av Emmeli | jun 26, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Efter söta Födelsedagsmorgonen fortsatte 2årsdagen.
(HÄR finns inlägget med födelsedagsmorgonen)
Någon provade jordens sötaste trullor, kramades med pappan och så önskades födelsedagsmanikyr.
Storebror körde festligt värre!
…medan Lillebror tog det luuugnt, lugnt.
Det lektes med nya pinaler, mamman kokade jordgubbs- och rabarberkompott till tårtan. Storebror ledde sin Lillasyster på presentjakt ute på gården..
… stora paketet med söta lilla utemöbeln med parasoll fanns där i.
Blommor plockades in och hemmet gjordes så kalasigt så.
Efter middagen var det dags att hoppa i kalasklänningen igen efter att ha räddat den från middagssöl.
Pysslet trycktes in i ett skåp för att ge plats åt stora melonfatet, som melonälskaren sedan gick och åt och åt från. Melooom! det är en favorit. Såklart fanns det i massor på Skrållans alldeles egna dag!
… Det sågs till så att precis alla var mätta, belåtna och kalasklädda (puh).
… och sen var det bara att vänta. På att det där efterlängtade familjekalaset för älsklingsSkrållan skulle dra igång.
… och det gjorde det ju när kalastiden var slagen och darlingarna trillade in. Juni öppnade paket i väldig fart och iver.
Födelsedagssång sedan, för storögd Lilla, som blåste ut ljusen på tårtan och satte sig vid fikabordet och åt chokladbollar som om det inte fanns någon morgondag. 
Alldeles saligt lycklig rantade hon runt i sin prickiga snurrklänning och såg ut att må så himmelens gott mitt i bland allt uppvaktande. Ständigt uppassad av massa söta kusiner.
(Occcch om ni undrar… så ja, det är ett piano ni ser skymta höger i bild. Dagen innan jag födde Bertil var jag möjligt liiite skör (hah) och råkade dra på oss ytterligare ett piano, bara sådär. Ångrade mig sedan.. så är det någon som önskar ett akustiskt lagomstort piano, så finns det ett här! …vi har ju redan ett…och mannen har påpekat otaligt många gånger sedan dess, att det ju inte var en så lätt ”liten möbel” jag drog hem….. )
Det var Årets Ljusaste Natt och det spisade Astrid Lindgren-visor till sent, sent.
När solen höll på att gå ner satt hon där i ännu en kär famn och mådde som den lilla prinsessa hon är. När kramarna var kramade och vi vinkat alla hjärtenära hejdå, satt vi där i köket hon och jag, med fikarond två, kexen och ostarna, på småsmältning i bakgrunden. Ljusen som fladdrade och hela hemmet som viskade om härlig kväll..
.. vi pussades. Och degade lite till. Konstaterade att dagen varit så fin. Lillan höll med.
Junihjärtat ville aaaldrig sluta fylla år men somnade till sist med mammans hår flätat om sina små fingrar, och hela lilla kroppen fylld av kärlek från dagen. Att fylla 2 år. Hur stort kan det bli, liksom? Och att få ha en alldeles ljuvlig Juniflicka, det är så tacksamt att orden tar slut. Underbara Minimänniska.
Så, det var orden och glimtarna. Från den där dagen, när det var kalasig 2årsdag här på Drömgården.
Lillafrun
av Emmeli | jun 21, 2018 | Juniflickan 2 år, Liten 4 år., Minsting 0-3 månader, Stora Lilla Familjen
Jag ska baka, en tårta. Med jooordgubbar på.. och mitt i tårtan, ska namnskylten stå..!
..sen ska vi fira Juni på födelsedagen!
.. så blev det Årets Ljusaste Dag.
Och det var ett ivrigt litet gäng vaket här i morse. Fyraåring fullkomligt studsade ur sängen när han insåg att det blivit ny dag och att det var dags att överraska Lillasyster.
Jaaaa må hon leeva, jaa må hon leva..
Vi är oerhört tacksamma för svårväckta barn.. med tanke på att vi sover alla i samma rum (samma säng, ju). Så ja, vi sjöng nog Ja må hon leva…! typ fyra gånger. Någon försökte ruska liv i sin Lillasyster. Till sist gick han och hämtade prutt-trumpeten (en sån måste ni skaffa er om ni inte har.. kan ordna vilken deppdag som helst! … kika instagram och min instastory, vettja!). Inget hjälpte. 
Lillebror snusade gott bredvid syrran.
Men till sist….
… så började ljuvligaste lilla födelsedagsmorgonen för StoraLillasyster.
Hurra för J, Lillasyster som slog till och blev Storasyster också, såhär på finalen av ettåringslivet!
Och Lillebror rår också lite om den där stora, stora ballongtvåan. För någon blir minsann 2 veckor idag. Alltså. Mammahjärtat idag. Så varmt, så varmt.
Så lycklig över dessa små liv som är det största vi har, jag och M. Triss i Skatter.
…
Älskade Juniflickan. Vår sanna Sommardröm. Juni.
Grattis på 2årsdagen!
Du är underbar. Och soom vi älskar Dig. Varmhjärtade, busiga, glada, viljestarka, påhittiga lilla Skrållan. Idag ska vi fira dig hela dagen lång!
/ Lycklig Mamma. Aka Lillafrun.
av Emmeli | jun 20, 2018 | Emmeli funderar, Juniflickan 1 år, Laga, Baka, Äta, Liten 4 år., Norra Drömgården, Recept, Söta kakor, bullar och pajer!
Det är alldeles snart Juniflickans 2årsdag. Och dessutom alldeles snart midsommarhelg. Somrig bakning är helt klart på vår lilla att-göra-lista i dessa dagar.
Såklart har jag min trogne Minibagare. Alltså kära nån, vad han har bakat i sitt liv. Alla borde få baka med en Miniman, ni ska höra kvittret! Jag blir prick hur svettig som helst, för det går undan vill jag lova, men det är så värt det.
Rabarbersnittar
Ljuvliga.
Och lilla Skrållan som ju är huvudpersonen för denna somriga bakning, gav små tummarna upp verkar det som. Provsmakade och ville ha till kaka! så bagarbrorsan och bagarBertamorsan kände sig farligt nöjda.
Receptet på Rabarbersnittarna hittar ni HÄR, hos den finaste Juliamamman jag vet.
In och njut hos henne, vettja. ..bland fantastiska, midsommardrömmiga bilder och en inspiration att alltid, alltid smått slås omkull utav.
…
Småkakorna är hur enkla som helst att göra. Jag gjorde sats nummer två, i natt. Alldeles för sent. Men det är ljuvligt att baka sena junikvällar och nätter, tycker jag. Så tyst, lugnt, ljust och dånande vackert. Och ja, kakan är en ny favorit. Till och med mannen tycker om dom, för sjutton. Och då är det en kaka av rang! Prova vettja. Till sommarkalaset, midsommarafton eller bara för att dom är så försvinnande goda.
Nu ska vi fortsätta onsdagen här. Jag sitter här i sköna Storsängen, med Lillprins snusande i min famn. Det är ju så försvinnande mysigt att det är mer än svårt att slita sig. Så det är en mycket effektiv moder här hemma, när det väl görs någonting. Ska snart… snaaart.. göra ett litet fix- och städryck. Bara snusa bäbis lite till först.
Ta hand om er fina ni!
Lillafrun
av Emmeli | jun 17, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Mot ”blöjhuset”!
Några bilder knipsade från helgen här hemma, kommer här.
Människorna här ovan, typ ganska lika visst?
Jag och mannen fick för oss att ge oss själva ett riktigt Eldprov igår… skola in oss i trebarnslivet med lite krydda, liksom.
M brukar tajma fönsterbyten när Svärfar kan vara med… ganska så tungt att göra själv ju. Men nä, igår var ivern för stor och M skulle testa själv.
Jag, Trebarnsmorsan (woho, det är så stort så jag förstår det knappt ännu!), skulle rodda tre småttingar.. ni vet få ihop det med amningar och hålla koll på springande små och matfixa och så vidare.. där på kvällen var det en stund där Buset, Skrållan sprang nybadad runt i hemmet.. snodde Lillebrors napp.. han som precis höll på att bli hungrig.. och på lilltoan satt någon och vrålade FÄÄÄÄRDIG.. och vad gjorde jag; mer än att såklart vara på alla ställen samtidigt? Jo, jag hittade mig själv med dammsugaren i handen också, förstås.
Jag känner liiivet i mig!
…den där synen var pretty ljuvlig till kvällen.
Mitt i natten möttes vi, Snickarpappan och jag. I mål med dagen.
Att natta alla tre samtidigt var också ett litet ”eldprov” som man såklart kommer få snurr på med tiden… okej, Bertil är inte så mycket att natta ännu.. han sover ju typ prick hela tiden. Men BusLillan har något slags uppskruvat tempo sedan B kom till livet.. är knappt tyst en sekund om dagarna, babblar som bara den så himla gulligt, och skulle absoluuut inte somna igår. Så jag hade en sån där stund, typ två timmar (!), som jag fantiserat om kan bli lite småkaosigt… där Lillan ville ha mitt hår att gosa med, små-dra i, och åt andra håller ligger någon och vill äta på mig. Nånstans mittibland en storliten Storebror också..
Idag har vi skön söndag.
Jag och barnen sov lääänge och det där fönstret är härligt att se på plats. Vi klarade det ju, ändå, mannen! Småttingliv och renovering i salig (älskad!) röra!
Bertil firar 10-dagarsdagen med Hjärtebesök.
Mormor och Morfar och Lillmoster A.. barnens Största kusin alltså, som ju är som en liten lillmoster.
Vi fikar mjukt tunnbröd och Bäbisbullar (ni vet dom HÄR, ljuvliga faktiskt). Sörplar kaffe och busar med hundarna.
… M säger att ”Juni vill ha en hund”… men alltså, nä, det vill hon inte alls. Inte nu. Kanske sedan. Men inte nu. Nu är allt så förskräckligt perfekt. Trots att jag inte gillar ordet perfekt (vad betyder det, liksom). Så kommer jag inte på något bättre just nu.
….
Nu sover alla barnen gott. Men snart ringer Lillebrors mat-och-sov-klocka. Å, så himmelens lycklig att amningen verkar fungera även denna gång. Inget att ta för givet.
Har ni haft en god helg? Berätta gärna. <3
Lillafrun
av Emmeli | jun 13, 2018 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting 0-3 månader, Norra Drömgården, Stora Lilla Familjen
Några ord och glimtar från livets 6 senaste dagar. Åh. 6 dagar. Så liten. Och så självklar här hos oss.
Jag älskade honom från första stund, men för varje dag som går, blir hjärtat bara större och större.
Det är så mäktigt. Att få vara med om det här.
Vad som händer här i Bäbisbubblaland?
Den där stormiga, regniga sommardagen när Minsting kom till oss. Då försökte vi smälta vad vi just varit med om och hade såna där lugna, magiska BB-timmar. Bara jag, lille B och hans pappa.
Så blev det ny dag och någon hade varit hos oss i ett helt dygn. Tänk liksom, att man kan vara en dag gammal.
Och då skedde det där ni ser ovan; Första syskonmötet… alltså åh. Så fantastiskt.
Storebror visste inte till sig hur han tillräckligt skulle beskriva hur söt B var. ”jaag kan knappt troo, hur söt han är! jag äälskar Bertil! …ska vi ta hem han!?”. Så himla, himla lycklig Storebror.
Lillskrållan hängde på, men var inte alls lika begeistrad som sin Storebror… liiite mer avvaktande, kan man säga..
Till kvällen blev det hemfärd, med en dryga 24 timmar gammal Lillprins. Så pirrigt. Morsan firade sig själv med en stor mjukglass. Jo, jo.
… och när jag klev in i vårt hem, stod där en så himla vacker rosenbukett. Med fem rosa rosor. En för varje familjemedlem. Från nivetvem. Den bästa på jord.
… och sen fullkomligt dök vi in i den där magiska Bäbisbubblan här hemma på gården.
Flytta docka! sa Lillan… som hon då, absolut mest bara tyckte var i vägen. Dock fasligt glad i att mamman (och mammans långa hår, som är Lillans snutte, typ) var hemma igen.
Storebror kläckte ord jag kärleksdog en smula utav;
”Mamma, varje gång jag tittar på Bertil så blir jag så förskräckligt lycklig”.
(ni mår tro dom orden finns sparade i både Storebrors och Lillebrors skrivböcker från deras mor).
Den Första Natten Hemma sedan, som gick strålande… men mycket riktigt, i alla fall i slutet av natten, inkluderade precis alllllla fem familjemedlemmar i Storsängen. Det gick förvånansvärt bra ändå. S och J låg som sillar (innan mamman hade klivit upp alltså), som dom ju gärna gör… så hade vi andra tre gott om plats.
Min stora kärlek. Och hans och min älskade Minsting.
Två dagar gammal stundade Storfamiljens välkomstkalas för Lillebror.
Där Mormoster Storan ordnat så fint att jag bara vill kärleksgråta av tanken; Jordgubbstårta med flaggor för varje barn, presenter, liljekonvalj och blå akleja-bukett och på toppen den där drömmiga vaggan med sötaste bäddningen i.
Minstings Mormor och Morfar och Farmor och Farfar. Mannens två farbröder och ena kusin. Hela Mäjadalensfamiljen… många var vi. Sån rikedom. Skålade i bubblor för familjens nykomling. Mamman fick massor av vackra blommor och alla våra barn blev uppvaktade med Storebror- StoraLillasysters- och Lillebrorspresenter.
Och sen har dagarna varit en härlig kärleksdimma….
Som tredagarsfirande, premiärade B i vagnen. En hel kånkarong vagnar, fyllda med småttingar och två stolta föräldrar bakom. En mer än en härlig promenad. Att plocka sista liljekonvaljbuketten, och kunna vika sig dubbel sådär lätt.. och samtidigt titta på alla tre barnen där i vagnarna. Wow. Det var skönt där i vagnen, tyckte B. 
Sommardagar. Tillsammanstid. Dom där dagarna när fantastiska modersmjölken kommer och känslan hos mig både är skörast på jorden men ändå så stark. Att försöka förstå att vi är FEM i familjen nu! , som S lyckligt säger. Vi är lyckliga, trötta, oändligt tacksamma, fladderhjärtiga…
Lillprinsen våran. Tänk att du är här nu.
… och dom där två darlingarna. Buse ett och två. Radarparet. Dom har på några dagar blivit världsvana storasyskon. S är så kär, så kär i sin Lillebror. J’s kärlek till Lillebror växer också för var dag. Och jag är så himla glad över Lillan, hon är inte suris på mamman ett endaste dugg. Ammar jag, tar hon den plats som finns över att gosa med mamman på.. och när jag väl har famnen tom, så är hon bara så lycklig och njuter av att ha hela mamma för sig själv. Storasyster har nu gett sin Lillebror livets första puss från henne. Ett ögonblick som var ljuvligt att se.
Fina barnen.
Somriga stunder under äppelträdet, tillsammans med Vackerpappan, han som vi alla njuter så utav att ha här hemma…
Ja. Lite så har vi det här i Bäbisbubblan. Himmelriket på jorden. 
Jag är lyckligaste trebarnmamman på jorden. Precis så, känner jag mig.
Må så gott alla ni, så hörs vi snart igen!
Lillafrun
av Emmeli | jun 4, 2018 | Emmeli funderar, Jag och M, Juniflickan 1 år, Liten 4 år., Mammalivet, Minsting i magen, Stora Lilla Familjen, Träning
Som önskat, och roligt för mig själv också förstås, tänkte jag sammanfatta denna preggotet lite, svara på sånt ni undrat och visa bebbemagarna bredvid varandra..
Det är en ynnest. Att få vara med om det här ännu en gång. Ingen självklarhet alls. Bara en så stor ynnest.
Minsting i magen.
Det var en mycket, mycket kämpig höstperiod. Med den gravaste tröttheten, en feberkänsla som kom och gick och det galnaste illamåendet jag mött, i princip dygnet runt. Kämpiga, kämpiga veckor. Kravlade mig upp om morgnarna, kväljdes när jag serverade barnen mat, hade noll energi (i alla fall mycket, mycket mindre än undertecknad är van vid) och behövde till och med kliva upp och äta om nätterna för att genomlida illamåendet.
Så blev det juletid och allt började lätta… dessa första perioder har varit trött (med S) eller småillamående (med J), men denna gång var det mycket av allt. Så himmelens tacksamt när känslan började bli en annan…
Träningspassen skrämde illamåendet för en stund, där på hösten. Gudomligt. Och energi gavs. Ännu bättre blev det förstås sedan, när preggodimman lättat. Jag kutade i vanlig ordning sista löpturen i mitten av preggoresan. Allt för att hålla mig borta från foglossning så gott jag kunde. Och det gick ju bra faktiskt, så länge det inte skottades snö för mycket, sndebelastades allt för mycket och så vidare. Som med storasyskonen har det varit någon ond period som sedan tvärförsvunnit. Jag är evigt tacksam som ännu en gång fått må (förutom första tiden då) sådär himla bra. Det gör det så mycket lättare att kunna njuta av denna resa, kan jag tro.
Jag älskar att vara gravid. Känner mig så fin. Och fullkomligt älskar tanken på att bära ett liv. Känna buffarna, lilla hickan och veta att det växer ett hjärta i mig.
Storebror har varit helt gudomligt fin med bebben. Så rädd om magen. Klappat. Kramat. Pratat. Och pussat. 
Cykelsvett och oändligt med gympapass. Nu på slutet väldigt lugna sådana, men jag mår så bra av att hålla igång. Promenader i massor också, förstås. Jag tror på att stärka preggokroppen, göra utifrån sin nivå.. att slippa ont, känna att man orkar bära, kånka, få härlig energi och så vidare, det tror jag garanterat att min träning gett mig.
… det har varit fantastiskt att dela denna resa med små syskonen. Vi är ett tight team här på hemmaplan.
Men det är sannerligen inte att jämföra när jag var preggo med Liten till exempel… och kunde vila så fort andan och preggotröttheten föll på (typ… jag pluggade ju 200 % för att kunna vara ledig men slippa studieuppehåll, ni kanske minns..?). Och med Pyret i magen var det hälften så många barn att ta hand om.. men ändå, helt magiskt att vänta denna lilla trean tillsammans med världens finaste M och småttingarna. Och så himmelens lyx att få vara HemmaMamma under tiden. 
Hjärta M. Han gör allt för sin fru och sina små. Vi är ett starkt team, han och jag. Värdesätter varandra, hur vi är och vad vi gör, lika högt. Jag tycker att han är fantastisk. Och han behandlar mig som en prinsessa, sju dagar i veckan.
Lillan har mest haft magen som kudde och hänger rätt bra där ovanför när hon bärs i min famn. Det är ju himla klurigt att förstå, faktiskt… särskilt när man bara är ett år. Fast snart, snart faktiskt två (!).
… den här bilden är från ikväll när kvällssolen sken in i hallen och vi precis var på väg ut på en minipreggonad. Blåsig och svinkall sådan.
…
Efter önskemål har jag sökt upp bilder på preggolyorna såhär i slutet, från ganska så samma dagar.
Bild 1. Liten i magen. Bild 2. Pyret i magen. Bild 3. Minsting i magen…
Bilderna är tagna på olika avstånd, men ändå…Tre ganska så olika bebbemagar ju. Åh. Älskade bebbemagar med så älskat liv där i.
.. och på frågan hur jag känner inför förlossningen. Om den skrämmer mig… så svarar jag;
Jag är superpepp. Alltså verkligen. Jag längtar. Det gör ont. Inget snack, liksom. Men jag har två så positiva förlossningar i min hjärteask, att det är på dom jag fokuserar på i tanken, något annat känns bara osmart. Positiva, peppiga tankar. Och massssor av längt efter bäbis. <3 (HÄR kan du läsa om när S föddes. och HÄR, om när Juniflickan föddes).
<3
I detta nu är jag på-riktigt-gravid och försöker njuta allt jag kan av denna sista väntanstid. Vi gör det tillsammans. Men mest längtar vi efter att få träffa det lilla livet. Jag mår fortfarande väldigt bra… magen är ju (typ) nere i backen snart, så att andas går lättare nu än för några veckor sedan… men visst, jag får smärre panik om jag råkar hamna på rygg i sängen, har rätt mycket halsbränna, inte mycket matlust och mår gott (helst en stund varje dag) av en liten vila… idag har jag haft en riktig högpreggodag. Mysigt! Känner mig också superskör, lite småettrig och känslosam. Allt på samma gång. Känner mig sådär gråtig och så himla rädd om mina älskade. Allra mest så himla, himla lycklig och tacksam över dom där tre som virvlar runt mig, strösslar pussar och gör att kärleken nästan svämmar över…
Minstingpreggoteten och preggomagejämförande. Precis så.
Lillafrun
Senaste kommentarer