Ljuset höll så smått på att smyga sig på. Det hördes ett skramlande och klirrande där nere i köket. Strax efter kommer Storebroren upp och säger ”Mamma, det är frukost!”. Hemmamamman kolavippar av lyxighetskänsla. Alla hemma. Sovmorgon. Och frukosten serverad.
Jullovets första dag är här.
Det är dan före dopparedan.
Det har handlats och städats. Lite nytt granris har fått komma in och det juligaste kuddfodralet och den röda virkade duken smög sig fram till sist ändå.” JULMATTAN!”, utbrast barnen över röda mattan på köksgolvet. Plötsligt föll mörkret. Bertilen och jag slog till på lite pepparkaksbak också.. av vår första bakning gav vi bort nästan precis allting, så vi gjorde en liten ny deg häromdagen och bakade till oss själva av.
Långa rader av hästar och traktorer.
Så kom Mormoster Storan förbi (min äldsta syster som både är min största storasyster men också lite som en lill-mamma och både barnens mormor och moster, på samma gång). Julklappar hit och dit. Barnen överlyckliga över mysigt pyssel. Jag sparar mina paket till imorn. Sådetså.
Och ja, hej hej fotografen där i fönsterrutan!
Barnens adventskalender blir efter fjärde advent istället en julkortssamlare. Så fint att titta på alla härliga julhälsningar från familj, släkt och vänner.
Och där i fönstret står Brandispappans radio, också.. några behöver ju vara beredda att rycka ut, även julveckan, liksom. Vi hoppas att människor håller sig på vägarna och håller sig friska, så pappan inte behöver vara iväg självaste julehelgen.. men blir det så, då är det så.
Bäbisen sov och sov och sov. Timme ut och timme in. Den friska vinterluften, den är god.
Kyrkan på pianot hamnade äntligen på plats. Den är jul. I samma veva knackade på dörren igen. Morfar och barnens Moster M kikade in. Och så ringde min moster M. Och jag bara älskar det, titta in-andet och små julhälsningarna här och där ifrån.
Middag i matrummet. Förra året den här dagen, flyttade vi ur detta rum som vi då hade som sovrum och skulle sova den första, första natten på vår nygjorda övervåning. Ikväll, satt vi istället och åt dan före dopparedan-middag där inne och går hemtamt en trappa upp när vi ska sova.
Julgranen äär så fin, tycker lilla prinskorven. Han med dom pussgodaste kinderna jag vet.
I ett virrvarr av middagsdiskande, bada-barn-rusch och en känsla av att det höll på bli kväll.. så hamnade vi i en spontan spelstund. I flera år nu har jag och M inte hunnit spela så mycket… det har varit lite annat på prio.. så att säga. Gitarren har samlat damm och fiolen likaså. Pianot kan jag aldrig låta bli så det spelet är alltid igång. Så själagott med musik. Och nu på senare tid, har vår äldsta börjat visa sånt otroligt musikintresse att vi päron bara ”blir tvungna” att haka på.. nyp mig i armen, vilken känsla. När vi spelar, tillsammans. ”Som ett band, mamma”!
Och ja, det går att somna i vilka ljud som helst, hälsar lilla B som lade igen sina blå mitt i allt.
En liten uppesittarkväll med övriga barnen som fortfarande var vakna. Provsmakande av karameller och favoritspelet. Innan barn bäddades ner i storsängen och somnade, något så pirriga i småmagarna inför morgondagen.
Nu ska vi fortsätta med lite klappfix och grötkokande, den skäggige, lillbebben och jag. En stund i sköna soffan kanske vi också hinner med.
Den här dagen har varit otroligt gemytlig, från början till slut.
Jag tror på att inte försöka projektleda fram julen.. utan låtas följa med, såsom den serveras just i år. Vår jul ser mycket annorlunda ut i år jämfört med många, många jular. Det är en herrans massa saker vi hoppat över och som vi gör annorlunda. Jag ids inte rabbla upp. Men det livetviktigaste är på plats. Och då är det mer än jag kan önska.
Hoppas att ni också haft och har en god dan före dopparedan. Att ni mår bra. Annars kommer det en ny jul. Men nya möjligheter. Jag lovar. Det här är en tuff högtid för många. Det är så lätt att tro att ”alla har det så perfekt”. Men så äär det inte. Inte någonstans. Bakom allas dörrar pågår livet. Och det vet vi hur det är. Allt ingår.
Önskar er alla en god julehelg, ta hand om er, allt vad ni bara kan! <3
Och så ääntligen var det dags att ta in julgranen.
Det var ett minst sagt ivrigt litet gäng här hemma som petade på pumlor på livet på grenarna. Det här är en stor höjdpunkt, det tycker vi alla.
För Bertil är det lite som att fira jul för första gången, ännu en gång.
Förra året var han ju bara två år och minns inte så värst mycket om än jag tror att det börjar kännas hemtamt med julbestyr i lillkroppen och lillkroppen. Han älskar det här!
Menar också, när någon frågar om han längtar till julafton, att ”det är ju jul redan!”. Och vad rätt han har. Varför bara leva för njutet under en dag?
Och vad han önskar sig av tomten? Så svarar han, kärleksfull som han är, ”en kram”… Bertil min Bertil.
Lill-Olofs ögon höll nästan på att ploppa ut. För snyggare grej hade han aldrig sett.. ljuset och alla fräsiga färger.. oj vad vi ska titta på julgranen tillsammans i jul..
Pumlor från min Mormor och Morfar. Loppade pumlor. Hemgjorda kristyränglar. Barnens pysslade polkagrisrandiga(trolldegs-) bokstäver. Smällkarameller. Och i år tillkom fyra nya pumlor. En robot, till Stora Lillebror. En regnbåge till Lillan.
En bil till Storebroren. Och körsbäret, där uppe i toppen ser ni, till Lillminsting.. han är ju vårt ”grädde på moset… körsbäret på tårtan…”, ja ni fattar.
Mysigt att sakta addera till pynt till granen, tycker jag.
Och loppis är verkligen ett tips att botanisera på när det gäller julepynt!
Årets julegran, tada!
Och det är inte klokt alltså. Sån mäktig känsla att stå och pynta julgranen bland fyra (!!!!) småungar.. och att dom är våra, den skäggiges och mina.. sån nåd så ord ej räcker till.
Så firade vi med nybakta lussekatterna, kall mjölk, kaffe eller julmust.. där i vårt matrum som är ett favoritrum för oss alla.. medan pumlorna som inte fått plats på granen dansade i kring oss när lillkatten for fram, fast besluten om att hela julgranen är en enda stor leksak…..
…
Så fort granen kommit in och klätts, så fylls jag med julstämning. Bästa pyntet. Och tänk att det är vintersolstånd idag… nu vänder det. Ljuset!
.. Nu ska jag fortsätta slå in klappar och spisa julig jazz. Kikar in imorn med sista-minuten-tips på gottiga grejer!
Vi började veckan med en rivigt strulig måndag som ni ju läste om redan då. Men solen sken, alla var pigga. Jag och tre minstingarna åkte efter strulmorgonen till grannbyn och hämtade ut ett efterlängtat paket från Kunskapstavlan.
Så otroligt fin ”En bra kompis”-tavla. Till barnen. Julklappstips!! (Reklam för kunskapstavlan.se)
Innan det blev alldeles kolsvart gjorde vi oss ett skitmysigt äventyr.. låtsades att vi var lååångt hemifrån, hade vandrat ute på snöyriga fjället dagen lång och nu äääntligen skulle få mat. Middagen blev dessa nyheter från Blå Band, ”grymixer”. Vi fräste köttfärs och tillsatte sedan pasta- och kryddblandningen samt lite vatten, lät alltsammans koka upp i murrikkan och sen var det klart att äta. Succé-äventyr en måndag i december. Dessa bilder postades sedan i ett samarbete för Blå Band. Win-win att kombinera livet med jobb.. det är just så ”Drömgårdsliv” är uppbyggt.
Det var full fräs på lek och kreativitet hos småungarna. Älskar det! Och dom. Kära hjärtanes.
En dag gick i det närmsta helt åt till att vara på sjukhuset med Olof.
Ni kommer ihåg att när han var 8 dagar gammal så upptäckte vi två blåsor på honom som visade sig vara stafylokocker, svinkoppor? Som han då fick antibiotika för då det kan bli en spridd väldigt allvarlig infektion när det handlar om en så liten människa. För ett par veckor sedan upptäckte vi att två utav hans små ”hormonplitor” i ansiktet (ni vet såna prickar som många bebbar får kring månads ålder) hade börjat se ut som två små svinkoppor. Inget jag skulle ha reagerat vid om vi inte hade förra svinkoppshärvan i ryggsäcken, det såg bara ut som två plitor som blivit lite irriterade. Men nu visste vi ju hur det kunde se ut och kollade upp saken direkt. Mycket riktigt. Stafylokocker, igen. Men återigen var lillvännen oberörd och ej sjuklig, nu också flera veckor äldre, sådär så att vi lätt kunde avgöra ifall han skulle bli slö eller inte vilja äta som vanligt. Något vi inte kunde avgöra när han var 8 dagar gammal och bara, bara sov och sov.. Nu ville vi prova behandla själva först, med tvål, vatten och baddande med alsollösning, innan antibiotika. Hurra! Det gick vägen och snusket försvann, ännu en gång. Men vi har alltså varit på provtagningar hit och dit och nu; återbesök för att åter se så att han mår väl. Och det gör han. LYCKA!
Så blev det första december.
Och en Nisse vid namn Rolf hade flyttat in. Vi kan kalla honom Roffe om vi vill säger han. Han började med att ge barnen varsin chokladkalender. Har vidare bett oss skriva/rita en presentation av vår familj. Som han sedan svarade med att berätta om sig själv. Långa flätor har han och älskar sticketröjor och non-stop. Gillar bus gör han också. En dag var ytterskorna fyllda med lego när barnen stoppade fötterna i dom..
Vid skolhämtningen stuvade jag in två extra gullungar i storbilen och hem det bar med fullt lass barn. Vi hade så mysig eftermiddag tillsammans. Barnen lekte och jag bjöd på gott saffransfika.
När ungarna hade fikat satte jag mig själv på sofflocket, med ammande bäbis i famnen och den största biten saffranskrans. Sörplade kaffe och njöt. Lugnet och ljuden av lek och små samtal från barnen omkring i huset. Dessa små tanka-energi-stunder är mer än guld värda.
Dom dagliga bestyren. Friskluft…
.. och Djuren. Barn och djur, fantastisk kombo. Och just nu bjuder livet väldigt mycket Stjärtlapp. Eller ”stjärtlampa” som Lillebror B säger.. och jag vägrar rätta honom. Inte nu. Kanske sedan.
Vi gjorde sånt här också. Hur gulligt? Stampade bäbisfoten i trolldeg och fyllde avtrycket med gips. Så har vi gjort med alla fyra barnen vid samma vecka. Väldigt, väldigt gulligt och himla roligt att ha kvar!
Och när fredagen kom var jag såå trött men jag hade ett jobb kvar för veckan att fota och skicka in för utkast. Kan inte tänka mig något mysigare uppdrag än att få baka kakor och koka karameller och sedan skicka faktura för det….
Här ser ni ”behind the scenes”.. ammepaus mitt i fotojobb. Det här ingår i vårt pussel, vissa veckor pusslas det mer, det här var en sån. Bakom ett samarbete är det nog mer jobb än man kan ana.. uppgörelser med företaget i fråga, en ”brief” att läsa av där krav på bild/film/bildtext står. Skapande av innehåll, fotande, filmande, redigerande, skrivande, kanske önskas ett utkast också innan själva publicerandet. Följt av rapporterande till den som givit uppdraget och till sist fakturerande. Men det är så roligt så oj oj!
När alltsammans var klart, firade jag med att småstäda hela hemmet så vi kunde ta fredag i ett mysigt, såpadoftande hem. Och sen var mor trött så trött. Och alla andra i gänget också. Gott, så gott med helg. Ingen fara att trötta ut sig rejält för ett slag, om man möter upp med vila.
Så lördagen gick i vilan och återhämtningens tecken som ni ju läste om HÄR.
Rackarns bara, att lördagnatten bjöd på tvärt besök av Herr Äckelsjuka (som vi inte sett till på flera år nu tack och lov) för ena lillungen.
Söndagen och andra advent blev således en långsam variant.. med blåbärssoppa, coca-cola och piggelin i salig blandning. En god stund ute i friska luften också.. och pysslet, som gömde sig i det andra adventspaketet. En tomteskål att måla hur man ville.
Lyckan enorm, att vi vaknar till måndag och ännu ingen fler som blivit dålig. Hoppas, hoppas, hoppas det håller sig så! Herr Äckelsjuka är ju såhåhåå inte kul. Bara tanken på att alla fyra barnen ska få det samtidigt och även vi vuxna, gör mig svettig.. såå vi tänker inte så mycket så. Dränker händerna i handsprit och är så noga vi kan åt alla håll och kanter. So far, so good…
Jag känner gott mod och hopp inför den här veckan! Tacksam och rysligt ödmjuk inför livet, som inte är att ta för givet, alls.
Önskeplaner för den tredje adventsveckan!
-Luuugna hemmadagar! … så lugna dom kan bli, alltså. Förra veckan var väl fylld med saker att göra, hinna med, deadlines till samarbeten, sjukhusbesök, barnvaktsroddande osv… utöver ”det vanliga” som är ganska så nog fullfartigt. Men allt hör till och vissa veckor måste få vara så. Nu möter vi upp med en lugnare variant!
–BVC-besök med Lill-Olof! Mäta, väga … så lycklig för att han växer så väl. <3
-Knåpa med alla möjliga julefuffens.. försöker hålla ner på julklappandet men några klappar blir det.
-Måla trösklar i matrummet! … vi har haft väldigt låg växel på bygg och renovering sedan Lillminsting kom men nu börjar vi vara peppade igen.. får riktigt hålla i oss för att inte påbörja något nytt nu innan jul.. påtar med att färdigställa sånt småfix som finns att göra här och där, istället.
-Fira tredje advent!
…
Önskar er alla en fin vecka! Ta hand om er. Allt vad ni kan!
Efter en fartig vardagsvecka kändes det mer än gott att vakna till lugnan ro-lördag idag.
En sån där som egentligen hade planer men som pga sjukdom ”i andra lägret” fick strykas och plötsligt fick vi en helt oplanerad lördag. Tack och lov hade vi inte avslöjat för barnen vad vi skulle åka iväg och göra, så ingen besvikelse från deras håll att planer ströks.
Efter julkalendern och frukost, gav vi oss ut allihopa. Vi behöver sällan fundera på hur vi ska kunna fylla dagen, tvärtom. Det gäller bara att välja och vraka bland ”allt”.
Med snön som fallit idogt sedan igår, blev fix av kätting på traktor och skottning en given del.
Tre största ungarna åkte med pappan i traktor först innan snökojjebygget tog vid med full iver.
Mamman gav sig ut på långpromenad med bäbisen i vagnen. Lilla lillungen där. Vi är så himla kära i honom allihopa. Han är värd mer än guld, säger den ena. Den gulligaste hon har sett, säger den andra. ”Olof? Jag älskar dig”, säger den tredje.. puh, säger mammahjärtat över allt gulligt.
En tur till lagårn sedan i daglig ordning. Varje-dag-bestyren. Fylla vatten, ge hästar gottigt foder, klappa om och se så alla mår bra.
Hej hej Ikran och Fjödur!
När det var skottat och klart med alla bestyr och snöleken gjort småkinderna äppelröda… och magarna kurrade. Då, gick vi in i värmen och tog lunch.
Under eftermiddagen har mannen tillverkat den sista tröskeln till matrummet. Och jag och barnen har bakat pepparkakor. MammaMormor har ännu ett år gjort den där goda, goda degen med Mormor Syrenas recept. Å, himmel. Så god. Och så mycket barndom.. doften.. mm..
Tripp Trapp Trull var så ivriga och tyckte verkligen att det var roligt.
”mamma kan du hjälpa mig? mamma kan du hjälpa mig att kavla? mamma, titta här, är degen nog tunn nu? mamma behöver jag mer mjöl? mamma kan du ge mig mjöl? mamma kan du hjälpa mig också? mamma nu är plåten full!! mamma mamma mamma…”.. alla frågor samtidigt.
Å fy farao, alltså. Vilken ynnest. Att just jag får vara deras mamma… som var prick hur varm i kroppen som helst där hon kutade emellan alla ivriga små sockerbagare. Men det var det sannerligen värt!
Älskar att ena lillungen så lyckligt sa; ”alltså! vad BRA vi är på det här!”.
Nu luktar hela hemmet som en burk pepparkakor. Väl och mycket väl (!) gräddade peppisarna ligger nu i sina tre små burkar. Mamman bakar till stor pepparkaksburken en annan dag. För nu är det dags för lördagkväll. En lugn, somna tidigt-sådan känns det som. Ja, så får det bli.
Med glimtar och ord från veckan som gått, några tankar här och nu och ett gäng önskeplaner för den nya veckan som är här…
Veckan som gick;
LillOlof premiärade som skolskjuts. Han tog det hela med ro.
På måndagkvällen osade köket fortfarande av saffran från allt bakande som skett under dagen. Storebror fick vara vaken lite längre än småsyskonen och vi spelade ”Vem där?” och åt saffransbullar med mjölk. Gott att få rå om bara min storpojke för en stund.
Vi gjorde kampanj för våra favvisar Naturkompaniet. Älskar deras initiativ om ”Green Friday”, att vårda det vi har istället för att köpa nytt bara för att. Dvs motsatsen till Black Friday där det fullkomligt sprutar ut ”erbjudanden” så vi ska bli köptokiga av nu. Här smorde jag upp mina älskade Blundstone, som jag haft sedan 7-åringen var plutt. Har noll planer på att byta ut dom.
Tre hemmabarn som levde lajvet. En som nöjt klätt sig själv, skit samma att brallorna är bakfram liksom! En som har full underhållning av bara farten och ljuden som rör sig kring honom. Och så hon som är störst i helhemmagänget och strösslar idéer till fantasilekar och koljbyggen så en aldrig slutar att förundras.
Tussekatten är med överallt också som ni ser. ”Mamma mot Kattlaget” var det där i spelandet. Och lillkatten kutade i samma fart som ungarna åkte räserdyna utför lobryggan. Djur och barn, alltså. Vilken hit det är!
Ikran och Chippen firade två år som våra hästpojkar. Kära hjärtanes, att det redan gått två år. På ett sätt känns det som dom alltid varit hos oss, på ett sätt känns det som ”igår” som dom anlände där i snöiga tisdagkvällen i slutet av november 2019.. minns adrenalinpåslaget när den här stora darlingen stampade av frustration där i transporten och ville ut, nuuu. Åhå,vilken cirkus det var i början, kära nån.
HemmaMamman jobbade på. Bakade bröd och kokade soppa, lillbebbe njöt i sjalen. Synd bara att det just när maten var klar, gick Brandislarm och mannen kutade ut ur hemmet för att rädda liv. Och att barnen ratade min (faktiskt väldigt goda) fisksoppa och bara ville äta brödet till. Äsch. Allt hör till. Receptet på soppan har ni HÄR förresten. Kan aldrig bli fel.
Vi fick njuta av mjuk sol mot gnistrande snö. Tänk, vad denna syn var grönskande och blommig för en liten tid sedan.. var sak har sin tid. var tid har sin charm. Alla årstider har verkligen något gott att ge. Jag älskar när det blommar för fullt, men nu njuter jag massor av vintervilan som råder.
Vi adventsstökade, lite lagom sådär. Småstädade och hängde upp stjärnor och ställde fram stakar. Virade en liten ljusslinga kring pyttegranen på bron och klädde räcket med granris. Jag hade en ljuv stund där jag band en enriskrans. Och till lördagkvällen slog vi in några paket för att hänga i Adventskalendern.. ett paket för varje advent.
Och så blev det första advent och det var den veckan. Tack livet.
…
Och idag är det måndag, alldeles i slutet av november. Andra adventsveckan är här..
Vi började dagen rivigt… Mor och bäbis råkade sova lite, lite för länge. Fröjdigt väckta blev vi, av Tripp Trapp Trull som kom med högljutt pressmeddelande om att en adventsljusstake var nerriven från ett fönster och väääldigt trasig. Vi rantar ner för trappen.. och möts och av två häärliga pölar kattkräka. Det är alltid en härlig start på dagen när det sker. Tack Storkatten. Särskilt när han prickar fönstersmygar och krångliga vrår… som i morse. Det blev lite brådis till skolan, men pojken var hel ,ren, mätt och med borstad tand eller två. ”Mamma? Det kan bli lite kaos ibland, men vi hinner alltid ändå”, sa 7-åringen med sin aldrig sinande pepp. När vi övriga kommer hem igen ska jag bara hälla upp en god kopp kaffe och ta lite mjölk ur kylen… skvimper då ikull ett mjölkpaket… det utan kork. Och vi har mjölk i vad som känns som hela kylskåpet… Häpp häpp… en får inte bara rädd för lite strul, sa hon den äkta Drömgårdlivaren där hon sedan nöjd efter röj, satt på sofflocket och njöt sin kaffekopp. Vidare har dagen inte gett sig utan mest gått i full fart och småstrulat hittan dittan.. vi somnar gott i natt. Inatt också.
Önskeplaner för andra adventsveckan!
-Ta en dag i taget. Önskar mig många mysstunder på sofflocket med bäbis i famn, småungar i kring och adventsstök hittan dittan. Kan inte tänka mig något godare just nu.
-Bvc-besök med LillOlof!
-Bolla HemmaMammaliv med Drömgårdsliv-uppdrag.
-Försöka ordna några julklappar. Till barnen. I övrigt försöker vi dra ner mer och mer på klapperiet.
–Överraska barnen med en fräsig helgutflykt!
-Tända det andra adventsljuset <3
…
Önskar er och oss en god avslutning på november och en god början på december! Ta hand om er. Allt ni bara kan!
Nu byter jag namn på Måndagshälsningen till Drömgårdsrapporten. Sådetså.
Förklarar tydligare vad ni kommer att mötas av. Särskilt med tanke på er nya läsare som hittat hit (kul, hej och välkommen!).
En rapport från Drömgården, liksom.
Hur vi haft det och vad vi påtat med ”sen sist”?
..
Vi har mått gott, förutom någon liten snuvig näsa. Och det har känts som livets största vinst och gåva. Vilket det ju är. Pustat ut och slappnat av efter veckor som varit fyllda till bredden med alla möjliga känslor och upplevelser, härliga som ohärliga.
Det har varit och är så gott, dessa mjuka novembermorgnar med släpig bossamusik och tända ljus. Ammar på kökssoffan. Vinkar rödrosig skolpojke hejdå när ”pappataxin” rullar in på gården och tänker på vilken flärd det är med dessa sköna morgnar, för oss alla. Sörplar påtår, hivar in en tvätt, fyller diskmaskinen och torkar frukostsmulorna lite lagom noga från köksbordet.
Vi klär oss och går ut, jag, Skrållan och dom två småprinsarna. Går till hästarna. Blundar mot den låga novembersolen. Vips är skolpojken hemma och lilla flocken samlad igen. Sen rullar det på liksom.. dagarna.. livet.. och ingen har svårt att somna till kvällen….
StoraLillasyster och StoraLillebror.
Dom är hemma till fullo med Lillebroren nu fastän planen denna höst var lite annorlunda till en början. Tanken var att Juniflickan som börjar förskoleklass om ett år, skulle pricka in i alla fall några timmar varje vecka på Förskolan.. som bra infasning liksom. Men dom där om än roliga, kotte- och rävgruppstimmarna på förskolan, hoppas över helt och hållet nu. Några gånger hann dom vara med innan Lill-Olof föddes.. men sen har det varit paus från vårt håll. Det cirkulerar så oerhört många sjukor i höst att det inte, inte är värt det med tanke på vår lillbebbe. Återigen, vilken lycka att ha syskon nära och alltid någon att leka, tjivas och busa med.
Vi pysslar och donar. En dag gjorde jag en lingonkrans. Så enkelt och så fint, tycker jag.
Småprinsarna! .. varav den minsta hunnit ”fylla en månad”..
Tänk va, så det blev. Fortfarande så överväldigande känsla, med en alldeles egen Fyrklöver. Ja, sånt har ”vi” också tänkt på. Och hur mycket livet känns i hjärtat just nu, mer än någonsin..Älskar så. Och är så himla rädd om dom där fyra liven att jag inte vet var jag ska ta vägen stundvis.
Här ser ni ”glädjerus i bild”, för undertecknad. Första ridturen sedan preggoteten. 24 dagar gammal O slumrade i vagnen under tiden. Succé!
M har varit tapper och tagit tag i ”det sista” i Matrummet.. såpskura golven och måla listerna ett sista varv.
Vi har varit på loppis för första gången på evighet. Hittade pumlor i så fina färger, en pappskärm och en så fin ram.
”Noventmys”.. vilande stunder på sofflocket och turer för att hämta hem skogsfynd att pynta till hemmet med.
Och den första riktiga snön har fallit och lagt sig så vackert och barnen har med glädjetjut susat stjärtlapp och ”räserdyna” utför lobryggan.
Och i helgen var vi på 50-årskalas, som först började i kyrkan med en konsert av de tre nyblivna 50-åringarna, där den ena ju är min Storan. Så så såå stolt lillasyster.
Dagen efter var min bäbis vääldigt väldigt sömnig. Han körde nämligen livets längsta vakenstund där på 50-årsfesten och blev typ ”övertrött” till slut och kom inte till ro förrän vi susade hem till drömgården i sena kvällen.. så söndagen var en hejdlöst sömnig historia. Mor njöt av långa promenaden med honom.. vi fyndade liten pyttegran också som ni ser.. den ska vi pynta med liten ljusslinga och ställa på bron..
Ännu en söndagshöjdpunkt.. fräsiga turen till skogs för att söka utejulgran…Lill-Olofs första skogstur.. ”det här är livet”, sa 7-åringen..
Vi avslutade veckan med att fira en älskad kusin som fyllde 5 år. Vilken kalashelg!
…
Och tänk, nu är det bara dagar till Första Advent! Vaad hände där!?
.. världens bästa Oooolof hände, förstås.
Önskeplaner för Första Adventsveckan!
– Tuta igång HemmaMammalivet 2.0! ..M har varit ”pappataxi” och skjutsat/hämtat skolpojken senaste tiden, men nu är det ”mamman och gänget” som gäller igen.. lite pirrigt nästan, att se om jag får ihop allt med fyra kottar. Men, vi är ett sammansvetsat gäng och Lill-Olof hakar på. Jag tror det ska gå bra. Morgonen i morse gick bra, nybörjartur kanske!
–Adventsstöka! .. lite lagom, inga påhittade måsten. Vi kör på feeling.
-Hästa! ..Brandispappan har jourvecka så vi hästar kring gården bara.
–Fira Första Advent! .. i all sin enkelhet.
…
En dag i taget. Ta hand om er. Allt ni bara kan. Så hörs vi under veckan!
Senaste kommentarer