av Emmeli | maj 14, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Till ett hus.
Det pirrar i magen bara jag tänker på sommaren. Den kommer bli underbar, det känner jag på mig.
Nyckeln? Den går till ett vitt, gammalt, gammalt hus. Precis bredvid grusvägen, där min springrunda börjar. Det är en stor ladugård där, bredvid huset alltså. Kanske skulle jag ta dit en häst, det är ju trots allt min dröm. Och det där trädet, det här
…det tycker jag om redan. Massor. Vid det, ska jag sitta, i kvällssolen. Och njuta.
Men vi tar en sak i taget. Jag lovar. Tror jag? -ingen häst. Men i alla fall; i sommar hyr vi det här huset. Lilla familjen och Sommarhuset. Det kommer bli fint. Jag känner det i hela kroppen. Och nu, nu känns det mest som om jag bara vill vända om och åka söderut. För ja, precis. Sommarhuset, det är där hemmahemma. Vi är bara här i norrnorr och lyan, för en vecka och några dagar. För att några måste-saker som ska bli klara. Sen tar vi sommarlov, alla tre. Tillsammans. Förstår du? Jag kan knappt tro att det är sant. Min första sommar som mamma, till en miniman som får mig att tappa andan av kärlek. Varje dag.
Och mannen? Ja, hans längtan efter hus kommer att stillas en del, men samtidigt triggas ännu mer. Inte mig emot. Vi längtar efter hus, båda två. Men den här sommaren, blir en lagom början. Sommarhuset, det jag kommer kunna kalla för mitt ett tag. Pelargoner i stora lass ska köpas, vi ska springa på loppis för att fixa lite grejer och sätta vår prägel på det hela, och sen ska vi ha det där huset som ett rum för känsla av sommarfrihet. Näranära dom vi älskar.
Sommarhuset alltså.
Nu vet du,
nyckeln går dit. Och jag kan knappt bärga mig.
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 13, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen
Och så var vi hemma i lyan, igen.
Det är ju ändå sisådär 40 mil, men för sjätte gången sedan Liten föddes, har denna sträcka gått som hejsan. Han är ett bilåkarproffs den där minimannen. Ja, det är han. Vi stannade på mitten. Åt, sträckte på oss och sjöng. Jag kooolar varje gång som S försöker jollra med när jag sjunger! Det är så gulligt att kroppen värker. När hans små, små näsborrar fladdrar, han formar den där lilla, miniM-munnen till någon skön vokal. Och ut kommer det gulligaste oooooaaaaoooaoa-ande du kan tänka dig.
M är en mästare på att plocka ihop goda sallader; massor av kräftstjärtar ska det vara! Och jordgubbar. Och annat också, såklart.
Minimannen.
Med gott kaffe i muggen och Liberos våtservetter i högsta hugg, drog vi vidare norrut.
Och nu är vi alltså hemma. En liten myser med sin pappa. Dom väntar på morsan som bara skulle dagboka, lite fort först…för att sedan, ska vi dra ut på kvällsäventyr. Så spännande som en långpromenad ska vi ha det. Det är så skönt att komma ut i friska luften och röra på sig, efter en dag i bil. Åh vad glad jag är att ännu en resa gått så bra. Jag är ingen fantast när det gäller att åka bil. Så oj så skönt det är varje gång det går vägen (höhö, vitsigt!)!
Vi hörs imorn!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 11, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Lilla familjen, Liten 0-3 månader
Kan en dag börja bättre, än med synen av dom där två tillsammans; en morgonruffsig, skäggstubbig man och en minibuspojke? Nä knappast.
high five!
Söndagen började tidigt, tidigt. Liten lekte på vackra, ända-sedan-M-var-liten-gamla bäbistäcket, vi åt frukost med bland annat Skogs-Hildas goda bröd och tittade ut genom fönstret och konstaterade att söndagen såg lovande ut. Och det hade vi ju himla rätt i. En stund senare var jag, svärpäronen och dom där två älsklingspojkarna ute på en skön söndagspromenad.
Och här stannade vi. Och tittade. Och jag drömde mig bort…. det här kommer att bli en bra sommar.
Grusvägar och jag. En lysande kombo. I sommar kommer jag att ha en alldeles egen. Ja, typ. Och nä, jag har inte tid att berätta om det nu. Vi tar det senare!
Söndagen verkade redan tidigt i morse, lovande. Och helt riktigt, det var den ju. M drog visserligen iväg efter lunch. Jobbuppdrag. Men jag och Liten vägrade deppa för det. Vi drog till Storan. Pussade på Litens mormoster och kusiner. Och sedan drog vi vidare, mot mamma-mormor och pappa-morfar. Och där var älskade vänner, som fick träffa minimannen för första gången. Glädjetårarna sprutade på den ena. Minimannen log allt han hade, för att liksom säga Iiinte vara ledsen!
Älskade Liten.
Ja och sen har vi varit på ännu en promenad. Ätit underbar mammalagad mat. Och nu ligger jag och myser bredvid en liten som sover. Kvällssolen är magisk utanför fönstret. Och jag blir så springsugen att jag håller på att kolavippa. Men, jag ska nog lyckas hålla mig i skinnet. Men däremot måste jag nog gå ut en sista gång för idag, bara vända näsan mot solen och andas in. Djupt. Och andas ut. Lugnt.
Jag längtar efter M som en kär-typ i tidiga tonåren. Är det riktigt klokt alltså? Jomen. Jag tror det. Jag tycker ju om han så himlamycket liksom. Har alltid gjort. Sedan första gången jag såg honom, för sisådär 11 år sedan…
En söndag. Som inte bara verkade lovande, den var det också. Och solen? Ja, den skiner fortfarande. Och kvällen är bara här, inte förbi. Det gäller att njuta. Nu.
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 10, 2014 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Hem och Inredning, Lilla familjen, Träning
Det är lördagmorgon.
Och regnet hänger i luften, himmelen är grå och här inne. I huset jag en gång kallade för mitt, brinner brasan och värmer.
Tre gringos vaknade i en endaste hög, under duntäcken, omringade av kuddar härs och tvärs. Bäbisen försökte, av all sin kraft, att väcka sina sovande päron. Till slut lyckades han. Gullhjärtat brister liksom inte ut i gråt sådär på en gång, det kortet tar han som sista rycket och då jädrar, då vaknar man. En lång stund jobbar han på genom att prata sitt lite småbestämda Liten-språk, morra åt oss och berättar att jag vill upp, nuuu! . 9 veckor idag. Inte klokt.
En god morgon. Med sån där himlagod frukost på bordet..
…, gott nybryggt kaffe och den där lördagsradion, som är lite småenerverande men ändå obligatorisk, på i bakgrunden.
Och vi har en hel lördag framför oss. Torehunden tuggar morot och jag sörplar kaffe.
Trots att det regnar så längtar jag ut i friska luften. I går var det vilodag, med varken en promenad eller träningspass. Kroppen tackade och tog emot. Men en dag får räcka. Så fort Liten har klätt på sig lördagsstassen så ska vi rulla ut på en långpromenad.
Det är lördag. Med regnet i luften, lördagsradion på och en kaffekopp i handen. En sak i taget. Inget skynda.
Precis, som jag vill ha det just nu.
God lördag!
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 9, 2014 | Familj och Vänner, Lilla familjen
Och så är vi på väg att snart vara på väg att till sist vara på väg.
Vattnar blommorna, doftar på rosorna som står där i vasen, lika vackra idag som för en vecka sedan. Om inte vackrare! Packar matsäck, checkar av checklistan och sedan slår vi igen dörren. Slår igen dörren till lyan, som kommer dofta skurmedel och blänka välkomnande när vi kommer hem igen.
Och det är fredag idag!
Det firar en Liten med att klä sig snyggt, dra på sig mössan och styra kosan mot morfar och dom. Jag och mannen? Ja, vi hänger på, såklart. Och framför oss har vi en helg. På hemmaplan. Mer vet vi inte. Och det är väl inte nödvändigt heller.
Jag har sagt det förut, men jag säger det igen; han har stil, den där minimannen.
Önskar alla, alla en så bra fredag som det bara är möjligt!
Och nu, så! Nu är vi på väg.
Kram/lillafrun
av Emmeli | maj 8, 2014 | Emmeli funderar, Lilla familjen, Liten 0-3 månader, Träning
Jag skulle behöva ett hejjahejja, kom igen nu!
Jag hade ju en tidsplan för den här dagen. Om den sprack? Ja, det kan man säga. Jag har fortfarande två väskor att packa och en lya att städa. Och på toppen av det är jag trött som en gnu.
Sånglektion i morse. Hem och direkt kasta mig över en Liten som jag hade hunnit börja längta efter sådär ohyggligt mycket. Han ville gosa med mamma, äta och sen sova igen. Så då passade jag på att sticka ut i spåret. Idag firade jag Litens 2-månaders dag med en längre löprunda. Innehållande den där mördarbacken, den som jag tänkte på i varje värk under förlossningen. Trots att jag var så ofantligt svettig när jag sprang, så frös-rös jag av tanken och tillbakablickarna som blixtrade framför ögonen på mig. Backen var över i ett knyck. Och jag kände mig stark. Väl hemma igen plågade jag mig igenom en tabataplanka och hoppade gladeligen i duschen sedan. Världens skönaste känsla!
Dubbla sporttoppar och amningsinlägg. Det gäller att hålla grädden på plats….. haha!
En lunch och sedan stack hela familjen ner på stan. Snabbt in på min favoritbutik och köpa en finfin present; till någon som betytt så otroligt mycket för mig det senaste året. Min barnmorska. För dit drog vi sen, på efterkontroll. När vi mötte kära morskan utbrister hon Du strålar, och man kan inte ens ana att du varit gravid! . Vilka ord. Och jag fick klartecken att jag nu kunde träna och göra preciiis vad jag ville, hoppaskuttaspringaskutta, typ..(för det har jag ju inte redan börjat med…..;)). Ja, allt såg bra ut- underbart!
Efter morskan blev det en minisväng på stan. Lillemannen har växt och bad om ett par vita bodys i större storlek. Såklart han skulle få det. På sin 2-månaders dag och allt. 2 månader alltså. 6450 gram tung och 61 centimeter lång. Han är krallig, vår lilla miniman. Som vi älskar Dig. <3
Och nu sover en Liten. Med mysfiltar och gosedjur härs och tvärs. Han njuter. Det hörs. Och det finns ingenting som gör mig i så god sinnesro som då, när jag hör och ser att han mår bra.
Annars? Jo. Vi åker hemhem imorn. Igen. Yes, det ska pysslas med lite olika saker. Och klockan är efter nio och jag är så trött att ögonen går i kors. Men här ska städas och packas. Imorn ska vi ut på utflykt!
Äsch. Det är bara att bestämma sig. hejjahejja, kom igen nu!
Kram/lillafrun
Senaste kommentarer