av Emmeli | jul 13, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Sommarhemma
Vi har söndag.
En sån där riktigt lugn, sirapsseg vi-tar-dagen-som-den-kommer-skön söndag. Vi traskade efter frukosten iväg längs grusvägen. Barfota och med masande steg. Det är tunga ben jag går omkring med idag, den här sommaren bjuder på galna träningsveckor och idag känner jag mig så mör. Nåväl. Vi hamnade på loppis och jag råkade återigen falla dit. Alltså, nu vågar jag knappt räkna ut hur många kronor som loppats bort senaste veckorna. Men, det är bra grejer, det är det! Förrutom två stora dukar, en liten duk, ett vackert gammalt lakan med ett broderat S, två Rörstrandsfat, ett vackert örngott, två små vaser. Så har även ett par leksaker loppats denna helg. Litens första pussel och skallra. Ifrån loppis, hur bra kan det bli?
En liten vacker vas. Med en stor vacker pion.
Vi vandrade hemåt igen. Jag alldeles nipprig över att ha hittat dukar och grejer som passade mig alldeles perfekt. Mannen? Ja, han har nog gett upp sina försök att få sin fru att sluta loppa. Men! Jag spar in på kläder istället, säger jag (där har jag min trumf!). Och all Mangoshopping du gör då? , säger han. Då blir det tyst och jag påpekar att leksakerna är second hand, vilket är mijövänligt och bra. Och då får jag det där leendet, det som han ger mig när han tänker du är lite knäpp, men jag älskar dig ändå.
En gammal Brio-skallra i trä.
Jag och Liten blev trötta efter loppissvängen. Vi la oss i hammocken och slumrade.
Och när det blev eftermiddag, kramades vi hejdå och drog hemåt. Men på vägen var vi ”tvungna” att stanna vid en loppisskylt jag sett häromdagen. Vi klev ur bilen, på en gård jag kände direkt att jag blev kär i. En gård med en vacker lagård, en röd gammal och söt traktor. Ett rött hus, med en trädgård så vacker som ett smycke. Vi mötte loppisägarna. I nästa sekund slog det mig… Men det är ju DU! Känner du igen mig? , frågade jag kvinnan.
Och det gjorde hon. Ett mycket, mycket kärt återseende. Min gamla fritidsfröken från lillskolan. Ända sedan jag var liten, så har jag tjatat om att jag vill ha gungor med lååånga, långa rep. Varför? Jo, för att en gång, fick jag följa med en fritidsfröken hem, till hennes hus. Bada i hennes pool och gunga på hennes gungor, med lååånga, långa rep. Och vet du? Det var hos henne jag hamnade idag. Utan att ha den minsta aning om det. En åttaåring kommer liksom inte ihåg sånt. Men gungor med långa rep, sånt sätter spår. Och oj vad roligt det var att ses igen och jag kände mig som 8 år, på nytt. Jag och mina två pojkar fick en rundvandring i trädgården, förbi den där fina poolen med en radio som spelade sommarmusik. Upp på verandan som var vitmålad, fylld av röda pelargoner och dom vackraste vita korgmöblerna jag sett. Ett sammanträffande, kärt och oväntat återseende. Ett jag blev så otroligt varm i hjärtat av. Och som gjort att jag gått runt med ett litet leende hela eftermiddagen.
Vi kramades hejdå. Och åkte vidare. Till vårt sommarhemma. Och jag kände mig sådär löjligt, löjligt lycklig när vi rullade in här på gården, gick upp för trappen med prunkande blommor. En regnblöt trappa och känslan av att jag trivs här. Så förbaskat bra. Ja, vi trivs här alla tre. Liten och jag har lekt, slumrat ännu en lur tillsammans på stora sängen och bett Gud som haver…
Det bjuds på 20 grader och sommarregn ute. Vi sörplar kvällskaffe och sjunger tillsammans med en hoppgungande miniman.
Det är snart läggdags för älskade minimannen. Då börjar min och M´s söndagsdate. Vi har köpt chokladglass och ska sleva den, rakt ur burken, med varsin sked. Du vet, sådär småpinsamt, Lady och Lufsen-aktigt. Men, man behöver ju inte berätta det för nån, så är det bara vi som vet…..
Helt perfekt tempo för oss denna dag. Söndag. Den ska vara så här sirapsseg och vilande. Det är så vi vill ha den. Och tänk, jag fick känna mig som 8 år en stund idag. En liten stund. Det gjorde mig varm i hjärtat.
Allt gott!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 12, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Okategoriserat
I lördags, ja för precis en vecka sedan, var det dans på bryggan.
En årlig tradition som det ska mycket till för att den ska brytas hos mig. Vissa år brukar det vara kallt och tjocktröjeläge. Men den här lördagen, var det helt och hållet magiskt.
Berghamn var som en endaste solglänta.
Det var fullt med båtar vid bryggan och det kändes i luften, på det där självklara viset, att människorna njöt. Och pappsen och hans polare spelade och sjöng och stämningen var på topp.
Jag har världens finaste pappa, jag vet.
Det dansades och njöts i solen.
Liten fick kolla närmare på havet, för första gången och jag och M var sådär nostalgiska som vi alltid blir när vi är där ute.
Vi har många minnen där ifrån. Som när vi drog ut med picknickkorgen för fyra år sedan, på vår ettårsdag. Och när vi den gången precis landat på den där särskildaa klippan, och mannen börjar fiffla med händerna i fickorna och fram tar han en ask. Öppnar den och frågar om jag vill dela livet med honom. Jag såg ut som en överlycklig fågelholk, hade lite svårt att förstå. M förstod det. Han gick ner på knä och sa Emmeli, vill du gifta dig med mig?
Ja. Du anar nog att det där stället ligger oss varmt om hjärtat.
Det var en lördag i Juli. Hela familjen drog iväg på Dans på bryggan. I Berghamn, stället som ligger oss varmt om hjärtat.
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 12, 2014 | Familj och Vänner, Laga, Baka, Äta, Lilla familjen, Liten 4-6 månader, Okategoriserat, Sommarhemma
Idag är det lördag!
Efter några timmar i sommarstugan igår, så hamnade vi till slut hemma hos mina föräldrar. Världsgodmiddag med bland annat en köttabit att svimma för och den där hemmagjorda bean som min Svågge gjorde; Kära. Kära. Nån. Jag hade kunnat sörpla sås på sked. Och till efterrätt hade jag och M kirrat sån där Alvesta- glass. Saltlakrits- och vaniljglass och varm jordgubbssylt till. Alltså.. det var helt makalöst gott. En mysig sista-kvällen-med-gänget-kväll. Vilken la familia-vecka det här har varit!
Med mätta magar, ett fång med rosa rosor och jasmin ifrån trädgården, drog vi hemåt vid midnatt. Kom hem till ett nystädat hus med ett renbäddat sänghav. Jag satte blommorna i vaser och sedan dök vi ner, alla tre, under täckena. Och det finns ju knappast något skönare, än att lägga sig trött, mätt och belåten, i en renbäddad säng, i ett sovrum som stått med fönstret på glänt hela dagen.
Jag kan inte se mig mätt på den här buketten, i den där vackra gamla vasen.
Idag vaknar vi utvilade. Till en varm lördag med en strålande sol. För första dagen på hela veckan, så har vi inga bestämda planer. Jag och Liten har hängt på sommartäcket, ute i skuggan. Morsan dagbokar och minimannen skyndar på. En vattningssväng till farmor och farfar har vi varit på också. Och pappan i familjen han sitter och blir stekt, på gräsklipparen. Vår gräsmatta är, kanske, den största jag vet.
Äsch, nu tar vi lördag. Följer med och ser var vi landar.
Ha en världsbra dag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 11, 2014 | Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 4-6 månader
Jo, vi var ju på utflykt igår.
För tredje dagen i rad packade vi med oss hela husen (ja, man skulle kunna tro det i alla fall), en herrans massa mat, den där ”lilla” parasollen, den där ”minililla” badringen, barnvagn och så hela taikonsfamiljen, såklart. Och igår höjde vi svårighetsgraden ett snäpp också, genom att bestämma oss för att dra iväg allihopa på båttur, med bestämd avgångstid och allt. Våra väckare stod på astidigt och vi möttes upp i Köpmanholmen, söder om Örnsköldsvik. Det var varmt, vi tog upp hela stället i ett nafs och Liten satt i vagnen, fortfarande med pyjamas på. Ja, allt kan man ju inte hinna liksom….
Men sidär, vi kom med båten.
Allihopa och helt smärtfritt faktiskt. Vi satt där, som tagna ur sällskapsresangänget som skulle ut på äventyr. Vi åkte från fastlandet och steksol till att helt plötsligt befinna oss i en tjock kalldimma. ”Det blev kallt nu, hörrni!” , sa den ena. ”Jamen, det klarnar nog alldeles strax”, säger den andra, optimistiskt. ”När sa ni att båten går hem??”, frågar den tredje. ”16.40, om sisådär 8 timmar…”, svarar den fjärde, lite hopplöst. Men rätt som det var så kom vi fram till målet.
Trysunda. En gullig, liten pittoresk ö, mitt ute i Höga Kustens skärgård. Trysunda, även kallad för Världsarvets pärla.
Vi lastade packningen på såna där dragvagnar och sedan började vi vandra över ön. Och vi gick och vi gick och vi gick. ”Är vi framme snart?”, ”Kära nån, vad kissnödig jag är”, ”Hörrni, nu skaa det bli gott med mat!”, ”Åh, hoppas att det inte var regn jag kände nu…”.
Men vips både sken solen för fullt och den där stranden vi skulle till, den som utlovades att likna en Gotlandsstrand. Plötsligt var den framför oss. Vacker som bara den och med havet och horisonten precis där, rakt ut. Liten spretade med tårna i sanden och tyckte det var en väldigt märklig, men rätt härlig, känsla.
Vi satte läger där (läs: fläkte ut oss på täcken och filtar och stekte oss i solen) och började äta. För ja, det är mycket sånt när vi umgås. Mat, mat, mat. Gott, gott, gott. Sen badade vi också, såklart.
Och jag och mannen (läs:jag) ville ha en ny han-och-jag-hoppbild… så det pysslade vi med en stund….
…jamen, nästan.
DÄR! Där satt den….. inte riktigt.
Älskling vänta, jag kör själv en gång!
Perrrfekt! 
Äsch. Älsklings M, det finns ju hopp för oss, för tusan!
Främmande till vår strand fick vi också. Kära vänner till familjen kom med båt, vilken grej!
Och när man nästan inte trodde att det var sant,
….så hade klockan blivit så pass mycket att vi var tvungna att packa ihop och dra vår packning tillbaka. Till båten.
Systrarna och jag, på vandring genom skogen.
Och väl där, där det var lä, så kände vi hur ”börnade” vi var. Stekta, liksom. Lite smått dingdong av både havsblåst och all sol. Bruna, fina, mätta och hysteriskt trötta klev vi på båten. Och där var det en kämpan, att hålla sig vakna.
När vi kom hem konstaterade vi att Trysunda ju var en väldigt gullig ö och att 40 hamburgare var alldeles lagom många till vårt lilla lunchgäng och att det blåste lite mycket där på ön men att att vi ändå hade haft en himla, himla bra dag. Tillsammans. Hela klanen.
En dag på Trysunda, alltså.
Kram/lillaffrun
av Emmeli | jul 11, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Sommarhemma, Träning
Och idag är det fredag.
Pioner och Jasmin. Doftar himmelskt i hallen.
Den aaalltid liiika härliga fredagen. Nu är den här, igen. Vi vaknar trötta, trötta. Kropparna känns som sockerdricka, rakt igenom. Men vi masar oss upp, äter frukost och rekar igång kroppen. Öppnar dörrar och fönster, kastar ut mattor, tar bort sängkläder. In med luft, sån som doftar sommar. Efter morgonkaffet, då Liten sov sin första lur för dagen, var jag och mannen tvungna att göra honom sällskap. Vi tog oss en powernap på 20 minuter, mannen sovandes med kaffekoppen på magen. Och dom minutrarna, gjorde susen. Efter det tog vi tag i fredagsstädningen, så nu är det sådär superfräscht här inne. Såpadoft, nyinplockade blommor, sval luft och fredagsfeelingen är på topp!
Särskilt nu.
När jag och Storan har tränat och endorfinerna hoppar i kroppen.
Det var ingen lek idag, vi försökte hitta på alla de möjliga ursäkter innan vi satte igång. Storan visste inte huur många blad av tomatplantorna hon skulle norpa. Och jag sprang in och ut och nervöskissade, fyllde vattenflaska och ja, startsträckan kan vara olika lång, om jag säger så. Det känns att kroppen är lite chockad av värmen denna vecka. Men vi startade, matade på, och klarade allt galant. Mjölksyra, skakig kropp och två leenden. Precis så.
(HÄR har du dagens träningspass, om du är nyfiken på det. Idag körde vi 2 pyramider, plus 8 minuter ”magbrännarblocket”. Det har du om du klickar HÄR.)
Nu ska vi först äta lite lunch, Storan kom med små, überfärska kantareller från i morse. Dom är smörstekta och ligger på en hårdbrödmacka och väntar. Alltså.. gott!!! Och sedan ska vi dra ut till sommarstugan. Bli svalkade av havsluft och kanske slumra i en hammock. Maj gadd, så skönt!
Fredag, vänner. Nu njuter vi!
Kram/lillafrun
av Emmeli | jul 9, 2014 | Familj och Vänner, Lilla familjen, Sommarhemma
Hej i kvällen.
Jag har precis satt mig ner, här på trappen, för att vila. Jag är trött i precis hela kroppen och precis hela knoppen. Sådär som man blir av att vara i galen stekhetta, ute vid havet, en hel dag. Men det är ingen klagan, inte över huvudtaget. Det är helt och hållet underbart det väder som råder nu. Jag kan nog säga, att jag aldrig varit med om dylikt. Här i Sverige alltså. Det är minst sagt häftigt och det är svårt att tro att det är på riktigt!
Men nu sitter jag här, har kvällens solnedgång framför näsan och tycker det är himla skönt att graderna sjunkit till bara drygt 20. Liten håller med mig. Till fullo. Han, prinsen, har precis somnat för natten. Efter att i kväll ha hängt med sin morsa. Först läste vi Alfons och sjöng imse vimse och gjorde sånt som han älskar. Men sen behövdes lite nytta göras också, så då hängde han där på höften och var världens bästa hjälpreda (typ. världens sötaste i alla fall!). Slängt in en ny tvätt, hängt en tvätt och vattnat alla farmors blommor, både ute och inne. Liten konstaterade att det var fasligt spännande med vattenslang, något kallt när morsan råkade skvätta kallvatten, bara. Och den där tvättmaskinen, den var inte så pjåkig den heller. Tänk vad lite som fascinerar mycket, för en liten Liten.
Dagen idag?
Den spenderades på samma ställe som igår. Ljuvligt är ordet. Tänker jag tillbaka på dagen, så tänker jag på…
…En huggorm in action. Så äckligt att jag höll på att kola men ändå var jag tvungen att fota…
…Djupa andetag av havsluft. Pyttipanna stekt och serverad av pappa, mitt ute på klipporna… några kilo pytt och 30 ägg senare= ett mättat Sällskapsresan-gäng.
…Stramande, hettande skinn. Glada barn, en utklädd till stålmannen, inget konstigt alls. Simmande hundar. En massa melon och körsbärsätande.
En i skuggan-njutande-bäbis. Den där synen, över hela klanen, samlad i ett enda blickfång. Och ett svalkande havsdopp.
Ännu en dag. En hjärtegod en.
Nu är det kväll och min älsklingsbäbis sover. Jag är så sugen på att göra honom sällskap. Samtidigt som jag vill ta vara på den här kvällen så mycket jag bara orkar. Så jag tänker nog sitta här och gäspa ett tag till. Dessutom vill jag vänta tills mannen kommer hem. Han är iväg och storhandlar, dels till vårt übertomma kylskåp, men också till dagen imorn. Vi ska på utflykt. Hela klanen. Det blir spännande!
Hoppas att du har haft en härlig dag!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer