Kastades tillbaka till barndomens julepyssel när jag funderade inför årets julpyssel med barnen..
.. på näthinnan dök den sockersöta ljuslyktan upp, som man bygger av sockerbitar…
Såna! Ja såna, skulle vi förstås göra som ett adventspyssel tillsammans. Otroligt enkelt. Och så otroligt sött, i dubbel bemärkelse!
Passade alla tre storasyskonen, 4, 6 och 8 år gamla. Samt 32-åring. Hade funkat för både yngre och äldre också.
Du behöver kartong, aluminumfolie, ägg, florsocker, sockerbitar.. allra bäst, minibitsocker!
Sockerlyktor!
Blanda kristyr av 3-4 dl florsocker och 1 äggvita. Rör ihop alltsammans! Strössla i lite vaniljsocker om du önskar få vaniljdoftande lyktor!
Rita en cirkel, cirka 10 cm i diameter på en kartong. Vi valde att göra två olika storlekar. Feel free. Rita och klipp ut.
Klä kartongcirkeln i aluminiumfolie.
Börja sedan bygga sockerlykta;
Doppa en sockerbit i kristyren och sätt längst ut på kartongens kant.Upprepa med nästa sockerbit. Nästa varv bygger du omlott, du vet? Som en liten iglo. Bygg 5-7 varv... eller precis såsom du känner
Låt lyktan vila någon timme, innan du tänder ett (vanligt eller batteridrivet) värmeljus i din så söta sockerlykta!
Så blev det adventssöndag. Den allra, allra första.
Det var så mysigt att höra barnens förväntansfulla ”åååh!”, när dom trippade utför trappen till morgonen. I natt någon gång, i krokarna av att lördagen skulle bli söndag, hade nämligen mamman och pappan här i hemmet ordnat så att Göra-saker-tillsammans-Adventskalendern var fylld till första adventsmorgonen..
Det gulligaste var Storasyskonens iver, att nu får visa Lillminsting hela alltet!
Gänget letade upp det första paket.
Adventskalendern, inte en drös paket med småprylar i, nej. Men paket att öppna varje adventssöndag, med en hälsning i om vad vi ska hitta på eller material till något pyssel vi ska göra eller så. Hela alltet går ut på att vi ska umgås och göra mysiga saker, tillsammans.
Lillplutt var mycket faschinerad.
”Det här var ju kul! Nu öppnar vi nästa!”, menade O.
Så drog vi fram allt frukostaktigt vi kunde hitta i skåparna. Faktiskt inte cola zero, vilket man kan tro, men däremot syrlig äppelmust framtagen från frysen. Och runda köpesbröd och många pålägg. Det fick bli vanlig havregrynsgröt med äppelmos, vi iddes inte ordna med någon risgrönsgröt till denna söndag.
Lyxfrukost!
Applåder från brorsorna när syrran tände första ljuset!
Tusse-katten satt i köksfönstret och glodde och undrade vad i hela friden det var för ett liv i rummet intill. Eller egentligen så visste han ju precis vad som pågick; ”Bara en helt vanlig familj med ganska många små barn där alla vill prata och höras, breda mackan, få mera mjölk i glaset och så vidare, samtidigt..”
Disken undanstökad och första ljuset fick brinna vidare en stund. Vi spanade på stjärnorna i fönstren, innan jag tog min bäbispojke i vagnen och tjavade på tur..
Lagom till klockan slog tolv, mötte vi sedan upp övriga gänget här. Lillalillebroren sov utanför kyrkan..
Medan vi andra njöt Adventsgudstjänst.
Hemma igen dukade vi fram adventsfika. Kyrkkaffe är det godaste som finns. Barnens saffransskapelser, peppisar, mögelost och sånt. Och så tvär-ringde vi över Farmor och Farfar. Rikedom. Att kunna. Svärmor hade med sig en ljuvlig saffranskaka också, så det blev ett himla kalas till sist.
Och sen har här skapats de sötaste av sockerlyktor, vilket var första ”luckan” i adventskalendern. En himla massa sockerbitar gömde sig i första paketet, alltså.
Blå timmen pågick utanför fönstret och nu är det kvällen och kolsvart och vi alla är så trötta och sömniga att det är mycket möjligt att det blir en rekordtidig kväll ikväll.
Och det var Den första adventssöndagen, det.
Hoppas så himla mycket, att du också haft det gott! <3
Och så plötsligt kom en sån där stund jag längtat till..
..då mamman kunde sätta sig ner i lugnan ro, med några enriskvistar, den där halmstommen som använts i år efter år. Lite lingonris. En snörstump. Några hittepå-lingon jag fann längst ner i en skrammellåda i köket. Bra blomsterstråd också, den är viktig.
Och framförallt; tiden.. att bara vara-vara.. och binda oss årets julekrans.
Guldstund i mitt hjärta. Och nu hänger kransen där ute på bron och sprider advents- och julstämning. Fint så.
Barnen önskade baka lussekatter, inga krångliga snurrbullar med mandelmassa i, nej VANLIGT saffransbröd att forma precis som man vill, för det är allra roligast.
Såklart stöptes en stor saffransdeg, för ”himlagoda lussekatter”.
”Mästerbagarna!”, sa ena lillungen nöjt. Haha! Jaa, kära hjärtanes.. undrar om dom kommer minnas hur mycket dom bakade med sin mor som små? Här var det full njutning, iver och orden ”hörreni, i år får ni julbaka för mamma kommer ha fullt upp med att jaga Vilda Babyn” hade tagits på fullaste allvar. Barn älskar att känna sig betydelsefulla, att ha en uppgift… att bara får vara med, helt sonika.
Plåt efter plåt fylldes. Med den ena skapelsen, ej (!) lik den andra.
Nu osade det govärme från ugnen och när ägg var påpenslat, strösslades pärlsocker och strössel hejvilt för att vi till sist skjutsade plåt efter plåt in i ugnen. Det sistnämnda var morsan noga med att ha som sin uppgift.
Du ser rätt! Ungarna önskade ha strössel på några och vad tusan, såklart dom skulle få det!
Julen är barnens högtid och blir som allra, allra härligast om man åker med i deras otvungna iver, tycker jag.
Hela familjen-fika sedan. Så förskräckligt gott, på alla sätt och vis.
Och ser ni den minsta lilla lussekatten där?
Ni anar nöjdheten. Livets första lussekatt.
Vill du baka efter vårt lussekattsrecept som är det godaste vi vet? Varsågod <3 Recept på ”Himlagoda lussekatter” – HÄR har du det!
…
En liten början in i årets advents- och juletid är tagen…
Vi tar det pö om pö. Följer med. Ser vad livet säger, vad energin finns till? Hos barnen, omåttligt stor energimängd. Hos mamman? Det får vi se.. jag tar en dag i taget. Jag är fullkomligt pyssel- och grejatokig, ni vet.. skulle VILJA hinna göra så himla, himla mycket.. men livet säger något annat just nu. Och jag tänker lyssna. För jag vill kunna njuta. Här. Och nu. Tillsammans med den finaste skaran småmänniskor jag vet om. Och den skäggige, förstås. <3
Idag har det varit minusgrader hela dagen här i norr.
Till och med lite smygande snö i luften.
Med det varma höstvädret som varat framtill nu, har det känts allt annat än nära advent. Nu börjar det ordna upp sig med den saken.
Vi har varit med hästarna. Matat småfåglarna. Byggt Pippi-pussel. Ritat och skrivit Julelista vid köksbordet.
Rotat runt ute i Gårdshuset där större delen av vårt linneskåp huserar.
Fann vackra bortglömda kökshanddukar, bland annat från Fru Å som bodde här innan oss.
Och Bertil har hjälpt mig att prova en gamm-gardin där i köksfönstret, en hissgardin vi fann i gömmorna.
Den Skäggige sydde den vår allra första jul här.
Visst blev det fint?
Från sommartidens gammelrosa, smårutiga.. till det här;
Så trevligt det blev, eller hur?
Märkvärdigt, alltså. Nu är vi såna med gardiner. Förskräckligt vad gemytligt det blir med lite textil här och där.
Typiskt bara, att vi endast har ett (!) par längder i samma mönster.. det känns lite lite till dom två andra fönstren? … vi får se vad det blir av det.
När världen kryllar av problem jag inte kan lösa… är det skönt, att fundera ut lösningar på såna här små, skitsaker..
…
Förresten. Vill du slungas tillbaka åtta år och se hur vår allra första jul såg ut här? ..när gården ännu bara var till hyres för oss och fortfarande bara en dröm, som vi absolut inte trodde skulle bli sann. Se hur det såg ut här i gammköket då. Innan fönster var bytta och väggarna målade i vitt (så tråååkigt, längtar efter färg men vitt fick det bli i hast, när vi trasat sönder väggarna och inte ville kosta på mer än så då, mitt i brädfodringsresan liksom). Jag förundras över hur stressad jag verkade… med ett barn… har lust att säga ”men kola ner dig, yrvädret!”. Nog för att det i inlägget ni skickas till, var dagen innan julafton… men jag känner ändå en hets, som suddats ut. Med fyra kids och kvadrupelt med saker att göra dagligen, är jag mer chill nu? Den utvecklingen gillar jag.
… Oroar mig också kvadrupelt. Älskar kvadrupelt. Känner mig mamma-trött, kvadrupelt. Skör kvadrupelt. Stark kvadrupelt. Njuter kvadrupelt. Ja allt, är kvadrupelt.
.. Det är januarimåndag och idag smygstartar vardagen igen, efter ett långt jullov.
Pappan har varit på jobbet medan jag och barnen har myst tillsammans ännu en dag, men imorn börjar Storebror skolan och med det tidigare morgnar och lite mer rutiner.. men vi gillar ju våran vardag, så det känns gott att säga tack och hej till lovet också.. vardagen vår är fartfylld men mjuk, älskar den. Lovet, som inte direkt blev som vi tänkt oss, vi som hade längtat efter att träffa familj, släkt och vänner. Det blev något helt annat.. en massa lugna dagar hemma, lättare sjukstuga, svårare sjukstuga, dag efter dag hemma på drömgården, bara vi. Trots att det blev tumult och väldigt oroligt kring Lill-Olof, så ser jag tillbaka på det hela med värme och sån tacksamhet. För inte har alla stunder varit panik, nej. Många, många guldstunder också. Nu tar vi en liten kik.. sen vill jag blicka framåt. Sådetså.
Vårt Jullov;
Bästa julklappen jag kunde tänka mig. Fira in lovet med att MammaMormor äntligen fick supergosa med sitt minsta barnbarn igen, vår Lill-Olof. Han facetajmar dagligen med sin Mormor och Morfar och än fast hösten varit tuff och vi har till exempel inte fått ses så mycket, så känner lilla prinskorven sin Mormor och Morfar så väl.
Julhelgen var så mysig. I efterhand är jag så omåttligt tacksam att vi fick julaftonen tillsammans med älskad familj, för efter det här så gick vi in i vår jullovskarantänbubbla..
Jag har njutit av min isbit. Galoppera genom snön är bland det bästa vi vet, han och jag.
Spelkvällarna har varit många. Nya Monopolspelet, favoritspelet just nu.
Drösat ner oss i finsoffan, vilat och småslumrat framför en film..
Beundrat naturens vackra. Som här. Solnedgång i midvintertid.
Vi firade Nyårsafton, bara vi, här hemma. Såklart. Samtliga fyra barn var nu förkylda men ännu var läget lugnt. Vi gjorde det så mysigt vi kunde och ville i alla fall fira ut det gamla och in det nya, i all sin enkelhet. Vi kammade till oss, klädde oss lite fint. Barnen älskade att få baka pizza på stålet i ugnen och glass-strutarna till efterrätt var också en höjdare. Päronen åt mammans favoritefterrätt; pannacotta med citrussyrliga skogshallon ovan.
Så gick vi ut på gården och tände tomtebloss under barnens alldeles egna tolvslag… 7-årige Minimannen fångade ännu en gång sina två päron så fint på bild. Skitsnygga var vi, i våra ”moonboots”. Varma om fötterna och kära, i alla fall!
Vi har tjavat långturer.
Och sparkat, förstås!
Kommit hem efter RS-pärsiga sjukhusdagar och fått landa mjukt i pappans famn.
Vaknat till nysnö efter ännu en sovmorgon.
Vi har grillat uteluncher. Korv på längden och tvären..
… och våfflor!
Över elden gräddade Kikärtsvåfflor (recept HÄR) med jordgubbssylt och vispgrädde till. Hejdlöst gott!
Åkt oräkneligt många turer utför lobryggan. Tefatet, en utav julklapparna, har susat och susat!
Solen har lyst själagott. Hästarna vandrade framåt och jag såg symboliskt på det hela, där jag stod med oroshjärta efter RS-upplevelsen och skådade vackra skapelserna. ”Vi måste också vandra framåt nu, Emmeli… våga gå vidare”.
Oändlig tacksamhet har bubblat i bröstet. Tack för Sveriges topp-sjukvård. Tack för att vi så snabbt kunde få hjälp, att Lill-Olofs jobbigaste dagar var omringade av beskydd. Tack för att han klarat detta så bra som han gjort och kommer längre och längre ifrån det läskiga för var dag som går.
Och så fick vi avsluta tillsammanslovet med en liten tur utanför Drömgården. En utflykt ner på byn. Skridskor. Som vi alla njöt!
Hockeypappsen peppade kidsen på isen och gjorde det med bravur. Ungarna njöt ”jag kan-känsla” och det finns få saker som är så härligt att se som förälder. När barnen tror på sig själva, vågar, inte ger upp, växer av små utmaningar.. treåringen åkte ”bubblor” på isen och undrade med iskalla tår, när vi skulle åka nästa gång?
Mamman tog hand om bäbis, mötte upp med värmande skor, kramar, varm choklad, bullar, pepparkakor och ostmackor utanför rinken. Så himla fint avslut på ett lov vi aldrig glömmer.
…
Önskeplaner för den andra januariveckan:
-Starta vardagen mjukt! .. sista jullovsdagen följt av igångkickande av vardagen.
-Träna. Och jag behöver det så, så mycket just nu.
-Åka till stan och göra några ärenden. Måste-ärenden. Egentligen livrädd att lämna byn nu när coviden härjar så. Men ett läkarbesök är bokat och då är det bara så.
–Försöka väcka den jullovssömniga hjärnan till liv och tänka lite jobb. Planera blogginnehåll, kommande samarbeten, försöka få någon ordning på mailen osv.
-Möta en oplanerad januarihelg!
… städa bort julen kanske? Eller så myser vi allt vi kan där på sofflocket istället och tar städandet ”en annan gång”.. vi får väl se. Kanske hinner vi både ock. Ni förstår väl att det är smått omöjligt att slita sig från denna lilla människa? Och när han sover, finns det ”andra små människor” som önskar mammans fulla uppmärksamhet.. men dom är inte bangen på att hjälpa till som ni vet, så vi teamar nog kanske iväg julen lagom till tjugonde dag knut!
Önskar er alla en god januarivecka. Ta hand om er. Allt vad ni bara kan!
Senaste kommentarer