då hade som sovrum och skulle sova den första, första natten på vår nygjorda övervåning. Ikväll, satt vi istället och åt dan före dopparedan-middag där inne och går hemtamt en trappa upp när vi ska sova.
Julgranen äär så fin, tycker lilla prinskorven. Han med dom pussgodaste kinderna jag vet.
I ett virrvarr av middagsdiskande, bada-barn-rusch och en känsla av att det höll på bli kväll.. så hamnade vi i en spontan spelstund. I flera år nu har jag och M inte hunnit spela så mycket… det har varit lite annat på prio.. så att säga. Gitarren har samlat damm och fiolen likaså. Pianot kan jag aldrig låta bli så det spelet är alltid igång. Så själagott med musik. Och nu på senare tid, har vår äldsta börjat visa sånt otroligt musikintresse att vi päron bara ”blir tvungna” att haka på.. nyp mig i armen, vilken känsla. När vi spelar, tillsammans. ”Som ett band, mamma”!
Och ja, det går att somna i vilka ljud som helst, hälsar lilla B som lade igen sina blå mitt i allt.
En liten uppesittarkväll med övriga barnen som fortfarande var vakna. Provsmakande av karameller och favoritspelet. Innan barn bäddades ner i storsängen och somnade, något så pirriga i småmagarna inför morgondagen.
Nu ska vi fortsätta med lite klappfix och grötkokande, den skäggige, lillbebben och jag. En stund i sköna soffan kanske vi också hinner med.
Den här dagen har varit otroligt gemytlig, från början till slut.
Jag tror på att inte försöka projektleda fram julen.. utan låtas följa med, såsom den serveras just i år. Vår jul ser mycket annorlunda ut i år jämfört med många, många jular. Det är en herrans massa saker vi hoppat över och som vi gör annorlunda. Jag ids inte rabbla upp. Men det livetviktigaste är på plats. Och då är det mer än jag kan önska.
Hoppas att ni också haft och har en god dan före dopparedan. Att ni mår bra. Annars kommer det en ny jul. Men nya möjligheter. Jag lovar. Det här är en tuff högtid för många. Det är så lätt att tro att ”alla har det så perfekt”. Men så äär det inte. Inte någonstans. Bakom allas dörrar pågår livet. Och det vet vi hur det är. Allt ingår.
Önskar er alla en god julehelg, ta hand om er, allt vad ni bara kan! <3
Senaste kommentarer