av Emmeli | jan 4, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Litens Lekrum, Mammalivet, Norra Drömgården
Där;
Minimannen igårkväll, som försöker hjälpa Sallykatten ner från övre delen av det där nya, skitgamla, Leksaksskåpet. Det var så himla högt att kattstackarn inte vågade sig ner.
I Lekrummets begynnelse såg det ju ut sådär, där i det där hörnet.
Men hur blev det nu då, med lilla förändringen?
-Sådär!
Tvättat, såpat och med stjärnigt och prickigt papper, och lite spets, så blev det där ett alldeles ypperligt Leksaksskåp!
Fastskruvat i väggen så mamman kan andas lugnt. För ja, det är skittungt och högt och riktigt åbäkigt. Rymmer massor.
Fi, fi tusan så bra!
Leksaker. Och en del barafingrejer.
…som Världens Vackraste Initialer …
..och ett par Mini Tramps från när morsan var liten.
Och högt uppe; Leksaker som varken Bjossan eller Lillan leker med just nu, eller sånt som inte leks med varje dag.
Och så vidare.
Ser ni tavlan som äntligen fått en plats också? Fotat bara dagar innan vi skrev på köpespapperna för vår älskade gård. Blir alltid pirrig i magen när jag tittar på just den där bilden. Med den där underbara ettåringen på, i oklippta gräset fullt av maskrosor. I Farmorstickad tröja och för stora gummistövlar. Med sin kommande alldeles egna åker, mitt framför sig.
…
Till en viss höjd är det grejer, sånt som leks med dagligen.
S var själv med och fyllde. Med brandhjälmarna och Traktorn och så vidare.
Parkeringsgaraget där i nederdelen och så vidare.
Ett stycke Leksaksskåp blev det alltså.
I övrigt är det här en dag där den här morsan absoluuut i n t e behöver fundera på vad hon ska hitta på, utöver att hänga med småttingar och göra allt det bästa för dom, menar jag. För här finns mängder av tvätt att vikas, hängas och tvättmaskinen surrar i kapp. Det hänger nytvättade mattor här och där och typ inte en endaste finkudde har sitt fodral på sig. Sängarna är urfattiga på sängkläder och du trampar i barr, eller ris från korvstråganofflunchen, var än du sätter fötterna. Kattlådan stinker och blöjhinken är överfull. Det är så jädra omysigt att jag får dåndimpen. Det är nog tusan bara i barnens rum var sak är på sin plats. Hujedamig. Det är bara att sätta fart och fortsätta, helt enkelt!
Men hey! Kidsen har en nytt leksaksskåp. Typ 200 år gammalt och helt och hålligt drömmigt. Om ni frågar mig!
Ha det gott i snöyran!
Lillafrun
av Emmeli | jan 3, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Där;
Den mörkbruna pardörren inne i Gårdshuset, som leder till en liten hall där trappen upp på övervåningen är. Jag gick där idag. Och gjorde slag i något jag funderat på ett tag.
Ni vet i barnens Lekrum? Där, gjorde jag ju i ordning en myshörna. Som visserligen var fasligt mysig men som vi inte alls suttit värst mycket i. Juni har nog varit där mest, tror jag.
Och sedan Julafton har vi sisådär ett dussin fler traktorer, nya pussel, parkeringsgarage och en herrans massa andra roliga leksaker som helt sonika inte har någon plats att sova om natten… mer än utspritt över golvet. Och sånt går ju bara inte, det vet ju alla.
Så, ett skåp, vore väl på sin plats tänkte jag och bad mannen om bärhjälp. För ja, jag hade hittat ett där uppe på övervåningen som jag trodde skulle kunna passa.
Medan M småskrattade åt mig, och vad jag så romantiskt pratade om som ett drömskåp, mumlade han att det där var mer ett levande lik, än något annat.
Joho, ibland jobbar man i motvind förstår ni. Men det går bra det med!
Min förstfödde var otroligt pepp och slog sina nylackade för magen, gjorde munnen till ett stort O och sa; ”äre sant?! ska JAG!? Få ett nytt!? SKÅP!? … Får JAG öppna det!?”
…min Prins Darling alltså.
Ni ser ju själva.
Myshörnan föll för obestämt lång paus, och medan pojkarna grejade där inne i rummet, tog jag hand om mitt senaste gårdsfynd. Så vaaansinnigt skitigt. Jag vägrade dock ge mig och grovdammsög, såptorkade sisådär fyra-fem varv och toppade med extramycket såpa och till sist lite kalasigt papper som täckte botten av hyllorna.
Tio minusgrader gjorde det lite småkallt, men det var härligt att vara ute i alla fall. Och jag tror, att det kan bli bra till slut det här.
Mannen åkte iväg på brandövning tidigare ikväll och har inte kommit hem ännu, så saker och ting är inte på plats ännu. Jag behöver ju den där bärhjälpen liksom. Därför ingen färdigt-bild. Men det kommer!
Det är ju så löjligt roligt, sånt där. Att få en idé och bara köra.
Förresten hade vi julgransplundring idag också. Dansade först ringdans genom huset, hela familjen. Sen plockades varedaste pumla bort och granen drog ut genom huset med en stadigt bred, grön och rysligt barrig fartrand efter sig. Som en dröm ju. Hela alltet.
Nu viner vinden utanför och den här nytränade och nyduschade och löjligt nöjda morsan, ska strax krypa ner under duntäckena tillsammans med barnen.
Natti!
Lillafrun
av Emmeli | jan 2, 2017 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Sådär startade vår Årets Första Måndag;
-med en otroligt sjusovande liten bäbisflicka som väcktes av sin Bjossa på mammans bevåg, kring 10…
Gullefossingarna och småbenen, som stack fram lite väl mycket från pyjamasen. Efter frukost blev det utrensning ur lilla garderoben för J. Ännu en storlek urvuxen! Och jag och S hjälptes åt att laga lunchockså, till karlarna (mannen och Svärfar) som jobbade på övervåningen.
Efter lunchen var vi ut hela familjen.
Jag och mannen tog barnen i varsin enkelvagn (ja, vi har typ en egen vagnhall. Ett par vagnar har vi ju köpt själva och ett par har vi fått av mina syrror. Skitlyxigt att kunna variera!) och knatade rundan. Jag och M konstaterade att vi var möra i kropparna efter helgen cyklande. Skönt!
Det där ser ju alltid så vansinnigt skönt ut! Så glad att J också tycker om sin vagn så och att sova ute. Så bra på alla sätt.
Och sen?
”Pappa, är det sant!?”
Den där lilla, lilla flickan som ju nu faktiskt är drygt 6 månader. Hon, fick för första gången smakis-äta något annat är mamma-mat. Och ni ser ju lyckan. Ja, hon älskade det. Jag kände mig både glad och hade ont i hjärtat, samtidigt. Mannen var dock 120 procent überpepp, den här gången också. Nu får han äntligen också mata, liksom.
Och där, ligger något jag känner mig så nöjd över att ha hunnit med idag.
Jag för dagbok för båda barnen och fyller i såna där söta när-jag-var-liten-böcker. Det är faktiskt en riktig skatt! Men, det finns ju inte sådär överdrivet mycket tid till sånt där, så ofta hamnar dagboksanteckningar och sånt, typ på mobilen. Som när Minimannen säger något vansinnigt roligt och jag bara vill spara det, då springer jag oftast inte efter pennan utan rycker typ åt mig mobilen, trycker på diktafonen och babblar in vad han just sagt. Funkar fint som snus. Men idag ville jag få in allt i böckerna och skriva ut alla dom där dagboksanteckningarna till varje barn. Så nu är allt i fas. Hurra så härligt och så otroligt mysigt att sitta och läsa. Så, där blev jag lite försjunken ett tag.
Sallykatten kände lugnet.
…plötsligt kikade älskade mamma och pappa in genom dörren med min önskade från-staden-leverans; superlim. 3 tuber till och med. Vilken grej! Maj gadd. Jag hade jagvetintehurmånga saker som jag sparat i ett skåp, som av en eller annan anledning inte var hela, men som nu skulle kunna bli det igen. Tack päronen!
Och med det, råkade jag och S bli toksugna på att bara börja stöka och röja. Nipprigt när julen börjas tas in, och minst lika nipprigt när den ska ut! Någon tyckte att det var fasligt festligt när morsan sa Vill du smaka lite av pepparkakshuset? . 
Han drog till med en dans, helt enkelt.
Vi drog sedan vidare in till Lekrummet och hade Mini-Julgransplundring!
Där är en rymmande liten Lillasyster, som placerades i mysiga myshörnan med alla dom där mjuka djuren hon tycker så om, men som i vanlig nu-ordning var på väg åt något håll. Minsthjärtat vårat.
Nu är det kväll och vi gäspar stort, hela familjen. Det är betydligt mindre pryttlar här i hemmet, stora granen står och glor, barrar utav bara vettet och väntar på The Real Julgrans- och Hela-Julen-Plundrardagen. Jag bara känner Nytt-års-ivern i mig!
Ja. Så kan man spendera en Årets första Måndag, alltså.
Må så gott!
Lillafrun
av Emmeli | jan 1, 2017 | Familj och Vänner, Jag och M, Liten två år., Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Precis så;
Med lilla packningen för hela familjen, ordnad Sallykattvakt och fira-nyår-taggade människor, åkte vi till lilla byn. Minimannen sportade ny supersnygg av-Moster-M-fådd skjorta och det åts lunch och lektes.
Och sneglades åt det där middagsbordet som var så vackert dukat och som vi längtade till att få sätta oss vid senare.
Jag är så lycklig för barnens skull, för deras underbara mor- och farföräldrar. 
Lillan lekte med mormor där i finsoffan.
Jag och mannen passade på att dra till med ett Årets Sista Träningspass..
Det satt fint. Var kräkjobbigt men så härligt, särskilt efteråt..
..då pappa ordnat något skönt åt oss..
Den där vedeldade bastun, fylld av doftljus och så många varma grader att man nästan kolavippade lite. Men bara nästan. Att sitta där ute och höra elden spraka och bli inifrån-och-ut-varm och känna hur kroppen liksom slappnar av på det där så sköna sättet. Det, är så gott!
Och när jag traskade in igen… så tittade jag in genom fönstret och tänkte..
...tänkte; lyckans mig. Som har så fint, varmt och tryggt hem att få komma till. Älskade mamma och pappa. <3
Det blev sådär super-supermörkt och vi alla klädde oss Nyårsfina.
… någon i sin snyggbralla och några andra i finaste klänningarna dom bara kunde hitta.
Älskade barn, alltså.
I köket doftade det himmelskt av den där förrätten jag är så barnsligt förtjust i.
”Räksnäckan”… maj gadd. Så god.
Och till huvudrätt åt vid god, helstekt oxfilé och mammas himmelska rödvinssås och hasselbackspotatis.
Sen ville Minimannen ha igång oss lite extra.. han skulle ha ”Morfars musik”. Så PappaMorfar drog fram alla spelgrejer och gitarrer och plötsligt var vi i familjens ess; Musiken.
Och hon den yngste i familjen, verkar digga musik, hon också..
Hihi, så himla skön bild tycker jag! Där tittar hon på Morfar som sitter och spelar för fullt.
Sen blev det eftrrätt. Vaniljpannacotta!
Och efter den lyckades kameran till slut fånga hela familjen på bild…
Två som inte riktigt visste var kameran var, en som är så trött så ögonen går i kors och den fjärde som bara på sekunden hann hamna i bild innan självutlösaren blixtrade till. Älskade familj. <3 Några minuter senare såg det ut såhär..
Lillvännen.
Och plötsligt var det bara några minuter kvar till tolvslaget och det räknades ner och så skålades och kramades och pussades det. Ett nytt år är här! Krispigt värre, ju!
Och den där mannen, alltså. Älskar honom så.
Och nu?
-har vi landat hemma på Drömgården igen.
En trött, trött familj. Efter ett så himla härligt, gott och mysigt Nyårsfirande. 
Idag blir det, i helt korrekt Nyårsdagsordning, inte många knop gjorda. Det myses i myskläder, barnen snusar och det ledighetsgäspas stort.
Jag passade visserligen på att utnyttja hardcoregymmet och pappsen gammcykel ännu en gång innan vi kramade alla hejdå. Jag älskar att cykla mig drippdroppsvettig, så det fick helt sonika bli ännu ett pass där ute.
Men nu är det bara slow-slow-tempo som gäller. Tacokväll och Sista Kvällen Med Gänget, på mannens familjesida. Så fint. Med alla dessa människor vi har runtomkring oss. Dyrbart så det förslår.
Gott Nytt År Till Er! <3
Lillafrun
av Emmeli | dec 28, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Och så har vi haft en alldeles vanlig dag, mitt i alla pärlade Jullovsdagar.
En sån där, där pappan susat iväg på uppdrag, tvättmaskinen väckts till liv efter flera dagar sovande (i morse: en viss svårighet att ta sig in i tvättrummet, mao). Vi har bara varit hemma och skrotat med sånt där vi annars brukar, och älskar så. Fast med en massa, masssa nya och supersuperroliga (som S säger) leksaker på toppen!
Och i jämförelse med alla juliga, glittriga och extrafestliga dagar, så skulle man kunna tro att det här varit en gråtråkig dag. Men inte alls. Precis tvärtom. Makalöst skön och mysig. Vi har haft en fantastisk Julhelg, men idag har njutit så av att få rå om mina två småttingar, precis hela, långa dagen. Inget fläng åt något endaste håll. Endaste lite minuset, var väl just att M åkte iväg. Men vi ses ju alldeles, alldeles snart.
Barnen och jag har myst och lekt och såklart varit ute i vackervädret. Lillan sov i vagnen medan vi andra åkte räserdyna eller snowracer. Full fräs utför lobryggan. Vi gick in med rödblommiga kinder och mosiga kroppar. Skönaste tröttheten. Den man får av friskluft!
I eftermiddag har jag jobbat vidare i tvättstugan, med en pladdrande Miniman i sällskap. Ett tag var jag både på ”larm”, med brandhjälm på, samtidigt som tvätt hängdes. Jag och S firade sedan med fruktsallad och vispad grädde till mellis. I finsoffan. Precis så festligt som det låter!
Nu är det kväll. Middagen är i magen, morsan har fått sig ännu ett träningspass, det går åter igen att gå in i tvättstugan, all ny och fin frotté och nya sängkläder från juleklapparna, är tvättade. Katten ligger som en liten kurrande knut och sover, och i övrigt är det tre trötta människor här hemma. Så, det blir nog en ganska tidig kväll ikväll.
En alldeles nödvändigt inte-det-minsta-tråkig, alldeles underbart, vanlig dag.
Just precis, vad vi har haft idag.
Lillafrun
av Emmeli | dec 25, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jul på Drömgården, Liten två år., Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
J u l d a g e n
***
Vacker, vacker Julotta i tidiga morgonen. Tända marschaller, levande ljus i kyrkans kronor och ”När juldagsmorgon glimmar”.
Njutningen sedan. Att få smyga tillbaka ner under täcket, bland dom där tre människorna som sov när jag smög mig iväg, och som fortfarande låg och sov lika skönt när jag kom till baka. Mina tre hjärtan.
Och så bara en massa mys i julepyjamasarna och myskläderna. Kaffesörplande, kikande på juleklappar och en massa sköna suckar. Barnet leker med nya leksakerna för fullt och bäbisen sover gott ute i vagnen.
Juldagsfeeling.
En skön långpromenad med hela familjen. Päron till fots och syskonen i stora vagnen.
Jag säger då det; Den där Juldagen, alltså.
Alldeles, alldeles särskilt underbar. På sitt alldeles egna lilla vis.
Nu väntar ännu en julmiddag. Denna gång hos hos älskade Mormor och Morfar.
Lillafrun
Senaste kommentarer