av Emmeli | sep 27, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var en gång, en onsdag i slutet av kanske livets regnigaste och grådassigaste September….
Dagen började med kattkräka precis utanför sovrumsdörren och på köksmattan. Småttingar serverades frukost och jag kunde nästan känna nervositeten i magen över fortsättningen av morgonen. Ändå också peppen, för att stämningen var mycket god och en helt annan än igår morse. Det svischades iväg till Förskolan. För att se hur en liten cooling till Juniflicka, bara ville stanna och leka med barnen som ser så stora ut runtomkring henne. Och samtidigt konstaterades att någon liten älskad för tredje hösten, har en liten dipp och tycker att ett hejdå till mamman är otänkbart.
Första året, inskolningsåret, då jobbade ju jag, och M som kunde styra tiderna mer, fick ta inskolningen. Det var någon morgon, efter första veckorna ( som gått som en dans), som S tyckte det var jobbigt att säga hejdå. Sen gick det för det mesta bra. Såklart kan även barn ha en dålig dag någon gång ibland. Så tänker jag. Förra hösten, velade jag såå om jag skulle ha honom hemma hela tiden, eller låta honom gå och leka dom där tre små tillfällena. Jag älskar ju att vara hemma med småttingarna, men det finns massa positivt med Föris också och det är ju faktiskt inte så många timmar jag missar av min ena darling. S var pepp, och det fick avgöra. Men så kom en liten dipp och jag minns även då, prick samma tid som nu, att jag återvände hem med honom en höstmorgon.
Jag klarar liksom inte grejen, nu när jag inte behöver åka på jobb till exempel. Att lämna en ledsen Miniman. Det finns inte på världskartan. Så nu kör vi lite såhär. Tar en drös Hemmadagar och vilar upp oss, som han säger. Mysigaste som finns.
Men fy, alltså. Jag går av lite. Tycker att det är så jobbigt och känner mig som världens vekling, samtidigt som jag älskar att jag följer mitt hjärta. Men Mammasjälvförtroendet har blivit si och så efter igår och idag.
Nog om det just nu, så får vi se hur det hela artar sig.
Vi åkte hemåt.
Drog igång ett bakrace i köket. Hej, vad det gick!
När vi skulle välta ut degen på köksbänken så riktigt stack det i näsan av Trolldegsstank. Helskotta. Jag hade dubblat receptet, men fått fnatt i huvudet med saltet… så det hade blivit fyrdubbelt kom jag på. Vaaaaad i.….äsch.
In med ungarna i bilen. Minimannen i full fräs med egen vagn, strulsnurrade vi oss genom affären. Hem igen, och dundrade ihop ännu en dubbelsats deg (UTAN salt). Som vi sedan bökade ihop med den första…
Så efter en stund hade vi en fyrdubbelsats baguettdeg som låg och jäste. Puh.
Diskberg och söl till fördärvat. Tack och lov kom M hem och åt lunch och kunde kramas med ungar och jag kunde snabbt baka ut all deg. Har nog aldrig bakat ut så fort. Baguetter blandat med typ limpor. Hah.. Sen hade vi gräddningsrace när den skäggige pussat oss hejdå igen.
Det som kunde trilskas. Gjorde det. Pensel ständigt geggig, mjöl överallt, brandvarnaren som tjöt livet ur oss för att det var något fastbränt i ugnen som typ höll på att börja brinna. Jag brände mig på plåtarna eftersom grytlapparna hade blivit blöta.. och så vidare.
Vissa tog det hela med ro.
Ni må tro att det där mellisfikat när precis allt var klart, var gott. Himmelskt, faktiskt.
Därefter gav vi oss ut för friskluft. Och bjöd dom där gulliga arbetarkarlarna på kaffe och nybakt baguette. Barnen tycker såklart att det är helfestligt med traktorer och grävare precis på gården.
Just nu ser den här mamman typ stjärnor av trötthet. Så skönt med kväll. Alla hemma. Barnen leker på rummet och M håller precis på att servera mig en efterlängtad kaffekopp. Är det lov att gå och lägga sig före barnen, tro?
Ha en fin kväll!
Lillafrun
av Emmeli | sep 22, 2017 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Norra Drömgården, Salen
God morgon fredag!
Det är fullt kaos på dom allra flesta ställena här i hemmet. Alltså tänk allt från kattmatsspill över halva hallgolvet efter att katten fått mat av två darlingar, till alldeles för mycket nytvättad tvätt som inte vet vart den ska ta vägen, frukostdisken och bara allmänt sånt där stök som blir när man storstädar.. röran när man är mitt i är ju liksom inte att leka med så att säga. Men!
Det är ju fredag! Och jag väljer att njuta av dom vrår som faktiskt är i ordning. Och låter er göra detsamma.
En proppmätt Sallekatt i finsoffan.
Salen är helt och håller redo för höst. HÄR finns ett gammalt inlägg som efterfrågades från en av er, där jag berättar, punkt för punkt, hur jag storstädar. Tipsigt inlägg!
Plättarna i luften fick hamna här inne i Salen. Gjorde sig så fin med den där sammetskudden som jag är helt kär i. Riktigt mossgrön, mjuk och så tjusig. Grönt är skönt, liksom. Och så blandade jag visst med lite blått. Lite gammalt och lite nytt. Så fick det bli. Längtar efter att slänga mig där ikväll när barnen sover, krypa in i mannens famn och njuta helgkänsla.
Bäst att ta tag i dagen nu!
Småttingarna leker nu inne i Lekrummet. Hörde precis hur prick aaaallt lego hälldes ut på golvet. Perfekt. Då kan mamman feja och greja runtomkring.
Ha en god fredag, så hörs vi kanske lite senare!
Och ni! Förutom att skriva och strössla med bilder på sånt jag tycker om, så är det absolut roligaste att få respons från, och kontakt med er. Jag vill inte att någon ska känna sig det minsta tvungen till att skriva här, är så glad och nöjd bara ni kikar in här och har en god stund. Men oj, så roligt det var igår med svar här och där om vad jag undrade. Tack alla ni. <3
Lillafrun
av Emmeli | sep 21, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Ute på Verandan står ännu mer äpplen och en höstigt röd kryssboll på vänt. Det är så mycket mysigt pyssel och fix nu. Längtar efter att göra höstfint där ute.
Jag ska sätta igång med detsamma. Men inte där ute, utan fortsätta här inne först. Idag är första dagen, efter flera dagar av grå himmel och spörgen, som det känns som lite lättare väder. Kära hjärtanes vad det regnat senaste två veckorna. Men idag; Fönsterputs! Mitt allra, allra bästa ”recept” för det, finner ni HÄR i vanlig ordning. Ett utav mina bästa husmorstips. Går ni in på det där inlägget får ni se en glimt utav gamla lyan i Norrnorr, också.
Å.
Kom just på mig själv med att tänka på M. Känna längt, undra lite var han är och suckande konstatera att han inte kommer hem förrän på söndag, i bästa fall. Så konstigt. För en sekund glömde jag visst att vi ju inte lever det där sända-tv-långt-borta-livet, längre. Inte i samma utsträckning, nu bara som det känns bra för honom och resten av familjen. Lyx att kunna styra själv. Till full del är han ju Huskonstruktör (galet. allkonstnären, alltså. som bara kan typ allt. Men han jobbar hårt för allt, alltid också) och Brandisman utöver det. Och det, bara minutrar bort. Det är så fantastiskt. Jag och barnen njuter så av att han kommer hem till oss varje dag. Att vi delar vardagen tillsammans igen. Jag känner nu, såhär i efterhand, hur jag slet förra hösten. Själv med en tvååring och pyttebäbis. Vi var ett grymt team, vi här hemma och alltid med teamwork-känsla men han vi längtade efter. Men i år, njuter vi ännu, ännu mer. Alla fyra. Fantastiskt skönt.
Och sannerligen; Var sak har sin tid. Vi hade då inte kunnat ana, hur fiffigt allt skulle lösa sig. Tacksamt så det förslår.
Å. En parentes. En tanke som slog mig bara.
…
Nu kör vi torsdag!
-Vad roligt att se att ni är en drös nya läsare som trillat in här. Ingen är mer nyfiken än jag, på vilka ni är allihopa, gamla armkrokare, som precis nya. Berätta gärna. Vad gillar ni med lilla dagboken, vad skulle ni vilja läsa mer utav? Berätta i all enkelhet bara, det är bara så himla roligt att få veta.
Må så gott idag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 19, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år
Tjejerna redo för stadstripp!
Åhå.
Det är samma visa varje gång. Jag och mannen slutar aldrig förbryllas. Över hur vansinnigt trött man kan bli, av en drös timmar i en stad. Herrejösses, alltså.
Men en mor har fina fransar. Sötaste tjejen som tog hand om mig tyckte att det var så himla sött att mannen bokat och fixat åt mig. Och det var det sannerligen. Utöver det, så blev en skäggig nyklippt. Ett Rymdskepp fick sin service. En liten flicka fick en ny, sockersöt jacka. Och så råkade visst en fördold shopaholic rafsa åt sig några ting till sig själv också. Hoppsan. Lite annat smått och gott följde också med hem. Jag kan visa ifall att ni vill! Och jo just det; vi var visst till Världens Ände också. För att köpa något vackert, som Storebror ska få sova i så småningom. Men vi var så, så nära på att åka hemåt, utan säng… kära nån vilket konstigt möte det var. Det får vi ta någon annan dag! Snarkande älgjägare och så vidare, menar jag…
Nu sitter vi och blinkar långsamt med ögonen likt två ugglor. Doftljusen doftar gott, barnen snusar i rummet bredvid och katten kurrar gemytligt.
Vi hörs imorn igen!
Lillafrun
av Emmeli | sep 18, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hemmets Utsida, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Renovering och Byggnationer, Stora Lilla Familjen, Träning
Å.
Helgen som var, var så himla god. Vi hann liksom med (typ) allt vi hade på önskelistan.
-Att vara tillsammans alla fyra. Ha långa, mysiga helgfrukostar. Sörpla kaffe i lugnan ro. Vakna tillsammans. Medan vi också, jag och mannen, fick tid att jobba på med renoveringen. Storebror packade liten väska på fredagkväll och sov över hos Farmor och Farfar till på lördag. När Lillasyster somnat för kvällen hade vi fredagsdate, den skäggige och jag. Inne på lon. M tillverkade knutbrädor och jag målade. Teamwork och massa prat på samma gång. Glad i hågen kom S (och Farfar) till gården på lördagen. Oj, som vi längtat efter lilla pojken då. Dom skulle jobba, förstår ni. Stor och Liten, Bundisarna, satt i traktorn och körde och hjälpte Drömgården att bli lite mer städad från ännu mer spill som blivit efter brädfodringen. Mycket, mycket uppskattat!
Sköna träningspass fick vi också. Den där springturen med hela familjen var urmysig (och tvärjobbig såklart). Till råga på allt hade mannen pratat med sin gulliga Svärfar och hintat ett sug efter bastu.. så dom timmarna i Lilla byn, efter en dag med massa målande och springande och gudvetallt, så var det rent gudomligt att kliva in i en näst intill, kokhet bastu.
Söndagen var höstig och fin. Mysig morgon följt av utelek.
Minimannen hittade en liten snigel. Sen en till. Dom kunde bli snigelvänner, tyckte han.
Därefter vinkade vi Minimannen hejdå en gång till, när han drog till med Farfar- och Farmordate igen. Lillan skulle sova vagnen och tyckte visst att det var en jättebra dag att sova lite extra, extralänge. Så efter fyra och en halv timme (!) vaknade hon och jag och M hade hunnit måla hur mycket som helst under tiden (förklaring; J är likt sin brorsa sådär sovig av sig, men hon hade varit vaken sent dagen innan. Kära hjärtanes. Hon är ju faktiskt ingen pyttepyttebäbis längre ). 
Och ser ni! Nu vågade jag stå och måla längst upp. Övning ger färdighet, och det finns ingen känsla som är så härlig som när man vågar göra något man tidigare inte trott sig kunna. Just nu är jag inte det minsta sugen på att tänka på hus-sida nummer tre i brädfodringen… men ni kan ju bara skymta den där. Bara av att ana vilken skillnad det kommer att bli, gör en ju pepp oavsett hur less jag just nu är på brädfodring!
Rent himmelskt också, att ännu en söndag slippa avbryta dyrbar målartid för att gå in och laga middag, utan istället få ett ”middag?”, av Svärisarna via sms. Njuta god söndagmiddag, svischa iväg och rösta, hem och natta barn, köra ett litet träningspass och avsluta helgen med nattafika med han jag älskar mest. För att sedan somna i en varm kärlekshög bland småttingars små armar och ben härs och tvärs.
Höstiga, mysiga, fixiga dagar. Precis så.
Och nu är det ny vecka och dom där dagarna ligger som mjuk bomull i magen. Jag och kidsen har Hemmamåndag i vanlig ordning och ska strax, straaax. Strax. Dra igång dagen. Strax, sa vi. Inte riktigt än. Lite mer Finsoffanmys och kaffesörplande först!
Hoppas ni får en fin dag!
Lillafrun
av Emmeli | sep 15, 2017 | Juniflickan 1 år, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Å, men friiiyay!
Tänka sig att den här veckodagen allt som oftast känns så himla festlig. Idag är inget undantag. Och undertecknad här som älskar rutiner, som vardagståget ger, gör att jag liksom också uppskattar det där lediga, lugna och lite mindre uppstyrda än mer. Som en Hemmafredag utan den minsta plan.
Mycket mys. En rekordlång stund av degande för syskonen tillsammans. Alltså, en dryg timmes samma-lika-aktivitet, det är ju inte klokt. Visserligen klev jag upp från mitt kaffesörplande kanske 300 gånger (smått överdrivet, oh yes) för att typ plocka upp någons deg, hejda ett fjärde (mini)världskrig över att en syrra plötsligt försökte äta upp all deg och så vidare. Men det är så fantastiskt att se, hur dom bara mer och mer för varje dag, leker tillsammans och skrattar så det bubblar. 
Det var fasligt festligt att göra äventyret till Loppisen efter lunchen också. Storebror på cykel och Lillan fortfarande efter-lunchen-sovandes i vagnen. Innan vi var framme hann J vakna och vi tog oss en redig runda inne på loppisen. Alla tre var vi som galna där inne. Minimannen har blivit lika loppistokig som sin mor och kastar sig över leksakerna i bruna kartongerna, medan mamman dregglar över vackert gammalt porslin. Juni charmade mest hela världen och gav sig den på att göra så mycket o-ordning man bara kunde på kortast möjliga tid. Bra så. 
Så traskade vi hemåt. Alla mycket nöjda och glada. Tills mjölksiiran! kom i småbenen och det var uppför och cykeln ju tvunget skulle med hem och så vidare. Som tre hemskt gnissliga gångjärn, gångade vi framåt. Lillan i täten. Till sist kom vi hem. Räddade blodsockret med en blåbär- och hallonsmoothie. 
Och radade upp loppisfynden. 
Sött porslin. I samma mönster som vi redan har, fast i djupa tallrikar. Sånt är loppislycka! En skål för jordgubbar. Och dom där pepparkaksformarna fick såklart oss att längta till pepparkaksbak och någon undrade om vi inte kunde göra det idag redan?. 
I samma veva som jag svarade att det där med pepparkaksbak fick vänta lite, så konstaterade jag nöjt att … aah, det kan aaaldrig bli för mycket gammalt porslin.
Helgblommorna blev både rönnbär och luktärtor. Vackert från två årstider, på något sätt. Nu är vi redo för att den sista pusselbiten i familjen ska checka ut för helg.
Tack för att ni kikar in här och på instagram och är så generösa med snällhet. Önskar er en fin helg, allesammans!
Lillafrun
Senaste kommentarer