av Emmeli | nov 29, 2016 | Emmeli funderar, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader
Det där var igår, när jag och barnen var på väg ut genom dörren.
En smärre svettning för morsan innan alla är påpälsade, alltså. Den minsta kläddes först och hann inte hamna i vagnen förrän hon slog igen sina blå där mitt på hallgolvet.
Lilla Juniflickan.
En Eloge till alla Förskolefröknar som klär på en sisådär hurmångabarnsomhelst innan dom själva går ut genom dörren. Hejja er!!
Jag var svettig innan jag ens hade börjat dra mina småttingar i vagnen igår, och då kan jag inte ens skylla på någon klä-på-fight, heller.
Snäppet svettigare blev det såklart när vi gick långrundan i snön som föll med faslig fart. Barnen sov så gott och jag jobbade på.
Såg det såklart som ett bonusträningspass… jag räknar aldrig promenader som träningspass, men igår var det gränsfall; dubbelvagn på oplogade vägar, kilometrar efter varandra. En skön tur, vi hade ju inte bråttom liksom. Jag gillar att kämpa lite. Älskar att känna mig stark. Och det där är ju liksom lyx-kämpan. Självvalt, menar jag. Kidsen sov sig igenom handlingen och mammans stånkande hemåt också. Till slut var vi hemma, rödrosiga och med god luft i lungorna.
Jag tog mig en välförtjänt stund på sofflocket sedan… en sån där ni vet, när det är knäpptyst i köket, jag hade tänt ljus överallt och satt med en rykande varm kaffekopp. Visste att barnen hade det hur-gott-som-helst där dom sov. Och själv, mådde jag precis sådär prima, jag med.
Och vips var det tisdag, ja!
Och det där ut-genom-dörren-scenariot har avverkats ännu en gång. Denna gång för att ta oss till Föris med en lektaggad S. Men på morgonen åker vi, för det allra mesta ,rejserbilen dit… så nu sitter bara en lagomvarm mamma här hemma och sörplar kaffe och smider planer för dagen. Jag och Lillan passade på att svänga in på ”posten” på hemvägen för att hämta ut ett stort julklappspaket.
Planen för dagen?
Bland annat hinna slå in alla kalenderpaket och fixa ordning adventskalendern så den står så där jätteklar när S kommer hem. Gos med den lilla men mycket snuviga bäbisflickan. Ett trx-pass för mammakroppen. Och lite annat, sånt där vardagligt, ni vet. Låter som en finfin plan om jag får säga det själv.
Ha det så gott!
Lillafrun
av Emmeli | nov 27, 2016 | Emmeli funderar, Familj och Vänner, Jag och M, Jul på Drömgården, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Är ni beredda på typ Universums Längsta Bildregn? I princip som en hel långfilm?
Från Vår Första-Advent-helg!
Vi startade den igår, med Julhandlingen och allt det där. Jag höll i början nästan på att bryta ihop och få en stressatack bland allt folk, har inte varit iväg till någon slags större civilisation på drygt 3 veckor…. så mitt huvud höll på att vridas två varv, jag kollade på allt och trodde att jag behövde precis allting. Varpå mannen rykte in och drog nåt mantra; håll dig till listan älskling. HÅLL. DIG. TILL. LISTAN! Som för att lugna sig själv lite också. INGA SIDOSPÅR sa han. Och jag löd (kors i taket!) och listan betades av och nöjda som få var vi. Bebbeflickan var en liten ängel i vanlig ordning och charmade allt och allt runtomkring oss. Vi kom hem till kvällen, alldeles vimmelkantiga. Mötte Minimannen hos sin Farmor och Farfar och fick orden det finns mat till er också! Himmelrike! tyckte vi.
Sen, gick vi hem. Nattade barn och påbörjade en tomteverkstadskväll jag sent kommer glömma. Så ljuvlig. Mysig julmusik, tända ljus i nya gröna ljuslyktor, en risgrynsgröt som kokade på spisen, limpor som gräddades i ugnen efter att skinkan griljerats färdig. Alltså, hur mysigt?
Ute på bron gjordes lilla adventsgranen i ordning med ljusslinga. Om någon såg mig, där kring tolvsnåret, i morgonrock och bara ben som blåste fram under rocken av stormen… jaa, då såg det väl inte helt hundra ut kan jag tänka. 
Någon verkar också ha varit lite guldfisk när det gäller julklappspapperet. När vi kom hem konstaterade vi att jag köpt en rulle här och en rulle där, på typ alla ställen det fanns papper. Nåväl.
Min och mannens tomteverkstadsskift avslutades såhär;
Med skinkmacka mitt i natten. Maj gadd så gott och stämningsfullt!
Plötsligt; Söndag och Första Advent!
God, god frukost, adventsljuset tändes och det var en sådär drömmig stund som jag fantiserat om innan jag blev mamma.
Barnen fick varsitt adventspaket…. 
Ett litet hus att tända ljus i. Minimannen blev superglad, såklart. Säg det han inte skulle bli glad för den där lillvännen. Inte någon leksak, utan helt enkelt något som kommer vara roligt att ha kvar när man är sådär lite nyvuxen och flyttat hemifrån och hittar sin första ljuslykta. Med ord under. Från Mamma och Pappa.
…
Sen drog Adventssöndagen igång som ni ser! 
Mannen försökte göra allt för granen där ute. Den höll fullkomligt på att blåsa sin kos. Någon annan också för den delen…
Men med broddar tog jag mig fram väl. En löptur i storm men favoritmusik i öronen. Hallelujah!
Och därefter? (Jo, jo, det är både lugnt och bitvis fartigt en sån här dag!) …
Mot Kyrkan härnäst!
Barnen satt som ljus till en början. Somnade sedan i varsin famn hos sina föräldrar. Sov sig igenom det högsta orgelspelet och Hosiannasjungandet. Vaknade lagom till att gudstjänsten var över.
Okej att dom är två ungar som gör oss till bortskämda föräldrar.. men sådääär klockers trodde jag kanske inte det skulle gå. Stilla, en timme och tjugominuter, i kyrkan. S är i och för sig rätt kyrkomiljötränad och Juni är ju en filbunke. Så det kanske inte var så oväntat när jag tänker efter. Tack barnen, i alla fall. Det var en så fin stund.
Därefter, bjöd vi hem våra familjer på Kyrkkaffe!
Ljuset tändes igen, och såklart en massa andra. Bordet dukades med nybakt limpa, tunnbröd, julig frukt och från-natten-griljerade skinkan. Å dom där bullarna vi hjälptes åt med häromdagen, fick lovord som gjorde oss så glada. Minimannen serverade också sina traktorpepparkakor för glatta livet. Plockade såklart på sig en drös själv också! 
Jag satt där och njöt av att ha huset fullt av våra hjärtenära. Nån gång, hoppas jag att vi kommer fira jul här. Men både jag och mannen är överens om att det blir när köket är lite fiffigare. Fasligt mysigt nu, men inte så laga-mat-till-många-fiffigt eller så.
Vi kramade alla hejdå och kände oss alldeles varma i våra hjärtan. Det är en ynnest med denna omringning vi har, av näranära. 
hej, hej!
Vi hade råkat töntmatcha insåg vi. Lite stiligt ändå. Jag i glittrig skapelse i vinrött och VackerPappan med den där tröjan jag älskar när han har.
Som pricken över i:t på denna Adventssöndag, fick den granen där ute i stormen, äntligen belysning också. Så, det är bara att konstatera.
-Det är Advent!
Håhå, en eloge till er som tagit er ända hit! Men den här helgen har varit som en varm lussebulle i magen, hela helgen. Så, jag ville spara den. I hjärtat. Och precis såhär; i Universums Längsta Bildregn.
Ha det så gott alla ni, och hoppas ni haft det bra i helgen, ni med!
Lillafrun
av Emmeli | nov 26, 2016 | Jul på Drömgården, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen, Träning
Det kändes ju alldeles ohyggligt stämningsfullt; Snön föll där utanför, pojken stod i fönstret och tittade ut.
Julmusiken skränade och lussedegen låg och jäste.
Det var igår. Småttingarna och jag (och Sallykatten såklart) bakade Lussebullar. 
Sedan jag blev mamma, så känns saker än mer i hjärtat. Ni vet, delad lycka är dubbel lycka.. och allt det där. S bara älskar ju att vara med i köket, och att vara med och ”dega”, på riktigt. Då, kan det liksom inte bli bättre.
Så igår bakade vi Lussebullar. Asmysigt och skitsvettigt. Om morsan får säga sin mening. 
Sannerligen världsmysigt… men småsvettigt, som sagt. Med en typ två timmar jäst deg, en mamma som råkade sätta två fingertoppar till, en lussebulllsdeg som kraftigt krymte i och med att någon tyckte att den var fasligt god. Men vi gjorde det, tillsammans.
Gullpluttarna och jag.
Till slut var vi klara.
Tvinnade Lussebullar med lyxig fyllning. När vi väl satte oss ner med den där nygräddade bullen och kalla mjölkglaset, var det inte en nådigt god känsla kan jag lova.
Efter bortstökande/diskande/städande, packade vi liten väska och åkte till mysiga Mäjadalen. Fredagsmys med träningspass för mammorna (mig och Storan menar jag) och sen übergoda hemmapizzor till middag. En så himla mysig fredag, mao!
Och idag?
Lördag.
Då jag och mannen checkade almanackan för några dagar sedan, och insåg att det är idag eller typ nån pyttedag innan julafton.. som vi kan åka tillsammans och Julhandla. Så, är vi nu på väg på Årets Stora Julhandling. REN IDIOTI, då det visade sig vara både löningshelg och det här himla black-friday-weekend-påhittet. Nåväl. Wish us good luck! Minimannen skonar vi, och har önskat rolig dag hos bästa Farmor och Farfar. Lillan är såklart med. Hon snarkar i baksätet och verkar inte nämnvärt nipprig. Coolingen där. <3
Trevlig helg vänner!
Lillafrun
av Emmeli | nov 25, 2016 | Emmeli funderar, Jag och M, Jul på Drömgården, Köket, Laga, Baka, Äta, Liten två år., Litens Lekrum, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader, Stora Lilla Familjen
Åh, så mycket mysigt det var att vakna i morse.
Med lysande stjärnorna i fönsterna och doften av nyskurat.
Och har ni sett, snö! Så vansinnigt välkommet och trevligt.
Mitt i frukosten, rullade plötsligt en älskad in på gården.Han såg finurlig ut. Hade röda rosor med sig till sin Lilla fru och var precis lika glad att se oss, som vi var att se honom. Han passerar hemmet, mellan två uppdrag och är i princip bara hemma och vänder. Men två timmar av tillsammanstid, när man inte räknat med det alls. Det, är så fint att det inte är klokt. 
Vi dök på honom, allihopa. Lillan gosade innan hon blev nerbäddad i vagnen. 
M tyckte att han kom hem till ett extrafint hem. Gulle.
Enriset fick stå till sidan och bordet pryddes med dom så vackra röda rosorna.
Så satte jag och Sixten en lussedeg. 
Och pojkarna hjälptes åt att ordna med stjärnorna som skulle upp i hallfönsterna. Där behövdes knipsas kablar och sånt, och det är något jag inte pysslar med. Ser mig själv med rykande skatbo på huvudet och strömmiga kroppsryckningar då. 
Nu sitter jag i köket och hör hur pojkarna läser saga i Lekrummet. Precis hur gulliga som helst. Med varsin kaffekopp och allt. Tokiga älsklingsungen som gillar kaffe. Precis som sin mor gjorde tidigt, tidigt.
I telefonen plingar det konstant. Jag slår av ljudet, för att jag blir så less. ”Crazy deals”, ”fri frakt”, ”50 % på det här och det här”..och så vidare.. black friday. Snacka om Köphets.
Här hemma i vår lilla vrå är det lugnt och skönt. En fredag med lysande stjärnor, lussedeg på jäsning, gullebarn, singlande snö och röda rosor..från mannen som är på uppskattad ”blixtvisit”. En massa kärlek, alltså.. kan det bli bättre?
Ha världens bästa fredag, alla ni!
Lillafrun
av Emmeli | nov 24, 2016 | Emmeli funderar, Jul på Drömgården, Köket, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader
Just så.
Vaknade i morse och tänkte; ”på söndag är det första advent ”. I nästa sekund; på SÖNDAG är det första advent. Åh, hesteguud. Jag har målat alldeles för mycket fönster senaste tiden… typ helt glömt alla pyssel- och fixgrejer. Sysslor jag tycker är mysigt alltihop. Men som nu bara plötsligt stressade mig till hopphjärta.
Med en storsiffra på Hyperskalan , så diagnostiserade jag mig själv; Advent- och Julstress. Deluxe.
Förutom kransen som är bunden och peppisarna som är bakade, så har jag inte betat av en endaste julklapp,(några till S adventskalender bara), inte en stjärna var beredd att tändas, enriset barrade, ute på bron låg blömöggliga äpplen och ”prydde” bordet och allt kändes bara så vansinnigt omysigt. Och vart är mannen när jag behöver hans det är lugnt!?
…
Efter att jag haft morgon med barnen så åkte jag och Lillan med Bjossan på föris. Han började leka på en gång och jag åkte sedan raka spåret hemåt. Gruset riktigt sprutade när jag drog från föris. Crazy-mama-om-her-way-home-för-att-adventspynta. Ur spåår!(Oj, oj. oj tänker ni, ja).
Så, medan Lillan sedan sov, gjorde jag först några varv runt min egen svans, visste liksom inte var jag skulle börja. Men jag började med det som kändes som det roligaste. Drog bort dom där suräpplena ute på bron och pyntade med mossa. Sedan in för att fixa med juleblommor. Omringa med mossa, både kring den nyuutslagna amaryllisen och en drös hyacinter. Fram åkte vinterjulefina textiler.
Och bit för bit lugnade mitt hopphjärta ner sig, och jag bara njöt. Jag älskar att fixa och dona med sånt där.
Men ni vet hur det kan vara, ibland kan man bli stressad över de världsligaste av ting. Det är ju ingen som bett mig om varken det ena eller det andra. Det är ju jag som vill ha det som jag vill ha det. Du förstår nog precis. Sallykatten gav mig hejjarop och verkade gilla läget. I vanlig ordning.
Plötsligt var köksfönster putsade och stjärnor upphängda, skåp torkade, varenda lite kryddburk och sådär. Och ja, Adventsstädningen var igång på riktigt. Det var köket, det. Bäbislek och gos i massor också, så då hanns bara ett rum med, innan vi gav oss ut med syskonvagnen. Solen sken och jag och Lillan gav oss iväg i det alldeles för vackra vädret för att inte tas till vara på. Sekatören var med, så vi knipsade nytt enris efter vägen och vandrade sedan vidare för att möta älsklingsBjossan.
Mot blomsteraffären. Var ute efter rött kraftigt band och fick tag på det. Plus guldiga bollar. Måste visa hur det blev sedan. Vidare, mot affären. Hade lista på saffran och sånt. Rullade hemåt med 2 kg kycklingklubbor. 2 lite mjölk. 1 liter fil. Grädde. 4 kg mjöl. 1 kg socker. Röda äpplen. Och så vidare. Två ungar. Dubbelvagn. Maj Gadd. Det var tungt.
När vi rullade in på gården sov båda barnen. Jag packade in, ammade flickan som vaknade av sin Skalman-klocka och så fixades kransen med rött och guld.
Mitt i allt kom jag på att..JAG GLÖMDE SAFFRAN. Miniutbrott på mig själv. Så hittade jag 2 kuvert, från förra året. Tjohoo! Hoppas dom funkar. Skön känsla att inte behöva böka sig iväg igen, om jag säger så.
Sen har här lekt och pyntats och ätits. Och städats vidare. Och hängts upp stjärnor och bäddats rent och skurats golv och nu är vi i mååål!
För att inte riskera missförstånd, vill jag bara upplysa om min extremt sarkastiska underton i detta inlägg. Som att det ens går att få ”panik” över något så världsligt, liksom. Fast…vem har någonsin sagt, att männskan är okomplicerad?
Nåväl.
Dagen har tagit bort den plötsliga, omysiga känslan och istället gett mig bomull i magen och längtan efter årets Juletid.
Nu har jag precis slagit mig ner. Bara mår som en Prinsessmamma. Stjärnorna lyser, Minimannen och jag tände dom tillsammans alldeles andäktigt. ”Åh, va fin!”, sa lillvännen.
Jag sitter och bara njuter av hela alltet nu. Hemmet är redo för Advent. Mycket vitt, men en del rött har smugit fram. Såklart väntas det med den rödaste julekudden och julemattan och så. Det är mysigt att spara på något också.
Lillasyster sover och jag väntar på att få ge Storebror sitt bad… men han ”ska bara” någonting först. Han har tagit helg nu, sov länge i eftermiddags också.. så tänker att han inte behöver somna prick upp-på-föris-dagen-efter-tid. Den tiden är ju redan förbi för två evigheter sedan. Men, han har varit så skitduktig i eftermiddag, så han får bestämma själv (en utav livets favoritsysslor som en tvåochetthalvtåring!) när han är badredo. ”Snart”, blir det bad i alla fall. Sen är det tre slagna hjältar som gör natt i en renbäddad säng med, såklart, röd-vita sängkläder. hah..
En pysselomans hopphjärta är åter i schakt. Sicken tur, filur.
Å där, gick plötsligt spotify igång!? .. med you are the sunshine of my life… mannen alltså. (Jag längtar efter dig! <3 )
Fin kväll till er!
Lillafrun
av Emmeli | nov 21, 2016 | Köket, Liten två år., Mammalivet, Norra Drömgården, Pyret 4-6 månader
… med en liten flicka som blir hela fem månader prick idag. Och med kavlar och lilla förklädet och traktorformen framlagda på köksbordet. Idag, ska jag och barnen har det hur mysigt som helst. Ni kan nog gissa vad vi ska göra!
Ha en god veckostart!
Lillafrun
Senaste kommentarer