av Emmeli | apr 13, 2017 | Emmeli funderar, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Den här Skärtorsdagen började med en omåttligt peppad pojke. Som fick rosiga och prickiga kinder. Hatt skulle han ha också och plötsligt hade vi en toksöt liten Påskpojke här hemma. Som åkte iväg på Föris för några timmar lek och mys. Som påskpyssel och popcorn och sånt. Fina Föris, alltså!
Den där skäggige förflyttade dagens jobb till annan tid och vi, en liten del av familjen, drog till stan för typ tusen ärenden på jättekort tid. Ett mycket, mycket efterlängtat ärende som ni som följer oss på instagram (@lillafrunsdagbok) redan hunnit se en skymt av. Mer om det en annan dag.
Sedan svischade vi hem så fort vi kunde och Storebror önskade Föris Glad Påsk! och med ens fick jag sån Påsklovskänsla!
Sen hade jag och Storebror Mamma-och-Sixten-tid. Vi drog till affären tillsammans, handlade en massa gott och hade många trevliga samtal på vägen.
Så planterades basilikan om. Typ världens mysigaste pyssel. Hela familjen var engagerad såklart. Några spikade hål i botten av krukorna, någon hade kruka som hatt och sen var det någon som försökte göra precis vad som skulle göras också.
Sådärja!
Och medan jag försökte reda upp hemmet som såg ut lite såhär överallt…
Så höll mannen på att hänga upp ett par tavlor som väntat på tid och lampor i ett par fönster och så vidare. Kidsen drällde runt oss och jag bara älskar sån där tid.. när alla hjälper till på sitt vis och alla sysslor bara känns som ett enda trevligt bestyr.
Juniflickan provade den där mattan jag kutade in på blågula huset för igår. Mycket gemytlig var den tydligen.
… Hemmet gick från tokstökigt till att nu vara så mysigt och i ordning det bara kan, nu när vi liksom är på gång med både det ena och det andra här hemma. Prickiga, påskkökshandduken ligger på köksbordet och våra målade ägg hänger och dinglar i knoppiga björkriset. Fint så. Nu kan Påskhelgen börja!
Nattade tidigare ikväll två påskbadade småttingar som var så himla trötta. Den enen uttryckte sig sådär på hans farbrorvis och sa att han tyckte att det var så skönt att lägga sig under täcket för att i nästa sekund säga ”mamma? Du är den bästaste mamman jag har sett, mamma” och ungefär där small såklart den här mamman av och konstaterade att påskhelgen omöjligt kunnat börja bättre.
Nu är målet att gå in för lite Påskvila. Jag har lite kvar av städningen innan jag tänkte slänga mig i finsoffan vilket var alldeles för längesedan. Jag drog precis av ett skönt träningspass för att varva med skurandet, så nu har jag lite sista räserfart kvar innan vi tar kväll. Den skäggige är ute på gården och fixar lite. Men sen… så tar vi Påskvila och kör familjemys med vår lilla och taikonsstora familj. Det är lycka så det förslår, det.
Jag hoppas, hoppas, hoppas att ni får en jättefin Påskhelg. Tack för att ni hänger med här inne och på instagram med era aldrig sinande glada tillrop, varma och peppande ord. <3
Glad Påsk från Påskflickan, Påskpojken och deras Päron!
Lillafrun
av Emmeli | apr 13, 2017 | Liten 3 år., Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen
Det där var igår, tidigt på morgonen;
Barnen sömniga och på väg att sättas i sina bilstolar. Matsäcken packad. Och släpet kopplat. Päronen hade fått en idé om att göra den där onsdagen till en roadtrip. Den skäggige skulle nämligen åka och hämta hem något som man nästan tydligen bara ”måååste” ha, förstår ni. Och ja, det var fasligt drömmigt för 3åringen att få vara med på det där. Nästan lite föör spännande, faktiskt.
Det sovs där bak i baksätet. Och frågades tuuusen gånger, minst, vaaaarför är det så lååångt, pappa?
Och så stannade vi och fikade såklart. Jag och M kände oss riktigt Svenssonsvenssonaktiga, där det sölades och hade sig och vi skrattade åt ena spektaklet efter det andra. Leta ostskivor under bilsäten och sådär. Inget konstigt alls i ett småbarnsliv. 
Och då Storans och min Onsdagsgympa uteblev, passade jag och Minimannen på att göra av med lite hopp i benen där på vårt lilla stopp istället. Det var kul tyckte vi!
Och innan mitt-i-dagen-tid var vi framme och det var en storögd treåring som knappt trodde det var sant att han på riktigt fått en…
… ”fyyrhjuuuling”!
Coolare än så blir det liksom inte. Och nä, den där skäggige kunde omöjligt hålla minen för hur löjligt nöjd han också var.
Sen var vägen hem tydligen dubbelt så lång…
..Det tog prick hela dagen det där, med lovande lekstopp, lyx-chakes-köpande, 
..ammande, ätande, blöjbytande, kissande, en mamma som skulle-bara-springa genom blågula huset och köpa den där mysiga mattan till barnens lekrum och så vidare.
Tjejerna!
…
Storebror läste traktortidning och visade stundvis dom där färgglada babblarna för syrran. Hon som mot slutet lessnade och ville upp och studsa på småbenen. Sicken tur med sån världsfin Storebror då.
Mörkret hade precis börjat falla när vi rullade in på gården. Timmarna hade tickat fasligt. Jag och mannen tittade på varandra och undrade hur knasiga vi egentligen varit. Med en sån tok-idé att dra med hela familjen på. Men vi tyckte att det var en himla mysig dag. Liten knasdag mår ingen dåligt utav. Det var såklart ändå ett mycket nöjt gäng som dundrade in i huset till kvällen. Barnen lekbusiga och päronen aptrötta och med skrattet kvar i magen sedan dagen.
Men, nu har mannen och Svärfar alltså en gemensam leksak.. oj, jag menar jättebra hjälpreda! ..till mycket gårdsarbete och diverse påhitt och jag och S ska minsann ut och provköra vid tillfälle, vi med!
Idag vaknar vi till Skärtorsdag! Med en unge som ordagrant hoppade och studsade på sin mamma och undrade om hon inte skulle göra honom till påskgubbe nån himla gång. Och på agendan står många, många saker, så här är vi igång sedan länge. Hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 11, 2017 | Emmeli funderar, Jag och M, Liten 3 år., Mammalivet, Norra Drömgården
Finaste lilla pärlplattekycklingen i mannaminne. Den från honom till henne. Som den bästa punkten efter morgonen som inte alls var så rolig. Den där kycklingen värmde Mammahjärtat massor.
…
När jag mötte min lilla pojke som haft det prick hur bra som helst och gjort sötaste påskpysslet till mamman under dagen, så åkte han och jag en liten sväng på byn. Köpte jord och bad om tomma godislådor och sånt. Snart, bara jag får en bra lucka, ska luktärterna sås. Jag är så himla pepp på det. Hoppas, hoppas dom kommer trivas och vilja blomma här hos oss om några månader. Och efter mellis tog jag Lillasyster i vagnen och Storebror i handen, så gick vi en världsmysig tur runt gården. Spatserade över våran lägda och vek sedan av vid passande ställe. Norpade björkris och höll samtidigt på att blåsa bort i vårblåsten. Men fasligt peppade återvände vi in och började pynta.
Bäbisen sov och Storebror fick pynta loss utan små bäbishänder som norpade kycklingar av honom. 
S pyntade utan hejd, om man säger så. Så gulligt så man smäller av en smula. 
Dom där kycklingarna vi pysslade förra året, varvat med lilla påskpyntet jag bara inte kunde låta bli att köpa och som passade ypperligt till S för att fixa påskris till han och Lillasyster. 
Så himla fint det blev, alltså.
Och här ser ni en liten, liten sneakpeak på hur det största perspektivfönstret blivit utbytt mot två storfönster. 
Och i gräset la vi en massa målade ägg och en sån där kyckling med hatt.
Dör söthetsdöden, så gullig!
Så nu har vi det alltså påskpyntat här och där, mitt i röran.
För ja, kära hjärtanes. Hemmet är lite, lite upp och ner nu kan man säga och svischar lite allmänt känns det som. Jag försökte förklara för mannen vid middagen att; ”alltså Martin, jag känner att jag inte riktigt har kontroll nu. Okej, på barnen till punkt och pricka. Fast varendaste rum är upp och ner och det sågas och grejas hit och dit. Men solen skiner och ungarna är glada och Jag är lycklig och känner mig alldeles pirrig i magen. Men jag har inte kontroll. Det händer så många saker på en gång nu. Har DU kontroll!?”. Det svarade han inte på. Bara log sådär finurligt och gav mig lugn i magen. Åh. Älskar att få göra den här livetresan med honom.
Nu ska jag kila iväg på föräldramöte. Hujedamig, så jädrans vuxet!!
Ta hand om er. <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 11, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 3 år., Mammalivet, Pyret 7-9 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Hej i tisdagen!
Vi hade en så mysig dag hos Morfars igår, jag och barnen. I vanlig ordning avlöstes den ena lekaktiviteten efter den andra. I lördags var det mycket Mormor-och-Sixten-tid, igår var det Morfar-och-Sixten-tid för det mesta. Då regnet öste ner och det bara var ett par få plusgrader, höll vi oss inne prick hela dagen. Jag är inte knusslig när det gäller väder. Men det där, var iiinte majjigt ett endaste dugg!
Pojkarna byggde modelljärnväg. Fraktade gott i vagnarna och S tutade med lergöken som lät precis som vilken tååågtuta som helst. Dom spelade gitarr och dansade.
S fick en storklocka av morfar som han spatserade runt med, stolt så stolt.
Och Mormor serverade godaste pannkakslunchen.
S och PappaMorfar spelade ishockeyspel och ”lagade mexikanskt” och sådär höll dom på… ända tills vi åkte hem på kvällen.
Själv cyklade jag skiten ur mig på gammcykeln, njöt av ljuvliga ljud (barnskratt och små konversationer liten pojke och morföräldrar emellan), myste med bäbisflicka och spelade på det där pianot hon en gång lärde sig första små låtarna på. En alldeles särskilt fin måndag. Dyrbart.
Och att få komma hem till vad som kändes som ett nytt kök, var smått magiskt. Har ännu inte hunnit fota så att jag kan visa er, men som jag sa till mor alldeles nyss; lugn, va lugn! Det kommer… jag har bara haft typ stressigaste morgonen och inte prioriterat min blogg ett endaste dugg.
..Morgonen ja;
Barnen gick inte, vilket dom annars brukar, att lyftas över sovandes igårkväll, utan vaknade båda två. Vilket gjorde att vi hade buskväll med två små vildingar som kvällsfikade och lekte och inte alls var trötta förrän lite för sent. Så i morse var det istället trötta små. Storebror, som är så kär i sin mamma, ville helst bara vara hemma idag. Och jag ville såå gärna bara säga att okej då, såklart du får vara hemma. Men då finns det andra darlingar runtomkring mig som säger att det inte är så smart att göra så…. nåväl. Det hela slutade med att pappan fick ta bäbisen och göra henne färdig för vilan i vagnen, och jag drog på mig jackan och fjällrävenbyxan, utanpå nattlinnet (!). Mössan på huvudet och sedan iväg mot föris med lilla pojken. För han ville absolut att jag skulle lämna. Jag krånglar hellre än lämnar han ledsen. Jag är sämst på det. Kan inte, helt enkelt. Så han lämnades oledsen, men mamman fick sedan istället megabråttom. Hellre det, faktiskt. En kvart innan jag och J skulle vara på bebbeträff, stod jag i duschen. Juniflickan anade ju inget, hon sov ju bara i vagnen. Men någon minut i, kutade vi ner på byn och ramlade in bland andra bebbar och mammor. Sådär med pulsen lite onödigt hög för aktiviteten och med varma kinder. Men J tog allt med ro… blev i vanlig ordning väckt där nere, eftersom det ju egentligen är hennes sovtid. Men sa inte alls något om det. Hon tyckte bara det var skitmysigt att träffa pyttevännerna, sjunga sångerna och leka.
Efteråt var det en trött liten tjej som bäddades ner igen och jag passade på att ta en skön promenad. Så nu är vi hemma igen och dagen känns på rätt köl. Skönt. Har lunchdate som väntar nu med jobbar-hemma-mannen!
Hörs snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | apr 9, 2017 | Emmeli funderar, Köket, Liten 3 år., Norra Drömgården, Pyret 7-9 månader, Renoveringsprat, Stora Lilla Familjen
Det har varit en lugn och skön söndag här hemma på gården.
Söndagssysslor av olika slag, men i sånt där skönt tempo. Tvättmaskin och diskmaskin som jobbat på. Vilka lyxmackapärer! Prick hela gården är snöfri. Poff sa det så försvann det sista. Och det är liksom en värme i luften som bara viskar om varmvår. Men det är fortfarande massa, massa aprilväder kvar att vänta det vet vi.
Storebror och mamman har söndagsbakat lite.
En Solskenskaka fick det bli. Eller Sylviakaka som jag tror att den egentligen/också heter (?). Som vi såklart satt ute på Gårdshustrappen och provsmakade, i solskenet, till kaffe förstås.
Inte äckligt alls…!
S ringde efter sin favoritgranne; Farfar. Som också kom förbi. Bra läge för mig att få tacka för igår också. Mannen och Svärfar jobbade ju på hela dagen här hemma, medan jag och barnen var iväg på myslördag hos Mormor och Morfar. Ett köksfönster är nu på plats och det blir så fantastiskt fint. Kan liksom inte låta bli att bli alldeles pirrig i magen av tanken på hur det kommer att se ut efter imorn, när det största pespektivfönstret är utbytt också. Älskade gård, alltså. På väg mot sitt riktiga jag.
Det bekommer mig liksom inte att isolering sticker ut, att det är en sådär tre väggar och typ inte alls så jättefärdigt. Jag ser bara det vackra, solgula kakan, i solskenet som silar in mellan vackerspröjsen. Åh.
Och som sagt, det är ganska så stökigt här hemma nu. Men sånt här stök är peppigt, tycker jag. Det blir ju något bra utav det liksom!
Storebror och Lillasyster.
…
Den skäggige, sonen och Svärfar drog sedan ner till Minimannenälskat place (brandstationen) i eftermiddag medan jag var hemma med Lillan. Hon sov till en början och jag passade på att strosa runt på gården lite och slänga lite ris och så vidare. J var sedan med mig inne. Vi småstädande och tvättfixade lite och påtande med blommor och röjning här och röjning där. Det finns att göra, om man säger så. I ett skönt inte-bråttom-tempo är det ju bland det bästa som finns tycker jag; att påta på hemma. Såklart hade vi sån där ljuvlig stund på kökssoffan också; ammemys och gosebäbis vilandes på mammans mage.
Ikväll har M hållit på och sågat fasad så det dånat här inne och ska nu skrapa två fönster (8 bågar, mao) fria från målningsspill (jopp.. varendaste fönster tar typ en halv evighet att få klart, men vi blir upp över öronen nöjda och har bra timpenning…sett till om vi skulle köpt dom färdigt penselmålade med linoljefärg. För det är precis det vi vill ha. Det blir så hiimla vackert!). Jag har vevat på med tvätt och just nattat gullrumpor. Nu väntar mama-lyx med ett litet träningspass (bara core får det bli. skönt!) och hemma-spa. Fett nice.
Hoppas ni alla också haft en fin söndag. <3
Lillafrun
av Emmeli | apr 9, 2017 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Liten 3 år., Pyret 7-9 månader, Träning
..När det blev den där lördagen vi längtat till, särskilt jag och mannen alltså, och vi visste att det skulle vara prick omöjligt att vara hemma. Jag och barnen, menar jag. Ja, då tog jag våra småttingar och packade dom och tusen pinaler, in i bilen för att sedan åka till Lilla byn och ha Världens Mysigaste Lördag där.
Vi ramlade innanför den där dörren och möttes av två älskade famnar. God lunch. Och kanske livets godaste bullar. Mamma hade liksom gjort nån hitte-på-variant. Mellanting mellan vanlig vetebulle och wienerbröd. 
Man glömde all världens hemskheter under den kaffe-och-bulle-stunden. Himmelskt, mao.
Sedan avlöstes den ena lekaktiviteten efter den andra. Treåringen njöt.
I trappan hördes Alfonsläsning från två älskade. 
En sån där stund där även den här mamman njöt minst lika mycket som Minimannen. Jag satt där i tystnaden och vilade ett slag, sörplade kaffe medan Lillan sov och Stora barnet hade full uppmärksamhet av en högt älskad Mormor.
Och efter Bara-knyt-med-Alfons-läsning.. så blev det såklart knytfest därefter!
Och så pärlplattades det.
Och chillades i finsoffan. Någon gjorde det med stil! 
Och det var just småpåskat här och där. Mamma och Pappa har det så fint, tycker jag. Inte konstigt att man själv blivit en mys-knarkare… 
Den där burken funderar jag allvarligt på att sno. Debut som snattare. Känns lagom kriminellt.. i sitt eget föräldrahem.
Lillan satt och kikade hockey med Morfar, samtidigt som hon gjorde en utav sina njutar-sysslor; tvinna lilla håret. Samma sak gör hon med sin mor när hon ska sova. Därav min vackra stubb-lugg. Vem tusan vill INTE ha en stubb-lugg kommen av en älsakd Juniflicka!? Nä. Tänkte väl det.
Jag var ute och kutade också. Passade på när kidsen hade sällis. I farten kikade jag åt mina bästa tussilagoställen och fann en darling, minsann. Den fick följa med hem till mor. Det kändes precis som när jag var 6 år och gick i Lilla-byn-dikena och letade och fann dom där solgula underbara vårtecknena för att sedan ge till någon jag visste skulle bli glad. 
Jag var inte så värst pepp innan jag sprang. Men ville ändå passa på, ju. Och som alltid; skönt när jag väl var ute och dubbelt-upp-skönt när jag väl var hemma.
Så blev det kväll och mamma-lagade middagen var i magarna och vi alla var trötta. Pärlplattan var färdigstruken och Torehunden gäspade stort.
Då kramade vi dom där älskade, älskade människorna hejdå. Sa love you och susade iväg.
Och så var det sådär fantastiskt skönt att komma hem till gården till kvällen, bädda ner det sovande storbarnet, busa lite till med minstingen som sovit en gång för mycket under dagen och var på riktigt bushumör och till sist somna i en varm trasselhög i storsängen efter en lördag. Som var himla god, med en massa vemod från dagen innan som skugga.
Lillafrun
Senaste kommentarer