av Emmeli | jul 14, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var den tredje julidagen och min älskade fyllde år.
Vi klädde oss kalasfina, snoffsade till hemmet med färska blommor och dukade för ännu ett sommarkalas. Gården fylldes av älskade människor från Storfamiljen. Födelsedagstårtor och bubblor i glasen. Ungar som lekte ute på gården till småfötterna var isande kalla. Lillprinsen nattasuddade och hade lillskjortan full av chokladiga fläckar efter att ha fått tag på vad som nog var det godaste han smakat. Chokladboll, förstås.
Några glimtar från när det var somrigt kalas för den skäggige. Tänk att han är min. Bara min.
Lillafrun
av Emmeli | jul 10, 2019 | Emmeli funderar, Emmeli tipsar!, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
Det var ypperligt utflyktsväder och vi satt där vid köksbordet och peppade, med kokta ägg som femåringen menade var ”peerfekt för bergsbestigare!”. Så rätt.
Nu får ni hänga med på Sommarlovsäventyret (denna önskning från undertecknad och den skäggige) ”Att bestiga skuleberget tillsammans med stora och små!”.
Vi mötte upp Storfamiljen vid Naturum, i Docksta.
Enkel packning, med ryggsäck fylld av lite under-vägen-förtäring. Som små prinskorvar, festis, vattenflaskor och frukt.
Med en liten chansning valde vi att gå Grottleden upp..
16 stycken och lilla Flisan-hunden. Med minsta barnen i åldrarna 1 år, 3 år, 5 år, två 10-åringar..
Vi gick, vi flåsade, vi tog stora steg, små steg, parerade, klättrade lite..
Utsikten blev mer och mer magi där vi tog oss steg för steg mot Skulebergets topp. Fast först, så vek vi av till höger och utmanade oss att ta oss till grottan.
Det var trappsteg likt den ovan. Och rejält branta stegar. Min höjdrädsla var som bortblåst. Fråga mig inte hur. Jag tror helt sonika att jag hade så fullt upp att veta var alla små var och se till så att deras upplevelse bara var härlig.
Framme, vid första målet! Grottan. Som också kallas Rövargrottan och Kungsgrottan. Enligt uppgift var den bebodd av plundrande rövare vilka kom hit under 1600-talet. Rövarna plundrade de närliggande byarna och handelsresande i området.
Otroligt vackert där uppe!
Och i bild. Två nöjda päron. Någon med lagom adrenalinpåslag, någon med väldigt sådant. Men det är en kick att ge sig på saker man tror sig inte våga eller klara, visst?
Väl uppe i grottan, njöt av utsikt och hade dryckespaus. Sen den lilla, lilla detaljen att vi skulle utför, samma väldigt branta väg..
Men lugnt och sansat. Steg för steg. Tog vi oss utför. Och hamnade åter vid korsningen att gå mot grottan (till höger) eller ta till vänster och fortsätta upp mot självaste Skulebergstoppen!
På´s igen! Mot toppen!
.. efter ungefär en timmes vandrande, mötte vi detta..
.. så svårt att få med i en bild. Hur sagolikt vackert där är.
Jag filmade. Så kikar ni in på min instagram, under höjdpunken ”Höga kusten!”, så ser ni filmer från vår vandring!
Uppe på toppen finns Toppstugan. Där man kan njuta av massa olika gott. Vi åt varmrökt lax och våfflor och gudvetallt, huller om buller. Alla njöt. Småungarna klagade inte en gång under äventyret, bara uppe på toppen när maten inväntades. Helt ok, liksom. Jag tror en vanlig promenad till småfots, skulle låta mer gnissel. Det här var så roligt, för alla!
Lillebroren med sin Morbror C.
Gullisarna på Sommarlovsäventyr!
Vägen ner, valde vi alla den Östra Bergstigen, som är betydligt längre än den brantare grottleden uppför. Men, väldigt härligt att gå en lite mindre fräsig (läs; brant) väg nedför..
Nöjdheten, luuugnet, hos denna mor…
Vi följde blå prickar. Så spännande för barnen att leta sig framåt. Nöjd man och plutt i bild.
Där lillprins slumrade och snarkade sista biten..
Nere igen, med en bergsbestigning i våra hjärtan! … Bertilen sov och sov.
…
Ett sånt himla häftigt äventyr! Jag och mannen har kutat uppför skulebacken flera gånger, alltså slalombacken och upp till toppen. Mjölksyra deluxe, javisst. Men den här häftiga upplevelsen som vi fick genom att ta en annan väg, med lite klättring och helt galen utsikt på vägen upp, det var verkligen något helt nytt. Så fräsigt att vi kunde göra denna tur tillsammans!
En väldig lyx att ha storfamiljen med, där storkusiner tog hand om femåringen som var framme i ett huj vid grottan med sina starka, pigga små ben. Coolingen Juni varvade egen gång och klättring med att bäras av både Gudmor och pappan och mamman.. väl framme vid toppen utbrast hon flåsande; ”Det hääj gick ju som hejsan, mamma!”. Utför åkte hon på sin starka Gudmors axlar mest hela vägen. Ni anar lyxen. Att ha många trygga famnar i kring.
Bertilen satt så tryggt på starka ryggar i bärryggsäck. Sin pappas och sin morbrors rygg om vartannat.
Det gick finfint att göra något dylikt med tre småttingar, ett stort äventyr!
En tur vi varmt, varmt rekommenderar er som är sugna på ett äventyr som är lagomlångt för småttingar att gå, med lite hjälp nu och då. Jag som vanligtvis är ohyggligt höjdrädd, glömde helt bort det. Det var liksom ingen mening… att klättra utför stegar tycker jag är värre än uppför. Men utför hade jag fullt sjå att ta hand om min Miniman så att han kom ner tryggt och med lugn i lillmagen. Jag är säker på att både han och jag växte under gårdagen. Bra grej! Men visst, hade jag och M inte vetat att Storebroren och Juniflickan är pigga i benen och dessutom grymma på att klättra, så skulle vi inte tagit Grottstigen uppför, utan antingen södra eller östra Bergsstigen även uppför.
Men alltså. Bestig Skuleberget, ni med!
Och ja. Jag är enormt stolt att bo här, i vårt älskade Höga Kusten, med äventyr direkt utanför knuten.
Lillafrun
av Emmeli | jul 3, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Man vet att det är kärlek i luften, när man utan att blinka ställer alarmet på 04.50, för kunna ge älskad skäggig Vackerpappa M, födelsedagsmorgon innan arbetet.
Hurra för vårt stora hjärta idag!
Minimannen var tapper och sjöng och hurrade för pappsen i morse, minstingarna snarkade vidare. Det var en otroligt fin stund där i tiiidiga, tidiga morgonen.
Vackerpappan njöt av den där fruktsalladen som frugan alltid smörar med. Kanelbullarna likaså. ”Mammabröd” med örter på toppen. Fil med massa ”tråk” i.. inte precis jordgubbssylt eller så. Nix, med nötter och lite frukt, precis som M önskar. Och så rykande varmt kaffe. 
Så kramade vi M i födelsedagsskjortan hejdå.
… Minimannen och jag kröp ner bland minstingarna. Och sov lite till.
Under dagen har jag och barnen haft sommarlovslunk blandat med småsjåigt men älskvärt kalasfix. Allt har gått finemang och strax ska tårtor garneras och kalasmusiken dras på. Vi fyller hemmet med dryga tjoget darlingar från Storfamiljen och firar vår älskade M.
Mitt Allt-och-lite-till. Min bästa vän. Och den jag får kärleksfjärilar i magen av att titta på. Beundrar honom så. Grattis på födelsedagen, M. <3
Lillafrun
av Emmeli | jul 1, 2019 | Drömgårdsrapporten!, Emmeli funderar, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Det var den allra sista juniveckan. Med blandad sommarlovskompott och inre känslor. Många lyckliga stunder, naggade av en del bekymmer. Som ju livet är, ju.
Vi tar några glimtar jag sparat i min hjärteask.
Små fotspåren från lyckliga små när vi var och badade i sjön.
Glasstunderna. Där vi pratar om ditt och datt.
Juni första tandisbesök. Där lilla treåringen gapade så duktigt och visade upp tuggisarna. ”Och jag bet inte tandläkarn!”, sa hon nöjt när hon berättade för pappsen sedan om hennes upplevelse.
Jag minns turen till Tant G. Hon blir så glad när vi dyker upp.
Dikeskanterna började skifta från midsommarblommor till juliblomster.. vi njöt av nattningsturer om kvällarna. Framtill att morsan blev opigg.
Sommarlovsfika. Gånger många gånger, på en sommarlovsvecka. Som det ska vara!
Vädret var växlande. Inte så värst varmt, ganska superblåsigt också. Men slumrandet i vagnen var gott, så gott.
Jag njöt av vår trädgård. Plockade bukett efter bukett. Som den där i bild, som min älskade Svåger fick som födelsedagsbukett.
För förstås var vi på kalas också. Denna gången i älskade Mäjadalen. Vi snittar väl typ ett kalas i veckan från maj till juli, i storfamiljen. Plus morsdag och student och så under den tiden också. Älskvärt. Sån ohygglig ynnest! Fira tillsammans. Och mums, vilket kalas det där var!
Så blev det fredag och jag fick många kramar av han jag älskar så.
Vi åt kyckligsallad och hade soft fredagkväll.
Vi bytte ut kvällsnattandet mot en liten utflykt. Till en utav alla vackra platser vi har omkring oss. Älskade Höga Kusten.
I helgen när vi var hos Mamma och Pappa, drog jag och mor på loppistur. Höjdaren ser ni i bild här. Och sooom jag fått cirka en mängd frågor om ”var???”. Antik&Loppis i Kyrkdal. Jag måste dit igen. Alltså, måste. Galet ställe.
Veckans sista dag spenderade jag i köket. Himlen var regntung, det kom skurar nu och då och jag bakade och bakade..
För Tada! Julimånaden är här och näst på tur att fylla år är älskade Mannen. Den här veckan innehåller en del födelsedags- och kalasfix. Och så många renoveringstimmar vi mäktar med, Team Drömgården. Å, häromkvällen var jag uppe en sväng. Äntligen. Ni vet, full rulle här nere med kidsen, så hinner jag inte upp så ofta för den där rangliga stegen som jag absolut inte kan ha en unge med mig på. Och, jag tappade andan lite. Hade kameran med mig och hoppas att jag fångade några bilder som kan vara roliga för er att se. Förbereder till ett inlägg nu under veckan, lovar. Ni ska få se vår odlingstäppa också. Ett litet recept dimper kanske också ner. Mm.. typ så. Med Liivet som vägvisare. Alltid.
-Ok. Juli. Välkommen. Jag tror du blir vacker!
Må gott alla ni, så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jun 30, 2019 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen
Jo, förstår ni. Vi har Sommarlovsönskningar i den här familjen.
Vi satt en stund en dag och lurade på vad vi önskade oss, var och en berättade.
Som Mamma och Pappa önskar man sig alltid välmående, lyckliga barn först och sist. Men däremellan vore det härligt att själva få vara pigga, ha mycket energi till barnen, kunna springa mycket, greja i trädgården, orka och hinna renovera ungefär massor, träffa älskad familj och vänner och gärna, gärna komma iväg till älskade Gotland och så. Minimannen önskar sig kusintid och att bada. Lillebroren… han önskar nog också att bada. Det är livet.
Och Juniflickan? Hon önskade sig först och sist och däremellan ”att få stanna hos Mommor och morfar”. Så, den allra sista junihelgen, stod lilla rosa ryggsäcken packad.
Hon som inte är tyst en vaken sekund utan antingen pladdrar på eller sjunger. Hon. Var så vansinnigt fokuserad. Ser ni? Pojkarna busade, men LillaStorasystern var redo. Hon skulle på äventyr. Kanske Livets hittills största.
Coolaste flickan jag känner.
Vi åkte iväg. Mot lilla byn. Jag och alla barnen.
Att landa där. Bland varma kramar och päronkärlek. Det var själagott för en lite skör trebarnssmåttingmor som behövde känna sig liten för ett slag.
Mamma och Pappas trädgård. Den är fantastisk. Dessutom omringad av gullegrannarna med fantastiska trädgårdar, även dom. Ni anar hur prunkande vackert där är!
Vi hade mysig dag tillsammans. Efter en hop timmar tinade lilla J upp och började prata på som vanligt. Till kvällen började jag packa ihop pinalerna inför hemresa. Tänkte, med tanke på hur fokuserad och ganska spänd lilla treåringen kändes, att jag nog skulle ha hela mitt sällskap med mig hem i alla fall.
Men icke. Lillan behövde inte ens vinka hejdå. Och ett tu tre skulle även Storebroren stanna. Så jag tog min lillprins med mig, vinkade älsklingar hejdå och susade hemåt.
Anar ni hur knasig känsla?
Väl hemma mötte vi en Vackerpappa som renoverat i tio idoga timmar. Jag och B satte oss vid pianot som vi ofta gör. Och när B gjorde natt i storsängen, låg vi päron bredvid och bara pratade och åt choklad och somnade till sist i en trasselhög.
Jag trodde att min natt skulle bli sömnlös, då jag ju aaaldrig varit ifrån barnen om det inte varit absolut måste, typ. Juniflickan, har sovit utan mamma två gånger. Då, ändå med sin pappa. En gång när jag låg på sjukan och en gång när jag fött hennes Lillebror och var på BB.
Men om vi sov här hemma?
-Vi vaknade 10 i morse. Helt yra och kände oss som två tonåringar igen. Jag slängde mig på luren och ringde lilla byn. -”Allllt har gått så bra”, sa min mamma, fyrbarnsmorsan, elvabarns-mormodern, med världsvan röst. PappaMorfar planerade redan nästa minisemester för ”kidsen”, som han säger.
Idag när ungarna kom hem, kunde ingen missa stoltheten. Hos både Storebror och StoraLillasyster. Eller lyckan. Eller tröttheten över genomfört äventyr…
När en Sommarlovsönskan slog in. Vilken lycka!
Lillafrun
av Emmeli | jun 26, 2019 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 3 år, Liten 5 år., Mammalivet, Minsting 1 år, Stora Lilla Familjen, Träning
Oh, det är så himla många av er som undrar… hur gör ni när ni nattar barnen i vagnar? är barnen ombytta och klara? sover ungarna vidare när ni lyfter in dom? osv. osv.
Och ja, det här är ett utav våra bästa Småttinglivs-lifehacks. Win-win-win-win- grej..
Det allra flesta av årets nattningar innebär kvällsfika följt av tvättande av småttingar och pyjamasar på och småtänder borstade och så dimper vi ner i storsängen och läser saga och funderar över dagen innan en och en slocknar för natten.
När ljuset kommer om våren och stannar längre och längre dag för dag, här uppe i norr är ju somrarna så enormt ljusa. Ja, veeem, vill dyka in i ett sovrum om vackerkvällarna då när solen fortfarande skiner?
Inte vi i alla fall.
Och ända sedan ungarna varit nykläckta, har dom varit vana vagnsrullare. Inget nytt vid det här laget att vi både springer och går och ibland cyklar, med vagn. Det är så himmelens härligt, tycker vi.
Att sommarnatta, alltså. Helt sonika prick samma ritual som alltid, fast istället för en saga i storsängen, får ungarna somna ute i det här;
Ja, den här typen av nattning kan vi även köra mitt i vintern, men då är det lite med hardcore så att säga… nu om ljusa, ljusa kvällarna är det liksom enbart magi. Ni ser ju själva.
Ofta hinner Juniflickan somna redan innan vi lämnat gården. Storebroren är vaken lite till och vi stannar nu och då och tittar på myror och blommorna som blommar i diket.. eller som på bilden, när vi såg en jättejättestor skalbagge.
Att bryta kära varadagsrutiner är en utav sakerna jag tycker hör sommarlov till. Det är lite det som skapar sommarlovsminnen. Böcker är mysigt om kvällen, men att ofta byta ut mot upptäcksfärd och nattningstur i ett, det uppskattar vi alla.
Ibland kan det också vara tokbusigt en stund där i vagnen, absolut. Det fnissas hejvilt hos storasyskonen. Men medan det skulle vara smått psykbrytsframkallande där inne i varma sovrummet, så är det liksom bara helt ljuvligt att lyssna på medan vi traskar fram och andas frisk sommarluft. Några minuter senare ser det ut såhär för samtliga;
Synen av barnaslummer. Bland det vackraste jag vet.
Njutbart!
Vi vandrar vidare. Och jag och mannen hinner prata om allt mellan himmel och jord. Vi löser världsproblem, pratar i kapp om dagen, hinner säga jag älskar dig och stanna för en puss eller två.
Det så vackert och vi säger att vi så hoppas att vi aldrig någonsin blir hemmablinda.
Vi går över ån och snart, snart är vi hemma igen..
Beroende på temperatur så sover barnen antingen vidare i vagnarna någon timme, eller så lyfter vi in dom på en gång. Klär av eventuella ytterkläder och bäddar om.
Kanske, kanske glipar någon på ett öga och upptäcker ”ah, hemma” och lägger igen dom blå på en gång, kanske sätter vi någon på en potta/toalett om klantiga småttingföräldrar glömt påminna om den detaljen och vet att det kan vara risk att vakna otorrt, liksom.. men det är det ingen som märker (haha), dom sover vidare under sånt också.. det vanliga är att det småsnarkas och sovs små björnar. Men det här är ju också något vi övat ungarna på.. så jag kaan inte lova att det funkar på en gång om smågullisar är helt ovana.. men alltså, proooova!
Sommarnattande. Ett life-hack!
Sitter här i tysta köket nu. Med småttingarna just inburna från vagnar efter långprommisen. Mannen är uppe och jobbar på övervåningen och jag passar på att kika in här, jobba undan mailkorgen, svarar på kommentarer och söta meddelanden från er och nu väntar kvällsvattningen. Ok. Nu slamrade M så fasligt att det lät som om taket ramlade in.. B vaknade och bars ut i vagnen igen. Somnade om och sover vidare där medan radarparet sover vidare i slamret..
Hoppas att ni har en skön kväll, vi hörs imorn igen. Lova att kika in då… det kan vara så att jag har en så himmelens härlig tävling på gång åt er..!
Lillafrun
Senaste kommentarer