av Emmeli | feb 22, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Mammalivet
(inlägger en adlink)
”Heeeij!”, säger Juni.
En shoppingsugen HemmaMamma.
Fina kappan på och sedan svisch iväg mot stan!
Fick en massa frågor igår på instagram om nagellacket. Essie är mitt absoluta favomärke. Och denna rosa darling, hittar ni precis HÄR. 
Vårig shopping till både småttingar och Preggomamma. Väldigt lyxigt att dessutom ha ett från-Mormor-och-Morfar-presentkort sparat sedan julen att utnyttja till småttingarna.
…
Det var en så himmelens mysig dag igår,
..tillsammans med mamma och Juniflickan. Några få timmar i norra staden där det prickades av jagvetintehurmånga ärenden. Blir ju lätt så när man inte är i stan så ofta. Lillan tyckte det var mer än festligt att gå och hålla Mormor i handen över kullerstensgatorna. Det var sviiinigt kallt, men vi värmde oss gott bland våriga ting i butikerna och en utsökt lunch. Det lyste fest i Junis ögon!
När vi kom hem såg mamman ut som ett ufo. I vanlig ordning efter en sån där runda. Härligt ändå. Peppigt ufo, liksom. Dock tömdes energin totalis när ett sånt där ögonblicksverk inträffade för en småtting. Det är så typiskt. Som päron passar, passar och passar man. När det ser ut som att det ska hända något, hopphjärtat är ett faktum innan man hunnit fram till situationen och så vidare. Dåå, händer det sällan något. Men plötsligt händer något istället när man inte alls kan räkna ut att något ska hända… som att en Lilla, gåendes över köksgolvet bara tvärt ska halka och ramla pladask från ingenstans. Tappa luften och bli prick hur förskräckt som helst.. mamman också. Typiskt. Vi somnade tätt, tätt i nybäddad Storsäng till kvällen. Ja, inte mannen förstås. Han var i vanlig ordning idog och jobbade på till sena natten. Tror han skrapade färgspill och skruvade ihop färdigmålade fönster igår. Beundransvärda M.
Idag är det en ny dag.
Fortfarande förfärligt (onödigt) kallt (jag önskar varmare grader och takdropp nu,ju!). Men otroligt vackert med solen som gör all snö gnistrande. Jag får visa gårdagens shopping mer sedan, nu väntar skurtrasan! Tvätthögarna är redan vikta, mattorna utslängda och vi är på gång, minsann!
Önskar er en god torsdag!
Lillafrun
av Emmeli | feb 17, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det är lördag här på Drömgården.
Snön faller, solen smyger bakom molnen med ett så vackert sken. Vi äter tillsammansfrukost och sen är arbetslördagen med ens igång. SnickarFarfar kommer och det är sån lyx att det inte är klokt. Storebror är med och jobbar med två utav männen i hans liv. 
Juni och jag roar oss med att åka räserkälke efter vår lillväg.
Barnen är med i det som går i arbeteb. Som att åka lite fyrhjuling och hjälpa till att lasta regelvirke från lagårn. 
Vilket gäng! Mitt alldeles egna. <3
När det sedan blir ickebarnvänligt, som vid takregling, försöker jag vara lite här och där, rolig mamma och kärleksfull fru. Donar och grejar i köket tillsammans med barnen och susar fram med dammsugaren och försöker fånga spån och damm som pyser ner från övervåningen.
Och på köksbordet ligger ett konstverk. Alldeles nya Farmorstickade strumpor till Lillan. Såå vackra.
I bakgrunden ligger bulldegen och jäser. 
Och plötsligt är Lördagslunchen klar och vi samlas allihopa för lunch. 
Juniflickan snusar i vagnen. Jag och S har Mamma-Liten-tid. Rullar semmelbullar och Lägger 70-bitarspussel. Det doftar gott. Och äntligen kan det bli semmelfika här hemma när vi vill. 
Till eftermiddagen får jag plötsligt en Emmeli-timme och vet knappt vart jag ska ta vägen. Inget barn att pyssla om(!). Omöjligt att bara sätta mig ner och göra ingenting då. Jag är liksom (typ) aldrig ifrån barnen. Om det inte är väldigt uppstyrt, att vi ska någonstans, typ på ultraljud (hah). Eller att jag tar den där promenaden mitt i evigheten alldeles själv. Eller att jag och M ska ha en arbetsdag där båda har sysslor att göra, då känns det liksom ändå bra i magen och hjärtat.
Men som idag, när barnen inte ens är med pappan utan lämnar gården till och med och jag inte alls hade något uttänkt att göra som barnen inte hade kunnat vara med på. Ja, då får jag nästan ont i magen. Inte bara nästan heller. Jag är hopplös.
Men långpromenaden var härlig och barnen hade såklart haft det supermysigt med deras Farmor som dom ju knappt träffat senaste månaderna och ingen hade saknat mamman det minsta. Jag mötte en farbror under rundan, som jag ofta möter när jag är ute på våra barnvagnspromenader. ”MEN! är du SJÄLV!?” ,sa han… och menade att det ju kunde vara skönt en gång men höll med mig om att det nästan såg ut som om jag glömt någonting.
Mammahjärtat alltså.
Ok. Bara M kommer ner från övervåningen så kan det bli lördagkväll här. Mysigt!
Hoppas att ni har en härlig helg!
Lillafrun
av Emmeli | feb 14, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Minsting i magen, Träning
En Storebror som hjälper sin Lillasyster med krångliga paketsnören denna Hjärtemorgon.
Den ena härliga stunden efter den andra.
Precis så har den här dagen varit. Känner mig så uppfylld och glad. Och framförallt förbenat tacksam. Mysmorgon med barnen först. Vi var alla tre sedan lika taggade på vad som väntade. Att packa lilla packningen och knövla oss in i gamla Pärlan för att åka till Mormor och Morfar.
Enda kruxet idag var bara det att den där (jädra) gammbilen (som nej, inte alls står högt i kurs hos undertecknad) inte ville starta. Mannen vill alltid att jag ska ha Rymdskeppet. Darlingen vi ju hämtade hem alldeles splitterny och som är ljuvlig på alla sätt. Men idag när M skulle åka på långt-borta-jobb (som S säger när pappan åker och jobbar med TV) så propsade hans fru på att det såklart var vi som skulle åka mycket kortare som skulle ta ”gammbilen”.
När vi klättrat in genom framdörren, eftersom inte dörrarna gick att öppna, och vagnen plockats i tusen delar, eftersom bagaget är minimalt. Ja, då startade alltså inte bilen. Mannen kunde komma från jobbet (han hade inte hunnit åka därifrån och till nästa anhalt, tur) och hjälpa oss. Jag hade tyvärr då redan hunnit avfyra en sjuhelsickes massa fula ord. Det finns ingen hejd när det kommer till den där bilen.
Barnen började bli otåliga och Storebror undrade; ”men mamma ska vi inte åka snart? ”. Jag svarar/fräser ”Tycker du att det verkar gå så himla bra, då!?”….varpå han svarade med fräscht, nyinlärt, tydligen väldigt användbart ord; ”nää.. det verkar gå så jävla dåligt”. Suck. Allt och lite till snappas upp, mao.
Nåväl. När vi väl kom iväg. Då fortsatte dagen helt magnifikt. Och vi hamnade till sist i älskade Lilla byn, och Hemmahemma, som ni ser ovan. Hos älskade Mamma och Pappa. Där röda rosorna stod vackert i vasen på matrumsbordet. Från honom. Till henne. <3
Sedan en dag där vi skämts bort med så mycket kärlek att det inte är klokt.
Svettigt cyklande i hardcoregymmet för Preggomamman på direkten. Överförtjust i mina svettiga cykelpass där.
Himlagod, Mammalagad lunch sedan. Där Storan också anslutit.
Följt av höjden av lyx. Att få hoppa in i Pappsens vedeldade bastu med en älskad syster (som hade feber och ju kanske egentligen inte alls borde ha bastat..)
Låna Storans lyxschampo och kleta håret i inpackning. Prata livet en stund i lugn och ro. Drömmigt(!).
Komma in bastuvarma och mer än möra. Sörpla kaffe och äta semlor som gjorde mig till liten igen. Så goda.
Vilande sedan när Lillan vilande. Höra mysiga samtal en Miniman och sina morföräldrar emellan. ”Mormor, vad vackert ni har det här!” sa treåringen. Som toppen av allt fick vi god middag och massa pussar och kramar innan vi packade oss in i Pärlan igen och susade hemåt. Pappa hade fixat med bilen under dagen så lyxigt nog inga psykbryt på hemvägen.
Hjärtedagen!
Så fin. Nu väntar bara timmar av längt efter den där mannen jag älskar så. Som liksom älskar mig också, massor och precis för den jag är, jämt och alltid. Och som alltid får mig att känna mig som den prinsessigaste och finaste på jorden…. trots sliten HemmaMammabralla och tofsen alldeles för mycket på sned.
Lillafrun
av Emmeli | feb 11, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
En drös bilder med den allra, allra njutigaste helgglimten.
Vårvinterviskande så det sjöng om det!
Å, ja det var så härliga ute-på-drömgården-timmar igår alltså. Mer sånt, tack! Att sedan till kvällen skrubba familjen ren från röklukt, krypa ner bland sköna lakanen i Storsängen och somna alla fyra tillsammans. Fullpott.
Idag har vi söndag. M målar och snickrar. Jag och barnen har bakat limpor. Och kaka, enligt önskning från Storebror. Den smakade mycket gott till söndagskaffet! Och så toppas veckan med en skön promenad med Lilla i vagn. När jag gick iväg med Juniflickan i vagnen surade jag lite på mig själv för att missade att motionera i den där strålande Lördagssolen. Men kom snabbt på att det ju fanns goda anledningar till att jag inte gick då. Trots att jag varit frisk i flera dagar har denna preggomamma ändå varit helt slut och jag ville helt enkelt vara schyst mot kroppen och vila den en extra dag.. är helt klart extra rädd om mig nu med liten Minsting i magen. Istället satt jag ju på sparken, i solskenet och sörplade på ännu en kopp nyponsoppa med grädde och biskvier, medan J sov… mm! .. det var en härlig stund, det med. Och nu när vi kommit hem från den snöfallande rundan är kroppen sådär skönt mör och apelsinen smakade himmel.
Känner mig redo för en vanlig vardagsvecka nu. Känns alldeles exotiskt i tanken. HemmaMammande, Mysiga planer med barnen, Jobbande, Brandisjourande och Uppdragande för en älskad (å, heja på älskade M), hemmafix och så bara den där stora, stora tacksamheten över att få ha Livet tillsammans.
Hoppas att ni har haft en härlig helg och får en skön söndagkväll!
Lillafrun
av Emmeli | feb 8, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Alltså, vad i hela friden hände?
Det var först superpigg måndag, följt av förfärlig dimma och imorn är det tydligen fredag?
Den här veckan har varit ett endaste virrvarr av sjukliga familjemedlemmar som så gott det bara gott försökt hjälpa varandra. Elakaste Baseluskan som någonsin härjat hemma hos oss. Och det där jag bara hört talas om… jobbigt att åka på Äckelsjuka som preggo. Holy macaronie, nooo shitting, på den. Verkligen bland det drygaste och ohärligaste jag varit med om.
Kommer sent glömma Lillans lycka när hon äntligen såg sin mor ”på benen” igen (vill tillägga att jag kröp då. det var vad ork fanns till).. hon började springa runt, klappa händerna och tjuta ”håhåh, daaansaa!!”. Så glad.
En pysslig glimt ur Sjukstugan. Energinivåerna har varit ojämna oss fyra emellan, lite kruxigt ibland. 
Älskade pojkarna.
Alldeles underbart när livet börjar återvända. Det är så det känns! Vi firade med rejält tvagande och målade naglarna röda. Junis allra första nagellack. En trudelutt vid pianot tog vi oss också.
Och där, Preggomamman med liten sprattlig Minsting i magen. Det bästa med att ha varit sjuk, är känslan av att få vara frisk igen.
Idag har det städats. Helt galet vad det har städats. Jag tror typ att jag torkat av varenda leksak i barnens Lekrum. Ännu en sväng till linneskåpet togs för att bädda rent för jag vet inte vilken gång i ordning under senaste veckan. Tvättmaskin och tumlare har nog nästan blivit utbrända på deras chef idag… sorry, imorn får ni en lugnare dag.
Nu är det torsdag kväll. Minimannen sa ikväll, där han satt och mumsade apelsinklyftor på köksbänken med benen i kors; Mamma? Du är en riktig städare du! Du torkar och torkar. Och det blir liksom så glänsigt.
Den pojken, alltså. Med alla sina uttalanden, frågor, förklaringar, kommentarer och funderar.
Dags att krypa ner i renbäddad säng med såpadoften i kring från nyskurade golven. Tillsammans med småttingar och den där skäggige jag är så evigt tacksam över. Trots blä-vecka har vi ändå haft fina dagar tillsammans.
Hoppas ni haft en fin vecka! Nu ser vi fram emot fredag, visst?. Jag fantiserar om en härlig sådan.
Lillafrun
av Emmeli | feb 5, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 3 år., Minsting i magen, Norra Drömgården, Recept, Stora Lilla Familjen
Det är måndag.
Februarimorgon. 25 grader kallt utanför dörren. Solen strålar genom fönsterna. Vintertäcken att kura under tillsammans med nyvakna, nattvarma små. I köket slamrade mannen med grötpannor och kaffebryggande. Ni förstår ju. Lyx.
Älskar dessa Tillsammansmåndagar! Samtliga här hemma gör det, såklart.
Jag vaknade med sån lyckokänsla och härlig energi. Efter frukosten började jag stöka i köket. Skönt med ugnsvärmen, allra särskilt idag!
Nu är det två dygn sedan S råkade ut för Äckelsjukan. Vi andra kan fortfarande trilla dit, men jag tänkte äsch, jag fryser ju brödet. Och granolan får väl också åka ut i vinterkylan och frysas då. Fräschhetstanken, ni vet. Ska erkänna att jag grejade sådär lite i smyg så att inte barnen skulle vilja vara med. Omöjligt i det här hemmet där småttingar alltid är med mig vid bänken, vilket är något är något av det mysigaste (och fartigaste) jag vet. Men nä, inga småhänder i degen idag. Mäta och hiva i, det gick såklart bra.
Dubbelsats av granola (recept HÄR).
Och dubbelsats tekakor (recept HÄR) blev det idag.
Ljuvligt av stå i solbadande vinterkök och baka och greja. 
Mer än godkänt tror jag minsann att jag fick också av Lillan, som var allra först med att provsmaka.
Till eftermiddagen gick vi promenad hela familjen. Sovande småttingar och renoveringspladdrande päron. 
Den där vagnen alltså. Helt gudomlig. Vi har inte ångrat det köpet en endaste gång. Genom snön nu är den helt otrolig också. När Lillan skulle komma till världen ville jag ju ha en ”vanlig” syskonvagn, ni minns. Som såg sådär myyysig ut för en liten bäbis. Så hem det bar med en sån. Men när Lillan skulle byta från bäbisdel till sittdel, så var jag redo för denna. Mannen tyckte ju egentligen att vi skulle kört på denna på en gång. Men någon råkade få sin vilja igenom. Hutlöst dumt för pengapungen, men jag tror det är glömt sedan länge. Mitt tips är, till alla ni som funderar på att köpa en sån här vagn; gör det!
Och titta där, en Preggomamma. Bebbemagen sa plötsligt poff för ett par veckor sedan och nu är det en riktigt härlig bebbemage att klappa på. Det puffas, sprattlas, sparkas och hickas (troor jag, lite dimmigt ännu det sista). Ändå så himla overkligt ännu att vi om några månader faktiskt ska bli en till här på Drömgården.
Mannen tittar på mig lite sådär finurligt. Pussar på mig och småler. Och mumlar något om att är du gravid eller? en får gratulera..!
…och jag bara veet att han tycker att jag är galet städig, bakig och ordningsam just nu- än mer än vanligt. Och så ryker det ur öronen på mig emellanåt. Då låtsas precis iiingen om mig och trion är så eniga. Har du psykbriit eller, mamma? undrar snart-fyraåringen då. (Psykbryt, alltså… ni vet. Det kokar över).
Rykande varm soppa och nybakta tekakor till middag nu. Sen väntar kvällen med målarverkstadsfejande och kvällsmys.
En sån måndag. När vi investerar. I livet, liksom. Tillsammans.
Lillafrun
Senaste kommentarer