av Emmeli | nov 26, 2016 | Jul på Drömgården, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det kändes ju alldeles ohyggligt stämningsfullt; Snön föll där utanför, pojken stod i fönstret och tittade ut.
Julmusiken skränade och lussedegen låg och jäste.
Det var igår. Småttingarna och jag (och Sallykatten såklart) bakade Lussebullar. 
Sedan jag blev mamma, så känns saker än mer i hjärtat. Ni vet, delad lycka är dubbel lycka.. och allt det där. S bara älskar ju att vara med i köket, och att vara med och ”dega”, på riktigt. Då, kan det liksom inte bli bättre.
Så igår bakade vi Lussebullar. Asmysigt och skitsvettigt. Om morsan får säga sin mening. 
Sannerligen världsmysigt… men småsvettigt, som sagt. Med en typ två timmar jäst deg, en mamma som råkade sätta två fingertoppar till, en lussebulllsdeg som kraftigt krymte i och med att någon tyckte att den var fasligt god. Men vi gjorde det, tillsammans.
Gullpluttarna och jag.
Till slut var vi klara.
Tvinnade Lussebullar med lyxig fyllning. När vi väl satte oss ner med den där nygräddade bullen och kalla mjölkglaset, var det inte en nådigt god känsla kan jag lova.
Efter bortstökande/diskande/städande, packade vi liten väska och åkte till mysiga Mäjadalen. Fredagsmys med träningspass för mammorna (mig och Storan menar jag) och sen übergoda hemmapizzor till middag. En så himla mysig fredag, mao!
Och idag?
Lördag.
Då jag och mannen checkade almanackan för några dagar sedan, och insåg att det är idag eller typ nån pyttedag innan julafton.. som vi kan åka tillsammans och Julhandla. Så, är vi nu på väg på Årets Stora Julhandling. REN IDIOTI, då det visade sig vara både löningshelg och det här himla black-friday-weekend-påhittet. Nåväl. Wish us good luck! Minimannen skonar vi, och har önskat rolig dag hos bästa Farmor och Farfar. Lillan är såklart med. Hon snarkar i baksätet och verkar inte nämnvärt nipprig. Coolingen där. <3
Trevlig helg vänner!
Lillafrun
av Emmeli | nov 25, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Jul på Drömgården, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Litens Lekrum, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Åh, så mycket mysigt det var att vakna i morse.
Med lysande stjärnorna i fönsterna och doften av nyskurat.
Och har ni sett, snö! Så vansinnigt välkommet och trevligt.
Mitt i frukosten, rullade plötsligt en älskad in på gården.Han såg finurlig ut. Hade röda rosor med sig till sin Lilla fru och var precis lika glad att se oss, som vi var att se honom. Han passerar hemmet, mellan två uppdrag och är i princip bara hemma och vänder. Men två timmar av tillsammanstid, när man inte räknat med det alls. Det, är så fint att det inte är klokt. 
Vi dök på honom, allihopa. Lillan gosade innan hon blev nerbäddad i vagnen. 
M tyckte att han kom hem till ett extrafint hem. Gulle.
Enriset fick stå till sidan och bordet pryddes med dom så vackra röda rosorna.
Så satte jag och Sixten en lussedeg. 
Och pojkarna hjälptes åt att ordna med stjärnorna som skulle upp i hallfönsterna. Där behövdes knipsas kablar och sånt, och det är något jag inte pysslar med. Ser mig själv med rykande skatbo på huvudet och strömmiga kroppsryckningar då. 
Nu sitter jag i köket och hör hur pojkarna läser saga i Lekrummet. Precis hur gulliga som helst. Med varsin kaffekopp och allt. Tokiga älsklingsungen som gillar kaffe. Precis som sin mor gjorde tidigt, tidigt.
I telefonen plingar det konstant. Jag slår av ljudet, för att jag blir så less. ”Crazy deals”, ”fri frakt”, ”50 % på det här och det här”..och så vidare.. black friday. Snacka om Köphets.
Här hemma i vår lilla vrå är det lugnt och skönt. En fredag med lysande stjärnor, lussedeg på jäsning, gullebarn, singlande snö och röda rosor..från mannen som är på uppskattad ”blixtvisit”. En massa kärlek, alltså.. kan det bli bättre?
Ha världens bästa fredag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | nov 24, 2016 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Köket, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader
Just så.
Vaknade i morse och tänkte; ”på söndag är det första advent ”. I nästa sekund; på SÖNDAG är det första advent. Åh, hesteguud. Jag har målat alldeles för mycket fönster senaste tiden… typ helt glömt alla pyssel- och fixgrejer. Sysslor jag tycker är mysigt alltihop. Men som nu bara plötsligt stressade mig till hopphjärta.
Med en storsiffra på Hyperskalan , så diagnostiserade jag mig själv; Advent- och Julstress. Deluxe.
Förutom kransen som är bunden och peppisarna som är bakade, så har jag inte betat av en endaste julklapp,(några till S adventskalender bara), inte en stjärna var beredd att tändas, enriset barrade, ute på bron låg blömöggliga äpplen och ”prydde” bordet och allt kändes bara så vansinnigt omysigt. Och vart är mannen när jag behöver hans det är lugnt!?
…
Efter att jag haft morgon med barnen så åkte jag och Lillan med Bjossan på föris. Han började leka på en gång och jag åkte sedan raka spåret hemåt. Gruset riktigt sprutade när jag drog från föris. Crazy-mama-om-her-way-home-för-att-adventspynta. Ur spåår!(Oj, oj. oj tänker ni, ja).
Så, medan Lillan sedan sov, gjorde jag först några varv runt min egen svans, visste liksom inte var jag skulle börja. Men jag började med det som kändes som det roligaste. Drog bort dom där suräpplena ute på bron och pyntade med mossa. Sedan in för att fixa med juleblommor. Omringa med mossa, både kring den nyuutslagna amaryllisen och en drös hyacinter. Fram åkte vinterjulefina textiler.
Och bit för bit lugnade mitt hopphjärta ner sig, och jag bara njöt. Jag älskar att fixa och dona med sånt där.
Men ni vet hur det kan vara, ibland kan man bli stressad över de världsligaste av ting. Det är ju ingen som bett mig om varken det ena eller det andra. Det är ju jag som vill ha det som jag vill ha det. Du förstår nog precis. Sallykatten gav mig hejjarop och verkade gilla läget. I vanlig ordning.
Plötsligt var köksfönster putsade och stjärnor upphängda, skåp torkade, varenda lite kryddburk och sådär. Och ja, Adventsstädningen var igång på riktigt. Det var köket, det. Bäbislek och gos i massor också, så då hanns bara ett rum med, innan vi gav oss ut med syskonvagnen. Solen sken och jag och Lillan gav oss iväg i det alldeles för vackra vädret för att inte tas till vara på. Sekatören var med, så vi knipsade nytt enris efter vägen och vandrade sedan vidare för att möta älsklingsBjossan.
Mot blomsteraffären. Var ute efter rött kraftigt band och fick tag på det. Plus guldiga bollar. Måste visa hur det blev sedan. Vidare, mot affären. Hade lista på saffran och sånt. Rullade hemåt med 2 kg kycklingklubbor. 2 lite mjölk. 1 liter fil. Grädde. 4 kg mjöl. 1 kg socker. Röda äpplen. Och så vidare. Två ungar. Dubbelvagn. Maj Gadd. Det var tungt.
När vi rullade in på gården sov båda barnen. Jag packade in, ammade flickan som vaknade av sin Skalman-klocka och så fixades kransen med rött och guld.
Mitt i allt kom jag på att..JAG GLÖMDE SAFFRAN. Miniutbrott på mig själv. Så hittade jag 2 kuvert, från förra året. Tjohoo! Hoppas dom funkar. Skön känsla att inte behöva böka sig iväg igen, om jag säger så.
Sen har här lekt och pyntats och ätits. Och städats vidare. Och hängts upp stjärnor och bäddats rent och skurats golv och nu är vi i mååål!
För att inte riskera missförstånd, vill jag bara upplysa om min extremt sarkastiska underton i detta inlägg. Som att det ens går att få ”panik” över något så världsligt, liksom. Fast…vem har någonsin sagt, att männskan är okomplicerad?
Nåväl.
Dagen har tagit bort den plötsliga, omysiga känslan och istället gett mig bomull i magen och längtan efter årets Juletid.
Nu har jag precis slagit mig ner. Bara mår som en Prinsessmamma. Stjärnorna lyser, Minimannen och jag tände dom tillsammans alldeles andäktigt. ”Åh, va fin!”, sa lillvännen.
Jag sitter och bara njuter av hela alltet nu. Hemmet är redo för Advent. Mycket vitt, men en del rött har smugit fram. Såklart väntas det med den rödaste julekudden och julemattan och så. Det är mysigt att spara på något också.
Lillasyster sover och jag väntar på att få ge Storebror sitt bad… men han ”ska bara” någonting först. Han har tagit helg nu, sov länge i eftermiddags också.. så tänker att han inte behöver somna prick upp-på-föris-dagen-efter-tid. Den tiden är ju redan förbi för två evigheter sedan. Men, han har varit så skitduktig i eftermiddag, så han får bestämma själv (en utav livets favoritsysslor som en tvåochetthalvtåring!) när han är badredo. ”Snart”, blir det bad i alla fall. Sen är det tre slagna hjältar som gör natt i en renbäddad säng med, såklart, röd-vita sängkläder. hah..
En pysselomans hopphjärta är åter i schakt. Sicken tur, filur.
Å där, gick plötsligt spotify igång!? .. med you are the sunshine of my life… mannen alltså. (Jag längtar efter dig! <3 )
Fin kväll till er!
Lillafrun
av Emmeli | nov 21, 2016 | Köket, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader
… med en liten flicka som blir hela fem månader prick idag. Och med kavlar och lilla förklädet och traktorformen framlagda på köksbordet. Idag, ska jag och barnen har det hur mysigt som helst. Ni kan nog gissa vad vi ska göra!
Ha en god veckostart!
Lillafrun
av Emmeli | nov 15, 2016 | Emmeli funderar, Köket, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Medan regnet fullkomligt vräker ner utanför fönstret, förvandlar vackervit snö till grå ishalka.
Då, tänder vi ljus, lego-bygger, äter den där limpan som morsan bakade igår.
Play-do-degar, nöjdar sig över smygjuliga ljusslingan i gardinen, gosar nybadad bebbe och förbereder en Storebror för några timmar på Förskolan. 
En tisdagmorgon på Drömgården, mao.
Härnäst?
Bebbeflicka ska sova vagn, mamma måla fönster. Hepp, hepp!
Och PS.
Ni som inte vann i förra veckans tävling tillsammans med Ekokul, är ändå inte lottlösa. Här kommer en fin rabattkod till er alla. Passa på och gör era julklappsinköp redan nu i november och julklappsvila i december. Jag ska försöka i alla fall…
Koden ger er 15% rabatt på hela Ekokuls sortiment, till och med söndagen den 20/11. Rabatten gäller inte på redan nedsatta varor och presentkort.
Rabattkoden är: lillafrun
DS.
God tisdag!
Lillafrun
av Emmeli | nov 8, 2016 | Emmeli funderar, Köket, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen, Träning
Alltså, så plötsligt den kom. Vintern!
Och, så himla mysigt det är! Det blev så ljust, ombonat och den där bomullkänslan, tystheten som snön för med sig, älskar jag.
Snöyra. Fasligt nipperframkallande för Hemmamys- och pysselknarkare som jag. Särskilt när man kan starta vardagsveckan sittandes i kökssoffan med varma ullfilten runt sig, en bäbis varmt nerbäddad i vagnen ute på bron och med en pojke iklädd sitt sprojlans nya merinoullställ. Och liksom bara ta dagen med ro, låta snön yra bäst den vill. Men jag förstår att det inte var allt för roligt att ta sig iväg på jobb och så (sånt, som jag typ knappt kan stava till i dessa HemmaMammatider). 
Pappan var hemma igår också så vi hade dessutom en världslyxens måndag, med alla hemma. Pyssel för stora och små. Mamman gjorde lite Vinterfint även inne. Pellisarna fick till sist flytta bakom gardinerna (i november, liksom!) och in togs nyknipsat enris. 
Jag tycker om att gå till linneskåpet eller det där köksskåpet fullt av krimskramsporslin, för att sedan byta ut småsaker här hemma. Ta bort en kuddfodral för att byta till ett annat. Ställa bort en ljuslykta för att ta fram en annan. Eller bara flytta om lite. Påtande som faller sig naturligt med årstidernas skiften. 
Ställa blomman på annat ställe. Byta somriga doftpåsen mot den som doftar Winter; Mjuk vanilj. 
Vinterkök.
I övrigt fick vi många bra saker gjorda igår. Sånt där tråk, men som är skönt när det är gjort. Bland annat så städade jag ur en stor garderob som varit Helt Och Hållet Kaos. Vår stora garderob full av träningskläder och alla redskap. Plus en herrans massa annat som av outgrundlig anledning också hamnat där. Pojkarna tog tag i stora skåpet i köket som vi har all sortering i, drog iväg på byn och sorterade. Och med ens hade vi två sköna tråksaker gjorda.
Så fick vi besök av barnens Morfar och Moster och stannade upp eftermiddagen med lite mysigt tunnbrödsfika. Sånt sitter aldrig fel! Vinkade sedan hejdå, varpå jag och Lillan gav oss ut i snöyran för en långpromenad i skymningen. Helt galet vad det yrde och jag trodde typ aldrig att vi skulle komma hem. Men det gjorde vi. Den ene sov-varm, den andre svettig och med hettande kinder.
Jag och mannen gjorde sedan något så ovanligt som att träna tillsammans. Förut tränade vi nästan alltid tillsammans, men av lättförklarliga skäl blir det inte lika ofta nu. Ack så roligt när det sker! Barnen var med också, såklart. Minimannen med sina klockrena kommentarer ; ”Men hur gååre, mamma?” ,”Kom igen. Lite till. Du klarare!” . Och Lillan, sittandes i babysittern. I full färd med att glo ut sina, vad hon då nog skulle kalla galningar, till päron.
Jag tog tidig kväll med barnen. Dom där två älskade snorungarna som verkligen åkt på Snuvan, båda två. Den linoljedoftande mannen pussade mig godnatt långt efter midnatt, efter att ha varit uppe på vinden och jobbat. Duktiga M.
Så, så kan man starta en snöig novembervecka. Typ på bästa sätt, om ni frågar mig.
Lillafrun
Senaste kommentarer