Och så ääntligen var det dags att ta in julgranen.
Det var ett minst sagt ivrigt litet gäng här hemma som petade på pumlor på livet på grenarna. Det här är en stor höjdpunkt, det tycker vi alla.
För Bertil är det lite som att fira jul för första gången, ännu en gång.
Förra året var han ju bara två år och minns inte så värst mycket om än jag tror att det börjar kännas hemtamt med julbestyr i lillkroppen och lillkroppen. Han älskar det här!
Menar också, när någon frågar om han längtar till julafton, att ”det är ju jul redan!”. Och vad rätt han har. Varför bara leva för njutet under en dag?
Och vad han önskar sig av tomten? Så svarar han, kärleksfull som han är, ”en kram”… Bertil min Bertil.
Lill-Olofs ögon höll nästan på att ploppa ut. För snyggare grej hade han aldrig sett.. ljuset och alla fräsiga färger.. oj vad vi ska titta på julgranen tillsammans i jul..
Pumlor från min Mormor och Morfar. Loppade pumlor. Hemgjorda kristyränglar. Barnens pysslade polkagrisrandiga(trolldegs-) bokstäver. Smällkarameller. Och i år tillkom fyra nya pumlor. En robot, till Stora Lillebror. En regnbåge till Lillan.
En bil till Storebroren. Och körsbäret, där uppe i toppen ser ni, till Lillminsting.. han är ju vårt ”grädde på moset… körsbäret på tårtan…”, ja ni fattar.
Mysigt att sakta addera till pynt till granen, tycker jag.
Och loppis är verkligen ett tips att botanisera på när det gäller julepynt!
Årets julegran, tada!
Och det är inte klokt alltså. Sån mäktig känsla att stå och pynta julgranen bland fyra (!!!!) småungar.. och att dom är våra, den skäggiges och mina.. sån nåd så ord ej räcker till.
Så firade vi med nybakta lussekatterna, kall mjölk, kaffe eller julmust.. där i vårt matrum som är ett favoritrum för oss alla.. medan pumlorna som inte fått plats på granen dansade i kring oss när lillkatten for fram, fast besluten om att hela julgranen är en enda stor leksak…..
…
Så fort granen kommit in och klätts, så fylls jag med julstämning. Bästa pyntet. Och tänk att det är vintersolstånd idag… nu vänder det. Ljuset!
.. Nu ska jag fortsätta slå in klappar och spisa julig jazz. Kikar in imorn med sista-minuten-tips på gottiga grejer!
Efter en fartig vardagsvecka kändes det mer än gott att vakna till lugnan ro-lördag idag.
En sån där som egentligen hade planer men som pga sjukdom ”i andra lägret” fick strykas och plötsligt fick vi en helt oplanerad lördag. Tack och lov hade vi inte avslöjat för barnen vad vi skulle åka iväg och göra, så ingen besvikelse från deras håll att planer ströks.
Efter julkalendern och frukost, gav vi oss ut allihopa. Vi behöver sällan fundera på hur vi ska kunna fylla dagen, tvärtom. Det gäller bara att välja och vraka bland ”allt”.
Med snön som fallit idogt sedan igår, blev fix av kätting på traktor och skottning en given del.
Tre största ungarna åkte med pappan i traktor först innan snökojjebygget tog vid med full iver.
Mamman gav sig ut på långpromenad med bäbisen i vagnen. Lilla lillungen där. Vi är så himla kära i honom allihopa. Han är värd mer än guld, säger den ena. Den gulligaste hon har sett, säger den andra. ”Olof? Jag älskar dig”, säger den tredje.. puh, säger mammahjärtat över allt gulligt.
En tur till lagårn sedan i daglig ordning. Varje-dag-bestyren. Fylla vatten, ge hästar gottigt foder, klappa om och se så alla mår bra.
Hej hej Ikran och Fjödur!
När det var skottat och klart med alla bestyr och snöleken gjort småkinderna äppelröda… och magarna kurrade. Då, gick vi in i värmen och tog lunch.
Under eftermiddagen har mannen tillverkat den sista tröskeln till matrummet. Och jag och barnen har bakat pepparkakor. MammaMormor har ännu ett år gjort den där goda, goda degen med Mormor Syrenas recept. Å, himmel. Så god. Och så mycket barndom.. doften.. mm..
Tripp Trapp Trull var så ivriga och tyckte verkligen att det var roligt.
”mamma kan du hjälpa mig? mamma kan du hjälpa mig att kavla? mamma, titta här, är degen nog tunn nu? mamma behöver jag mer mjöl? mamma kan du ge mig mjöl? mamma kan du hjälpa mig också? mamma nu är plåten full!! mamma mamma mamma…”.. alla frågor samtidigt.
Å fy farao, alltså. Vilken ynnest. Att just jag får vara deras mamma… som var prick hur varm i kroppen som helst där hon kutade emellan alla ivriga små sockerbagare. Men det var det sannerligen värt!
Älskar att ena lillungen så lyckligt sa; ”alltså! vad BRA vi är på det här!”.
Nu luktar hela hemmet som en burk pepparkakor. Väl och mycket väl (!) gräddade peppisarna ligger nu i sina tre små burkar. Mamman bakar till stor pepparkaksburken en annan dag. För nu är det dags för lördagkväll. En lugn, somna tidigt-sådan känns det som. Ja, så får det bli.
Vad gott det känns! Advents- och Juletiden är sånär som oplanerad för oss i år. Vi tar en dag i taget. Känns vettigt med det livsläge vi har just nu. Rogivande också.
Barnen började morgonen med att lyriska mötas av adventskalendern som mamman och pappan pysslat ihop under sena lördagstimmarna. Inte en drös paket med småprylar i, nej. Men paket att öppna varje adventssöndag, med en hälsning i om vad vi ska hitta på eller material till något pyssel vi ska göra eller så. Hela alltet går ut på att vi ska umgås och göra mysiga saker, tillsammans.
Sen åt vi adventsfrukost i Matrummet! Risgrynsgröt. Och Lilla storebroren B tände det första ljuset.
Det är så förskräckligt trevligt med ett Matrum. Särskilt nu när vi känner att det är klart. Äntligen är det såpskurat helt, helt klart och det där sista varvet på alla lister och smygar är struket. Ombonat blev det med en matta också. Gardiner? Kanske det. Nångång.
Jag är mästare av sofflockshäng och den här soffan är en ny favorit.
Fast jag ska erkänna att jag vilade mig less på den dom där fjorton dagarna innan Olof föddes.. dagarna vi väntade så ögonen höll på att ploppa ut på oss alla .Typ. Men nu, nu är all den frustrerande väntan glömd och kära hjärtanes vad vi snusar och njuter den där lilla prinskorven. Han som stassar runt i julig tomte- och polkagrispyjamas som ”Mosser Mia” givit honom.
Här nånstans, när klockan var 11.56 typ, var vi så hutlöst stolta över oss. Att vi lyckats få bort den där långfrullen från bordet, klätt alla barn, satt ihop sex stycken små pepparkakshus, gjort lunch som storasyskonen åt medan bäbis ammades och alla till sist hamnade i varma kläder, med kammat hår och sådär.. och att vi utan överdrivet med i slutet-jäktande hade tagit oss iväg. För nu skulle vi på gudstjänst. När vi stod här utanför kyrkan, fanns knappt en själ där….. vi var ute en timme för tidigt. Ny gudstjänsttid här i byn. Ahapp.
Vi slirade iväg. Drog en snabbsväng till kompisarna med lite hö. Susade in på affären och köpte non-stop och ingredienser till middagen. Sen provade vi, igen. Mot kyrkan!
Och nuu, nu satt vi där i kyrkbänken, igen. Skitnöjda över att ha passat gudstjänsttiden inte bara en, utan två gånger.
Vi sjöng Hosianna för fulla små och stora halsar, bäbis klunkade mjölk utimellan. Nån behövde bajsa mitt i och hoppsan där flög en psalmbok ner i golvet så det dånade om det. Men häpp, häpp vi var där, hela familjen!
Hem det sedan bar, übernöjda och fikasugna..
Vi dukade upp med eget lite kyrkkaffe.
Vi gillar ju att dra hem hela klanen på första advents-kyrkkaffe. Men i år fick det bli paus.
Vi dukade upp med varmt kaffe, kall mjölk. Saffranslängder och luffaschack..
.. och barnen pyntade små pepparkakshusen, vilket var vad som gömde sig i första adventsluckan i adventskalendern.
Och nu är det kolsvart svart ute. M ser film med storasyskonen medan jag smög upp med bäbis till övervåningen. Ammar i lugnan ro med kurrande katter kring fötterna, redigerar bilderna till det här inlägget och fyller i med några ord från hjärtat. Dagen har varit så fin. I all sin enkelhet.
Snart dags för nattande. Ska gå och leta fram julböckerna nu.
Det var veckans allra första dag och vi fick feeling…
..Saffransbullar och Mormorskransar skulle det bli.
Vi hade strösslat lite granris och hyacinter här och där. Och så skvalade det julmusik ur högtalarna för första gången denna juletid. Stämning på topp, mao! Alla ville vara med i gemytliga stöket. Även Tussetussekatten.
Det gick ju som hejsan! Fördegen sattes i ett nafs. Och sen då? Attans. För lite smör hemma i skåparna och bäbis låg ute och sov så gott i vagnen att honom ville vi ju inte störa… så vi klädde oss varmt och tog barnvagn, apostlahästar och spark. Ner på byn det bar. Till Lillcoop. Tjopp tjopp var smör inhandat och sen var det bara långa backen hemåt… uppför denna gång… det blev en svettig historia, men nöjda var vi när vi ramlade innanför dörren igen.
Världens bästa Olof. Slumrade eller låg och tittade på oss i kring där från babysittern.. som är sedan hans mamma var liten.
Degen jäste på bra och nu var det snart dags att baka ut. Fyllningen skulle makas först bara!
Vi rev mandelmassa, mortlade kardemumma, öste på med lite vaniljpulver och vaniljsocker. Och smöör, förstås. Blanda, blanda. Klart!
Och från den lugna, ”å herreminje vad här går bra”- känslan… så började klockan närma sig skolhämt, degen var snart less på att jäsa och bäbisen förklarade tydligt att han ville ha mat nu, inte en minut senare. Men vi samarbetade allt vi kunde och..
.. plötsligt började köket dofta himmel. Nybakta saffransbullar med hackad mandel och pärlsocker på toppen.
Och så förstås Lifehacket som dessutom är så drömgott; att baka ut en del av degen till kransar.
Går superfort i jämförelse med att snurra småbullar. Och det blir så vansinnigt saftigt och gott. Tänker så på min Mamma och Mormor när jag bakar kransar eller längder.
Sådärja!
Storebror slutade skolan tidigt, som alltid. Och pappan hade ledig måndageftermiddag, som vanligt. Så precis hela familjen tillsammans, kunde vi slå oss ner kring gamla köksbordet och njuta årets första saffransfika. Hejdlös lyx. Hela alltet.
Receptet på bullarna finner ni HÄR. Och hur jag gör kransarna kan ni se/läsa HÄR.
Hoppas så, att ni har en god första adventshelg! <3
Till en början kändes det så förskräckligt vemodigt, att börja stuva bort. Julen, menar jag!
Trots allt som råder i världen, har vi haft en så fantastisk jul. Jag blir alldeles varm inombords när jag tänker på den. Tacksam är bara förnamnet.
Än fast det då nästan gjorde lite ont idag att dra igång Julgransplundringen denna Tjugondedag Knut, så var ju gullungarna så taggade på den festliga stunden med hela familjen som dansar genom hemmet och sjunger ”småååå grodorna” och ”prästens lilla kråka” och andra klatschiga bitar innan plundrandet, att det ju helt sonika bara var att åka med. En höjdare blev det! Och när vi väl hade börjat, ja då tusan gick det ju av bara farten det andra också. Ut med enris och lummerkransar, varsamt packa om små juleprydnader, allt barnahändigt tillverkat julepyssel och varendaste pumla förstås. Slira runt bland glitter och juleljus och se hur dammråttorna bara dansade med i vår iver…stjärnorna och alla ljusstakar sparar vi lite till!
Den här julen glömmer vi aldrig. Av flera anledningar. Granen sköt skott som aldrig förr och vi hade det fint i trygghet och värme, trots en orolig tid. Tackoch hejdå, sa vi nu. Vi ses snart igen! Vi ska bara se ljuset återvända först, möta en vår, stoppa fingrarna i ljummen jord och sätta årets första frön och se dom gro. Gå på livets första skolavslutning, som mamma. Ha oändligt långt sommarlov. Plocka blommor och trä smultron på strå. Galoppera genom höstsprakande skog. Se naturen ta sin vila. Och sen, så möts vi igen, för det har du lovat!
Men mitt i alla önskningar och blickar framåt, så är det bara ett vi har; Nuet. Låt oss ta vara på det, dag för dag. En stund i sänder. Ok?
Å, det känns som årets första måndag och jag tänker titta lite tvärt bakåt och gotta mig i några jullovsglimtar till utöver dom ni redan sett, innan vi blickar framåt!
Jullovet 2020..
Vi alla tryckte på slappna-av-knapparna och checkade in för energitankade.
Och oj som vi varit ute i vintern och friskluftat oss. Byggt snögubbar, åkt utför lobryggan, sprungit, promenerat, bara-vara-varit, ätit, fikat, hängt med hästarna..
.. och vännerna. Dom är Lycka! .. och att vi inte ser ut som ett gäng korvar med bröd, efter det här lovet, det är ett under! Förresten, var det rysligt gott med grillad lussekrans!!
Och så har vi hängt med familjen. Blir alldeles gråtig när jag tänker på alla fina människor vi är omringade av. Som vi kunnat träffa, ute, trots rådande pandemi. En hel hop längtar vi massor efter fortfarande och hoppas så att vi träffar snart, snart.
Och den där dagen i bilderna ovan, åt vi faktiskt INTE korv med bröd. Räseråkande med barnen varvades med fyllda pitabröd med köttfärs-paprika-vitkålsfräs och vitlöksröra. Och fika på toppen, förstås. Åhå som vi fikat detta jullov! Älskar det! Till sist byttes lussebrödet mot nybakta chokladiga mjuka kakor.. Bertan bakar ju helst varje dag så han har varit så lycklig så. Pepparkakor och hemkokta karameller på toppen!
Och det har åkts traktor (skotta, flytta tunga saker, fodra hästarna.. oj som vi är tacksamma över Pelletraktorn!) och ridits världens snällaste Lillponny.
En dag hade vi ombytta-roller-dag. Som barnen ÄLSKADE! På alla timmar under dagen fick mamman och pappan bara två ”nej” var på sig. Resulterade i mycket bus, som att vi bland annat tjavade ner med detta ekipage på byn och shoppade godis.. till lunch. Efterrätten blev tacos. Tokerier va!
En dag röjde vi i första delen av lagårdsstallet och det var så makalöst härligt. Vilket utrymme det blev. Nu är det bara ”resten kvar” där nere… målet är att skapa oss en uppställningsplats där inne, som Hovis kan använda till exempel.
Ja det där var verkligen Jullovet som kändes som balsam för själen och som önskades att det aldrig skulle ta slut. Fast till sist började jag ana känslan av att längta till rutiner, att inta första kaffekoppen i ottan istället för på halva förmiddagen, nya projekt här hemma, lite mindre sockerstint och lite ordning på både pinaler, hem och människor. Den känslan.. tyder nog ändå på att vi haft det väldigt fint tillsammans. Så tacksamma är vi.
…
Å, puh! Det gick ju rätt ok, det där. Att starta dagen med väckaklockering, alltså.
Vi väckte oss tidigt så vi kunde ha en lugn och skön morgon, hinna mysa och vakna till i lugnan ro. En skolpepp pojke lämnades på skolan och vi andra drog hem och gjorde morgon i lagårdsstallet. Många kalla grader, ungarna var inte alls pepp och lät därefter och med en SlarvMaja (undertecknad) som inte tömt vattenslangen på vatten så noggrant igår, så var det små frysproppar som satte stopp för vattenflödet… skit också. Bara bära in vattenslangen i vårt redan aptrånga duschrum. Beslöt mig för att skratta åt ”eländet”. Som ju inte alls är något elände. Så här är det, också! Drömgårdslivet. Väl inne i värmen blev minstingar glada och slang upptinad och mamman sörplade god påtår. Till sist fick hästarna sitt uppvärmda vatten (jo, det där har M fixat så bra. Isolerat och grejat så i hästarnas värmebalja serveras ljummet vatten vintern igenom och vatten fryser där)… hädanefter är jag mer noggrann med vattentömmandet efter vattning. Nu har ”Snösmockan” den utlovade dragit in över länet och det fullkomligt vräker ner snö. Klass-3-varning här hos oss… och vid kusten, där vi ju bor, som allra värst. Hujedamig. För spännande. I detta nu är M ute tillsammans med två genomgoda, hjälpsamma människor och strävar upp vår gamla, gamla lagård som vi länge tänkt att vi behöver göra något åt.. ifall att det skulle komma ett för tungt snötäcke på taket och den då skulle kunna ge med sig…. en sak vi inte kommit till skott med. Förrän nu ikväll, i smärre panik. Men vi har hjälp. Och som vi är tacksamma för det. Hoppas på att få vakna imorn till ett lugnt vinterväder med lagård och hästar lyckliga…. min högsta önskan för veckan. I övrigt, några fler planer? Självklart.
Veckans Önskeplaner:
– Välkomna vardagen varsamt! ... imorn är skolan stängd och vi tar hemmamysdag hela gänget. Det känns så jädrans mysigt! .. vi smygstartar vår mjuka vardag, helt enkelt. Gott.
– Jag ska unna mig stunder av rensa, röja, ordna och fixa. I ett hem som verkligen längtar efter just det!
– På Tjugondedag Knut dansas Julen Ut!
-Boka planeringsmöte med mig själv. Finula på innehåll för årets första månader, här på bloggen och instagram. Utöver texterna som bara kommer från hjärtat här och nu så ser jag fram emot att bit för bit få prata övervåning med er, planera årets Trädgårdsprojekt osv. Hojta också ni, om det är något särskilt ämne ni önskar!
-Röra på mig! Frisklufta! Andas häst! Januari är en utav dom månader jag behöver rörelse som mest. Jag vet att jag lätt pendlar mellan att känna mig pepp på ett nytt år, längtande och ivrig.. och också såå trött, orkeslös.. och på toppen kunna mötas av Skoskav i själen. Ångest, alltså. Mötte den för första gången, när det inte handlade om oro för någon annan i min närhet utan faktiskt ”min egen ångest”, för två år sedan. En jobbig men nyttig upplevelse. Läs HÄR.
-Städa! … längtar så efter nyskurat köksgolv.. nytvättad trasmatta utan pepparkakskladd och kanske den allra första tullisbuketten för denna vinter?
-Njuta av Januarihelg! .. vi har några planer som jag tror kan göra gott för oss alla fem.
…
Önskar er en god januarivecka. Ta hand om er. Allt ni bara kan, ok?
Senaste kommentarer